CYKELKATTEN
Månadsarkiv

november 2019

Cykel

Fem snabba anti-tips till Black Friday-cyklisten

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hey cykelbuddy! Sitter du och dreglar över nätreorna på cykel och sånt i samband med Black Friday-jippot, fast det inte känns helt hundra i magen? Här är fem snabba anti-tips. Eller alltså, tips för hur du håller dig borta från överkonsumtionen. Voilà:

♠ Läs min cykelkompis Annas gröna blogg. Två anledningar ett) otroligt smart och rolig cykelblogg och 2) hjärtligt miljöengagemang utan vare sig pekpinnar eller sömnigheter

♠ Unna dig en beggiscykel (eller någon beggicykelpryl) till nästa säsong. Eller varför inte redan till vintercyklingen? Ta och köp min rosa stigfara till exempel (och jo, den är unisex)

♠ Dela min ovärderliga (pun intended) guide till ett billigare och roligare cykelliv till alla som gnäller om att det är för dyrt för att ens börja cykla och därför ligger kvar i sina soffor och glor på fotboll eller något sånt :*)

♠ Se om Blue Planet II, del 7 på SVT Play

♠ Om du ändå är på stan, avlägg ett besök hos din lokala cykelhandlare. Snacka lite skit, ta en kopp svart om så bjuds och boka en tid för cykelservice hos någon av de obligatoriska duktiga mekarna. På så sätt stödjer du den lokala cykelkunskapen och -servicen istället för att mata ännu en cold hearted nätentreprenör som säljer cykel och elektriska pepparkvarnar på samma hemsida och med samma iver (och samma icke-service).

Men okej. Är det fortfarande jätte, jättesvårt att hålla fingrarna borta från förköp dig på massa onödigheter och märkliga plagg med skum passform-knappen?

På med lampan och ut på en finfin mörkerdistans med dig kompis. Kom hem så pass slut att du hinner med att duscha, äta och sova. Och plötsligt är svarta fredan över för denna gången. Puss!

3 år ago 0 kommentar
7 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykelPower to the readers

Så bloggar jag

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Jag skriver nästan alla mina inlägg tidigt på morgonen. Jag är ingen morgonmänniska men just författeriet fungerar bäst morgontid. Kanske är det för att min hjärna har fått vila på alla gårdagens intryck.

Ride- och racerapports skrivs bäst direkt därpå, när så hinns och orkas. Det är nog de enda inläggen som jag inte skriver på morgonen. Då blir de som härligast: endorfinstinna, adrenalinkryddade, ofiltrerade. Numer är det dock rätt sällan jag hinner blogga direkt efter cyklingen. Oftast prioriterar jag en annan liten aktör…

Jag läser nästan aldrig andra bloggar strax före jag skriver mina inlägg. Istället plockar jag min inspiration från de intrycken, människorna, böckerna, låtarna, miljöerna som lever i mitt huvud för stunden. Det för att hålla tankarna så fresh det går.

När jag har tryckt iväg mitt inlägg går jag gärna bloggrundan och hämtar en massa härlig inspo och kunskap. Jag älskar bra bloggar! Jag försöker alltid att kommentera om jag har läst ett inlägg jag gillar eller som har berört mig. Att kommentera eller länka och credda är ett fint sätt att “betala” för läsningen och står sig än idag i dessa fast food-ish informationstider.

I mitt skrivande vill jag åt en bra mix av lekfull spontanitet och praktisk vettighet. Även om det sällan går ett inlägg utan ett skämt eller en klurighet så tar jag alltid min passion på allvar. Jag skriker sällan högt om hur mycket jag kan hit och dit. Istället ser jag till att faktiskt kunna och dela med mig av min kunskap. Failsen får samsas med succéer!

Mitt träningsledarhjärta klappar extra hårt för den modigaste och finaste cykelgruppen däruppe – alla underbara nybörjare. Därför tar jag för givet i mina guider att alla kan allting. Är gärna lite övertydlig och så. Bare with me, ni rävarna.

Har jag stämningstorka under skrivandet av ett inlägg så lägger jag ner pennan, läser lite, lyssnar på lite musik, gör någonting helt annat och fyller på med syre och inspo. Då brukar det lossna.

När Ivar var pyttisspädis och skrivarlusten tog över skrev jag på gående/stående fot under alla våra barnvagnspromenader. Fatta vad alla tyckare skakade på huvud åt ”morsan som inte kunde lägga ifrån sig mobilen”. Tänk om de visste att den agerade blott en skrivmaskin.

Att blogga är för det mesta roligt och alltid essentiellt. Men vissa inlägg gör ont. Jag vet oftast i förväg vilka inlägg som kommer att göra det.

