oktober 2018

√ hjälmränder som ser ut som rynkor kvalar också in

Mors, grupmy cat med ett muntert torsdagsinlägg här. Voilà här är de, några sugiga cykelsaker jag tänker på idag:

√ tidsbristen. Tidsbristen är cyklingens värsta vän.

√ att ta på sig ett kallt pulsband – de sekunderna innan det blir varmt alltså, shiiit

√ att efter en snabb ruggig PP* dra på sig de kalla, gärna fuktiga cykelplaggen – de minuterna innan det blir varmt alltså, shiiit x 3

√ SJ som fortsätter envisas med att vara Sämst På Cykel™

√ att man (läs jag) är alltid som starkast lagom tills intervallerna är över

√ Skallbergsmotet – Västerås sugigaste dödskorsning (bokstavligen, det är inte för inte som det står en vitmålad ghost bike bredvid). Googlar man Skallbergsmotet + cyklist så får man upp en drös fasansfulla nyheter. Nästan alltid handlar det om cyklister som blir påkörda av bilister. Varje händelse måste förstås rättsprövas var för sig men en sak är både säker och känd – Skallbergsmotet är en farlig, försummad korsning som skulle kunna göras säkrare på hur många sätt som helst – med belysning, rejäla farthinder mm. Jag hoppas innerligt att Västerås stad gör någonting åt saken för så här kan det inte fortsätta. Vi bor i ett av världens rikaste länder. Ändå värderas de oskyddade trafikanternas liv skamligt lågt. Uppmanar härmed alla er att felanmäla farliga korsningar och göra det ofta och ihärdigt, lova mig.

√ att det var för länge sedan jag cyklade i ett varmt backigt land med pizza och iskall Cola som benbränsle

√ folks som tappar sina sadelväskor framför en. Alltså om man nu ska hålla på med sådant otyg som små ettriga sadelväskor, kan man i alla fall inte se till att dessa är väl förankrade i… det man nu fäster små ettriga sadelväskor i, är det sadelrailsen typ?

√ städernas livsfarliga cykelbanor. Hade jag varit konspiratoriskt lagd så hade jag funderat på om det inte är gjort för att hålla cykliststammen i schack (och när jag tänker efter brukar de som hatar varg även hata oss cyklister… hm). Så har det kommit en ny lag som “tvingar” gångarna att gå vänster om cyklisterna. Fint, men vad hjälper det när infran ser ut som den gör?

√ att så många av de jag (och Tony och Anna jag vet <3) tycker om att cykla och cykelhänga med bor på andra ställen än Västerås och Eskilstuna :’( I år måste jag verkligen se till att vara med på en drös fina social indie rides

√ den där bromsskivan som jämt ska ligga på trots ständiga justeringar, ett nobelpris från mig till den som uppfinner bromsskivor som man inte behöver justera hit och dit

√ att inte bo nära fjällen så här års när det är som vackrast där (och helgerna är för korta för att det ska hinnas upp dit)

√ åkare som är sjyssta på tu man han men blir dryga i bunch. Nä girl det köper vi inte, enda gången jag har armbågarna ute är när jag tävlar och till och med då säger jag tack när jag gör en omkörning. Grupptryck och osäkra människor alltså, brr

√ billiga svampiga hjul. Kan förstöra vilken fin cykel som helst

√ folks som står och äter glass för nära ens cykel och droppar smält glassmjölk på ens skinande styrlinda *kallrysningar*

√ ätstörningar inom cykelsporten, eller inom de flesta idrotter egentligen, men nu är det här en cykelblogg. På sista tiden har vi nåtts av flera kända cykelprofiler som har outat sina ätstörningar. Jag är tyvärr inte förvånad. Det vi dock ska komma ihåg är att det ligger väldigt många komplexa sociokulturella och biologiska faktorer bakom ätstörningar. Det räcker med andra ord inte med att konstatera “träna lagom, ät sunt, tänk hälsa och inte yta så slipper du bli ätstörd” (vilken triggande dumförklaring egentligen och ändå läser vi den överallt) utan det gäller att vara uppmärksam och proaktiv på många fronter. Jag har en del tankar om den frågan som jag ska försöka blogga ut, måste bara paketera tankarna vettigt och varsamt först.

√ tanken på att det kanske blir för lite snö i vinter fast det är en dum tanke, förra året hade vi hur mycket snö som helst ju

√ halloweenutspökade ungdomar som ränner runt i de mörka områden en cyklar igenom. Herre jag blir ju på riktigt rädd, ska inte ni hålla er till lokalgatorna?

√ att de slängs (!) så himla många helt ok cyklar helt i onödan, bara för att folks inte orkar laga/lämna in dem på lagning. Det inkommer hundratals i mina ögon helt gångbara och fina trallor, hybrider od på skrotet var och varannan vecka. Sluta upp med det gott folk. Laga, sälj eller lämna in till de bättre behövande. Eller till mig som blir av med mina trallor stup i kvarten.

√ det faktum att det ges bidrag till (nya) elcyklar only – men inte till inköp av vanliga och/eller gärna begagnade cyklar. Och pls kom inte dragandes med att “fast det är ju i alla fall bra att några har växlat över till…”. Jo, det är förstås bra varje gång någon lämnar bilen hemma till förmån för ett miljövänligare transportmedel. Men var är slutkalkylen för miljön, när en redan superkonsumerande grupp konsumerar ännu mer och det subvat av staten? (och jo, självklart tycker jag att vi som har möjligheten och lusten att förflytta oss med vår egen muskelkraft borde belönas i första hand)

√ transportsträckor på mtb zZ

√ mörkret som infaller just när man ska till att cykla. Hur mysigt, romantiskt etc det än är att lampcykla så skulle mitt inre behöva en sisådär tre veckor till med bombastiska solnedgångar

Vi avslutar listan på en hög not, halvtakt och så oktobersol rakt in i mitt fönster

* pinkpaus så klart! Vad trodde ni det var, personpästa? Äh