Blogg

Älskar mina rehbandtights,
diskret men kännbar kompression.

Min cykellösa och härligt planlösa (nåja) offseasonträning fortsätter sörni! Igår körde jag åter armar, rygg och överkropp på gymmet. Ett något kortare men likt förbannat effektivt pass, känner träningsvärken annalkas. I år – först gången någonsin – tycker jag om gymmet! Vad har hänt egentligen, kan det bero på att jag känner mig starkare och pallar ta i mer, att jag har lärt mig maskinerna och övningarna bättre eller att jag gymmar med ett mål? Coach-Tony säger att jag kommer att lessna allt eftersom men jag hoppas verkligen att jag inte gör det… inte förrän i vår i alla fall.

Idag passade jag på att springa på lunchen. Det blev en klassisk längs-med-ån-kortis men alldeles lagom för mig som vill ha ben kvar till det förestående Helgmyset på lördag. Det ska bli spännande att crossa igen, får se hur jag lägger upp ansträngningsnivån. På kvällen håller ju vi crosstrion en tack-fest för alla våra Groopencross-eldsjälar så då vill man ju vara lite pigg också. Nu offseason (jag njuter fan av det ordet just nu) så kan man ju tillåta sig att anpassa träningen efter festen och inte tvärtom som under resten av året.

Ikväll ska jag kanske se James Bond. Kommer att anpassa snacksnivån därefter. Har ni sett den, är den bra?

Puss!

Hej cykelfolket! Typiskt mig att ha bommat hela fyra kalenderluckor. Något säger mig att ni ändå inte lidit extremt mycket av det, det har ju varit helg och allt. Har klurat lite på vad jag ska köra för tema och kom på att jag kan ju dra till med lite tips på sånt jag är grym på och har till och med “egen” hashtag till – #lidamedstil.

Att lida med stil är en utsökt konst. Den går ut på att man i livets alla sugiga lägen ändå hittar något som gör det hela inte bara drägligare men till och med kanske mysigare att uthärda. Nu kommer kanske någon och säger att vaffan, det går väl inte att applicera på de allra sugigaste lägen (som när någon nära dör, man flyr nånting, man får någon sjukdom eller annat riktigt jävligt) men jag säger jorå. Blues och alla världens konstverk är ju liksom bara två av exemplen på att jo, det går. Men nu ska vi inte vara så djupa här på cykelbloggen och allt. Jag bjuder på fyra låtar som hyllar den jobbiga kärleken och ett gäng tips på hur man som cyklist och person kan njuta lite när man ändå lider.

Sugigt läge 1: När du blir avhängd och de skiter i att vänta på dig (obs, ej tillämpbart på spinning)

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, du räckte inte till idag. En masse ursäkter förklaringar löper genom din hjälmskalle och även om du vet att alla blir avhängda då och då så känns det helvärdelöst att vara dagens saktaste. Palla sportpsykologi, bättre trösta sig istället. Sträck på ryggen och räta till jerseykragen. Tänk ut något trevligt fik, eller varför inte en härlig utsiktspunkt (om du inte bor i platta Västmanland). Skärp dig och kör allt du kan dit så du känner att du ändå fått dig lite tuff träning. Ta dig tid att softa ner och njuta, antingen av en utsökt bakelse eller av naturen. Eller varför inte av blotta åsynen av din cykel, eller varför inte av dina egna ben med postcykelspända vader? När bitterheten har lagt sig finns bara kärleken kvar. Kanske beror det på sockerkicken, kanske beror det på naturens läkande verkan men rätt som det är så är du och du kompisar igen.

