Det var självaste fan vad bloggen ska strula nu. Men det löser sig snart. Puss.
augusti 2018
Gbg = fisk
Hej
och man ska inte lova saker man inte håller. Skulle ju blogga igår men det gick inte. Mitt WordPress-tema krånglar big time och trots världens längsta supporttråd så har vi fortfarande inte kommit på någon lösning. Det går att blogga men det är krångligt och tar bort mycket av skrivglädjen. Nåväl, vi löser det annars reklamerar jag temaeländet och fixar ett nytt. Nu vet ni i alla fall.
Rosor efter regn
Hur som!
Jag har haft en otroligt fin helg – eller snarare weekend. En sådan jag kan leva på hur länge som helst.
Bäsisen den beresta
Slottskogens parklek – skoj men oj så folk!
Mina extra hjärtan två
I torsdags tog jag och tussis tåget till älskade Göteborg. I Göteborg fanns det gott om lekkompisar för både barn och mor. Vi bodde självklart över hos Nadja & Co – och som det promenixades, lektes och skrattades! (gräts gjorde det också av uppspelhet kvällstid men det är ju lite part of the game när man är en aktiv bebis i en spännande stad hela dagen lång.) Och vädret, va? Varmt men friskt. Vid ett tillfälle fick vi till och med en superregn och sket förstås i att hoppa på spårisen hem utan gick med våra gullekids i vagnarna och mådde oss istället.
Ivar min gudomliga
På lördag kväll tog vi regionalhästen hem till Västerås och Jonas. Det blev klassikern sushi, däcka tidigt och sova hur länge som helst. Och lite till.
Tony trailforksar lite
Nice!
Nicer!
Mjukt härligt tungt före
På söndag måste jag få mig både cykel och skog. Tony hakade på och det blev en grus- och stigfest i de vackra skogarna mellan Västerås, Surahammar och Skultuna – kanske min favvotriangel att emtebea i nära Västerås? Man får ju lite (eller mycket, beroende på hur man lägger upp turen) av varje, tekniskt som flowish. I söndags la vi tekniken åt sidan och fokade på att njutcykla och stigfinna.
Fick som vanligt en komplimang för min, eh menar cykelns lack. Nämen tack tack
Höst-Tony
Klipphäll på klipphäll :))
Fika på Suras eminenta golfklubb – fett gott kaffe, syrligt och starkt! – sedan cykla den sjukt läckra singletracken vid Sura GK och så hem via Skultuna.
Mitt nyfikna höstlöv i fantasivärlden
Igår förlängde jag och Ivar helgen big time – man är ju inte mammaledig för alltid så det gäller att passa på här! (åh jösses hjärtat gör ont, börjar jobba snart ju). Det blev en fet promenad. Det blev kaffe och päronbiskvi på mälarstranden. Det blev lek för hela slanten i grymma Poesiparken på Öster Mälarstrand. Det blev premiär för de första riktiga skorna inhandlade på söndag kväll <3. Kokosglass vid Kokpunkten – och Ivar fick smaka förstås. Och massa, massa augustisol och mammaivartid.
Jadu långhelgen i slutet av augusti 2018. Dig kommer jag att ta fram en dyster novemberdag.
Har ni haft en bra weekend? Puss.
Hej, vet du vem jag är?
Jag är hon med benen som börjar åter bli stål för jag har fått tillbaka mina lungor
hon med humöret som går att leva med för svalkan har torkat mina tårar
Jag är hon som inte kan få nog av att göra allt med dig, som vi inte förmått göra i sommar då vi mest överlevde, och tack gode g för dig som stod för lyckan
Jag är hon som rullar snubblar springer knappt hinner hämta andan
för jag lever ikapp sommaren
jag är hon som äntligen ler
ler äkta, ler brett
paniken har s
l
ä
p
p
t
🌬
fan kom inte på nåt poetiskt här
men du är ju för söt här i gräset vid Sågdammen
socker socker socker, och så två vinteräpplen till kinder
Jag är hon som är äntligen fri som fåglarna som skitit ner fågeltornet där vi hängde idag, och vinden ven, och vi var varma – varma på ett bra sätt! – ihop
sommaren är över. Länge leve sommaren och tidighösten. Dessa smärtsamt korta veckor innan löven är väck och flyttfåglarna likaså. Min sommar är här.
Beklagar ni som värmen sörjer –
fast sörjy not sörjy.
Min tid är nu.
