CYKELKATTEN

cx cupen 2014

CX och gravelKatja tävlar

Katja kör sin 5te crosstävling – SméCrossen!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Well, I was born
To have adventure
So I just followed up the steps.

(Zappa)

Bilder: Markus Johansson (tävlar för Enköping CK)

Nu tror jag att jag har tävlat lika många gånger i cross som jag har tränat på cross! Eller okej, nästan iaf. Låt mig se… Strava säger: sexton crosspass, varav fem tävlingar!

…Så där stod jag, med vattenlock i öronen och min ol good raphamössa över dem, öronen alltså och såg livrädd ut (av de få bilderna jag hittills hittat på mig – brorsan misskötte sig och tog inga bilder på mig under loppet, barn alltså) och kände mig smått bortkommen.

Hade liksom ingen tävlingsmojo igår. Ni vet, ibland är man pepp och ibland är man helt opepp och ibland är man likställd allhelgonadagen till ära (höhö). Igår kände jag mig sådär tråkigt likställd. Jag hade inte tränat ordentligt på ett gäng dagar av diverse anledningar. Min kropp är sån att den inte mår sådär jättebra av vila. Senaste riktiga crosspasset hade körts i tisdags, onsdagens lallande var mest stoj och skoj typ. Sedan promenader, bad och Monarken-rull, räknas ju knappt som träning. Men hursom. Precis som Madde Lindberg-Wall en gång sa till mig: klart man kör klart, man får ju grym träning även om man blir avhängd så tänkte jag förstås inte sumpa denna möjlighet till bra träning.

Vet ni, trots att jag är sådär käck och glad och leende och har massa hurtiga svar när folks kommenterar min körning så är det en ständig mental kamp, detta med att veta att man med störst sannolikhet kommer att komma sist gång på gång på gång. Jag tävlar i för min nuvarande nivå fel klass. Jag skulle behöva tävla i superklass för damer, men sån klass finns inte, så jag startar med prestige. Det är förutom det uppenbart fysiska även psykiskt påfrestande. Det är jobbigt att känna sig stel och långsam och långt efter de andra, det är jobbigt att veta att alla andra vet hur jävla efter man faktiskt ligger. Att snubbla på fel ställen, att fast man har tränat till illamående på ett visst moment på hemmaplan ändå inte fixa det när det gäller, att vara så lamslagen och nervositet att man plötsligt inte kommer upp i en backe som man annars lätt hade kommit upp i om det handlade om hemmaträning med polare. Det är inte vackert, inte saliven som rinner nerför hakan, inte snoret som fastnar på kinden, inte de torra andetagen, inte den dära tröjan som åker upp på precis fel ställen, inte mina helsabbade knän av alla uppförsbacksvurpor på racern. Det är så jävla långt ifrån caféraceande cykelkattenbloggbilder som det bara kan bli, och fast jag ler så gråter jag ofta inombords åt min egen klumpighet.

Brudar som läser detta och förfasas alternativt inspireras – börja tävla! Ju fler som tävlar desto större chans finns det att det till slut kommer upp en mellanklass för damer – motsvarande herrarnas superklass – så att man får tävla mot dem på liknande nivå istället för att hela tiden finna sig i att vara om än duktig så ändå konstant underdog-ish. Hur många damer krävs det för att det ska blidas en superklass för damer? Nån som har koll?

Domedagsstämningen ovan till trots gjorde jag ett för min tekniska utveckling okej lopp. Jag lyckades för första gången offentligt hoppa av sådär snyggish inför sandhindret – inte första varvet, men de andra. Jag körde nerför på skrået utan någon som helst rädsla i kroppen. Jag gjorde en fin start och körde om ett gäng damer innan dem ihop sandhindret satte mig på plats, så jäkla rätt av dem alltså.

:D :D

*klappar mig själv på lill-axeln*

Tyvärr lossnade benen aldrig så jag blev trött men inte sådär spy-trött som jag blev efter Helgmyset sist, och det berodde förstås på att benen inte kommit igång så jag gav inte riktigt allt om än mycket.

Icke-ödmjuk som jag är så är min veredictum följande: den eventuella talang som möjligen finns i denna gängliga kroppen behöver mycket, mycket mer träning för att riktigt blomma upp. Vilken tur att jag är en nötig flickrackare. Ni anar inte hur mycket envishet som bor i min skalle.

På tal om envishet så var det sjukt kul att en annan envis rackare var med – Jenny! Även om Jenny är überironwomantempogeni och allt så är hennes närvaro på en tävling tillräckligt för att få mig på gott humör. Grymt kört Jenny. Och alla andra kompisar och idoler med förstås.

Nu återstår två fantastiska träningsveckor kvar till SM i Göteborg. Är sjukt uppspelt. Nadja om du läser detta – jag vill åt din övernattningslägenhet. Puss!

P.S. Verklighetsförhärligande magasinbilder på mig från gårdagens tävling välkomnas och facebookas/mailas eller twittras till mig.

8 år ago 13 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

Ny vecka yo!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Alltså ljuset detta höstljuset! Jag kan inte insupa det nog.

Ang. helgen så pallar jag inte skriva så mycket mer än att jag hade en lyckad crossession (pris för flest s) med mig själv och cuben ute på Gäddeholm i lördags samt häng i Stockholm i söndags. Passade bland annat på att snoka runt under Citybanans häftiga tunnlar, är man yrkesskadad så är man (jobbar med just såna mastodontprojekt och älskar’t). Idag börjar dock en ny vecka – och den är lerigare än på ett tag ty det verkar ha regnat här i gurkstan medan jag hängde utsocknes.

Vi kör en liten genomgång, var ett tag sen:

* idag måndag tar jag crossen ut till den dära giddecrossbanan alla vallfärdar till och som jag av nån sjuk anledning inte besökt än! Banan utlovas gräsig, lerig och kurvig och i kombination med mörker så kommer det nog blir en given måndagssuccé.

* imorgon tisdag blir det antingen crossande eller – håll i hatten, så där ja – höstens första überriktiga styrketräningspass, på gym och allt! Knäna darrar redar, få saker gör mig så borttappad som min egen uppenbarelse i statens gymlokaler

* onsdag är lika med mtbonsdag lika med markkänning lika med skoj med Grannen & andra skogslufsare! <3

* torsdag crossas det alt. löps

* fredag rullas det ut, lugnt och fint och väldigt försiktigt, med fina höstbilder och allt. Är vädret sugigt rullas det försiktigt ut på baby-Monarken!

* på lördag och söndag ses vi i Alingsås för deltävling 3 och 4 i årets CX-Cup! :D Ställer väl upp i prestige denna gången, hellre sist av damer än nästsist av mtbare tänker jag, nu när jag kan hoppa av och stuff. Planen är att lära mig hoppa på innan lördag, ingen alls press, ingen alls…

Som ni ser så är det en kanoners träningsvecka jag har framför mig. Må planerna hålla!

Vad gör ni i veckan? Berätta så har jag nåt att läsa ikväll när jag crossat klart :) Puss!

8 år ago 14 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravelKatja tävlar

Racerapport Lidacrossen.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Alltså min cx-karriär kommer att gå suddig förbi. Jag tror inte det finns ett enda skarpt kort på mig crossandes. Iofs så sprang det runt lite pr0-looking fotografer på senaste tävlingen och tog lite kort men jag har noll koll. Ni får helt enkelt leva med att denna racerapport är kryddad med brorsans skitsnygga men något suddiga (linskladd, zoomlek etc.) foton.

Hursom!

Förrgårdagens Lidacrossen skulle bli årets cx-cupens första deltävling tillika min andra crosstävling någonsin (eller tredje, mtb-försöket i Karlstad medräknat, fast jag räknar liksom bort det för då var mitt livs andra timma på mtb överhuvudtaget). Tyvärr hade den gångna veckans händelser gjort att jag inte hunnit träna lika mycket som jag hade önskat. Framför allt hade jag inte alls hunnit träna på bromsmomentet nr 1: smidig på-/avstigning cx-style ni vet.

Jag hade inte den blekaste vad motståndet skulle bli men visste att jag så länge jag är så hemskt oerfaren och oteknisk förpassas till sportklassen. Tyvärr hade jag enbart en dam att tampas mot – den erfarna Carina som ju hade kört cross en hel del. Jag sket dock helt i att tampas mot nån annan än mig själv när jag efter att ha provkört banan en gång insåg att herrejävlar, här kommer det plockas höjdmeter, och hur fanken ska det gå med min härliga 11-25-kassett?

Nåväl, starten gick och vi i sportklassen mätte typ åtta pers. Startade strax efter ungdomsklassen. Starten blev trög – benen var tröga, jag fick som vanligt strul när jag skulle klicka osv. och hamnade långt bak. Banan var liksom mest uppåt i början – skidbacke som huvudattraktion – sen snabbt ner till stranden, ett par sandiga neråturvor med en springtrappa till nästa lillbacke, sen ner mot sjösanden, mosa på där, sen upp upp upp i gräset igen och sen ett gäng kurvor till och så mål – ungefär (kolla annars här). Eftersom jag hade bestämt mig för att se denna tävling som ren och ren inlärning så passade jag på att leka med kurvvinklar, växlar (i neråtpartierna, uppför gällde det lägsta – tungt nog!), att stå upp, sitta ner etc. Varv två och tre var värst teknikmässigt tyckte jag, sedan började jag på nåt sätt göra lite bättre ifrån mig.

Men jag blev så förbaskat sliten. Alltså jag ska inte köra på så tung utväxling. Jag fick slita så hemskt onödigt mycket – jag hade inte en chans när jag var tvungen att för det mesta stå upp även på plattan för att klara av att trycka ifrån. För att ni ska förstå hur tungt det kändes… ah men ta typ Klevaliden eller annan otrevligt brant backe och sätt in storklingans lättaste växel. Cykla upp ett gäng gånger… Ni förstår. Nu är det förresten ny 11-28 som sitter på, tack Tony. Förhoppningsvis blir det lite roligare uppför på nästa träning och tävling…

Hursomhelst. Jag kom sist i min klass vilket inte var så konstigt. Usel teknik, grymt tung utväxling, ungdomar i vägen som jag inte vågade/kunde köra om för att hinna ikapp mitt kvinnliga motstånd och massa andra faktorer.

Jag är både nöjd och inte nöjd.

Vi börjar med inte nöjd:

* för tung utväxling omöjliggjorde nästan ikappkörning på de mindre tekniska men uppåtgående partierna

* lite väl feg i sandpartierna

Nöjd:

* blev säkrare och konstigt nog, starkare för varje varv

* tog till slut 90 % av de tekniska partierna jag klickade ur/saktade i under de första varven

* hade skitkul

* såg massa gulliga kaninungar överallt <333

* hade världens bästa hejarklack, fett många som hejade på mig (och tyckte säkert synd om mig men men jag lovar att jag inte lider lika mycket uppför på min mtb/racer)

Oavsett – grymt fin träning, grymt fint lopp, hade superkul! Stort tack till arrangörerna.

Mina blårange vänner gick det förresten fint för. Johan åkte upp i andra led till söndagstävlingen och Tony gjorde också fint ifrån sig. Här kan ni se resultaten.

Träningen fortsätter. Målet är att köra i damklassen (prestige alltså – damer saknar superklass tyvärr) innan cupen är över. Tack alla ni som hejade, så himla fett med er!

Puss!

P.S. Har ni bilder på mig – maila gärna till cykelkatten@gmail.com. Tack snälla!

8 år ago 4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Imorgon startar CX-cupen!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Imorgon startar den! CX-cupen – mitt livs första som lyteskomiker cyklist och inte bara glad åskådare!

Och jag känner mig så här pepp:

Källor: Pinterest mixed

och lite så här pepp:

(fast byt ut bil mot cykel dårå)!

Eftersom jag i höst kör av enbart tre orsaker:

#0: skoj
#1: lärdom
#2: träning

så har jag liksom inga större vinstambitioner andra än att bli starkare, snabbare och klokare för varje deltävling. Därför har jag avlagt mig själv ett löfte, se det som en morot liksom –

sportklass tills jag lärt mig hoppa av/på ordentligt. Annars vore det lite halvpinsamt eller hur?

Mina cxy vänner Johan och Tony kommer att köra i super- respektive prestigeklass så heja heja heja! Hoppas fler blårange kör någon eller några av deltävlingarna.

Imorgon kör vi – ses då!

8 år ago 2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Åt Hellas med mig!

av Katja 9 år ago
skrivet av Katja

2014-09-19 18.45.51 2014-09-19 18.46.09 2014-09-19 18.46.29

Två gånger på crossen, hittils…

 

Fjärilar. Och lite ont i magen.

Nervös.

Känslan är ingen ny även om tävlingsformen är ny (eller typ, gjorde bort mig med bravur i Karlstadscrossen förra året, men det var på mtb så det räknas inte).

Det är min första riktiga crosstävling imorgon.

Hellas står värd.

Kommer ställa upp i sportklassen och mest ta mig runt – allt för att träna tävlingsstart, tävlingsgenomförande.

Och för att ha djävulskt kul.

Heja mig!

Vi peppar med låten med det något otippade namnet ;) Puss och basgång på er!

9 år ago 1 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN