Åh så mycket roligare det är att springa i skogen! Även om det förmodligen går mycket saktare att att dunsa fram på asfalt (blä) så känns det som att jag faktiskt flyger fram när jag springer i skogen. Marken är mycket mjukare och ger alltså bättre studs och den skiftande miljön (alla grenar, rötter, stenar) erbjuder omväxling. Jag har alltid älskat skogen. Det finns ingen bättre miljö för tankerensning och självsjälavård (heter det så?). Nu har vi hittat en perfekt runda, med få asfaltpartier, som utgår hemifrån mig och ger oss flera olika typer av skogsterräng – både “vanliga” smalare grusvägar och klurigare stigar med gegga, rötter och andra små hinder som man kan hoppa över för att känna sig lite extra “offroad”. För lite extrapepp brukar jag låtsas att jag är med i en häftig actionrulle à la Indiana Jones och jagar nån odefinierad bov eller ska hinna nånstans för hela filmutgången beror ju på mig! Testa det tankesättet, rätt så kul faktiskt.
Katja
Katja
Tävlings- och äventyrscyklist, ingenjör, kreatör, skribent och mamma. Hjärnan och hjärtat bakom CYKELKATTEN.CC - den värsta bästa bloggen om cykel, liv och kärlek sedan 2012. Gillar att cykla fort och snyggt på landsväg och i skog, cykelkultur, sina vänner och fantastisk musik. Och att få fler att finna och ta hand om sin inre cyklist. Tack för att du cyklar, läser och delar min passion.
Tja. Långt inlägg, var beredda.
Nu kör vi.
Alltså helt seriöst, jag saknar inte humor.
Det kan alla som känner mig intyga om.
Även ni som har följt min blogg vet att jag sällan kan förhålla mig seriöst till nåt ämne.
Alltså kan vi nu en gång för alla avverka det där med att jag inte förstår skämt.
Jag har precis kommit hem från en weekendresa till Holland. Öppnar Facebook (som jag har längtat!) och ser – med glädje! – att flera av mina cyklistvänner har hört av sig till Svenska Cycling Plus FB-sida om att
den 50-tas-humoristiska artikeln om att cykla i par suger hårdare än hårdast.
YES! – tänkte jag.
Äntligen! – utbrast jag
Det var mig fan på tiden! – kände jag.
För er som inte läst artikeln så lär den ut hur den manlige (snabbe, snygge, med-koll-på-allt-cyklisten) lockar sin tjej till att börja cykla. Dåligt ämnesval? Tja både och. Det är ett faktum att det är färre brudar än gubbar som sportcyklar och alltså är det inte mer än välkommet att engagera dem (oss) i cykling. Ja nog fan ingick inte skavsår från bibssvett i mina hemfridsfantasier när jag träffade min älskling (jepp, så romantiskt är det att sportcykla – även om man gör det i en rosa tröja med blomstertryck på!). I och för sig så känner jag flera killar som har börjat cykla för att deras tjejer lockat med dem ut. I och för sig så finns det faktiskt homosexuella par. I och för sig så kunde artikelförfattaren skrivit om hur man får sin partner – eller sin kompis – eller sin mamma – eller sin svägerska (good luck!) att cykla istället för att köra det tröttsamma “killar är från Mars tjejer från Pluto”-tåget. Men det är inte ämnet jag stör mig på –
– utan den unkna kvinnosynen författaren besitter helt utan skam i kroppen.
Jag stör mig på att brudar förväntas gå igång på shopping som kaniner går igång på morötter (iofs, kanske en fördom det också…). Det är en unken fördom att kvinnor handlar prylar mer än män. Fråga vilken cyklistfru som helst.
Jag stör mig på allt rosa fluff.
Jag stör mig på att brudar förväntas ligga på rulle. Ännu mer stör jag mig på bilden på nån glad cykelbrud i rosa cykelstass och underskriften “NN är van att ligga på rulle bakom sin man” (kan inte citera nu, har inte tidningen med mig här). WTF? Hur mycket cash fick de ge till NN för att hon skulle ställa upp på den bilden? NN, tränar du hårt nog så kommer din gubbe han också att känna på hur det är att ligga på rulle bakom dig. Maila så slänger jag iväg ett sjysst träningsprogram (gratis).
Jag stör mig på allt det där kontrasterande. Men vet ni vad jag stör mig mest på? Jo, att kvinnor antas vara rädda för sporten. Den inställningen verkar cementeras hos folks redan från dagisåldern. Killar tar för sig mer, vågar mer, kan mer medan tjejer ska ju sitta stilla och virka och hålla det fint under naglarna och ja, killarna lär ju sig från barnbena hur man handskas med teknik och tjejerna, ja de är ju mer rädda. Bullshit. Vi är inte rädda. Vi ramlar, vi slår oss, men vi är inte rädda. Kvinnor är förresten bevisat fysiskt uthålligare än män. Märkligt nog står inte det med som argument till att börja cykla…
Som sagt – bra artikelidé men tveksam inramning.
För att avsluta i god ton så har jag lite förslag på Svenska Cycling Plus kan göra tidningen lite trevligare – ur mitt kvinnligt ödmjuka perspektiv.
Lyft upp kvinnliga motionärer (för det är ju motionärerna som är er främsta målgrupp, aight?) lika mycket som ni lyfter upp de manliga ena. Skriv gärna mer om kvinnor – och för kvinnor. Sverige kryllar av duktiga kvinnliga cyklister (inte minst på elitmotionärsnivå) och de kommer att bli överlyckliga om ni tar kontakt med och intervjuar dem. Och varför inte låta tjejer utföra cykeltester? Testa nya vindsjackor? Berätta om cykelresor till Mallis? Etc.
Vill ni nåt ut till lika många kvinnor som män så gäller det att lyfta fram båda.
För tro mig, nybörjartjejerna är högst medvetna om sina eventuella fördomar om cykelsporten och dess utövare. Cementera inte dessa ytterligare.
Tack för en bra tidning i övrigt!
Puss.
Jag hör till den kategori cyklister som älskar min pakethållare. Och varför skulle jag inte det – cykelpakethållare är ju den främsta uppfinningen för oss som förutom träning vardagscyklar också!
Jag kan alltid transportera minst en kompis – om kompisen väger mindre än jag. Och vise versa! Även om farbror polisen inte är speciellt förtjusta i folks som skjutsar varann på pakethållare så tycker i alla fall jag att det är ett utmärkt, miljövänligt och faktiskt rätt så säkert sätt att transportera folks.
Jag kan egentligen transportera vad som helst annat än bara folks, till exempel:
- små barn
- små hundar (katter går dock inte för sig, de små krakarna vill sällan finna sig i att sitta still och färdas utan ha en låda att mysa i)
- matkassar
- IKEA-möbler
- blomkrukor
- toapappersbalar
- platta tv-apparater
- badkrokodiler
- och andra bra saker.
Hamnen i Rotterdam |
Ljusschow i Rotterdam |
En av Amsterdams otaliga kanaler |
Amsterdam om natten |
Wohoo! Vet ni vad?
Imorgon ska jag ut och resa igen!
Denna gång är det en weekendtrip med några (sisådär ett par hundra) kollegor till Rotterdam – Hollands näst största stad och granne till Amsterdam. Så det ska försöka hinnas med båda städerna. Önskar jag hade en systemkamera med mig… (har ju sålt min gamla och inte köpt nån ny än) Har varit i Amsterdam tidigare, men då var jag liten och minns mest de små söta rådjuren som betade utanför min och mammas hotellrum <3 Som den nerdiga ingenjören jag är ser jag förstås fram emot all den häftiga arkitekturen som utlovas (Rotterdam ska tydligen vara sådär futuristiskt och vitt och glasigt). Som den nerdiga cyklisten jag är så ser jag även fram emot alla eleganta Amsterdam-folks på (för mig) okända snygga cyklar, en och en annan snabb Rabobank-lirare och kanske nån cool cykelaffär? Kom med tips om ni har varit i Rotterdam / Amsterdam! Även om det ska bli roligt att hänga med mina jobbfolks och dricka läsk och spela kula (för det är väl sånt man gör på konferensresor, eller hur? ;)) så vill jag inte vara ifrån cyklingen för länge. Så jag har gått och anmält mig till en längre stadscykeltur med guide & stuff på söndag… …kl halv 9 på morgonen… …efter en lördagskväll med läsk och kula… …bad idea Katja ;)
—
Kom förresten på en idé till ett inlägg: “Mätta cyklisten – så cyklar du bäst bakis!”. Ska vi köra den i nåt inlägg snart? Tips och personliga erfarenheter emottages!