CYKELKATTEN

cykel vikt

Cykel

En sweet fredagsmix från cykelinsta.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hej här är lite feelgood, gudarna ska veta att det är vi värda denna fredag. Voilà:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

I’m a fat cyclist. Still hated by others when I cycle, still looked at when I wear cycling clothes, still struggling to be seen in public when I ride, still digging the closet to find clothes that won’t be too embarrassing when I do get out. I live in a place where fat is still seen as a disease and the cause of all diseases. Add to that the fact that I have Brazilian parents and look “foreign”. Still battling racism, still fighting fatshaming, still denied opportunities because of having the “wrong name”- hell, people don’t even think I speak Swedish despite my Swedish university education🤔 Want more? Everyday I have to prove that I’m ten times better than other people in whatever I do. The scrutiny is merciless, the whispering is like a dagger – sometimes I wonder why just I had to have “musical ears” and hear most of it. 🤠But, guess what? I am who I am, and I’m not going away! This is my life, my body, my choices, my time! That’s right, it’s me snitches! Not afraid of the word fat, pretty proud of myself for cycling and fighting for cycling on equal terms for all❤️ Still looking for the positive, still lifting up what is good in everyone, still posting, writing, designing, teaching, creating, inspiring and encouraging! Still being careful and sensitive with the “manishness of mankind”, that desire of being “seen”, heard and understood we all possess. Still holding a high view of people no matter who they are, feel they are, want to be or have been! XL Biking is not going away- we’re here to stay! Join us and celebrate what is good! There are many good things where I live, the bicycle allowed me to discover them! We’re not surrounded by “evil” we’re surrounded by good with a few “thorns and sharp stones” here and there, day by day. They might give us a flat tire from time to time – but we’re cyclists and we can change it! 🚴🏽‍♂️💪🏼🔥 So, ride dear beautiful fat friend! Ride dear plus-size sister! Ride, my foreigner buddy, non binary, colorful, Asperger, ADHD, diabetic, depressed, unfit, misfit, anyone everywhere: 🔥Ride with pride🔥 Let’s all try to remember at least a few good things this week! Not militant with the negative, but active with the positive! ❤

Ett inlägg delat av XL biking ©️ (@xlbiking) 18 Feb 2020 kl. 9:21 PST

Underbara larger than life-ord från Ebbe aka XL biking.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Oostmalle 1994 😍

Ett inlägg delat av Sanne Cant (@sannecant) 20 Feb 2020 kl. 5:37 PST

Crossdrottningen Sanne Cant som podiumunge 1994. Dör så gulligt och mäktigt i ett!

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Decades of experience means that we remember these tools when they were state of the art. At Velosmith we take great pride in a professional approach, leveraging our extensive experience to insure each aspect of our work improves our clients’ cycling experience. #velosmithbuilds #campagnolo

Ett inlägg delat av Velosmith Bicycle Studio (@velosmith) 20 Feb 2020 kl. 10:05 PST

En låda campaverktyg i perfekt begagnat skick. Med tanke på hur öppen jag är med att vara rätt så ointresserad av att meka med mina cyklar själv så anar ni kanske inte hur mycket jag älskar att äga fina cykelverktyg. En samling som denna gör mig vå… vördnadsfull.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

~ YES YOU MOST CERTAINLY CAN ~ . . . #absofuckinglutely #hammertime #cycling #zwift

Ett inlägg delat av C A M I L L A (@camillanr1) 9 Jan 2020 kl. 10:47 PST

Camillas gaddning 😍 Om jag klämmer in en cykelsymbol någonstans på kroppen (annat än i pannan i form av hjälmmärket då) någon gång? Varför int.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Say hi to our new logo 👋🏻 How do you like it? Now we just wait for our team kit… – ping @gozwift 😉) Feel free to comment or ask questions and follow us here and on Facebook (“Team SZ”)! #teamsz #teamswedishzwifters #zwift #gozwift #zwiftrace #zwiftracing #ecycling #swedishcycling #scf #svenskacykelförbundet #zwifting #zwifters #esport @swecycling @svenskproffscykling

Ett inlägg delat av Team Sz (@team_swedishzwifters) 20 Feb 2020 kl. 2:31 PST

Att Team Swedish Zwiftriders är en sådan succé. Internetcykling är så coolt. Ett så härligt bevis på att internet är inte lika med kroppspassivt. Heja edrott! Och nu med såld monark så ska jag så äntligen joina spelet.

Puss och ha en underbar fredag riders!

Mitt insta heter btw inte helt otippat Cykelkatten.

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Femton kilo – ett viktigt inlägg

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Påpälsad under gårdagens Groopencross – satans ruggigt och satans skoj!

Hej från morgonbloggaren amningsbloggaren mobilbloggaren.  Har precis tryckt i mig ännu en av nattens mellisar – som ammande är man typ konstant hungrig och måste äta för att kunna ge mat förstås – och tänker rimligt på min vikt eller snarare min övervikt.

Det vore från min sida en hyckleri att påstå att vikten inte spelar någon roll fast jag är cyklist.

Som jag berättat tidigare så hänger varken min estetiska självbild eller mitt psykiska mående på hur mycket jag väger off-bike. Men som cyklist och dessutom som tävlande cyklist så vill jag vara så lätt (och så stark) som möjligt. Förutom de självklara anledningarna som har med farten att göra så är det helt enkelt roligare att inte vara för tung, ens när man ”enbart” nöjescyklar. Jag vet det för jag har vägt både (för min kropp) mycket och lite och mittemellan och presterat/trivts i sadeln därefter.

Just nu efter graviditeten väger jag cirka femton kilo över min okej vintercykelvikt. Huruvida siffran är ”normal” eller inte har jag inte den blekaste aning om men den är min i alla fall. Ingen värdering i den – bara torra fakta.

Att gå ner femton kilo är inget en icke-panikbantande person gör på en månad eller två. Och speciellt inte om motionensmängden inte riktigt är upp till en själv på ett tag. Prioriteringen är den fjuniga pöjschen – för stunden inlindad i mjuk grå filtis – slaggandes i min famn.

Tack och lov har jag inte så där superbråttom. Att banta är som sagt uteslutet, dumt mot barnet och rentav tråkigt så nedgången får ske med hjälp av amningen och den gång-/styrke-/cykelmotionen jag mäktar med. Fast okej. Att dra ner på läsk och pastellfiskar är kanske också en god idé…

Det ska bli så skönt att känna sig lätt, stark, teknisk och snabb den dagen jag står (ruskigt bakseedad men inte ledsnare för det) på startlinjen igen.

Nu blir det en kopp kaffe och en chokladbit till. Är ju morgon liksom. Måste firas!

Puss.

5 år ago 3 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

1,5 gram.

av Katja 7 år ago
skrivet av Katja

21592524752_3eccc94322_k

Hej cross mud face.

Alltså ärligt talat ibland är det tungt och just nu är det ibland. Mojon är nere. Det är rörigt i skallen. Energin räcker inte riktigt till att kämpa emot. Förutom att jobba och sköta det nödvändigaste ungefär. Jag är vanligtvis en stark jävel men vissa lite tyngre prylar sitter djupt i mig och då kommer det sådana här dippar då och då. På köpet har jag åter, efter ett par symtomfria år, börjat visitera tandläkaren lite väl frekvent för att det ska kännas okej. Jag har alltid haft sämst tänder och inga borstningar, tandtrådar och munskölj i världen verkar bita på den tuffa armé martyrer som sitter inne i munnen min. Kanske förklarar varför jag svär så mycket? Eh hursom ni kan vara lugna, trots alla lagningar så har jag ett otroligt vitt och charmigt leende. Så fortsätt fota på ni!

När man mår lite småtaskigt och är så bombad i munnen och öronen (bedövningen sätter sig i halva huvudet ungefär) så hjälper det föga att lyssna på hjältemodig musik (inte på chill musik heller för den delen). Cyklingen är som vanligt min bästa vän och på den nya Ridleyn är alla gearsen fortfarande silky smooth så de låter liksom inte irriterande nånstans.

Gissa besvikelsen efter dagens besök då tandläkarn ba drar ut värsta stora baktanden och så får jag träningsförbud i dagarna två? I detta vackra höstväder? Och vi har crossintervaller i Gropen ikväll? Och jag skulle träna ordentligt med påhoppteknik? Och jag är borta, träningslös i London i helgen?

Ja, i detta ögonblick är det väldigt lite som känns positivt. Lika bra att ignorera det makalösa höstvädret, gå hem och dra för gardinerna och ligga i sängen och surfa bistra samhällskritiska statusar på Facebook. Ja, det är en sån dag.

