barkarölinjet

CykelVästerås CK

Speakern pustar ut.

av Katja
skrivet av Katja

Gårdagens Barkarölinjet
bjöd på sol, moln, vind och massa grym cykel
Pics Jonas

Hej. Att jobba med en cykeltävling i dagarna två (eller tre, speakerns läxa görs ju dagarna innan) brukar ta musten ur en – att göra det i ett välsignat tillstånd med två hungriga pöjschar varav en liten och en sjuk hemma och med två stockholmsturer t/r tar muuusten ur en. Idag är jag lika delar sliten som glad. Dels så älskar jag spendera tid med brorsan – som denna helgen dessutom varit till ovärderlig hjälp som kioskpersonalis och sålt hur mycket som helst! Dels så är det ju för jäkla kul med tävlingscykel – även om man inte tävlar själv. Dels är det ju för hett när ens röst är sådär rökigt hes. Om jag får säga det själv alltså. Och sist men inte minst så har jag inte skänkt mitt tyvärr just lite väl stressiga jobb en endaste tanke på hela helgen. En vinst i sig liksom!

Så. Idag vilar jag rösten och kroppen och skriver ner desto fler bloggidéer. Det är nämligen rätt många cykeltankar som dyker upp i ens skalle under ett tvådagarsrace som Mälarcupen. De kommer förstås ut till er kära läsare så småningom.

Tack alla ni fantastiska cyklister som kom och gjorde arrangemanget till en tvättäkta cykelfest! Om ni är intresserade av resultat, bilder mm info från den gångna helgen så hittar ni det här och här. Skicka gärna in era egna bilder och tagga det ni lägger upp i them sociala medierna med #Mälarcupen och #VästeråsCK så blir vi som arrat tävlingarna superglada!

Puss och vi hörs mer snart lovar jag ♥

0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Mälarcupen 2-dagars Anundstempot – några (skriftliga) ord från speakern

av Katja
skrivet av Katja

Pix Jonas Wiking

Hej. Då har jag gjort min tempopremiär!

Inte som cyklist förstås (har kört hela två temporace varav noll med tempopinnar yey). Utan som speaker åt hemmaklubben Västerås CK. Idag arrade vi nämligen dag 1 i Mälarcupen 2-dagars som är en tävlingshelg för ungdomar, juniorerna, masters (åldersklasserna D/H 30 och uppåt), och vuxna prova på-are (sportklassen).

Det var faktiskt kul att kommentera tempo. Faktiskt, för jag var lite fundersam på hur mycket man skulle ha att säga under tiden cyklisterna var ute och körde – tempo är ju ändå en individuell gren där ingen vinnare eller placering får ropas upp förrän alla är i mål och har fått sina tider registrerade. Tevekommentatorerna kan ju följa hela loppet och se mellantiderna live och på så sätt rätt tidigt avgöra hur det kommer att gå för X jämfört med Y liksom. Dessutom är proffsen oftast seedade vilket också ger en fingervisning. Men en annan som mest ser start och mål har ju lite sämre förutsättningar, även om det förstås går att notera vem som kommer i mål före vem i samma klass och på så sätt rangordna de tävlande, samt att utgå lite ifrån vad man som man vet om vissa tävlingsåkarnas “allmänna” ranking. Men som sagt – ett tempolopp bjuder inte på lika mycket omedelbar action som en cross-, mtb- eller för den delen linjetävling.

Men jag hade jätteroligt ändå! Eftersom det var redigt med startande så fanns det alltid någon att intervjua vilket var givande speciellt med tanke på att det var så många olika klubbar och ålderskategorier representerade idag. Det fanns cykelskvaller att snacka om, samt lite modern lokal cykelhistoria att förtälja. Trots att dagen blev en blåsig och småruggig historia vädermässigt så värmdes start- och målområdet av glatt engagemang som ger hopp åt svensk tävlingscykling. Extra kul att lillebrorsan hjälpte till i kiosken idag, snacka om tur att skolmatten pluggas ordentligt *sträcker ut tungan*

Nu är vi trötta och möra och efter studierna av startlistorna inför morgondagens linjelopp aka dag 2 i Mälarcupen 2-dagars så kan jag glädjande konstatera att det blir en stor procent av dagens tävlande som återkommer, men också några för mig både nya och bekanta namn som inte syntes på tempot idag.

Vi ses ute på Barkarö – och glöm inte att tagga era bilder, filmer mm på sociala medier med #Mälarcupen och #VästeråsCK.

Puss!