Fram till nästa avhängning moahaha
(förlåt)

Sugigt läge 2: Du punkar och är värdelös på att snabbt byta slang

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det är kallt ute och dina klungkompisarnas medlidande känns något falskt. Okej, ingen tycker du är gullig som inte fixar meka din egen hoj. Men du är inte den som är den du! Lokalisera klungans blygaste, den som knappt vågar öppna munnen, den som ingen bjuder med på AB eftersom hen inte hörs eller syns. Be den personen snällt att hjälpa dig med slangbytet. De som snackar minst har oftast bäst händer. Tacka efteråt och fråga om du som tack får bjuda personen på en öl eller lite käk någon gång. Vips har du en ny vän på gång. Stämningen är pepp, slangen bytt, festen kan fortsätta.

OBS missbruka inte tricket för ofta,
folks kommer att börja tro förstå att du är en lat oduglig jävel

Sugigt läge 3: Du kommer på snyggingen du är hemligt kär i hånglandes i diket med klubbens största douche

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det här är ett riktigt sugigt läge. Ingen riktig cyklist tål bli avvisad, det ingår liksom lite i sportens spelregler. Och även om ditt lycraklädda hjärta brister så vet du att det egentligen inte är värt att gråta över spilld energidryck. Här har du gått och föreställt er bli gamla och Jensie-seniga tillsammans men så… nej, detta måste genomlidas med stil. Här är stegen:

– stanna till vid just det diket och slå en klassisk, snygg cyklistdrill rätt så nära det hånglande paret. Låtsas inte se dem och när de väl gnäller, råka moona. Så fattar hen vad hen missat i samma ögonblick.

– dra iväg på en riktigt lång, utmattande komma-över-objektet-runda. Håll dig borta från den motorburna trafiken, gråt ut och lyssna på hjärtskärande bistra låtar. Hänge dig!

– väl hemma, torr och fin och mätt igen, ta ett bad (eller i alla fall en dusch) och ta på dig din finaste parfym. Ring någon singelkompis, ut med er på stan och antingen skratta er trötta över en varsin pils eller dansa dig fotskavsårig till de skränigaste technohitsen.

– gör något fint med ytan din. Insidan i all ära, men en liten ytlig förändring (till exempel finare hårfärg, nya skor eller liknande) kan göra mycket för ens självkänsla. Så funkar vi människor. Puss.

Sugigt läge 4: Du råkade vittvätttvätta (coolt ord va?) din cykeldator så nu är du… tom

#lidamedstil – Stanna till och ta ett djupt andetag. Okej, det är tomt på styret men du har ju faktiskt din smartphone kvar. På den finns Strava. Så de flesta av dina stats är säkrade ändå eller hur? Gör en fuling och testa skicka in din enhet till tillverkaren. Klaga på att den har stannat efter din Ironman-på-Hawaii-succé. Det troliga är att du får en ny enhet av ren ram respekt. Under tiden du väntar på en ny enhet alternativt spar till en så kan du passa på och träna på harmonisk klungkörning, the flow. Flyt med, anpassa dig. Läs av dina klungkompisars tempo.

Träna också på att betrakta vägen och naturen istället för att stirra på pulsen och kadensen. Hur länge sedan noterade du till exempel fasanen vid vägrenen?

Betraktade solnedgången?

Upptäckte hur snygg r… rygg klungkompisen framför skaffat sig efter timmarna av trappträning?

Kom på snyggingen du är hemligt kär i hånglandes i diket med klubbens största douche?

Tänkte väl att det var ett tag sedan.

Puss och här var dagens knasiga lucka.

Hej. Dålig bloggare just nu, jag vet. Tog en helg de luxe och var antingen för upptagen eller för trött för att blogga. Hann inte ens ta några natursköna bilder, ett gott betyg i och för sig! Nu är jag i Stockholm. Vi är i leveransskedet i ett av mina stockholmsjobb och sitter i kilometerlånga möten där vi matas med lika mycket information som tveksamt nyttigt fika. Jag är också medveten om att jag min vana trogen bommat ett gäng kalenderluckor… Jag kommer dock att gottgöra er så gott jag kan redan imorgon lovar <3

Annars då?

