En cykelkväll i juni.
Förra veckan, dagarna innan den kvalmiga hettan tar Svealand i sitt grepp. Arbetsdagen är slut. Högtalarpucken har tystnat. Hur många röster har jag lyssnat på idag, tjugo, sextio? Och så min egen inre röst på det, den som mal på inombords och planerar, dividerar, ältar och har sig. Klockan har hunnit bli mycket. En barnvecka hade det varit nära läggdags både för plutten och för mig. Men jag måste inte upp senast 6.30. Och jag kommer inte att väckas av en ångande bakpotatis som vill diskutera universums gåtor under tiden han kärleksfullt sparkar mig i baken vid 5.30 heller. Jag […]