P. S. Ni som är nya på det där med att kolla på landsvägscykel fysiskt eller på TV för “hur fanken se skillnad på alla cyklister i klungan?” – hoppa inte över loppens och cupernas temporace brukar jag tipsa om. Just det att åkarna är ute en och en gör att man får gott om tid att studera och memorera dressarna, cyklarna, åkstilen mm som hör just den cyklisten till. Och då blir det lättare att känna igen dem i linjeloppets klunga sedan. 

0 kommentar
2 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Västeråscykeln, ekerbrott nr tre och en fotosession.

av Katja
skrivet av Katja

17457952748_ce514b262f_o (1)

Min glada fotograf Jonas!

Hej. Nu undrar ni kanske varför jag inte skrivit en jota om Skandisloppet som jag peppade för så mycket i fredags. Helt ärligt beror det på att jag inte riktigt vet hur jag ska formulera mig utan att låta neggo. Men låt oss så länge ta upp det positiva – det var som vanligt skitkul och trevligt att hänga med supergänget Eva, Jenny (2a i masters-VM-kvalet idag, grattis!) och Cissi. Fy fan va bra ni körde! Nu till gårdagens nöje – vårt fina lokallopp Västeråscykeln. Eftersom jag jobbat med sponsring av loppet unnade jag mig att inte vara på-plats-funkis idag – det fanns tack och lov så många andra som kunde vara det (eloge. Seriöst, ni äger). Så jag startade som ordinarie lydig cyklist under ledar-Kents handfasta välde (på samma sätt som jag startade som ordinarie lydig cyklist på Skandisloppet men men). Vi vart ett färgstarkt gäng på typ tio gubbs och mig (sen fick vi ett par-tre – man fattade inte riktigt hur många de var eftersom alla hade likadana Garmin-Sharp-kit på sig – till gubbs och en stark Hofvet-dam). Tony och Jimpan kvastade bakom oss eftersom de skulle köra sin petite inför-SM-distans på tjugotre glada mil. Latmaskar.

Vår distans skulle bli något blygsammare, nämligen tretton snabba mil (blev strax över tolv till slut, Strava här och känn er inte hotade av min overall tempo-QOM girls, vinden var gynnsam, hemlängtan stor). Det var kul! Jag firade med ett tredje ekerbrott på bak(låne)hjulet, klungan var snälla som gav väntade in mig när Tony och Jimpan undersökte läget och bände av ekern. Ett par-tre av snubbarna var fladdriga och inte riktigt klungvana men de flesta var starka, solen sken så att holbrooksen glittrade i all sin repiga plastighet och humöret var på topp. Men så är ju vägarna häromkring som gjorda för fint humör. Motvinden var lika jävlig ut som den var bärande hem. Mina ben var fortfarande muskulärt slitna efter förra veckans GP, träningen och Skandisloppet så det brann rejält i uppförsbackarna, men det verkade inte märkas alltför mycket som tur det.

Likt förbannat var det skönt att komma i mål och erhålla en gudomlig ubuntucola av Anna som stod funkis för dagen. Jag hade förstås glömt att en fotograf skulle komma och fota mig för en helgbilaga. Men där stod han och hängde. Det var bara att bita ihop och hänga med och cykla fram och tillbaka och cykelposa. Tur att Cykelkatten redan har vanan inne efter reklaminspelningar, publikfrieri på diverse tävlingar och bloggande. Och tur att Jonas som fotografen hette visade sig vara riktigt proffsig, duktig och trevlig. Det hela avslutades med ett par-hundra bilder för Jonas del och afterbike med buffé och kaffe-med-godbit-till på goda Bianchi för min del. Cykloteket som fanns med på torget var snälla nog att plocka med sig min ekerbrutna hoj till affären så jag traskade hem till duschen och värmen i ett par lånade skor storlek fyrtiofem.

Hejhopp det var min västeråscykelndag – helt godkänt fartpass, bra förspel till  smygracet Engelbrektaren imorgon och pr0racet Mälarcupens Barkarölinjet på onsdag. Körde ni nåt skoj igår?

4 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsväg

Misärcykling med obefintliga ben.

av Katja
skrivet av Katja

Titta så duktig jag är. Beskriver även de tristare vardagspassen fast jag helst vill glömma dem. Tränar på att vara jordnära helt enkelt. Det började med noll träningsmojo trots tanken på att få sporta min nya finfina regnis. Jag hade ont i benen. Jobbstressen gjorde sitt också. Men så kom jag hem, hävde i mig en mugg välling och några goda nötter på det, kollade däcktrycket och började hastigt klä på mig. Jag hade ont om tid. Min essentiella yllemössa var borta. Jag hittade inte heller mina ljusa cykelglasögon. Och så lätt huvudvärk på det. Sprang som ett yrt höns och letade efter grejerna. Blev till slut tvungen att ta på mig en skidmössa och farsans labbrillor jag ibland använt under de kärvaste vinterpassen. Så not vita sockor landsväg liksom. Ut i regnet. Blåste på till Hamnen där jag gensköt klubbens medelgrupp som var på väg ut mot Gäddeholm. Sex starka glada kämpar på väg ut i det okända. Det blev ett kuligt pass. För varje kilometer blev det kallare och blötare. Men sällskapet var glatt och peppt ända ut till de blåsigaste partierna då sällskapet av naturliga skäl inte längre småsnackade utan förtärde styrlinda i en desperat kamp mot den våta kalla vinden. Jag hade ont under hela passet. Trots att det gick relativt lugnt så gjorde ändå vartenda tramptag ont. Både de lätta och de tunga tramptagen. Helt märkligt egentligen, hade ju kört ett lätt sköljpass med Valle dan innan. Vissa dagar är helt enkelt så. En sån dag var under Barkarölinjet (som ändå var en klubbtävling) förra året. Trots ordentlig uppvärmning så fick jag aldrig igång benen och blev avhängd direkt och sen plågade mig igenom varven med tårar i ögonen och konstant syra i benen. Jag tror jag cyklade saktare än under ett vanligt sköljpass. Igår var visserligen ingen tävling men jag blev lite småsur på benen ändå. Får hoppas på bättre tur imorgon och att benen hittar tillbaka till Katja. Peppar med att nostalgibandet Revolting Cocks äntligen har typ alla sina låtar uppe på Spotify, vem kan deppa till Beers, Steers & Queers?

Har ni också såna dagar ibland, när benen bara… lägger av? Hur brukar ni försöka bli av med det? När benen inte ger sig ens efter massa uppvärmningsmil? Eller är det bara att gilla läget och hoppas på bättre tur nästa gång?

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör landsvägKatja tävlar

Rag legs in the sun

av Katja
skrivet av Katja

Fotar man cyklister bakifrån så slipper man åka dit
för integritetskränkning aight? Så snygga alla blev dessutom ;)

Hej.

Tack så väldigt mycket för era givande kommentarer till förra inlägget. Tänka sig att så många känner igen sig! Jag tänker så ta till mig det ni har sagt. Tack <3

Gårdagens spurtrunda spräckte mina benrelaxplaner! Skyller allt på Eva. Här stod man och såg timid ut i lugnare gruppen och tänkte mest ligga och pysa i ett par-sex mil eller så. Men Evas syn är lika vass som hennes körsätt och när hon väl pekade på mig så visste jag att jag inte hade en chans. Så jag hängde på tävlingsgruppens spurtrunda med benen trasigare än tonårshjärtan. Eftersom jag visste att det inte skulle bli speciellt många spurtwatt i spirorna denna kvällen så tog jag mig an hela som ett roligt intervallpass. Det hade förstås varit ännu roligare utan syra från första till sista tramptaget – men kvällen var ljuv och sällskapet trevligt. Alltid nåt, eller hur? Efter passet gjorde jag och Tony ett halvhjärtat försök att rulla ut benen genom att rulla runt på de mindre kända perifericykelbanorna i Västerås suburbs. Väl hemma rullade jag ett gäng lammfärsbiffar och däckade till nån tråkig dansk gäst i Home of Cycling Giro Special.

Benen känns inte speciellt piggare idag så jag vettefan om det är värt att ens försöka sig på SMACK-linjet ute i Markim. Imorgon är det nämligen dags för Barkarölinjet som Västerås CK arrangerar som en del i Mälarcupen och som jag självklart inte tänker missa… Vore skönt att även prestera på åtminstone nåt av dessa två lopp. Samtidigt så tänker jag att äsch, det är starter och erfarenhet jag är ute efter, detta första tävlingsår. Så det är ba att köra. Om det inte regnar järnet dvs. Bestämmer mig under eftermiddagen!

Ses vi ikväll eller ute på Barkarö imorgon? Hoppas ni dyker upp, vägen är mysig, kurvig och inte så värst platt heller. Och du som inte tävlar annars – kom ändå! Det blir roligt. För tid plats etc kika här.

2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2