Fast kortsynt tjej som jag är kan inte riktigt vara deppig för länge. Det är nåt med tandutragningen som inte låter mig riktigt deppa ihop helt.

Kampen mellan tången och tanden var hård. Tandläkaren svettades. Men när de ca 1,5 gram till slut gav sig kände jag en sådan lättnad, både fysisk och mental.

Nu kommer jag att bli extrasnabb i backarna, lättad som jag är. Vi cyklisterna vet nämligen vikten av att hålla cykeldelarnas vikt nere – speciellt vi i Västmanland som ju är vana att gnaga styrlindan i de blåsiga slakmotorna!

Puss och sköt om er.

7 år ago 5 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Att cykla är inte bara att cykla – respektera det.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

2015-03-17 07.47.00

Lola – dålig hållning och snabbkaffe, men jäklars snygga kalasbibs!
(Lola är förstås döpt efter Kinks Lola)

Om man som jag gillar att hänga ute på “cykelnätet” eller pratar cykel med de icke-närmast sörjande så stöter man förr eller senare på diskussioner kring detta med cykel ≥ materialsport. Oftast börjar diskussionerna med harmlösa frågor som: Vilka armvärmare sitter bäst och väger minst? Vilka växelreglage ger mig snyggast profil snett bakifrån sett? Vilken väst går fortast att knöla ner i tändarfickan, räknat i millisekunder? Och hur många sekunder spar man egentligen på att kitta upp sig på de nya grafenekrarna*?

Men förr eller senare höjer någon rösten och undrar Men hur viktigt är det med vad man har för väst egentligen? eller Får jag ändå vara med och cykla eller kommer ni att skratta åt mig? och klassikern Herregud, jag kör ändå om de där med racer på min hybrid.

Ofta möts dessa frågor med tröstande Ja, självklart får alla vara med oavsett formen på armvärmare eller Det är inte ytan som räknas! eller I slutändan är det din prestation och ditt intresse som spelar roll. eller Strunt i vad andra säger. eller Cykling handlar inte om prylar, det handlar om glädje.

Jag hör förstås till skaran som kommer med påståenden som ovan. Helt uppriktigt tycker jag att det i slutändan är endast ens eget nöje som spelar roll. Dessutom tycker jag att det är bra att någon då och då får folks att stanna upp och tänka efter innan de konsumerar.

Det är ju bara det att nöjet med cyklingen inte riktigt enbart ligger i benen. Att förneka det vore att förneka hela idén med sporten.

Samtidigt som jag vill trösta den som känner sig bortglömd i en värld av dyrbara föremål med låg roterande massa så blir jag ändå lite trött på att det anses vara så himla okej att förminska utrustningens, stilens och framför allt, passionens vikt utan (och nu får ni bli arga på mig men det stämmer tyvärr oftast) någon större kunskap om saken.

Jag kan inte förneka att min blogg bidrar till bilden av cykling som ett elegant, lyxigt monaconöje där din cykel ska skina utan att du nånsin tvättar den och där minsta lilla detalj i din outfit spelar roll för totalupplevelsen av sporten både för dig och för massorna som förtjust följer din frammarsch ackompanjerad av de perfekt justerade växlarnas ultraljud. Min blogg är den perfekta koppen kaffe uppe i de italienska bergen, den är en snabb lunch på ett lyxigt cykelcafé, den är impulsfärder till Rapha eller varför inte Côte d’Azur om man ändå är uttråkad, den är höjda ögonbryn över dem med styrväska, den är jag vinner inte tävlingen om tröjan sitter snett, den är det blir inget inlägg om bilden fångat upp att jag glömt att raka benen, den är franska termer hit och belgiska dit och allting doftar rosenvattenduschade merinofår på köpet.

Men det är just precis vad det handlar om: för oss innerligt cykelintresserade är inte cykling nåt man bara gör. Tänk om det vore så simpelt! Då skulle inga bloggar skrivas och inga intresseföreningar bildas.

Cykling på djupet är en egen värld. Jag har valt att i min blogg distansera mig från köksbänksrealismens vedermödor och istället fokusera på dess vackra sidor (utan att för den delen dölja svårigheterna och baksidorna).

Tänk, bakom varje liten detalj eller “pryl” ligger tusentals med utvecklingstimmar. Bakom varje symbol, varje udda “regel” finns minst en historia, byggd av människor som har utövat cykling. Det är en kultur, ett arv om man vill kalla det så. Och på samma sätt som cykling ska alltid vara inkluderande så är cykelvärlden för stor för att viftas bort med enkelt äsch, det spelar väl ingen roll vad man cyklar i bla bla.

Jag kräver inte att alla med cykel ska förstå storheten med sådant som bara vi riktigt nördiga cyklister som har lagt tid på att förstå förstår. Jag kräver inte att alla cyklande ska tycka det är intressant med diskussioner kring proffscykling och varför vi amatörer överhuvudtaget jämför oss och vår utrustning med de bästas. Jag kräver inte att alla ska lägga sin tid och energi på sådant de inte finner ett dugg nöje i.

Men däremot så önskar jag att fler förstod att det finns de som gör det – bryr sig, lägger energi på och tar på allvar – och respekterar oss utan att komma med påståenden om att vi vore ett ytligt släkte som köper hellre än cyklar och att vi struntar i dem som har det fattigt. Som visste det något om hur vi har det och vad vi har offrat för att kunna utöva vårt intresse.

Visst fasiken är det okej att känna sig bortkommen i en rent materialistisk diskussion. Men ställ frågor och lär dig istället för att slå bakut och komma med påståenden om att det inte handlar om teknik för jo, cykling är ingen beteendevetenskap. Ingen kommer någonsin att skratta åt dig om din utrustning inte är den “rättaste”, lättaste och senaste men du vill lära dig alternativt ger fan i att klanka ner på folk som gillar diskutera utrustning, teknik mm. Men vad vinner du på att förneka sådant som har tagit hundratals år av ingenjörs-, medicin-, träningsfilosofi- och designarbete?

Börja med att läs på om roterande massa innan du påstår att du kör om alla dem med lätta racerhjul.

Puss!

* det finns i dagslägen inga ekrar som tillverkas i grafen. Jag ba drog till med nåt modernt lätt material.

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlekMätta cyklisten

Fem kloka om mat feat. kropp.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Cykel & gottma. Oskiljaktigt.

Hej. Alla vi som tänker träning tänker mat och kropp. Det är oundvikligt. Men ibland tänker vi kanske lite väl negativt. Eller fastnar i tankar som stjälper snarare än hjälper. Här kommer lite pepp – fem enligt mig kloka inlägg om det där mat vs. feat. kropp-fenomenet som blir så centralt när det inte alltid behöver vara det.

• Elitcyklisten Marcus Persson skriver om hur du blir smal på tio minuter. Eller kanske inte. Ett viktigt inlägg att tänka tillbaka på nästa gång man går runt och nojar över ett extra kilo och förköper sig på sjukt dyr übernyttig mat och ändå mår dåligt och cyklar sakta.

•• Min crossie Anna Jansson skriver ett koncist, peppt och tänkvärt inlägg om varför lite extra hull – även känt som “tempovalkar” – kring midjan inte betyder ett jäkla skit i det stora hela tränings- och livsglädjesammanhanget. Och kanske till och med ger lite extrakraft när det väl gäller.

••• Hasse har flera gånger tagit ställning mot de inte alltid speciellt verklighetsanpassade idealen som får folks att må dåligt. Här skriver han klokt om att det i matvägen som fungerar för vissa betyder absolut inte rätt för andra. Kan vara bra att tänka på när man utsätts för matpress av sina välmenande kompisar. Din kropp – din hjärna – ditt val!

•••• Proffset Marij de Vries skriver igenkännande för alla som cyklar – om att tömma restaurangen på mat under loppet av några minuter. För vi har ju cyklat lite! Och så ett par varningens ord, om det där med att svälta sig fast man låtsas tömma restaurangen. Vanligast bland proffs skulle man kunna tro. Men tyvärr inte bara, kolla bara på Marcus Perssons inlägg ovan. Ta hand om er.

••••• och så till slut – mitt gamla inlägg Jag är en hungrig tjej, inga dieter biter på mig om det där om att skrota dieter till förmån för lyckligare träningssjäl.

Nu tar vi lunch! För min del blir det potatisbullar, korv, gröna ärtor och lite sånt. Mums mums efter gårdagens HIIT-kör. Puss.

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN