Kategori: Okategoriserade

  • Varde ljus!

    Ljuset.

    Så självklart det är.

    Och så beroende vi är av det.
    Som litet barn tog jag ljuset för nåt alldeles självklart! jag minns när jag som liten gjorde nåt naturvetarprov och en av frågorna var: “Varifrån kommer all energi på jorden?” Vatten, skrev jag. Självklart, vatten. Bommade provet. Det rätta svaret var förstås solen.

    Ju äldre jag blir desto mer solberoende känner jag mig. Faktum är att jag nästan är sjukligt ljusberoende. (skilj dock på sol och sol, finner det urtrist att ligga och lata mig på stranden / i solstolen). Utan det är att jag måste få i mig minst en, daglig dos av solljus i kombination med frisk luft för att inte få obehagskänsla som närmast liknar lättare panik. Känner ni igen er? är ni också ljusoholics som jag? Det är ju allmänt känt att avsaknad av tillräckligt med dagsljus gör oss tröttare, deppigare, ger oss sämre syn, hy och ja, försämrar stämningen i allmänhet. Så jag har sammanställt lite tips – kanske självklara för vissa men inte för alla! – om hur man kan få in mer ljus i vardagen.

    1. En självklarhet för de flesta av mina läsare hoppas jag – ta vara på morgonljuset genom att ta dig till jobbet av egen maskin. Dvs. gå, spring, cykla, kör rullskidor, skejta ja vad som helst – bara du får i dig några strålar ljus, ljus. Frsik luft och motion får du förstås på köpet 🙂
    2. Försök att komma loss från jobbet lite tidigare vissa dagar. Jobbar du över en timme en dag så har du ju en timme över dagen efter. Jag vet att det inte funkar så på alla jobb men gör det – utnyttja den möjligheten!
    3. Ta en kortare lunch och ersätt det efterföljande kaffesörplandet med en promenad. Tjugo minuter i lagom rask takt räcker för att kroppen blir mindre stel. Gå mot solen! Hellre kisa än missa, eller hur?
    4. Sovmorgon är en ynnerst efter en hård jobbvecka – men tyvärr tar inte solen sovmorgon. Vill du få i dig tillräckligt med ljus på helgerna så gäller det att gå upp någorlunda tidigt. Varför inte äta frukost ute på balkongen / altanen även på hösten och vintern? Det enda som krävs är en mysig varm vilt att vira in sig i samt en kopp rykande hett kaffe eller te. Så är biffen klar!
    5. Häng mer i Sverige om somrarna och mindre på vintern. Nu menar jag förstås inte att alla har råd att åka utomlands, men om du har råd med det så tänk på att spara lite peng så att du kan unna dig en liten resa till nåt ljust land just när det är som mörkast här hemma. 
    6. Klä dig färgglatt! Färg är ju lite som ljus. Uppiggande!
    Just nu har jag inte råd med en utomlandsresa – jag spar till lite andra resor (bl a alla skidträningsläger) istället. Men hemma försöker jag göra allt för att få så mycket ljus som möjligt i vardan! För se så vacker solen är när den tittar fram mellan höstlöven.
    Har ni några egna bra ljustips? 
  • Etthundrafemtio 2013

    Nämen nu har jag i sista sekund gjort det.

    Anmält mig till Halvvättern.

    Varför inte hel-Vättern?
    Helt enkelt för att jag inte ser fram emot att sitta på en bike i 300 km. Än. Fråga inte varför, inte redo helt enkelt.
    Ge mig ett par år så!

    Nu gäller det att cykla 150 km och göra det jävligt snabbt. Tillsammans med ett kalasgäng från klubben förstås. Kul 🙂

    En Maredsous och en modvideo på det!

  • Nu är den här!

    Wohoo, den är oficiell nu – den hundrande (!) rutten för Tour de France!

    Vad innebär det för mig?

    Jo, att jag kan börja tjata på min kille drömma lite om att kanske åka och titta i år igen…

    Och ironiskt värre. De kommer att gå igenom de två städerna i närheten av vilka vi bodde förra sommaren fast då inte för Tourens skull utan för cyklingens – nämligen Annecy-Semnoz och Cagnes-sur-Mer. Kunde de inte cyklat genom där förra året? 😉

  • Hej gamle gode vän!

    Äntligen! Nu börjar träningstiden i Det Coola Gymmet (som jag ändå sällan om inte aldrig besökt under sommarhalvåret då jag enbart tränar ute då) gå ut. Alltså har jag beställt ett nytt träningskort – på gamla goda Friskis & Svettis.

    Tränar månaden ut – för att sedan återigen börja på F&S Västerås, enligt mig det bästa träningsställe man kan gå till för inomhusträning. Var aktiv tränande medlem i F&S under hela min högskoletid (nästan fem år) tills jag helt enkelt tröttnade. Och inte så konstigt! En behöver variation. Jag visste förstås hela tiden att jag skulle komma tillbaka. Att vara medlem i Det Coola Gymmet var dock en kanske lite för kostsam lösning… Men men, enda gången jag fallit för grupptrycket (tjejkompisen lockade mig dit och visst är det bra, inget fel på dem, men inte riktigt my cup of tea, mer inriktat på gymmande fitnessfolks). Det Coola Gymmets jympautrymmen är små, trånga, högtalare är skrälliga och golvet träigt och gör ont på mina skadade cykelknäna små. Ledarna är kanoners men känns inte alltid speciellt personliga. Tränar månaden ut sen är det zoom zoom bye bye.

    F&S känns som en gammal vän. Full med likasinnade konditionsivrare. Med jävligt många pass och intensiteter att välja mellan. Stora, luftiga ytor, studsiga golv, hög hygien i omklädningsrummen och duscharna (den högsta av alla träningsanläggningar jag varit på här i stan). Men det viktigaste är ändå känslan. De som tränat på F&S vet vad jag menar. Energin och träningsglädjen som flyger runt i de lokalerna är helt otrolig!

    Plus att det helt enkelt är jävligt prisvärt med ett sexmånaderskort. Så avslutas det lagom till vårsäsongen ute.

    Så nu har jag (eller egentligen jobbet) enbart följande utlägg:

    • 650 kronor för 10 gånger spinning på Actic Kristiansborg – för lunchspinning med kollegorna
    • 1500 kronor för 6 månaders allträning på F&S Västerås (två anläggningar) – för all annan inomhusträning under vinterhalvåret
    Helt ok tycker jag.
    Hej hej gamle gode vän!

  • Halvnaken, orakad, smärtande men stolt!

    Haha vilken pärs igår!

    Hade som vanligt bråttom till träningspasset igår… Hann dock i tid, hade en kvart på mig att byta om. Så kommer jag på… Jag hade glömt träningströjan hemma! OMG vad göra? Träna i bomulls-t-shirten? Knappast, inte 2,5 timmar på spinningscykeln. Tur att jag hade rätt så stor tränings-bh med mig och mina ganska täckande dambibs från Rapha. Fick bli det, en småudda kombination som dock visade sig vara väldigt skön med tanke på hur varmt och svettigt det blev i spinningssalen efter ett tag. Fick en hel del blickar, uppskattade från herrarna (avslöjande klädsel?) och smått föraktande av tjejerna (hade glömt att raka mig under armarna och sånt bryr sig bara tjejer om har jag märkt).

    I övrigt gick passet bra även om jag för det mesta cyklade stående, speciellt under passets andra hälft. Helt enkelt för att jag får sånt tryck på de känsliga delarna på en spinningsbike… Oavsett hur jag än ställen in cykeln. Jag får aldrig ont i rumpan, däremot mellan benen. Så van vid smal, utskuren sadel på min riktiga racer. Den kan jag nöta på i timtal. Inga problem. Men vettefan vad det är med spinningsbikes? Oavsett inställningarna / bibs så gör det ont efter en timma!

    Egentligen föredrar jag korta, intensiva spinningspass. Då vet jag att jag har en timme under vilken jag får ta ut mig helt och hållet. Nöta, det är roligare utomhus.

    Men jag är glad att jag genomled gårdagens pass ändå! Sket i att ta det lugnt utan körde mig tom. Älskar känslan. Fattar inte att vissa folks förstör den genom att trycka i sig massa socker under passets gång. Vakna, det är ingen tävling här utan vanlig träning. Bättre att fylla på innan / direkt efteråt. Skriver mer om det i ett senare inlägg.

    Idag står jag över lunchspinningen (gissa anledningen) och kör CrossFit alternativt BodyPump på kvällen istället.

  • Gulasch & maratonspinning

    Hej.

    Vilken slapp och skön helg det har varit (efter fredagens festligheter, alltså).

    Gårdagens spenderades i sängen med avbrott för existentiella behov så som födelsedagsfrulle, promenad till mataffären och sånt.

    Idag skickade jag ut babyn på en racertur ute i ruskvädret (fast han gillar ju sånt).
    Så har jag passat på att jobba lite, fundera lite, skriva lite, sjunga lite, dra igång en mustig gulaschgryta till ikväll och så trycka i mig lite choklad.

    Nu är det snabba ryck!

    Tar med mig två stora vattenflaskor. På med bibsen.

    Dags för det längsta spinningpasset någonsin – 2,5 timmar med bäste instruktör-Fredrik ska det bli.
    Rapport kommer förstås!

    Har ni haft en skön helg?

  • Styrfylla?

    Hej.

    Trött idag. Peter fyller år och igår var det fest.
    Slutade med att vi blev stoppade av polisen!

    Vi:

    • Körde lite vingligt
    • Körde mot rött
    • Hade inga lysen på
    • Jag satt på pakethållarn.

    Polisen var dock snälla så vi klarade oss utan böter! Eller, han ville ge oss böter för avsaknad av lysen men fick något viktigare att åka till så vi klarade oss.

    Imorgon blir det 2,5-timmars maratonspinning med världens bästa Freddan-instruktör! Kul!

  • Fredagstankar

    Ute är det grått men här inne

    alltså i själen! –

    är det varmt och skönt.

    Jag börjar bli klar med ett jobb som tagit nästan all min vakna tid och energi de senaste veckorna.

