cxsm

Mot CX SM i Stockholm!

av Katja 7 år ago

skrivet av Katja

God morgon kära folks.

När ni läser detta sitter vi i bilen på väg mot Stora Skuggan, Norra Djurgården (ni märker hur noga jag är med adressen så att alla verkligen hittar dit) i Stockholm. Det är ju CX SM och även om jag inte känner mig jätteredo utan mest nervös så vet jag att peppen kommer på startlinjen. Min starttid är klockan 11.30 så kom och heja!

Och ni som inte kan men ändå vill ta den av festen (för fest lär det bli, CX SM är alltid en fest och det lovas ju milt väder och kanske lite sol till och med?) online så finns det en kalasmöjlighet i år. Ratta in på Sportway på era devices och se hela cykelcrosshelgen live. Ruggigt fiffigt och bra jobbat.

Nu är gröten och äggen uppätna, kaffet uppdrucket. Dags att lycra upp sig och måla på den vattenfasta SM-mascaran. Puss på er!

7 år ago 3 kommentarer

Råkade köra Cupavslutningen med!

av Katja 8 år ago

skrivet av Katja

Hänger lite med Super-Anna i starten!

Alla kom, alla frös, vissa segrade.

…fast nu med facit i handen (hatar det uttrycket) så borde jag stannat hemma på Örgryte och gosat med Nadjas baby-Levi istället. När jag vaknade på söndagsmorgonen var både jag och mjukispandan klibbiga av feberliknande svett. Struntsamma, tänkte jag peppt, är väl mest andra tävlingsdagen-hypokondrin! Men kroppen kändes slö och i halsen hade något bosatt sig som inte riktigt ville ut varken efter tandborstningen eller skållheta kaffeklunken. Det där med att känna efter är en svår konst – och efter en kanondag på SM så trodde jag helt ärligt att jag var lite sliten men inte mer.

Så jag upprepade uppvärmningssuccén från lördagen, fast denna gången hittade jag till Vallen utan att behöva rådgöra med fem göteborgare. Lite tråkigt i efterhand, borde låtsats vilsen, trevligt folkslag dessa! Benen rullade men inte mer. Försökte dra igång rage med hjälp av musiken men det hjälpte inte heller. Nåväl tänkte jag, jag kommer väl igång när jag ser banan och girlsen och den episka cheesecaken i fikatältet.

Skallen är dimmig, halvvägs till starten känner jag att det är lite väl varmt och skönt och lillhuvvet och kommer på att jag fortfarande har kvar min cxsweden-mössa på mig. Vänder, drar på hjälmen, glömmer att släppa på trycket på bakdäcket.

Blir lite gladare ståendes på startlinjen, snackar skit med tjejerna. Fryser som tusan, vill inte ta av mig värmejackan jag lånade av Tony. Till slut måste jag ta av den med, fryser ännu mer. Starten går men min hjärna är sirap, orkar knappt tänka, fumlar med trampen, får sämst start ever, och så fortsätter det. Ingenting funkar. Jag har ingen ork, ingen mojo. Varenda minut är en kamp mot DNF-demonerna och ingen jäkla bon courage-mantra hjälper mig på traven. För mycket tryck gör att jag slinter och fumlar i skogspartiet – samma som jag kände mig graciös i under gårdagens SM. Jag orkar knappt ta mig över balken, jag fastnar i leran, jag stannar nästan upp i sandkurvorna och jag sladdar pinsamt mycket i gräset. Jag lider, innerligt och inte ens med stil. Efter ett par varv inser jag att jag helt enkelt är förkyld. Saken blir inte bättre av alla hejarop (jo alltså jag är väldigt tacksam det är inte det men en känner sig än mer usel när folks hejar och tror att man gör sitt bästa när man mest, överlever typ). Till slut blir jag varvad, kramar grymma Åsa grattis till hennes fantastiska vinst, duschar och sätter mig i bilen där jag skakar tänder medan jag väntar på att herr prestige ska köra klart så vi kan packa ner allt i bilen och lämna Göteborg.

Väl i efterhand är jag inte bitter. Jag är förstås ledsen över att jag blev sjuk och mådde piss och därför inte gjorde bra ifrån mig – men nu har jag i alla fall en liten aning om vad jag är kapabel till när jag faktiskt är frisk. Mer träning, bättre form, snyggare förberedelser, denna cupen har varit otroligt lärorik och jag längtar redan till nästa höst. Då jag faktiskt vet vad det handlar om och kan träna och förbereda mig på ett förhoppningsvis mycket bättre sätt.

Tack alla ni som hejade!

Puss!

8 år ago 3 kommentarer

CX och gravel Katja tävlar

Råkade köra SM.

av Katja 8 år ago

skrivet av Katja

Hamnade på en sjujäkla massa kort, tips: kör man tillräckligt sakta
så hinner fotofolksen fota en ordentligt ;)
Urval: tack Roger Nilsson, Ola Dyrhill, Rasmus Olsson

Fan, skulle skriva värsta känsloinlägget men fegade ur och raderade allt. Ni får en klassisk racerapport istället.

