cykelcafé

Här slutar allmän väg.

av Katja 3 år ago

skrivet av Katja

Min vän, här slutar allmän väg.

Ser du vad jag ser?

Ser du alla diamanter?

Sänk blicken, våga hoppa av och ge naturen tiden den förtjänar. Säg hej till skogens vackra medborgare, stora som små.

Utrusta dig med en pålitlig häst, en som du inte är rädd om men som du håller så kär.

Utrusta dig med tålamod.

Men också med en blixtsnabb reaktion, det tar inte många sekunder innan räven som hoppar ut från brynet snabbt försvinner in i snåret igen.

Glöm inte höstens vindar leka med din själ;

men glöm för guds skull inte att leka

även när vemodet gör sig påmind som en gammal låt du borde låta bli.

Känn dig stark, för du är inte bunden till årstidens ramar.

Våga lita på att skiten löser sig, som gamla ruttna löv i Svartån.

Unna dig ett stycke värme och något sött mot tungan.

För en stund så är du skogens drottning eller kung.

Ler ett leende bortom allmän väg.

Puss.

Rutten finns på min (f t låsta) Strava,
hojta till om du vill ha den.
Men höll idag till på favvovägarna
i skogarna mellan Skultuna och Sura.

3 år ago 0 kommentar

Jag skriver nästan alla mina inlägg tidigt på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska men just författeriet fungerar bäst morgontid. Kanske är det för att min hjärna har fått vila på alla gårdagens intryck.

Ride- och racerapports skrivs bäst direkt därpå, när så hinns och orkas. Det är nog de enda inläggen som jag inte skriver på morgonen. Då blir de som härligast: endorfinstinna, adrenalinkryddade, ofiltrerade. Numer är det dock rätt sällan jag hinner blogga direkt efter cyklingen. Oftast prioriterar jag en annan liten aktör…

Jag läser nästan aldrig andra bloggar strax före jag skriver mina inlägg. Istället plockar jag min inspiration från de intrycken, människorna, böckerna, låtarna, miljöerna som lever i mitt huvud för stunden. Det för att hålla tankarna så fresh det går.

När jag har tryckt iväg mitt inlägg går jag gärna bloggrundan och hämtar en massa härlig inspo och kunskap. Jag älskar bra bloggar! Jag försöker alltid att kommentera om jag har läst ett inlägg jag gillar eller som har berört mig. Att kommentera eller länka och credda är ett fint sätt att “betala” för läsningen och står sig än idag i dessa fast food-ish informationstider.

I mitt skrivande vill jag åt en bra mix av lekfull spontanitet och praktisk vettighet. Även om det sällan går ett inlägg utan ett skämt eller en klurighet så tar jag alltid min passion på allvar. Jag skriker sällan högt om hur mycket jag kan hit och dit. Istället ser jag till att faktiskt kunna och dela med mig av min kunskap. Failsen får samsas med succéer!

Mitt träningsledarhjärta klappar extra hårt för den modigaste och finaste cykelgruppen däruppe – alla underbara nybörjare. Därför tar jag för givet i mina guider att alla kan allting. Är gärna lite övertydlig och så. Bare with me, ni rävarna.

Har jag stämningstorka under skrivandet av ett inlägg så lägger jag ner pennan, läser lite, lyssnar på lite musik, gör någonting helt annat och fyller på med syre och inspo. Då brukar det lossna.

När Ivar var pyttisspädis och skrivarlusten tog över skrev jag på gående/stående fot under alla våra barnvagnspromenader. Fatta vad alla tyckare skakade på huvud åt ”morsan som inte kunde lägga ifrån sig mobilen”. Tänk om de visste att den agerade blott en skrivmaskin.

Att blogga är för det mesta roligt och alltid essentiellt. Men vissa inlägg gör ont. Jag vet oftast i förväg vilka inlägg som kommer att göra det.

Dels är det de som vänder ut och in på det försiktiga och likriktade, tar en obekväm ställning och genererar shitstorms och en känsla av utsatthet och ensamhet. Sådana inlägg kan rubba min även normalt svajiga sinnesstämning en hel dag, kanske till och med flera dagar. Nu när jag är mamma och har ett känslomässigt ansvar gentemot Ivar är det tunnare med sådana inlägg. Jag skyddar mig och tar istället ställning och ifrågasätter i mindre portioner. Men ibland måste de inläggen ut. För tyvärr är det ju så att vill man verkligen göra gott så måste man aktivt ta ställning mot det onda.