Originalbild från Bikerumor
Hej. Trender är kul och spännande. Man behöver inte följa dem – man behöver inte ens gilla dem! – men det är kul att spana in och diskutera dem för det. Här kommer ett gäng trender som jag gissar (!) kan sätta cykelagendan 2019. Håll i ventilhatten, voilà:
⇒ 2018 är året då det handlas mycket och gärna på nätet som aldrig förr. Ledordet är billigt som på Wish. Så billigt att det ibland inte går att förstå hur någonting kan kosta så lite. 2019 klarar vi oss fint utan sju olika kit och hundra reaprylar. Vi hashtaggar #recycling, återanvänder stolt våra gamla plagg, köper begagnat i första hand och drar gärna iväg ett frågemail om tillverkningsförhållanden innan vi köper nya kläder. Vi hejar på märken som drar sina strå till planeträddarstacken genom att skapa hållbart och av recyclade material och avföljer gärna de influencers som försöker få oss att köpa nytt utan att ifrågasätta konsumtionens påverkan på allas vår arena naturen. Överflöd på bekostnad av miljön och arbetarnas livsvillkor är helt enkelt passé.
⇒ 2018 har även den truligaste bakåtsträvarcyklisten fattat grejen med watt. Man kommer helt enkelt inte undan med att enbart ”känna sin kropp” och småkolla på pulsen – om man ägnar sig åt seriös träning, det vill säga. 2019 är wattmätare billigare än någonsin (och billigare lär de bli), det zwiftas mer än pippas i stugorna och begagnatmarknaden för wattmätare är påfylld. Testa! Watt är ett obehagligt sanningsenligt och därför mycket effektivt mått.
⇒ 2018 är aero everything och så har det varit ett tag – inte minst eftersom vikten är så låg på det mesta redan, och man har insett att vikten inte är allt – medan aero är lite mer ja, everything. 2019 finns det alla möjligheter att göra det aeroiga ännu mer aeroigt. En av anledningarna stavas de nu i klungan tillåtna skivbromsar. Fatta vad man kan slipa hojen när man slipper ha fälgblafforna i vägen för luftflödet? Överlag kommer 2019 handla om att ännu fler hojar stämplas som aero även om man inte ens bett om det. Sanna är mina ord, snart säljs det aerotrallor på Biltema.
⇒ Precis som politikerna gillar cykelfolket att snacka integration, fast det kallas integrering. 2018 är man på gång med att integrera det mesta i det mesta – från diverse vajrar i ramen till elväxelgadgets i styret. Fortsätter det så här 2019 så kommer det inte att gå att rent fysiskt motordopa en cykel – det kommer helt enkelt inte finnas plats för en motor eftersom precis allting inklusive cyklistens kontaktpunkter kommer att vara integrerade i den stackars plastramen (som i och med det dessutom kommer att likna en e-bikeram mer och mer, med alla grejorna i…)
⇒ 2018 är extra långa bibs och ärmar fortfarande något ovanliga, förutom hos vissa tillverkare som Castelli, Rapha och en gång underdog Isadore. 2019 kommer det skyllas på aerodynamik och proddas långa brallor och überlånga soxx hos så gott som varje märke som vill vara med och leka innovativt. Om det är snyggt? Njae.
⇒ 2018 har randonnée (långdistanscykling) sedan länge slutat vara något för (pardon, men se det som en komplimang oki?) lite eljest män och kvinnor på cyklar utrustade med omatchade vad-som-helst-duger-bara-det-är-praktiskt-prylar. Med gravelbikes intåg på marknaden och den hårda marknadsföringen av randoevents är 2019-års randonnéecyklist snarare en slimmad bikepacker – en sexigt kittad allvädershårding på en slick hoj i lyxförpackning. Bikepacking är det nya svarta. Och det blir mer okay än någonsin att vara eljest med stil 😎
⇒ Och på tal om g r a v e l. Räck upp handen den som inte hört tugget om att 25 är bättre sväljande och därför snabbare än 23 2018? Vi snackar mm alltså, däckbredden. På landsvägscyklar. Men nu minsann, nu är det som på mtb-sidan och dess ständiga polemik om hjulstorlekar hit och dit. 2019 kan vi vänta oss ytterligare däckpåtjockningar. Med tanke på att alltfler landsvägslopp får gruspartier så finns det alla möjligheter för tillverkarna att balla ur helt när det kommer till utbudet av – tadaa! aero – fälgar, däck och självklart cyklar som fixar dessa variationer. Inger nytt i de högre prisklasserna men på allas läppar 2019. Extra kul med två extra uppsättningar hjul.
⇒ Och förresten. 2019 är året då Ditcha Slangen-dängan vinner Eurovision. Är man inte slanglös så är man hopplös. Oavsett disciplin, typ. Om man är en trendig en, det vill säga. P.S. Såg att du blev slanglös redan 2017 så framstår du som häftig.
⇒ 2018 är året då även de allra mest konflikträdda cykelprofilerna har vågat höja rösterna mot diskrimineringen av kvinnorna inom cykelsporten. Även om det är fortfarande till 90 % redan aktiva kvinnor som tar upp damcykelfrågan så har det börjat röra på sig. Titt som tätt startas det upprop och namninsamlingar mot orättvisa raceförhollanden. Det skrivs inlägg och förs diskussioner. Och det bästa av allt – även (många av) männen har vaknat till och börjat bidra till den konstruktiva diskussionen och förbättringarna. Kommer 2019 bli året då vi damerna får separata tävlingsstarter och får tävla i lika långa tider och distanser som männen? Kommer 2019 bli året då vi går från att behandlas som ”starka tjejer som kör snyggt när vi inte är i vägen för männen” till att behandlas som tävlingscyklister, klass Dam XX? Tveksamt, va. 2019 är vi långt ifrån jämlikheten. Vi har både cykelsportens tröga attityder emot oss. Men trenden är positiv. 2019 blir det ännu svårare att skylla alla jämställdhetsmisslyckanden på att ”det är för få kvinnor som cyklar”.
⇒ 2018 finns det fortfarande två cykel- och prylanpassningar – “unisex” (läs: sprunget ur herrnormen) och “dam”. 2019 kommer fler och fler individanpassade lösningar att finnas på marknaden. Och damsortimentet växer och framför allt utvecklas så det knakar. Tummen upp!
⇒ Från och med 1 augusti 2018 får vi äntligen dela körbana med motorfolksen utan att behöva stå för bevisbördan. Kommer det att minska (vissa) bilisternas agg mot cyklisterna redan 2019? Det är en naiv tanke att det blir så per automatik. Men lagen börjar äntligen komma ikapp trafikverkligheten. Nu återstår arbetet med attityderna.
⇒ 2018 är året då nordic noir har en gång för alla fått fäste bland de stilmedvetna cyklisterna. Trots att vissa tillverkare har försökt att få svenskarna att återigen falla för de bjärt lackade ramarna och sportigt mönstrade tröjorna i neoniga färger så hade skadan redan skett. Svart är helt enkelt ständigt det nya svarta, och hur matchar man annars bäst sin mörka aerohäst om inte klädd i svart? 2019 fortsätter den murriga stilen irritera synlighetsfantasterna. Varför, varför vägrar dessa posörer klä sig i vitt och neongult? (Obs detta verkar inte riktigt gälla MTB, där är det fortfarande rätt befriat från stiltrenderna). Men tro’t eller ej blir är vi synligare än någonsin 2019. Så gott som alla nya kit har reflexpaneler – om än i smarta, nyskapande material som inte skriker hurtbulle. Helreflekterande plagg och prylar blir stekhett, inte minst inom bikepackingvärlden. Så oroa er inte för oss som klär bäst i mörkt. Vi kommer att synas fint ändå.
⇒ 2018 har de flesta MIPS – hjälmteknologin för utökat skalskydd. 2019 är MIPS fortfarande starkt men fler och fler teknologier har börjat utvecklas (av till exempel ledande företag som POC men även av de mindre aktörerna). Överlag kommer 2019 bli året då säkerheten blir big business. Och om det är något du inte ska köpa begagnat så är det säkerheten.
Fler trender: E-bikes för alla, last- och familjecyklar, Vakna SJ Sverige cyklar, ”smarta” cykelglasögon o d prylar, personligt designade (gärna på nätet) cyklar som inte längre är bike couture, fler gravellopp, mer SEO-optimerat innehåll på cykelbloggar och cykel-Instagram (”alla är influencers”), färre kedjor, fler damlag, vegotrenden bland proffsen, fitnesstugg i cykelmedier (blandsportare flyttar in), fler cykelbudfirmor, Vallentunas kommun byter ut ”häst” mot ”cyklist” i sin slogan ”Var tionde invånare är en häst”.
Typ så. Har jag glömt någon trend eller varit överdriven? Säkert. Ta inlägget på precis så stort allvar som det känns bäst för dig 👻
Vilken trend tror du mest på? Har du egna trender du tror på? Berätta! Jag är nyfiken.
Puss.