Månadsarkiv

februari 2020

Cykel

Gårdagens kantvindslunch.

av Katja
skrivet av Katja

 

Förrätt: Ett gäng snabba k på stenhårt grusföre i skogen next door. Plötsligt hade vintern kommit till Västmanland och allting kändes mycket mer självklart. 

Dryck: Gnistrande solkompott

Huvudrätt: En timmes lek i den västmanländska kantvinden. Jag är kanske tokig (okej utan kanske då) men går igång som tusan på kantvind sedan några år tillbaka. Glömmer väl aldrig mitt första år som tävlingscyklist då jag flög av i vartannat kantvindsrace med start Östgötaloppet. Idag ser jag kantvinden som en sparringpartner. 

Dryck: SIS GO Hydro Tablet i bidonen. Mest för hade druckit för dåligt på morgonen.

Efterrätt: Äggnudlar med thaigrytbas, vegobullar framför uppdragsmötet på Skype. Vitsen med att jobba hemma :)

Dryck: Kaffe med en chokladbit till. Så värd det.

Jo men det var min lunch igår. Hade ni låda eller?

0 kommentar
15 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Traillöpning mot hjärntöckning

av Katja
skrivet av Katja

Tids nog lär man känna de mer eller mindre subtila symptomen. När korttidsminnet strular big time är det bara att acceptera skörheten och vara snäll mot hjärnan. Min annars fantastiska verktyg men som helt enkelt stänger av vissa funktioner under perioder av små och stora trauman. Detta är också en anledning till att inlägget om lördagen kommer först nu på måndag.

Jag hade sett fram emot lördagens cykling. Äntligen skulle jag få tid att cykla ute, längre distans och det ihop med andra. Det sker ju annars väldigt sällan – oftast cyklar jag rätt korta pass på “konstiga” tider och så är jag dessutom rätt värdelös på att fråga om sällskap under perioder jag inte mår toppen. Men men! Nu skulle det ske.

Det blev inte så. Det blev glömda cykelskor på jobbet (tror jag?). Det blev pedaler glömda att flyttas från ena cykeln till den andra. Det blev inte en aning om var jag hade lagt verktygen. Och det blev att ilsket svettas under merinostället (Du är ju bara sämst Katja) och att försöka att komma ihåg att för en gångs skull inte hata sig själv för någonting som man inte riktigt kan rå för alla gånger.

Botemedlet för stunden blev att omgruppera. Tankarna och musklerna. Jag måste ut, i stormen, i brötet, i skogen.

Ett gäng sex kilometer stiglöpning. Så lugnt som möjligt – en tuff uppgift, att springa sakta är inte min gren! – på mtb- och motionsstigar.

Känner ni igen mössan?
Den iaf återfanns till slut <3

Hade gärna sprungit längre men springer man sällan så måste man vara försiktig. Även om jag skulle sörja det uteblivna cykeldistanspasset så lyckades uppdraget att endorfina bort minnesförlustirritationen.

Och det sociala?

Det fick jag med råge under kvällens kompishäng ute på staden och under gårdagens underbara solskensäventyr ute på Ängsö ihop med Sari.

Puss och nu ska jag springa stig oftare har jag bestämt. Och kanske våga mig på grupplöpning med det här supergänget någon gång?

3 kommentarer
11 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

En sweet fredagsmix från cykelinsta.

av Katja
skrivet av Katja

Hej här är lite feelgood, gudarna ska veta att det är vi värda denna fredag. Voilà:

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

I’m a fat cyclist. Still hated by others when I cycle, still looked at when I wear cycling clothes, still struggling to be seen in public when I ride, still digging the closet to find clothes that won’t be too embarrassing when I do get out. I live in a place where fat is still seen as a disease and the cause of all diseases. Add to that the fact that I have Brazilian parents and look “foreign”. Still battling racism, still fighting fatshaming, still denied opportunities because of having the “wrong name”- hell, people don’t even think I speak Swedish despite my Swedish university education🤔 Want more? Everyday I have to prove that I’m ten times better than other people in whatever I do. The scrutiny is merciless, the whispering is like a dagger – sometimes I wonder why just I had to have “musical ears” and hear most of it. 🤠But, guess what? I am who I am, and I’m not going away! This is my life, my body, my choices, my time! That’s right, it’s me snitches! Not afraid of the word fat, pretty proud of myself for cycling and fighting for cycling on equal terms for all❤️ Still looking for the positive, still lifting up what is good in everyone, still posting, writing, designing, teaching, creating, inspiring and encouraging! Still being careful and sensitive with the “manishness of mankind”, that desire of being “seen”, heard and understood we all possess. Still holding a high view of people no matter who they are, feel they are, want to be or have been! XL Biking is not going away- we’re here to stay! Join us and celebrate what is good! There are many good things where I live, the bicycle allowed me to discover them! We’re not surrounded by “evil” we’re surrounded by good with a few “thorns and sharp stones” here and there, day by day. They might give us a flat tire from time to time – but we’re cyclists and we can change it! 🚴🏽‍♂️💪🏼🔥 So, ride dear beautiful fat friend! Ride dear plus-size sister! Ride, my foreigner buddy, non binary, colorful, Asperger, ADHD, diabetic, depressed, unfit, misfit, anyone everywhere: 🔥Ride with pride🔥 Let’s all try to remember at least a few good things this week! Not militant with the negative, but active with the positive! ❤

Ett inlägg delat av XL biking ©️ (@xlbiking)

Underbara larger than life-ord från Ebbe aka XL biking.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

Oostmalle 1994 😍

Ett inlägg delat av Sanne Cant (@sannecant)

Crossdrottningen Sanne Cant som podiumunge 1994. Dör så gulligt och mäktigt i ett!

 

En låda campaverktyg i perfekt begagnat skick. Med tanke på hur öppen jag är med att vara rätt så ointresserad av att meka med mina cyklar själv så anar ni kanske inte hur mycket jag älskar att äga fina cykelverktyg. En samling som denna gör mig vå… vördnadsfull.

 

 

Visa det här inlägget på Instagram

 

~ YES YOU MOST CERTAINLY CAN ~ . . . #absofuckinglutely #hammertime #cycling #zwift

Ett inlägg delat av C A M I L L A (@camillanr1)

Camillas gaddning 😍 Om jag klämmer in en cykelsymbol någonstans på kroppen (annat än i pannan i form av hjälmmärket då) någon gång? Varför int.

 

Att Team Swedish Zwiftriders är en sådan succé. Internetcykling är så coolt. Ett så härligt bevis på att internet är inte lika med kroppspassivt. Heja edrott! Och nu med såld monark så ska jag så äntligen joina spelet.

Puss och ha en underbar fredag riders!

Mitt insta heter btw inte helt otippat Cykelkatten.

0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesKatja om cykel

Så många saker att gilla ändå.

av Katja
skrivet av Katja

I slutet av förra veckan brast det för mig. På måndagen blev jag av med Stålis. Natten till lördag hade någon försökt att stjäla Pluttens Thule-kärra. Minuterna innan jag hittade kärran, med uppbrutet lås, fastkilad i någon hemsk punkad damtralla några portar längre upp på gatan, då var jag inte glad på livet. Var inte glad på livet alls. Översköljdes av orkeslösheten och ensamheten, blev sugen på att ge upp och falla men vad skulle jag falla tillbaka på riktigt, och vilken fåfäng tanke egentligen.

Är man mamma så får man bita ihop och fortsätta glädjas. Och så är det ju faktiskt så att att tänker man efter så finns det alltid mer att glädjas åt än att gråta åt.

Man måste ju gilla att min gullfuling Monark som har gett den nyblivna mamman så många bra träningsstunder har hittat ett nytt hem hos succéklubben Ramnäs CK (ni missar väl inte Sista Chansen?)

Gilla mina må så vackra korta men icke desto mindre underbara morgonrundor just in time for work

Gilla att på grund av barnets rutiner de tidiga, ack så tidiga morgnarna ger mig chansen att uppleva dem i verkligheten annat än genom andras instagram fem timmar senare

Gilla ljuset i fredags då jag körde kontor hemma hos Jonas.

Gilla Nora’s pizzor på Saluhallen – mea pizza mamma mea pizza pappa!

Gilla helgen som i brist på cykling spenderades på mysiga ställen som hembygdsgården i Fagersta

och i cykelstaden Falun – dit vi åkte i ett mycket hemligt syfte.

Måste njuta av stjärnbilden Jonas och Ivar i smyg, när de inte ser mig.

Måste älska min allvädersunge som följer mig ut i ur och skur och som i söndags även storm. Som säger att han hittat en gigantisk sten, och sjunger lyckovisor när det är som härjigast ute.

som när Mälaren leker hav.

Måste gilla mina vänner, måste omfamna mina möjligheter, måste landa i lugnet, det finns att gilla så mycket även när det är som svårast att gilla något alls. Däri ligger prövningen

puss

Capricorn.svg

 

0 kommentar
9 FacebookTwitterLinkedinEmail