Det är ljummet och duggar pyttislätt när jag hoppar på crossen efter att ha myst med baby-Levi, en månad, och ätit mig mätt på tävlingsgröt och tävlingsägg. Som vanligt fixar jag ingen elektronisk karta utan förlitar mig på snälla göteborgare när jag mest intuitivt letar mig till Slottsskogsvallen där jag tydligen ska prestera ett svenskt mästerskap i klassen D30 (fast jag är 28 men dispans pga. födelsedag etc.). Efter att ha rådgjort med fem göteborgare (en göteborgare per oviss korsning) brer sig till slut Slottsskogen framför mig och jag har fått mina ben en helt okej uppvärmning eftersom jag kört vilse än här än där. Tyvärr hinner jag inte testa banan ordentligt – hinner cykla vissa små partier – utan står plötsligt på startlinjen. Helsjukt, ska aldrig ske igen. Framför mig – seniorklassen. Avstår den under SM, jag är inte där än. Bredvid mig – Anki, Carina, fler starka sammanbitna medcrossare, idag motståndare. Vi kör 30 sekunder efter seniorerna (lite synd). Jag får en usel start men hinner accelerera ordentligt under startrakan och hinner ikapp klungan. Jag förälskar mig i banan, den är ju skitkul och lämnar ingen tid åt nåt annat än fullständig koncentration. Full med luriga kurvor och förrädiska överraskningar. Grus, asfalt, ler. Och så den höstbruna skogen med sitt tekniska parti som jag av nån anledning plötsligt trivs som tusan i – efter första klumpiga “testvarvet” förstås. Cykeln samarbetar fint och jag finner äkta nöje i att göra kloka spårval och även mindre kloka spårval, allt är roligt. Inte ens det faktum att jag förmodligen har för lite luft i mina (kasta ägg NU!) kanttrådshjul får mig på sämre tävlingshumör. Plötsligt händer det dryga. Jag kör – enligt mig snyggt och oräddt – nerför en skråbacke i skogen och ska just accelerera ut på asfaltsrakan så hoppar kedjan av åh nej. Just då står klubbkompis Gunnar där och skriker trampa trampa! och jag ba nej det kan jaginteminkedjaharhoppatpanikstrultrubbelhelvete! och så picklar jag på den till slut och börjar trampa och så hoppar den av igen och jag picklar på den men det är långt till framförvarande damer helvete. Från stadigt grupetto till achtervolger. Fuck. Jag biter ihop, njuter av cyklingen fortfarande, mjölksyra, bra grepp, jag kör ikapp en tjej, sedan en till, sedan är det stor förvirring då man tror att vi ska in i mål men så har vi ett varv kvar, jag drar allt jag orkar ha kvar, landar som fyra av sex startande, helt okej, nöjd. Glömmer gömma mig bakom holebrooksen, glömmer inte att gömma mig i duschen i fyrtiotvå minuter.

Det är mitt andra år utan dagligt bolmande, min första crossäsong, min kanske tjugonde gång på crossen. Jag kommer fyra i SM. Det är helt okej Katja. Du dög idag. Sluta göm dig bakom holebrooksen ett tag här, du vet inte vad morgondagens cupavslutning för med sig, ännu…

8 år ago 7 kommentarer

CX och gravel

Stay calm and read blogs.

av Katja 8 år ago

skrivet av Katja

Hej folks, rumpan full just nu, måndag å stuff, men racerapport är på G. Ha tålamod och häng inne hos min crossies Johan och Anna så länge. Puss och hörs snart!

8 år ago 0 kommentar

Cykel

Om cykelmässan.

av Katja 8 år ago

skrivet av Katja

Som den materialperfektionist jag är så borde jag nu sitta och sörja över att jag inte glider runt på Cykelmässan och klämmer på massa nyheter och snackar meningen med livet med massa andra entusiaster.

Men vet ni, jag är typ rätt så oberörd. Mest lättad!

Samtidigt som jag älskar vackra saker och underbara cykelmänniskor och drar mer än gärna fingrar över gudomliga olje- och kolbaserade produkter av högsta kvalité, eller känner kylan av ett smalt stålrör mot min handrygg så är jag gammal nog att erkänna för mig själv att yo, jag mår fan inte sådär jättebra av mässor. Som ni kanske vet så känner jag mig ofta desorienterad och vilse i stora masspådrag av kommersiella slag (typ gallerior och massaffärer à la XXL, ni vet ju varför jag så sällan… aldrig shoppar), och ju fler lampor, färger och saker det finns runtomkring mig desto svårare blir det för mitt psyke. Alltså ska jag gå på en sån mässa så är det typ med handledare och ett mörklagt vilrum där jag kan få blunda en gång i timmen, typ.

Ett gäng veckor efter Peter dog så stack jag till Cykelmässan med min lillebror. Egentligen ville jag inte gå men brorsan hade blitt lovad det. På sätt och vis var det skönt! Han drog runt mig bland montrar och kaffestånd och jag följde bara med utan att egentligen veta var jag gick. Då och då nickade man hej till nån som hejade på en och så minns jag att jag gjorde nåt slags fotfit (?) men lät bli att köpa specialsulor. Förra året ville brorsan gå igen så vi gjorde det igen, upprepad succé med en medveten åttaåring och vilsen vuxentjej. Åstadkom till och med en rapport huvudvärken till trots!

Lägger man till att jag dessutom är sjukt blyg och har lätt för att snubbla… äsch, det är fan tur att mässan krockar med cross-SM.

Precis som med Eurobike så ser jag fram emot att läsa allas finfina rapporter och diskussioner kring det senaste. Extraroligt tycker jag att vissa av elitlagen kommer att finnas på plats – det är skitkul. Det finns ett par tjejer som jag skulle vilja snacka lite med men jag känner att äsch, jag sköter mina affärer helst sittandes på en cykel eller ringandes till dem jag vill nå.

Ha så kul ni som ska till mässan, och drick massa gott kaffe åt mig oki?

Så håller jag ställningarna där jag trivs bäst. I leran, med skränig musik dundrandes i öronen och för mycket äcklig sportdryck i lillmagen.

Puss!