Och dels är det de som öppnar på locket till mitt privatlivs mindre glada stunder. Fan vad jag egentligen är obekväm med att gråta ut offentligt men ibland måste man berätta eller hur. Ändå bespar jag er det mesta, inte minst av respekt för de övriga inblandades integritet. Är liksom inte smaskiga privatlivsdetaljer-tjejen även om ni får hänga med en hel del mellan raderna, samt i inläggen där Ivar spelar huvudrollen förstås <3

Jag önskar att jag skrev mer om proffssidan av cykelsporten, något jag gjorde en del före Ivar. Tyvärr hinner jag inte ha den kollen som krävs just nu. Funderar faktiskt på att ta in en gästskribent som skriver enkom om kvinnlig proffscykling. Sugen? Maila cykelkatten@gmail.com.

Innehållet i Cykelkatten är hundraprocentigt äkta. Att schemalägga sina känslor och tankar är inte äkta oavsett vad de lär ut i influencerskolan; en känsla känns när den känns, att framkalla känslor syntetiskt för att följa en mall vore att gå emot min natur. Tycker det är så isigt på något sätt när bloggare optimerar tiderna och ordningen för glada/ledsna/bekräftelsesökande/familjeliv/etc-inlägg. Man ba alltså, are we robots or are we human? Därför planerar jag aldrig för några inlägg andra än de rent “cykelfackmässiga”, till exempel guider eller informativa samarbeten. Men de kräver ett helt annat mindset ju och funkar perfa att jobba strategiskt med.

Men planeringen sköter sig själv rätt bra ändå. Efter ett mysigare inlägg om hemmalivet med min Ivar brukar det kännas fresh med ett sportigare cykelinlägg. Men känner jag för att skriva tre Ivar-inlägg på raken som gör jag det.

Jag tackar förstås nej till alla reklamsamarbeten som involverar Ivar. Det var jag tydlig med redan när Ivar var bäbis och PO.P (ett märke jag för övrigt älskar) frågade om han fick vara med på deras Instagram. Barn ska inte agera reklampelare punkt slut.

Jag skiljer på Cykelkatten och Katja. Cykelkatten tycker alltid som Katja, men Katja kan ibland skaka på huvudet och asflabba åt Cykelkattens glada idioti och tonårsromantiska uttryck. Överlag är Cykelkatten kaxigare och hetare än Katja som är en rätt eftertänksam varelse med glasögonmärken i näsan och en allmänt skelande uppsyn. Men man fattar ju varför – man växer för varje kvadratcentimeter lycra man tar på sig. Ni vet ju själva hur det är.

Jag anpassar alltid bild efter text och inte tvärtom. Hellre ett bildlöst inlägg än ett med en generic bild bara för att. Avföljer jämt instakonton med generic cykelpics som folks lägger upp bara för att hålla algoritmen happy.

Skriver ofta från tåg (bästa inspoplatsen), caféer, krogar, damernas, bussar. Hänt att jag har bloggat från sadeln också… Det här inlägget är för övrigt författat på expressbussen Västerås-Uppsala. Hej Uppsala!

Älskar att krydda inläggen med bra bilder. Vad är en bra bild? Smaken är förstås olika men en just en bloggbild ska vara lika delar stämningsfull som den är talande. Den behöver varken vara perfekt skarp eller ens tagen med en systemkamera. Det viktigaste är att den ska utgöra en tilltalande helhet ihop med texten.

För det mesta har jag inläggsidén färdig i huvudet när jag börjar. Ändå vet jag nästan aldrig vart inlägget tar mig. Ibland blundar jag och låter fingrarna följa tankarna. Oftast blir det småstökigt, snubbligt, lite längre än vad jag hade tänkt mig från början och så är plötsligt inlägget klart och jag känner en liten tomhet. Som efter ett minirace. Eller efter en kärleksakt

äsch

3 år ago 3 kommentarer

Between the rides Katja om cykel

Cykeltorsdan offbike

av Katja 3 år ago

skrivet av Katja

Morgon från tåg 787 mellan Västerås och Stockholm! Anländer till spår 14, ifall någon vill möta med en kaffe och en croissant.

Till skillnad från häromdagens muntra inlägg om cykel, sexliv och skav som otippat (you’re right) nästan slog bloggens besöksrekord lär inte det här inlägget göra det direkt.

Bara någon timme efter jag hade tryckt iväg en positiv hyllning till det mycket friskare cykelåret 2020 (efter att ha varit förkylningsfri i säkert hela tre veckor) så kom första nysningen. På kvällen nös Ivar. Sedan nös vi ikapp. Sedan…

blev det som vanligt 😭

Fast okej. Innan jag gav med mig och erkände förkylning nr ziljon i raden så hade jag hunnit envisas med att gå och rulla lite lugnt på wattbiken. Men då kroppen svettades sådär otäckt chilly som den gör bara när den inte mår bra så avbröt jag efter bara någon halvtimme. Efteråt for vi till Saluhallen, jag tröståt scampiramen, Plutten hittade direkt någon kompis att leka med och så kändes det lättare.

Men nu är jag som sagt förkyld. Inte sådär jättebrutalt utan mer som ett klassiskt womancold – man är skum, slö och snuvig men man skärper sig och jobbar och har sig ändå.

Idag väntar hur som en rolig och cyklig dag – utan att faktiskt cykla.

På schemat står förutom konsultandet dels ett bloggsamarbetsmöte- wii, kul! – och dels en träff med kära cykelvännen Anna som jag ämnar stuva in på något cykelcafé och pressa på allt smarrens cykelstockholmsskvaller under kvällens gång.

Nåväl, nu kör vi igång denna torsdagen på allvar. Imorgon blir det lugnt så lugnt och vem vet, kanske är jag cykelbar redan på söndag. Men det är då det.

Puss

/Queen av tåg- och gymtoaselfies

3 år ago 0 kommentar

Cykel

Ett gäng sätt att glädja en cyklist på

av Katja 6 år ago

skrivet av Katja

Morgon folks! Tisdag va, veckans roligaste dag? Not. Möjligen om man har #tisdagsintervaller att se fram emot men det har ju inte alla av oss just nu. Nåväl – här kommer ett gäng sätt för dig oavsett vem du är att glädja en cyklist på. Så förgyller vi denna tisdag också. Vi kör, så glädjer du en cyklist…

…som folkvald beslutsfattare

Ta cyklisters rapporter om incidenter, dålig infrastruktur och allehanda hot från kriminella (att hota någon är ett brott) bilister och gevärsgubbar i skogen på allvar. Gör lagen tydligare och planera och faktiskt bygg gatorna tryggare för cyklisterna! Metoderna finns. Ta fram viljan också.

…som icke-cyklande partner (eller kompis)

Visa intresse i och förståelse för ditt kärleksobjekts intresse. Även om det ter sig helt obegripligt hur en vuxen person kan sätta på sig löjligt tighta och löjligt dyra syntet- och ylleplagg, trampa omkring i något murrigt skogsområde för att komma hem skitig och med något galet i blicken och revor i de löjligt tighta och löjligt dyra plaggen – ja även om det känns som att denna person föredrar sitt galenskap framför er relation så är det inte så. Tvärtom – låt henne/honom vara lycklig på sitt sätt då och då så kommer lyckan att spilla över på ert förhållande över lång tid. Jag lovar!

som cyklande partner

Hur ofta skippar du din egen träning till förmån för din partners? Det är vanligt att paren där båda tränar passar på att träna ihop och där den starkare (oftast mannen) drar den svagare (oftast kvinnan), gärna med förklaringen att “det är viktigt att träna på att ligga på rulle också”. Visst, det är viktigt. Men att ibland få vara den som drar och visar vägen är minst lika viktigt, om inte annat så för självkänslan – speciellt hos den som annars är van att ligga och kämpa på bakom. Rannsaka dig själv – är det verkligen omtanken om hennes “rulle-teknik” eller din otålighet som gör att du vill ligga framme och dra hela tiden? Gör din cykelkärlek glad – föreslå och genomför en tur där hon/han får både välja rutten och sätta tempot. Så får du en glad, självständig och trött partner att krama om i slutet.

som medcyklist…

Dra dig inte från att ge den simplaste men också den finaste komplimangen man kan ge en cyklist: “Vad stark du är/har blivit/håller på att bli”. Stark är ett så kraftfullt, peppigt laddat ord!

som äldre funkis på ett lopp…

Även om du har varit med i huuundra år och vet precis hur saker och ting ska göras – våga ge beröm till de yngre som engagerar sig. Även om de gör så många himla fel, suck. Kom ihåg att även du var yngre och osäkrare en gång i tiden. Klappa de yngre på axeln och håll igen på spydigheterna och den icke-konstruktiva kritiken. Det är ju trots allt tack vare den yngre generationens cyklande och arrande som du får tillfällen att glänsa som världens bästa äldre funkis än idag. Aight? Så glädj en funkiscyklist – våga ge henne/honom beröm.

