CYKELKATTEN
Månadsarkiv

februari 2018

Cyklistpodden

Cykelmek och egosmek – CYKLISTPODDEN är här med sitt fjärde avsnitt!

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

God morgon cykelvänner.

Friskt ute huh? -16 här i gurkstaden, brr. Vet ni vad för spännande jag ska göra snart? Gå på date med tandhygienisten, blä. Dyrt och smärtsamt. Tyck synd om mig. Tack. Nu till det glada. Nya avsnittet av CYKLISTPODDEN är här. Ett superfärskt avsnitt inspelat igår kväll i ett småkallt grupprum på Mälardalens Högskola (utan DJ Tuss som valde att hänga hemma med sin far). Desto hetare har diskussionen blivit! För vi snackar…

cykelmek 😱😱😱

Cykelmek. Mycket snack och lite verkstad, eller? För hur svårt kan det vara – att laga och sköta om sin egen cykel? Tydligen rätt svårt. I alla fall om man har en skruv lös. Eller var den klingbulten? I det fjärde avsnittet av CYKLISTPODDEN bjuder Anna och Katja från everything cykelmek – från tips på vad man bör ha med sig när man ska ut och hoja till talande berättelser från mekaniska lyckanden och misslyckanden. För till syvende och sist handlar cykelmeket om att laga sitt trasiga cyklistego, eller?

Lyssna här, på iTunes, Acast eller via RSS. Och glöm för Guds skull inte att risarosa oss där du finner det lämpligast. Tillsammans cyklifierar vi poddosfären. Puss och ha en grym onsdag.

5 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesLivsstil

Ett glatt besked, poddteaser och annat tisdagssnack

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Mors! Vem vill inte vakna till ett sådant sms? Hah! Och jag som trodde att jag skulle få vänta till mitten/slutet av mars. Härligt Stenströms – er kan man lita på.

Trots att jag vill rusa ner till Hallsta redan ikväll så får jag ”tyvärr” avvakta till tidigast imorgon. Ikväll är det nämligen poddinspelningsdags för CYKLISTPODDEN och temat blir passande nog cykelmek. Ett ämne som engagerar alla och som känns aktuellt nu när cykelvåren närmar sig med stormsteg.

Men sedan så. Ni kommer att älska min nya cykel. IRL och genom min kameralins. Trots att det inte är någon värstingmodell så vågar jag påstå att den är den kanske snyggaste hardtailen på den svenska marknaden just nu. Med lite extra extra och med cykelkattentouchen på hela kittet så kommer skogen att glänsa som aldrig förr.

Barnsligt uppspelt, jag?

Aldrig.

I övrigt så känns det som att min ytterst märkliga (”bara” halsont och svaghet, inga andra symtom) förkylning börjar lätta lite. Tyvärr inte tillräckligt mycket för att dra på några högre träningsväxlar men så pass mycket att jag inte behöver spendera hela dagen i mysfåtöljen i alla fall. Tänker ändå satsa stenhårt på att ta det lugnt och friskna till ordentligt denna veckan. Så tråkigt att inte kunna vara ute nå längre perioder med min tuss! Inte för att han lider egentligen men ändå. Vi gör ju oss bäst utomhus i det fria. Hon den långa i alla fall.

Det enda aktiva (förutom poddinspelningen då, men då är det mest stämbanden som får jobba) idag blir att ta sig till och från stan och dagens mammabäbishäng. -14 ute, grymt, äkta vinter även här i lagomstan.

Förresten om ni märker att bloggen ser lite annorlunda ut ibland så få inte panik. Leker nämligen med ett nytt wordpresstema som ska bli lite mer pedagogiskt och highlighta fler inlägg som highlightas bör. Känner att det annars är mycket matnyttigt som bara försvinner i flödet vilket är ju synd. Det får dock inte bli plottrigt så tar ett litet tag.

Okay nu vaknar min son så hejdå ni så länge. Puss och ha en glad tisdag.

5 år ago 0 kommentar
2 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja kör MTB

Kommer jag att överleva i mountainbikevärlden?

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Stora tankar förtjänar ett storslaget ackompanjemang

Afton riders!

När beslutet att i år satsa på enbart mountainbike och cross* hade landat i mig så blev jag för en sväng smått orolig.

Socialt feg av naturen åkte jag direkt på att fråga mig själv:

Men hur ska jag, som inbiten bockstyrecyklist som knappt kan namnen på alla skogsvänliga komponentgrupper, överleva i mtb-världen?

och

Kommer bergslagsvargen och tar mig för att jag vägrar baggy shorts och vätskerygga?

Nädå skojar. Jag är ju faktiskt inte helt n00by som mountainbiker. Körde en del fiiin cykling på några av Sveriges härligaste stigar på min gamla Canyon you can call me-Al och gjorde som bekant tracksen osäkra som den dumdristigaste gravida skogscyklisten någonsin (om man frågar mina vänner i alla fall). Men det var ju liksom ändå bara på skoj och som komplementträning snarare än som hundraprocentig satsning. Men i år är det allvar.

Jag gillar när det är allvar!

