På cykelfronten högt och lågt.
Hej, igår var jag ett vrak. Tack vare den här jäveln och den oändliga sömnlösheten på grund av den, restlesslegsen + annat. Efter en okej natt på smärtstillande känns livet ändå lite ljusare. Bara lasarettet inte dissar utan opererar mig frisk och fri den här gången, när det nu sker. Firar (på distans) min brorsas namnsdag med att poppa den här saknar min tutt som jag vet har det snorigt (igen) men och mysigt hos sin pappa – tänk att man aldrig vänjer sig vid den speciella sorts tystnad som uppstår den första barnlösa dagen. Tur vi hade en […]