Dels är det de som vänder ut och in på det försiktiga och likriktade, tar en obekväm ställning och genererar shitstorms och en känsla av utsatthet och ensamhet. Sådana inlägg kan rubba min även normalt svajiga sinnesstämning en hel dag, kanske till och med flera dagar. Nu när jag är mamma och har ett känslomässigt ansvar gentemot Ivar är det tunnare med sådana inlägg. Jag skyddar mig och tar istället ställning och ifrågasätter i mindre portioner. Men ibland måste de inläggen ut. För tyvärr är det ju så att vill man verkligen göra gott så måste man aktivt ta ställning mot det onda.

Och dels är det de som öppnar på locket till mitt privatlivs mindre glada stunder. Fan vad jag egentligen är obekväm med att gråta ut offentligt men ibland måste man berätta eller hur. Ändå bespar jag er det mesta, inte minst av respekt för de övriga inblandades integritet. Är liksom inte smaskiga privatlivsdetaljer-tjejen även om ni får hänga med en hel del mellan raderna, samt i inläggen där Ivar spelar huvudrollen förstås <3

Jag önskar att jag skrev mer om proffssidan av cykelsporten, något jag gjorde en del före Ivar. Tyvärr hinner jag inte ha den kollen som krävs just nu. Funderar faktiskt på att ta in en gästskribent som skriver enkom om kvinnlig proffscykling. Sugen? Maila cykelkatten@gmail.com.

Innehållet i Cykelkatten är hundraprocentigt äkta. Att schemalägga sina känslor och tankar är inte äkta oavsett vad de lär ut i influencerskolan; en känsla känns när den känns, att framkalla känslor syntetiskt för att följa en mall vore att gå emot min natur. Tycker det är så isigt på något sätt när bloggare optimerar tiderna och ordningen för glada/ledsna/bekräftelsesökande/familjeliv/etc-inlägg. Man ba alltså, are we robots or are we human? Därför planerar jag aldrig för några inlägg andra än de rent “cykelfackmässiga”, till exempel guider eller informativa samarbeten. Men de kräver ett helt annat mindset ju och funkar perfa att jobba strategiskt med.

Men planeringen sköter sig själv rätt bra ändå. Efter ett mysigare inlägg om hemmalivet med min Ivar brukar det kännas fresh med ett sportigare cykelinlägg. Men känner jag för att skriva tre Ivar-inlägg på raken som gör jag det.

Jag tackar förstås nej till alla reklamsamarbeten som involverar Ivar. Det var jag tydlig med redan när Ivar var bäbis och PO.P (ett märke jag för övrigt älskar) frågade om han fick vara med på deras Instagram. Barn ska inte agera reklampelare punkt slut.

Jag skiljer på Cykelkatten och Katja. Cykelkatten tycker alltid som Katja, men Katja kan ibland skaka på huvudet och asflabba åt Cykelkattens glada idioti och tonårsromantiska uttryck. Överlag är Cykelkatten kaxigare och hetare än Katja som är en rätt eftertänksam varelse med glasögonmärken i näsan och en allmänt skelande uppsyn. Men man fattar ju varför – man växer för varje kvadratcentimeter lycra man tar på sig. Ni vet ju själva hur det är.

Jag anpassar alltid bild efter text och inte tvärtom. Hellre ett bildlöst inlägg än ett med en generic bild bara för att. Avföljer jämt instakonton med generic cykelpics som folks lägger upp bara för att hålla algoritmen happy.

Skriver ofta från tåg (bästa inspoplatsen), caféer, krogar, damernas, bussar. Hänt att jag har bloggat från sadeln också… Det här inlägget är för övrigt författat på expressbussen Västerås-Uppsala. Hej Uppsala!

Älskar att krydda inläggen med bra bilder. Vad är en bra bild? Smaken är förstås olika men en just en bloggbild ska vara lika delar stämningsfull som den är talande. Den behöver varken vara perfekt skarp eller ens tagen med en systemkamera. Det viktigaste är att den ska utgöra en tilltalande helhet ihop med texten.

För det mesta har jag inläggsidén färdig i huvudet när jag börjar. Ändå vet jag nästan aldrig vart inlägget tar mig. Ibland blundar jag och låter fingrarna följa tankarna. Oftast blir det småstökigt, snubbligt, lite längre än vad jag hade tänkt mig från början och så är plötsligt inlägget klart och jag känner en liten tomhet. Som efter ett minirace. Eller efter en kärleksakt

äsch

3 år ago 3 kommentarer
3 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Krakow i höstskrud

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hej. Sådär lagom rundan efter att jag hade postat inläggen om den (efterlängtade, positiva, wii) vändningen så blev jag störtförkyld. Därför kändes det inte helt förjävligt att wastea en hel cykelhelg på att hänga på mina glada arbetskamrater österut. Sa hejdå till mina väna novemberfärger här hemma i Västmanland, genomled flygresan, landade i Krakow. Samma månad. Samma temperatur. Samma ruggiga vindar.

Men en helt annan känsla, en särskild poesi i luften. Åh dessa luggslitna historiska städer. Ni gör mig crazy romantisk, ni fyller mig med lika delar längtan som ro.

Jag sket i att fota allt. Men på lördagen åkte mobilen och kameran fram. Jag lät duvorna bestämma vart jag skulle gå. Det blev många, många steg. Och några kort.

På en mamma med sin höstbaby

på ett spårvägsbygge

på sexige kung Kazimir ^^

och något underskönt kvarter

på höstsolen som äntligen så kom fram och log

på shabbos queen <3

på svetsargubbs

på hemliga gränder

och en av de tre baklavorna jag blev serverad på ett café

på svunna tiders moderna elegans

på Mimi :'(

på gulleparet

på de ihärdiga få som hade bitit sig fast i grenarna

på typiskt Östeuropa

på moderniteten

och så på kärleken.

Krakow – vi kommer att ses igen.

3 år ago 0 kommentar
4 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the rides

Hej från himlen.

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

Hej.

Har varit i Krakow och så gott som fullständigt avdigitaliserad och således bloggfri i ett gäng dagar. Orka lägga uppmärksamheten på annat än förhållandet med staden man dejtar för tillfället?

Är nu på planet mot Arlanda. De flesta sover, jag dör rastlöshetsdöden i kroppen. Tänk att kunna sova i fordon. Shit vilken lyx

Har inte tömt lillsystemaren på bilder än men det kommer. Det blir ett vackert inlägg om en vacker stad.

Så – det blir ett kort hej idag. Mest som ett livstecken. Från himlen.

Puss och hoppas ni håller ställningarna där hemma i zykelzverige 👋

3 år ago 0 kommentar
4 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om cykel

Kärlek, liv och cykel i november

av Katja 3 år ago
skrivet av Katja

me: hello darkness my old friend

darkness: i’m not your friend

Jag är hemma förkyld. Blev det på måndagen, troligtvis smittad av Jonas som hade legat däckad i feber sedan i lördags. Det gör han fortfarande förresten :'(

Snoret rinner ner i en strid ström. Eller kanske rinner den upp också, rakt in i hjärnan. Den är i ett töcken. Världen utanför är också omtöcknat. Det är dimmigt. Har inte hela november varit dimmigt? Det känns som det i alla fall. När såg vi solen sist, annat än under en försvinnande kort stund häromdagen?

Har ni förresten tänkt hur otacksamt det måste vara att vara november? Här förbereder man naturen för vinterns vila, här ställer man om och vaggar in, och så får man likväl höra en massa skit och blir kallad taskiga ord som värsta och dystraste. När man är egentligen mest en praktisk stackare som gör det bästa man kan av sin plats i månadssyskonskaran.

Jag känner mig lite som november just nu. Inte att jag blir kallad taskiga ord (hoppas jag i alla fall) – utan att jag i det tysta förbereder, ställer om och vaggar in.

Jag förbereder för en förändring. Praktiskt och mentalt. Ställer om min hjärna och mitt hjärta på att det inte kommer att bli som förr, att ingenting kommer att bli som förr. Jag vet att förändringen kommer att göra oss gott – mig, Ivar och Jonas. Två vuxna och ett enormt älskat barn. Långa, starka och självständiga utåt. Bräckliga och beroende på insidan. Jag vaggar in mig själv i tron på att jag klarar även den här rundan som har smugit sig in i livets träningsschema.

Den här november har gått i inomhusträningens tecken. Därför så lite stravarundor, jag orkar faktiskt inte stravalogga inomhuspassen just nu. Fortfarande för lite utomhusdistans (även om de passen som varit har varit fab!), och inte ett enda cykelcrossrace. Ärligt talar sörjer jag distansbristen lite mer än racebristen. Jag förstod redan tidigt denna hösten att det var lika bra att ta igen sig 2019 ut och satsa på 2020 ordentligt tävlingsmässigt sett.

Förutom all inombordsröra i samband med den kommande förändringen så har november bjudit på många fina minnen: en underbar höstlovsvecka med spahäng med bästis Nadja och äventyr med lillebrorsan och Ivar, roliga möten (varav ett extra roligt, det kommer att bli så bra detta, bästa Emma!), gott om mysiga stunder med mina wikingar hemmavid och ett fint flow både inom konsultandet och i cykelskrivandet.

Imorgon drar jag till Krakow för affärsmöten och stadsströveri.

Puss.

3 år ago 0 kommentar
4 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN