Ingen får se mig. Ingen får höra mig. Jag har sett mig noga för; det jag kommer att göra är regelrätt stöld. Jag har siktat in mig på dig som håller just på att nicka till och cykla hem den till en annan. Blir jag stoppad så får jag skylla på att jag inte kan låta bli, att det Tour de France har äntligen börjat och det måste firas, jag får hitta på att jag är typen som inte kan låta bli pennor, hotelltvålar och hjärtan.
Cykel
Hej söndag!
Min morgon började så här
så här
så här
och så h
ä
r
!
Fast i omvänd ordning.
Jag har två teorier till varför jag vurpar rätt ofta: antingen så har jag undermålig teknik eller så är jag grym på att tänja mina gränser.
Eller kanske är det på grund av både och?
Puss.
Cykeln & highvizjackan är lånegods,
rutten var Hedesunda IF:s sjuan plus femman och så åsen tur och retur då.
Hej söndagskväll. Jag är fortfarande förbaskat förkyld och inte lite bitter över att inte kunna leva ut mina höstcykel- och löpardrömmar annat än digitalt (men så har de ställt in Paris-Roubaix också dammit). Hela den här hösten har för övrigt bestått av en enda fet förkylning för mig, min plutt, hans pappa och resten av vår inner circle.
Men kan roa er med att gå igenom mina mountainbikes.
Först lite intro
När det kommer till mtb så koketterar jag gärna med att vara lite grön och lite fräsch sådär.
På ett sätt är det sant. Har inte kört alltför många mtb-lopp, har aldrig tävlat inom mtb och har väl kanske aldrig riktigt hardcoremekat en mtb-heller (något jag annars kan få för mig att göra med mina övriga cyklar, även om det är oftast sker i nöd- eller PMS-fall). Jo men så är det lite – mtb har för mig varit vad gravel är för många. Ett kravlöst sätt att studsa över sten och stockar, umgås med skogen och slippa bry sig om vad man har på sig (nåja, nästan i alla fall, man är väl ändå en katja, born & raised stilnödig).
På sätt nr två är det inte riktigt sant då jag när jag tänker efter ändå ägt ett gäng mtb. Så trots att jag har ganska nyligen tagit mig i kragen och börjat helhjärtat bilda mig i stigskills på samma sätt som jag gör med CX- eller lvg-diton så har jag ändå cyklat en hel del trixigt och knixigt. Fast utan att alltid riktigt fatta vad jag gör för att klara them trixigheterna, på gott och ont.
Så, från en glad mtb-idiot till en förhoppningsvis ännu gladare mtb-hjälte. Lite så vill jag gärna betrakta min mtb-resa som förhoppningsvis får sig ordentligt med fart under 2021 om livet och hälsan vill sig väl.
Nu till mina mountainbikes
Man är väl inte den som inte ägt en tjugosexis i finaste alu! Min första mtb var en 2012-års Grand Canyon hardtail i storlek L (något för stor), SRAM x9, hydrauliska bromsar och lock-out på gaffeln, Mavic-hjul och Nobby Nic och Racing Ralph-däck.
Jag hade köpt den av en go kollega och vi hade sketakul ihop i ett par år.
Grandcanyonen var till exempel med i en mycket seriös cykelvideo, körde uppför och utför i Järvsö samt lite varstans i övre landet, tjänade som vintercykel, var med när jag som MTB-tävlingsspeaker provkörde banor och bjöd på en rafflande blöt CX-premiär i Karlstad.
Grym på spång var han också och sedan såldes han till någon glad. I nästan två år höll jag mig med landsvägscyklar- och CX only.
Och sedan blev jag gravid med Ivar. Jag körde landsväg rätt långt in i graviditeten men kände jag att det blev dags att åter kitta upp sig på en mtb, extremsporten för alla som vill sitta extremt upprätt och hålla sig extremt långt borta från bilisterna.
Vilken tur att Valle hade en 27,5” (ni märker, jag avancerade här) Crescent-instegsherk till mig att ha roligt med i väntans tider!
Jag minns gravid-mtb:andet som min och Jonas kanske gladaste cykeltid tillsammans. Vi tog oss an olika loppbanor (som till exempel Engelbrektsturen), bitar av vandringsleder och blandade brötigt med mysigt. Jag kände mig lika delar tung som smidig; jag sken och njöt som tusan.
Sedan gjorde en liten knubbebubs entré och ruskade om hela vår värld och orden räcker inte till men cyklas, det skulle ju förstås fortsättas.
Crescent-herken flyttade hem till lillebror på Lidingö och jag ombad Stenströms Cykel i Hallstahammar att bygga mig en prisvärd och snabb maskin i den läckraste lacken som fanns att få det året. En Katja-moddad Trek Procaliber 6 med 29”-hjul och en Highline-sänkstolpe från Crankbrothers.
Jag föll så för rackaren att jag till och med bjöd på en newbikeday-video. Egentligen borde jag göra fler videos och poddar för de jag gör verkar gillas men det tar ju sådan himla tid? Och så måste jag sluta säga liksom i var och varannan mening. Skitsamma! Jag var nyförlöst och rund i ansiktet, hojen var go och cykellivet lekte när jag väl hann och orkade komma ut.
Treken var snabb och snärtig och bjöd på en hel del action. Inte så mycket som jag hade hoppats – trots allt hade jag ett litet barn, ett aldrig så sänkt immunförsvar och ett traumatiskt förflutet som hade kommit ikapp mig att ta hand om samtidigt. Men när vi väl kom ut så jäklar
va kul vi hade! I Gästrikland, i Sörmland, i Sälen, och säkert på fler ställen jag inte kommer ihåg och så hemma i Västmanland förstås.
Jagade främst sådana partier, går så himlans igång på sånt och gärna upp och ner som i Rörbäcksnäs.
Så kom hösten och så vintern.
Sedan flyttade jag till Haga och blev ensamstående med gemensam vårdnad om Ivar och mitt eget cykelstall att rå för.
Det tunga skulle lättas något. Jag renodlade min cykling så att den skulle handla enkom om landsväg och grus med eller utan min Ivar i cykelkärra.
Fram till nyligen har jag klarat mig fint utan mtb, men
(Outro)
Idag när jag blundar så ser jag en väg
brötig krokig och slingrig
börjar med ett avgrundsdrop
ett oändligt modkrävande hopp
ringlar sig den mellan hav och raviner
smala passage, skrå i lössand, galna serpentiner
cha-cha-cha dyner, drömhögar, berg som vi misstar för molnformationer eller är det tvärtom?
det gäller att ha lätta hjul
starka ben, starka hjärtan, våga ha både ont och sjukt kul.
Puss
/cliffhanger-Katja
Jag har fått frågan många gånger,
hur ska vi locka fler kvinnor till sporten?
Men låt mig påminna er om att min cykling är min hjärnas och mitt hjärtas intresse,
inte min livmoders.
Och även om det är pisstråkigt varje gång vi är för få på startlinjen
så är det inte min tilldelade uppgift att locka fler.
Jag gör det dock ändå genom det jag gör
Men vi behöver inte påtala för kvinnor att de ska börja cykla
Hur de ska börja cykla
Varför de ska börja cykla
Det gör vi så bra själva.
Kvinnor har alltid, alltid funnits inom sporten.
Sluta skyll det medvetna osynliggörandet på kvinnorna själva.
Sluta täck er rädsla för ompositionering med lögner om kvinnors ointresse.
Det cykelvärlden behöver är inte fler kvinnor som fyller på
och fyller ut
Utan att vi som redan är inne
får göra det vi gör på lika villkor som resten
och att vi annars
höjer våra röster,
trampar i klaveret,
hos tjej som gubb
för vi är inte få
Vi är redan skitmånga,
men vi gömmer oss i det förrädiskt väna,
ivrigt påhejade av de som tjänar på att systerskapet utspelar sig bakom slutna dörrar,
med sponsrat kaffedopp,
och t-shirts med orden kvinnlig cyklist på,
som vore det kvinnliga det enskild viktigaste i vår cykling,
är det?
allt i behagligt tempo, ingen får skakas om,
så vi inte blir för klarvakna och för medvetna för att faktiskt göra skillnad
När ska vi lära oss att börja värdesätta kunskapen hos var och en av oss som redan finns,
att sluta lyssna på männen som inte lyssnar själva,
som stjäl så mycket plats,
skryter med sin erfarenhet av några lopp på åttiotalet
trots att en kvinnlig åkare,
hon har oftast upplevt mer på ett år
än sammanlagt tjugo postgirotåkare upplevt på åtta dagar?
Tror du inte mig?
fråga henne
Hey rider. Kan du pricka av fler än fem symtom ur listan nedan?
⏳Du har aldrig kollat av din mailinkorg (och skräpinkorg med, man vet ju aldrig) så ofta som just nu.
⏳ Plötsligt är dina övriga, egentligen inte särskilt gamla och faktiskt rätt vassa, hojar inte riktigt sådär jätteintressanta att cykla på. Och har inte deras lack tappat liiite i glansen också?
⏳Det liksom kliar och draaar lite i hela kroppen.
⏳ Du har barskrapat internet i jakt på recensioner och mektips som rör din kommande älskling.
⏳ …och förstås joinat samtliga forum för dem med cyklar som din.
⏳ Även om du är självklart för jämställdhet så har du redan i smyg döpt cykeln till något mycket feminint eller brutalt macho.
⏳ Din webbläsare har gett upp och ställt in cykelmärkets hemsida som din startsida.
⏳…och Zuckerberg & Co har snart fått slut på annonser för prylar som liknar din hoj.
⏳ Du har redan bokat barnvakt för den första helgen med din nya kärlek.
⏳ Förvisso är unboxing lite 2012-ish, men det stoppar inte dig. Bäst att städa rummet innan…
⏳ Du är egentligen glad över att du måste jobba hemifrån – inte en chans att du missar avin som dimper ned i brevlådan!
⏳ Du har redan anmält dig till ett gäng lopp som du vet cykeln kommer att äga. Ja, cykeln. Din träning löser sig lite allt eftersom.
Då kan jag bara säga – grattis. Du går i väntans tider. Det bästa botemedlet är frisk postnordanvind och ett glas tålamod varje dag. Lycka till!
Och vet ni, jag är smådeppig. Mådde precis som ovan tills jag upptäckte ett gäng extra tusenlappar på kontot. De som inte skulle vara där… Det visade sig att cykeln jag hade beställt var slut i min storlek. Nu är jag förvisso “rik” på pengar men snuvad på en troligtvis awesome hoj till awesome peng. I-lands I know men men. Nya tag till våren, får väl träna mig i form till cykeln och inte tvärtom häpp.