Hej, igår var jag ett vrak. Tack vare den här jäveln och den oändliga sömnlösheten på grund av den, restlesslegsen + annat. Efter en okej natt på smärtstillande känns livet ändå lite ljusare. Bara lasarettet inte dissar utan opererar mig frisk och fri den här gången, när det nu sker. Firar (på distans) min brorsas namnsdag med att poppa den här saknar min tutt som jag vet har det snorigt (igen) men och mysigt hos sin pappa – tänk att man aldrig vänjer sig vid den speciella sorts tystnad som uppstår den första barnlösa dagen. Tur vi hade en …
Kategori:
Katja om cykel
Idag fyller vår Ivar 3,5 år! Det hade jag förstås ingen aning om när jag vaknade men efter 11:28 så (Okej got it, det var inte för Tiburtius namnsdag som det skulle bli kalas ändå) Siffror lämnar till skillnad från det mesta annat ungefär noll avtryck i min hjärna så att ens komma ihåg att tänka på datum? Å andra sidan vem bryr sig när det finns så mycket annat fint att komma på sig med att tänka på: som nackdunets lätta rörelse när jag varmblåser på det under nattningen eller uppsynen när du nakenfisar dig efter duschen samtidigt som …
I have a bike I have a cleaner Ah Cleaner bike! I have a bike I have a pineapple cleaner Oh Clean pineapple mountainbike! Nu doftar Superfly underbart tacky cykelrengöringskemi – ha så romantiskt på Rocklunda imorgon Freddan! Puss.
I torsdags lånade jag så åter Freddans underbara Trek Superfly! Sist jag lånade cykeln var i höstas då jag gick (och sladdade, sprätte, hoppade osv.) cykelguidekursen i Nora. Damn jag älskar den här hojen. De små skavankerna åsido (japp, gaffellåsningen är också krajad så den är i konstant slakläge men hallå, det är ändå en mtb och man kan ju faktiskt alltid jobba med däcktrycket också host). Har suttit på ett helt gäng mtb. Främst HT då, men även en och en annan fulldämpad. Ingen har kommit i närheten av Superflys komfort, snärtighet och liksom, racig mysighet? Om man bortser …
Skulle premiära landsväg förra tisdagen. Som i på racer. Som ut till något slott, eller varför inte runt någon av alla fågelsjöarna i krokarna. Blev sen, och seg. Men ändå smått uppspelt och ceremoniell trots att jag skulle ut bara någon timme och det solo, utan klungans betessläppssorl och tassel. Minuterna före avfärden insåg jag att racern saknade trampor. Just fan jag hade tagit av dem i höstas, av någon anledning. Det fick bli Gruscharlie med både skärm och dubb. Och när jag väl kom ut ur porten så hade solen gått i moln, troligtvis för dagen. Landsvägspremiären hade kommit …