Nog för att jag är ihop med en mycket snäll mountainbiker som påstår att jag är både teknisk och stark om jag vill (mycket snäll är han förstås men jag får väl suga åt mig) och nog för att typ hälften av mina cykelvänner också är och testar rakstyresidan – men jag har ju inte kört ett enda MTB-lopp ännu. Fatta

helgrön på att tävla/motionsloppa i MTB!

Fräsch,

bäbis,

virgin!

Har i och för sig kommenterat MTB-race och det med beröm (förutom den där stackars långhåriga pojkens pappas Kallar du min son för flicka?-orden men men) och tävlar i CX vars race liknar MTB-race så inte helt n00by där heller men ändå…

att kommentera andras lopp är ju inte samma som att köra själv.

Hur kommer jag att känna mig när jag står där på startlinjen i mina snortighta plagg med tydliga märken från road rashes?

Kommer jag att ha fantomsmärtor i min icke-existerande bock?

Kommer jag att ångra min vägran att ha vätskerygga? 

Så många frågor. Både läskigt och spännande.

Grejen med mig är också att jag förutom att vara socialt feg av naturen är lagd åt det där kunskapstörstande I want it all-hållet. Det innebär att jag inte tycker om att vara halvbra på någonting jag gör och kunna lite halvmycket om det. Och då är ju att hoppa in i en ny gren så himla tacksamt! Tänk så mycket roligt att lära sig? Alla tekniska detaljerna? Alla små och stora nörderierna?

Och tänk att kunna dela med mig av all den kunskapen till er

– obs obs inte genom att söndertipsa er förstås

utan genom att ni får hänga med mig på detta nya kapitel i mitt cyklistliv och vi lär oss tillsammans?

Det kommer att bli så skoj och grymt. Det vet jag. Vi som kör myckrt cross brukar vara rätt duktiga på att avgöra om en crossie kommer från landsvägsvärlden eller MTB-världen. Det märks på körsättet, stilen, till och med attityden (även om man kan missta sig förstås). Tanken på att kombinera det bästa av de tre världarnas träningstekniker och mindset för att skapa en stark och nöjd cyklist 2018 gör mig full av glad förväntan. Och förtjänar ett eget inlägg *antecknar*

Och lagom till bergslagsvargen kommer ikapp mig och den cykelrosa™ Treken som blir min skogshingst i år så är det dags för crosscupen som i år kommer att köras med liiite nya muskler.

Nåväl va tror ni –

kommer jag att överleva i mountainbikevärlden?

Puss.

* no roadievänner no cry ok? Det blir förstås en del lvg också. Fast inte som huvudthing i år. Men fan ta min svengelska i detta inlägg! 

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

En slakmoteförkyld lördagshälsning.

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Hej jag är sådär slakmoteförkyld läs varken heldäckad eller helkry, mycket deppig över att inte kunna komma ut vare sig på cykel eller på skidor i helgen, ganska deppig över att jag inte ens orkar gå en superlång vinterpromenix med mina grabbar och lite deppig över att leveransen min multisportvagn är försenad så jag får den inte förrän början på mars. Det sistnämnda är i och för sig bra eftersom jag då förhoppningsvis hunnit bli frisk och kan börja sporta med den istället för att bara unboxxxa den och sedan glo på den. Nåväl, ute är världen teatraliskt fin med all snön, min Ivar är supersöt i sin randiga yllebody och Jonas prasslar med sin godispåse. Dags att borsta tänderna och göra något härligt utav denna dagen också. Mindre roligt för benen behöver inte betyda mindre roligt för hjärtat eller hur?

Puss och ha en underbar lördag vare sig ni är frisk, sjuk eller fågel.

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlek

Familjen Hjul

av Katja 5 år ago
skrivet av Katja

Hah!

Skulle ner och hämta barnvagnchassit (stuvar in Hoppetuss in i liggdelen uppe i lägenheten och sätter sedan ihop ekipaget innanför husporten) och slogs av hur klockers synen som mötte mig beskriver vår petite familj.

Familjen Hjul eller vadå?

Ivar Hjul

Jonas Hjul

och Katja Hjul.

Man skulle också kunna trycka upp fotot i någon kluristidning och ba ”Hitta alla hjulen på fotot (Rätt svar hittar du på sidan 58)”.

Eller snarare alla däcken? (och då är det ni ser enbart 15-20 % av allt hjulrelaterat bråte vi har och tjuvarna göra sig icke besvär – crossarna är nere i förrådet högst tillfälligt)

Men det är ju vi det. Ett litet gäng som vägrar sitta still – förutom kanske ett synkat ögonblick på kvällen då gitarren strängas om (den behöver jämt strängas om!), teet hälls upp i stora koppar, fåtöljerna värms upp av våra rumpor och bäbisens runda ansikte skiner av överlycka för han får sitta i famnen på en av oss och titta på den andra av oss. Gänget som blivit till tack vare hjulens förmåga att föra människor samman.

Vi är inte ensamma. Likt Amelie från Montmartre blundar jag och tänker på alla som precis i just detta nuet möts tack vare den enda uppfinningen som tål att återuppfinnas varje dag

– hjulet.

Puss och låt ekerglansen skina på er.

5 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • 4
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN