Glad söndag från morgonsoffan! Här sitter vi nära nära och stirrar på varsin skärm. Ivar kollar på Mästerflygarna på TV och jag läser på om Stockholms blodbad. Femhundraårsjublieum i helgen hörni, ändå spännande. Det är visst något val i ett land på andra sidan Atlanten också… 💙
Här kommer ett urval av saker jag gör just nu:
– Njuter av november. En av årets lätt finaste månader? Fotogeniskt. Smakfullt. Svalt. Ömsande. Högtidsfritt (pust). Äventyrscykelmässigt (ja tack). Enda som suger med november är väl mörkret men det löser sig med böcker, lumen och choklad. Men inte ens mörkret får mitt inre att sluta lysa. Höst = bästbästbäst
– Njuter av min Ivar. Så lång, så mjuk, så gullig och klok, trots trotsen och allt.
– Sörjer men inte sörjer vårt inställda Cykelcross-SM. Ironiskt nog var det samma dag som jag hade tänkt att skriva ett maffigt PR-inlägg om vårt lilla stora race som jag fick komma ut med ett SM är inställt-meddelande i tävlingens sociala medier. Det är skittråkigt. Inte minst med tanke på allt arbete som vårt arrangörsgäng har lagt ner. Och mitt eget arbete med PR, inbjudan, kommunikation osv. Men. Hur mycket jag än andas cykel så kan jag inte uppbringa någon större sorg över inställda idrottsevenemang. Vi är snart uppe i 1,5 millioner covid-19-relaterade dödsfall i världen. De som överlever får hallisar och säker andra men vars vidd vi inte har förstått än. Mina farmor och mormor i en flygtimme bort har fortfarande inte fått träffa Ivar utan gömmer sig i sina små ettor med TV som enda sällskap. Människor blir av med sina jobb. Mörka krafter utnyttjar världsläget för sin egen fula vinnings skull. Personligen är jag nog mest glad över att vi här hemma får fortsätta cykla – eller överhuvudtaget röra oss – fritt ute. Det är inte en självklarhet. Det är en lokal förmån för att vi har myndigheter som tror på vårt vett och vår empatiförmåga. Något alla ni som skrivit BU! om inställt SM och andra race får gärna reflektera över.
– Är pepp på CX-SM nästa gång! Dels som arrangör – vi kommer som jag nämnt på SM:s Insta få fortsätta vilja stå som värd. Men också som cyklist. För tänk om jag är i så pass god form nästa säsong att jag törs vara med och leka med de stora flickorna? Shit va kul det vore.
– Jagar den perfekta kappan. Hu så svårt det är. Det mesta som säljs just nu är boxy eller saknar knappar. Vill varken se ut som ett tält eller frysa om bröstet. Trodde jag hade hittat den perfekta, i kashmir samt en underbar snorgrön (olive martini) nyans men den hade för få knappar upptill. Får lämna tillbaka och leta vidare. Älskade ytligheter.
– Jagar kontinuiteten. Den diamanten förtjänar ett eget inlägg. Man tycker ju att allt inställt jobb- och fritidsresande, umgänge över gränserna och annat smittsamt borde hålla en kry som en redig bondmora. Men fan så heller. Fröken klenast immunförsvar är fortsatt förkyld, förkyld, förkyld jämt, jämt, jämt. De friska veckorna vabbar hon sin förkylda Ivar.
– Är trött. Det är inte alltid så enkelt att vara en heltidsarbetande mamma med kronisk sömnlöshet och ett gäng andra issues som sätter käppar i återhämtningmaskineriet. Har dessutom åkt på söndagsjobb de senaste månaderna. Behåller dock fortfarande planen med de lediga fredagarna; nytt försök nästa år. Måste ju skriva klart den där boooken
– Glor på Fauda. Pang pang, bästa skiten på TV på år och dagar! Är störtkär i Mickey Moreno och Abu Maher. Kan gifta mig med båda habibi
– Har fortfarande inte bestämt mig för vilken crossmässig gravelbike (just så) jag vill slå till på
– och inte på vilken fulldämpad mtb heller. Jepp, det sket sig helt med YT som jag hade på g ett tag. Både PRO och COMP var slut i min storlek och det fick jag veta först när jag hade köpt och sedan fått pengarna återinsatta på mitt konto. Bajs
– reflexar på min unge. Mest min unge. Är obra på att reflexa på mig själv. Skärpning Katja.
– ser fram emot den för tillfället sista delen av Bike in Bergslagens proffsguideutbildning. En typisk sak jag gör för hjärtat. Kommer att suga åt mig kunskapen som en liten svamp.
– är sugen på att vara ute precis hela tiden. Som en drog är den, min friluftskärlek. Speciellt så här års.
Så. Ni har fått lite status, jag har fått motionera fingertopparna och Ivar har lärt sig tack och hej på ett par språk. Nu drar vi till Björnö och ska klättra backe med ett gäng kompisar. Full fräs! Hoppas på en del träning veckan som kommer. Och vi hörs. Puss.