    Jag hade ett till synes misslyckat men egentligen riktigt lyckat (tack, tack kära damer för era ovärderliga tips och idéer!) möte i Stockholm igår.

    Jag fick dessutom pussa en hel kväll på den kanske sötaste hjässan i världen tillhörande en sexårig lillebror.

    I helgen fyller min Peter år och det ska firas!

    Träningsmässigt har jag tyvärr inte nått mitt veckomål på minst sex timmar intensiv träning (förutom vardagsmotion, promenader, stretching o d) men veckan är ju faktiskt inte slut än. Verkar bli en del spinning imorgon och på söndag…

    Och så avslutar vi detta positiva inlägg med lite glada minnen från årets kanske mysigaste fest!

    Visst är det skönt med fredag?

  • Idag är en sån dag

    Hej.

    Idag är en sån där dag då mycket lite känns rätt.

    Dels så önskar jag att dygnet hade minst tio timmar extra utöver de tjugofyra standard.
    jag har så mycket roligt jag vill hinna med.
    Men det tråkiga tar alltför mycket tid just nu.

    Jag oroar mig för allt och ingenting och blir nästan lite förbannad på vissa.
    trots att de egentligen bara är sig själva.

    Jag är nervös inför mötet med stort M imorgon.
    hoppas innerligt att det kommer att gå bra. för mötet handlar om något jag tror riktigt, riktigt starkt på.
    jag hoppas jag kunde berätta för er om vad mötet handlar om men inte än.
    Men jag lovar att göra det tids nog oavsett utgången!

    40 längder à 25 m blev det igår iaf, blandade simsätt.
    Riktigt skönt! Jag och Linda satt i bastun och kurade lite efteråt.
    att simma är gott för själen och jag kom hem rätt så harmonisk igår. men idag vill jag bara hoppa in under filten och bara ligga ner.

    Ja, vissa dagar är såna och jag känner att jag måste acceptera det. Men bara idag.

  • Hydrodynamik och grön gegga

    Hej.

    På dagens träningsschema står det – tänka sig! – simning kl 6 med en tjejkompis. Det var inte igår (men jag kan ju liksom inte hinna med allt)
    Jag simmade hela min barndom.
    Lärde mig att simma på landet. I favvosjön på Karelska Näset. Medan mamma metade abborre.
    Helt fantastisk sjö för små nybörjarsimmare om jag får säga. Grund på precis rätt ställen och djup också. Med hala, gröngeggtäckta klippor man kunde åka nedför rakt in i det kalla friska vattnet, roligare än alla vattenrutschbanor i världen! Plask! 
    Och så skar man sig om knäna också, på de små vassa stenarna på sjöbotten, när man skulle ner och leta skatter under vattnet.
    I stan var det något tuffare. Jag skrevs in i en simgrupp bestående av något äldre konstsimmande tjejer med hydrodynamiska mössor och sportslig stolthet i blicken. Tävlande tjejer. Säg att jag var nio. De var tolv. Stor skillnad.
    Snacka om att jag var skraj! Stod och tryckte i duschen och ville aldrig komma ut, livrädd för de vuxna tjejerna. Mamma hade köpt en jättegullig persikofärgad simmössa till mig. Med blommönster har jag för mig.  Jättegullig var den, men knappast hydrodynamisk. Så jag stod där, smal som ett streck, med långa darriga ben, svaga armar. Det enda som putade ut var den darriga läppen och så magen kanske. Jepp, precis så såg jag ut – tunn och med putig mage.
    Konstsim blev ingen hit. Inte gruppdans heller (och inte kör heller, för den delen, men det är en annan historia). 
    Jag gillade att simma ensam, simma snabbt, långt och målmedvetet. Jag kunde för allt i världen inte förstå varför jag måste göra samma rörelser som nio andra. Man kom ju ingenvart, de hydrodynamiska mössorna till trots.
    Och så ljudet. Det metodiska, dova bankandet av metallföremål mot bassängkanten. Ett tu tre. Ett tu tre. Gör rätt. Gör som alla andra.
    Bankandet upphörde inte i och med min övergång från konstsim till klassisk simning. Tränaren var hård. Jag gjorde mitt bästa. Armarna blev starkare. Axlarna bredare. Lungorna blev världsbäst på att andas. Jag blev riktigt snabb. Jag hade nu ingenting emot att simma bredvid de andra. Men enbart bredvid. För att komma i mål ensam.
    Med simningen kom också de konstanta förkylningarna. Det konstanta kissandet. Klorsmaken i munnen. Men också självförtroendet. Och kärleken till vattnet.
    Fortfarande trivs jag bäst i öppna vatten. Stora svala sjöar. Och hav, helst med vågor att kämpa emot. Tunna hala vattenväxter som smeker mina vader. En vetskap om alla hemligheter på botten. Drömmar om skepp och frihet.
    Och så en liten gammal simhall (jepp, Kristiansborg borde tas tag i snarast!) här i Västerås och ett par-tjugofem längder en tisdagseftermiddag.
    I rena rama träningssyften. 
    Helt ok faktiskt. Jag vet ju – sommaren kommer förr eller senare och tar med sig öppna vatten.