som försäljare i cykelaffären

Ställ frågan om hur många cyklar personen som ska handla, redan äger och hur och var hon/han föredrar att cykla. Märkligt nog får man sällan den frågan. Istället brukar de flesta försäljare utgå från att man inte äger någon cykel idag och att man är helt lost. Glädj en cyklande kund – underskatta inte hennes pålästhet! Fråga vad hon vill ha i en cykel och utgå därefter.

som caféägare/cafébiträde

Som caféanställd behöver du förstås inte älska cyklisterna. Men om du älskar att få många betalande kunder så är cyklistkärlek den rätta vägen att gå. Lassa upp lite större portioner – investera i en cykelpump att langa fram vid behov (Biltema har billiga!) – brygg lite extra starkt kaffe och fråga gärna var vi har varit och vart vi ska efter fikat. Det sistnämnda brukar göra susen för humöret!

som cykel

Ge fan i att låta knackigt “någonstans runt vevpartiet”. Glädj cyklisten – håll dig hel och måste du paja, gör det en del i taget ok? Så blir både cyklistpsyket och plånboken gladare.

Puss och ha en underbar tisdag!

6 år ago 4 kommentarer

Cykel Katjas tips

Min ovärderliga guide till ett billigare och roligare cykelliv

av Katja 6 år ago

skrivet av Katja

Cykelglädjen –
– går det ens att sätta ett pris på det?

Hej! Nu i våriga säsongsuppstartstider kryllar mina flöden av lika delar köp! köp! köp!-nyheter som måste jag ha allt detta?-frågorna. Jag som själv har historiskt sett haft ont om pengar (och då menar jag ont om pengar som i knappt några pengar alls) kan ibland bli sur på alla ziljardkronorstips som riktar sig till typ 5 % av befolkningen? Men häng inte läpp kära icke-rika folksen – det går att komma billigt undan.

Voilà!

Cykel, utrustning, kläder

Ta del av den samlade kunskapen som finns på Internet (eller hos dem du känner, om du kviänner några cyklister) och köp en begagnad cykel istället för att köpa en ny. För det första så gör du en insats både för din plånbok och för miljön. För det andra så får du oftast en bättre cykel än om du köper en ny för samma penning. Självklart gäller det inte bara själva cykeln – i princip all utrustning köps med fördel begagnad. Här är några bra köp- och säljgrupper att bokmärka:

Köp & Sälj på Happyride

Köp, sälj, din cykel (Facebook)

Cyklar/cykeldelar köpes säljes skänkes (Facebook)

Cykelkläder för tjejer (Facebook)

Det finns dessutom en hel del lokala köp- och säljgrupper på Facebook – bara att söka sig till en sådan på Facebook!

Hyr din sportcykel – en kortis eller en hel säsong. Det är faktiskt särskilt smart om du är ny till sporten och osäker på om du kommer att fastna för den. Idag finns det ett antal uthyrningsställen. Spana till exempel in Sporthyra, Fritidsbanken, Bike Sweden, googla hyr + cykel eller fråga din cykelklubb.

Om du är ung så finns det ännu fler möjligheter – många cykelklubbar som min hemmaklubb VCK har nämligen gratis cyklar till utlåning för ungdomar som vill cykelträna.

Mek

Lär dig att laga din cykel – kanske inte precis allt, men i alla fall de grundläggande felen som att byta slang, laga punka, justera växlarna, linda om styret. Förutom ett ökat självförtroende och en bättre förståelse för cykeln så spar man mycket pengar på att inte lämna in cykeln på service för minsta lilla strulet. Ta hjälp av Internet (Google, Youtube, facebookgrupperna som Cyklande tjejer, Vi som älskar MTB eller Vi som älskar landsvägscykling eller forum som Happyride) eller dina vänner. Det finns inget skamligt i att be om hjälp – men det är förstås fint att återgälda tjänsten genom att kanske bjuda på en god hemlagad middag eller ställa upp nästa gång mekkompisen behöver hjälp med något praktiskt.

En del cykelklubbar arrangerar mekkurser för medlemmarna. Finns det ingen mekkurs aktuell just nu så kan man alltid fråga i klubbens grupp om det finns ett intresse och jag lovar – det gör det alltid! Är ni ett gäng kan ni få en bra kurs till en ringa penning. Eller så ses man hemma hos någon och lär sig att meka ihop alldeles gratis. Lika dråpligt som lärorikt!

Cykelresor, träningsläger

Cykelresor. Ibland känns det som att alla åker iväg till soliga orter, cyklar i bergen och sedan dricker cervezas i solnedgången. Det är lätt att känna sig utanför. Till att börja med så kan jag säga så här – att åka på en cykelresa är inget måste utan en lyxig detalj. Så även om det känns som att alla är iväg på sådana resor så är det långt ifrån sant. Vill man prompt åka utomlands men har ont om pengar så gör man bäst i att dela så mycket man kan – rummet (eller kanske hyra ett hus eller en lägenhet ett gäng?), matutgifterna, den eventuella bilresan. Hyr den billigaste cykeln – och ha med dig så mycket energi i form av bars och dryck hemifrån som möjligt så slipper du de dyra inköpen ute.

Det man oftast kommer ihåg från en cykelresa är sällan flygresan eller kaffet utan vyerna, träningen och gemenskapen.

Ett lyckat träningsläger på hemmaplan eller på någon härlig ort i Sverige kan därför minst sagt ersätta den dyraste Gran Canaria-resan. Det enda som krävs är ett gäng cyklister, någonstans att bo (hemma eller att man hyr en stuga), ett förberett upplägg och att man inte glömt köpa något gott till kvällsmaten som man äter tillsammans. Klart! (ah men som jag berättade för Bicycling)

Fika

Fika är en självklar del av cykelkulturen. Men det kostar ju så mycket att fika! Speciellt när det cyklas flera gånger i veckan och det bara poppar upp urtjusiga ekorekosurdegscaféer där priset för ett litet fika kan motsvara en lunch på stan och gänget vill förstås dit för det är så ju så hippt. Hippt och hippt – har man inte råd så är det mest hemskt. Där är sitsen knepig men mitt tips är att redan från början försöka rikta in sällskapet till ett billigare fik eller rentav dela på sällskapet. Det är faktiskt inget fel i att vissa hänger på det “hippa” fiket medan andra tar sig en klassisk kopp bryggkaffe och en liten bulle på gammelfiket på andra sidan gatan. Är vädret fint går det alldeles utmärkt att ta med sig hemifrån, eller handla lite picknick på närmaste Coop (de flesta butiker har dessutom kaffeautomater nuförtiden) och kalasa sedan en stund i gräset.

Överlag bör det aldrig bli ett tvång till, eller ens en kultur av att man alltid ska fika ute och fika dyrt på varje rutt – inte om man vill hålla cykelsporten inkluderande. Där vilar ett ansvar på ledarens/ruttmakarens axlar – att planera rutten och det eventuella stoppet så att det passar (i alla fall så gott som) allas plånböcker.

Bonus: några korta budgettips

Glöm inte bort reorna (ja, det är okej att gilla Black Friday – bara man tänker till före och inte ba köper på sig “bara för att”). Även de lyxigare affärerna har bra mellansäsongsreor och är man ingen trendslav så finns det mycket gott på reorna.
Fallfrukt är fett gott under sensommarturerna. Just sayin.
Stravaappen till mobilen kostar tusen gånger mindre (den är gratis) än en dyr cykeldator.
Att vårda grejerna idag gör att de håller bättre även imorgon.
Byt kläder med dina kompisar! Det är kul och man känner sig “ny”. Tröjan på min header är just en sådan.
Dra dig inte från att använda cykelkläderna när du t ex springer eller skidar och vice versa. Jag vintercyklar en del i min gamla skidjacka. Funkar hur bra som helst!
Var generös och bjud varandra. På slangar, på bananer, på lite fika. What you give, you get back.
Gör egna energikakor – här är några recept (men ba att googla annars). Blanda egen energidryck inför de rundorna du kan tänkas behöva det.

Glöm inte att det i slutändan är för din egen vinning/njutning som du cyklar och tränar. Känner du för mycket materialpress så bör du kanske fundera om de som utövar den pressen är verkligen rätt träningssällskap för dig. Många av oss cykelnördar drar ibland igång värsta snacket utan att tänka oss för – så det är aldrig fel att påminna oss att hey, det är bara en jävla rand på en jävla tröja, det är bara några jävla gram på en jävla sadelstolpe och herregud, det handlar ju i slutändan om att några glada cyklar från punkt A till punkt B och trycker i sig lite socker på vägen.

Eller hur?

Puss och kom gärna med era budgettips!

6 år ago 14 kommentarer