Nä men alltså det är fint. Jag har ont i magen. Jag har lärt lillebror bugga tryckare. Jag känner mig något förslappad efter den ytterst festiva helgen men jag är fan värd lite förslappning. Cykellusten är enorm men jag tänker vara ståndaktig och fortsätta dissa cyklandet någon vecka till – men lördagens Helgmys (årets sista, kom kom!) som ett självklart undantag. Jag ser fram emot att sova på tåget hem (lycka till, hänt aldrig förut att jag somnar på ett tåg men nån gång måste vara den första?) så jag har lite ork kvar när jag ska gymma kroppochbål ikväll.

Jag vill sova.

Hörs sen folks, puss på er.

Top 3 afterbikebärs 

3. Duvel. Uttjatat som Shit cyclists say, men fortfarande ruggigt gött till nåt salt att tugga till. Passar dock bäst i kyligare väder.

2. San Miguel eller annat blaskigt men svalkande för det är sånt som finns på Mallis och i Frankrike och i Italien och det är ju då det är sol och cykel och man mår finfint.

1. Iskall Cola med en citronbit i. Visserligen ingen bärs, men jag bestämmer i min blogg. Inget slår Cola för afterbike.

Top 3 coola cyklister jag kommer på just nu

3. Stig “Ettan” Johansson, för det är POWER att på sitt vis cykla på tralla och med transistorradio (jag brukar själv cykla med radion på full kareta när jag är ute och tränar på egen hand. Älsk’ folks miner när de åker förbi och hör mina hits)

2. Martyn Ashton, episk även om han inte taggar #legday no more

1. Gino Bartali. Ben att dö för och hjärta att leva för (läs läs läs lär lär lär).

Top 3 Queers (vissa just nu, vissa 4ever)

3. RuPaul – finns ingen annan TV-show som får upp min mojo lika fort som gode RuPaul’s Dragrace

2. Beatrice Eli, för pepplåten Girls only. Ibland krävs det inte mer än så.

1. Min ständige tröströst Freddie Mercury. Jag lyssnar dagligen på ny musik men det är Freddie som får vagga mig till sömns när det riktigt krisar. Freddie är nog enda personen jag någonsin haft som förebild, hans uppenbarelse har typ format mig mer än alla skolorna jag gått i.

Puss!

Hej. Tänka sig – en cykel- och tävlingsfri helg. Känns märkligt, jag har ju antingen tränat eller tävlat hela hösten. Ändå känner jag ett lugn i kroppen. Jag har kommit till den punkten i min träningskännedom att jag vet att den vilan som jag unnar mig nu lönar sig med råge i längden. Så i helgen tränar jag ingenting. Jag sover och njuter ikapp. Idag blir det fest med mitt jobb, imorgon sticker jag till Gävle för att andas och vara med dem jag tycker om och på söndag hoppas jag på promenad och sedan trevlig kväll i cykelklubbkamraternas lag.

Förvänta er därför inga race- eller träningsrapporter – men självklart kommer musikluckorna att fortsätta öppnas en och en. Puss och glad decemberhelg på er!

Hej!

Så här i festiva tider är det brukligt med bloggjulkalendrar. Tänkte i det här inlägget utan inbördes ordning hylla mina cykelbloggkollegornas julkalendrar – alla unika på sina sätt och alla värda ett – nej hela tjugofyra ju! – besök. Vi kör:

Min cykelkompis tillika crossuperstar Johan har ju en bakgrund som snabb löpare. Johans julkalender öppnar därför upp våra ögonen för livet som dedikerad löpare. Här hittar ni Johans blogg.

Falustoltheten Öijer har i år valt att bjussa på en masse cykeltips +ANNAT i sin julkalender. Henrik kan sin grej så in omedelbums och lär er. Jag följer dem (nästan) slaviskt i alla fall. Henriks blogg finner ni här.

Supercross-Anna lättar inte på trycket bara för att det är juletider hit och dit. Anna verkar inte köra nån regelrätt julkalender på bloggen men jag misstänker att vi kommer att få läsa om minst tjugofyra härliga pass. Eller..? Jag följer med spänning, här är Annas blogg.

