Cannondale supersix evo
Första september igår!
Stick och brinn om jag inte får fira in hösten på mitt sätt.
Med gileten på fladder och en tunn yllemössa i bakfickan ifall att som höstens enda tecken.
Resten kortkort.
Ute råder total klorofylla.
Blir så klart hög och måste prompt testa racern i ett par småbranta babybackar next door.
Tar mig ut ur stan, tänker försöka krocka med solnedgången.
Har inte bråttom, låter solen gosa mig bakifrån.
Blir andlig av att se ett herrejösses spindelnät och spelar lite ska.
Dags att sprätta lite
Se upp för himlen, lätt att drunkna!
Är exemplarisk roadie och håller mig till asfalten tills jag ser ett solrosfält.
Får cirka noll creddpoäng av träningsjunkies men jag stannar till igen och njuter järnet av de små.
Åh vive le Tour!
& vive them kor!
Och plötsligt mörkare och mörkare, men ljusare i sinnet.
Kommer hem strax innan det blir olagligt att cykla utan lysen. Ögonen rinner, näsan likaså. Hödammet har gjort sitt. Nyser, hostar, kissar, äter, duschar, ler.
Vet med mig att det blir en grym cykelhöst i år – både tränings- och njutmässigt. Ni hänger väl med? Puss.
Sådär casual indränkt i lervälling
Tja!
Kvalitetsbild va? Nåväl, var glada att det ens vart någon bild. SMHI, YR medflers sieri till trots fick jag igår träna i ett mingel av regn och grusstänk. Och motvinden? Den kom på slutet just när jag hade börjat bli rejält hungrig och därmed lätt irriterad (Katja tål inte hunger så bra).
Bästa grusguiden på denna assavern –
från ett Dalsland Runt jag missade på grund av Plutten i magen
Har jag sagt hur mycket jag älskar min Cannondale? Inte tillräckligt ofta, va. Nå – jag älskar min racer. Skulle ha kört Dalsland Runt på den. Alltså min cross Boone är fantastisk, styv, lätt, kvicktänkt etc. den också. Men Supersix Evos geometri är som skräddarsydd för min kropp. Boone är inte riktigt där (vilket jag får ta itu med till crosstävlingssäsongen, har några idéer). Jag sitter både raceigt och bekvämt, jag känner mig supersäker i kurvorna, cykeln lyder mig utan något tjafs. Vi är ett kanonteam helt enkelt jag och min goa Sir Arthur Cannondale 🎩👑
Nåväl, skitrunda som skitrunda, fin blev den i alla fall och rätt strong. Söderforsrundan är en av mina moderna klassiker. Fem upp-och-ner-mil på asfalt och grus med Dalälven och wow-vyerna ständigt vid min sida. Sämre kortisdistans kan man ha en regnig söndag i augusti.
Puss!
Tack för ett fint jobb och en bra deal Cykloteket Västberga – vi blev väl omhändertagna
Cykel är kul. No shit det är. Särskilt när man är mitt uppe i det.
Jag är uppvuxen med att cykla i skogen. På landsväg, grusväg och jordig stig. Van vid att välja det spåret som känns bäst framför det som anges som framkomligast. Van vid att alltid gå min egen väg, att bli uttråkad av att lagspela bara för att men alltid noga med att sakta ner, ställa upp och offra mig själv när jag vet att det behövs. Plågad av att alltid känna mer än andra, rädd för att någonsin tappa känseln.
Född med två brutna nyckelben och en nedärvd känsla för klassisk stil. Accepterande mot det normala och glättiga, trygg i det annorlunda och vemodiga. Kär i att vara kär. Social när jag kan, om jag får vila i min ensamhet mellan varje tagning.
Glad på mtb särskilt när det blir sådär lagom tekniskt. Het på dh – ge mig ett hopp eller fem! Lycklig på CX, sällan skrattar jag så mycket och sällan är stämningen så go som på ett crosslopp (särskilt om jag får spela låtar!)
Men det är på landsvägen, solo, i klunga off eller on race som jag är hemma.
Efter ~två år utan racer har jag firat mina personliga framgångar (och motgångar, hey – de är en del av gamet!) med att bli med världens finaste racer. I alla fall för mig, i sommar och med vår nordiska natur som kuliss. Och okej då, även sådär allmänt recensionerna av att döma?
En Cannondale Supersix Evo, 2019-årsmodellen med skivisar och gemytlig Ultegra-rigg.
Under jungfrufärden i söndags – förbi Strömsholm slott och genom en allé så klart! – slog jag ett par av mina gamla Strava-tider med råge. Och då sitter ändå standardhjulen på!
Välkommen till stallet, Sir Arthur Cannondale*. Välkommen hem, Katja.
En cykelteknisk recension kommer. Nu vilar vi i njutningen. Puss!
(och du underbare herr M. som vill bygga en superfin bockstyrig cykel åt mig – självklart har jag inte lagt ner idén om ett samarbete! Men det blir en cykel i ett helt annat syfte för nu har jag fastnat för Archie och är tyvärr ganska envis (och oekonomisk) av mig när det kommer till sådana saker.)
Inte utan min lillmek <3
(alla kort av Jonas Wiking)
* Förutom att författa fantastiska thrillers om gode Sherlock & Co skrev Sir Arthur Conan Doyle förbaskat bra ”vardags”noveller från sin tid som läkare. Rekommenderas varmt även om de inte finns översatta till svenska (än).