Den lika snabba som glada nyjämtlänningen Hasse Gustafsson – som driver en av de trevligaste multitränings- och cykelbloggarna på nätet – kör i år önskekonceptet. Man får önska ett inlägg och sedan så svarar Hasse allt eftersom. Jag är nyfiken på Hasses (kanske vilda?) ungdomsår, vad är ni nyfikna på? Bloggen finns här.

Även hos Jönköpings mtb-guldpenna Elna står läsarnas önskningar i centrum. Blödiga mig vill förstås läsa något cykelromantiskt – ta chansen att fråga något ni också! Elnas formcykel bor här. P.S. Kvinnan har äntligen kittat upp sig på en cross så snälla, kan inte någon fråga om nästa års crosscupen? Hehe.

Fricyklistgänget bakom Cyklism-bloggen gör en julkalender helt i min vetgiriga smak. Varje dag bjuds man på tips om cykelrelaterade böcker och filmer. Cykelkulturen <333 Här ligger bloggen.

Sist men inte minst måste jag ju förstås ta upp göra reklam för min egen festiva bloggkalender också. Jag vet inte om man blir särskilt mycket klokare av den, men lite musik och låtrelaterat cykelsnack har man väl alltid lite glädje av. Min blogg hittar ni här. Här som i här alltså.

Det var de cykelrelaterade festiva kalendrarna som jag kan komma på just nu. Känner ni till fler, har jag missat någon bra? Tipsa på så läser jag och uppdaterar! Puss.

Hehe, den här luckan är inget annat än ett avslöjande. För två veckor sedan drog jag till favvostan Gävle och impulsköpte mig en finfin kultig passat anno 2000-talet! Tanken är förstås att jag ska kunna dra alla mina cyklar, en och en annan cykelkompis samt slagga i bilen de gångerna det skiter sig med att hitta ett lyxhotell nära tävlingsbanan. Kul va? Passaten är en sann best, tung och beskedlig, men ändå sportig i styrningen. Vi håller på och bondar just nu. Det går riktigt bra förutom när man ska backa i nattmörka stan – passaten råkar ha djävulskt tonade ungkarlsrutor men det ska vi nog försöka lösa så snart det går.

Det var dagens lucka och dagens hit det, spana gärna in Motormännens pedagogiska musikvideos på Youtube. Puss!

God morgon!

Så här glad ser jag tydligen ut när jag inte bara pallat iväg mig till gymmet utan även uppriktigt njutit av att styrketräna. Nu var det i förrgår (igår simmade jag) men tänkte berätta ändå ty stolt.

Eftersom det var första gången sedan förra vintern och under säsongsvilan så motstod jag frestelsen att ens värma upp på en spinningcykel. Istället så trampade jag upp pulsen på en sådan där förbränningsmaskin alla snygga tjejer brukar stå på. Kände mig snygg fram till nästan avkastad pga. inte riktigt grejade styrningen. Kallsvett plus varmsvett och så var jag plötsligt varm och redo.

Jag började kvalitetspasset med tvåtusen meter rodd. Normalt kör jag femtusen men var småsliten sedan crosshelgen och så fyllde rodden mest ett nöjessyfte. Älskar maskinljudet och min spegelbild – den roende människans rörelse är en vacker en. Skulle faktiskt kunna tänka mig börja med äkta rodd som sidohobby.

Men tillbaks till gymmet. Efter rodden var min tanke att ge det cykelstela överkroppsskrället en rejäl omgång. Följande maskiner (i alla fall de jag kommer ihåg och i ungefär den ordningen jag kommer ihåg) körde jag:

→ Axellyft med raka armar

→ Axelpress

→ Bänkpress

→ Latsdrag

→ Kramplyft (eh… ab crunch)

→ Sittande rodd (baksidan axlar)

→ Sittandes baksidescurl (kunde inte låta bli benen i alla fall)

→ Rygglyft med vikt

→ Sidorygglyft med vikt.

Körde tre set med tio reps/set, ökade belastningen lite inför var tredje set. Övningarna gjorde underverk för min trötta överkroppsbaksida! Under vinterträningsperioden kommer jag förstås att styrketräna mer cykelstyrkespecifikt, både med och utan maskiner. Men även om jag inte vill bygga synliga överkroppsmuskler så kommer jag att fortsätta ha lite överkroppsinslag i programmet för att göra det lättare för kroppen att skadefritt bygga på där det behövs och för att det helt enkelt är jäkligt skönt för hållningen och fint för silhuetten.

Ni som cyklar, tränar ni också överkropp (förutom bålen) och vilka övningar gör ni då?

 

Vad tänker du när du tänker cykling?

Jag tänker på mycket (därav denna blogg) men idag så tänker jag på alla möten som sker tack vare cyklingen.

På så sätt är cyklingen en unik syssla. Den bjuder till möten i alla sina former – oavsett om man är en “klassisk” gruppcyklist, en vardagspendlare, en mountainbiker eller en spinningjunkie. Vare sig man vill eller inte så sker plötsligt blickutbytet och då är man inte längre ensam utan man är minst två i cykelheten.

Jag är så tacksam för alla mina möten. Jag har aldrig tråkigt. Jag vet att oavsett var i världen jag hamnar så är jag aldrig längre bort än några tramptag från någonting riktigt spännande.

Trots att medierna tenderar att gruppera cyklister så är vi förstås helt olika människor allihopa. Vi har alla våra goda sidor och våra dumma sidor. Vi är lika delar sjyssta som idioter, vissa av oss lite mer åt än ena än andra hållet. Alla cykelmöten gör mig inte glad. Tyvärr är landsvägscyklingen en inte riktigt alltid självklar när det kommer till trevlig stämning. Men jag klandrar inte oss som utövar den. Den för sportutövandet obligatoriska “grupptvånget” gör att människor som kanske inte alls passar ihop i grupp ändå kör i samma grupp eftersom man ändå är på samma nivå styrkemässigt.  Jag funderar dock ibland varför det tjafsas så mycket i vissa landsvägskretsar eftersom det gör mig ledsen. Det kan bero på att just landsvägscyklingen är så historie- och traditionstyngd. Lite som byggbranschen kanske. Landsvägscyklingen har länge burits upp av människor som i sin tolkning av traditionerna har gjort sitt bästa men som har kanske lite svårt att släppa in det nya, det annorlunda. Jag gillar också traditioner och jag respekterar dem. Men jag tror att det bästa sättet att föra vidare traditioner är att utveckla dem på ett kritiskt men alltid positivt sätt och att inkludera de nya som kan föra traditionerna vidare. Att skapa möten. För vad är en tradition om det är enbart få bistra som krampaktigt håller i den?

En kvarleva.

So you’ve been where I’ve just come
From the land that brings losers on
So we will share this road we walk
And mind our mouths and beware our talk
‘Till peace we find tell you what I’ll do
All the things I own I will share with you
If I feel tomorrow like I feel today
We’ll take what we want and give the rest away
Strangers on this road we are on.

Åh jag är så glad. Sveriges kanske mysigaste simhall ligger cirkus tre minuters gångväg hemifrån mig. Kristiansborgsbadet är funkis, enkelt och renligt och det tilltalar mig. Simhallen renoverades under ett gäng månader och jag hade fått för mig att det skulle stänga igen för gott men så berättade någon att det nu öppnat upp igen. Party! Så dit ska jag styra kosan nu. Kitta upp mig på ett tiokort och sedan simma på. Min rygg, min kondis och mitt inre mår bra av simningen. Dessutom hoppas jag kunna förebygga träningsvärken jag bara vet kommer och tar mig imorgon – gårdagens tillika vinterns första gymsession var inte nådig mot mina förfallna cyklistarmar.

Nu sticker jag – sim salabim!