CYKELKATTEN
Månadsarkiv

augusti 2017

Between the ridesCykelLivsstil

Saker jag klickat hem nyligen.

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

En barnvagnspromenadvänlig öronlappsmössa från Raphis. Deras öronlappsmössor är guld för en annan som fryser om öronen så fort det är under plus femton ute. Och ja, jag erkänner att jag gillar när folks ser att jag är en sådan där cyklistposör.

Något suspekt-looking men för gravidkroppens alla härliga och mindre härliga prövningar rekommenderat hallonbladste från Crearome. 

Magnesiumspray från Holistic till mina hemska rastlösa ben som kostar mig en förmögenhet varje år bara för jag vill slippa tungmedicineras och testar mig igenom samtliga hemmametoder.

Den med all säkerhet fantastiska barnauppfostranboken Praktika för blivande föräldrar av bl a grymma Agnes Wold (som förresten driver ett av mina favvigaste twitterkonton, följ följ). Jag har turen (och oturen?) att äga ett gäng barnauppfostranböcker av varierande ålder och kvalité och ibland blir man alltså mörkrädd även om man tar råden med en klackspark. Nu kommer jag säkert att trotsa även denna blivande klassiker, men känner ändå på mig att den blir rolig och lärorik att läsa.

En första uppsättning bäbisekipering och det blev en del vinterbäbis-ylligt, ekobomulligt, ljust, puderfärgat, diskret gulligt. Jag tycker att barnkläder får gärna vara färgglada men är emot tryck med ord, “coola mönster” och annat jox som snor fokusen från barnens redan färgstarka personlighet och medfödda gullighet.

En Ridley Noah! Nä, skojar. All cykelshopping är fönstershopping just nu. Men tids nog så.

Puss från CK Konsumtion.

6 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Cykel

Ett gäng sätt att glädja en cyklist på

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Morgon folks! Tisdag va, veckans roligaste dag? Not. Möjligen om man har #tisdagsintervaller att se fram emot men det har ju inte alla av oss just nu. Nåväl – här kommer ett gäng sätt för dig oavsett vem du är att glädja en cyklist på. Så förgyller vi denna tisdag också. Vi kör, så glädjer du en cyklist…

…som folkvald beslutsfattare

Ta cyklisters rapporter om incidenter, dålig infrastruktur och allehanda hot från kriminella (att hota någon är ett brott) bilister och gevärsgubbar i skogen på allvar. Gör lagen tydligare och planera och faktiskt bygg gatorna tryggare för cyklisterna! Metoderna finns. Ta fram viljan också.

…som icke-cyklande partner (eller kompis)

Visa intresse i och förståelse för ditt kärleksobjekts intresse. Även om det ter sig helt obegripligt hur en vuxen person kan sätta på sig löjligt tighta och löjligt dyra syntet- och ylleplagg, trampa omkring i något murrigt skogsområde för att komma hem skitig och med något galet i blicken och revor i de löjligt tighta och löjligt dyra plaggen – ja även om det känns som att denna person föredrar sitt galenskap framför er relation så är det inte så. Tvärtom – låt henne/honom vara lycklig på sitt sätt då och då så kommer lyckan att spilla över på ert förhållande över lång tid. Jag lovar!

som cyklande partner

Hur ofta skippar du din egen träning till förmån för din partners? Det är vanligt att paren där båda tränar passar på att träna ihop och där den starkare (oftast mannen) drar den svagare (oftast kvinnan), gärna med förklaringen att “det är viktigt att träna på att ligga på rulle också”. Visst, det är viktigt. Men att ibland få vara den som drar och visar vägen är minst lika viktigt, om inte annat så för självkänslan – speciellt hos den som annars är van att ligga och kämpa på bakom. Rannsaka dig själv – är det verkligen omtanken om hennes “rulle-teknik” eller din otålighet som gör att du vill ligga framme och dra hela tiden? Gör din cykelkärlek glad – föreslå och genomför en tur där hon/han får både välja rutten och sätta tempot. Så får du en glad, självständig och trött partner att krama om i slutet.

som medcyklist…

Dra dig inte från att ge den simplaste men också den finaste komplimangen man kan ge en cyklist: “Vad stark du är/har blivit/håller på att bli”. Stark är ett så kraftfullt, peppigt laddat ord!

som äldre funkis på ett lopp…

Även om du har varit med i huuundra år och vet precis hur saker och ting ska göras – våga ge beröm till de yngre som engagerar sig. Även om de gör så många himla fel, suck. Kom ihåg att även du var yngre och osäkrare en gång i tiden. Klappa de yngre på axeln och håll igen på spydigheterna och den icke-konstruktiva kritiken. Det är ju trots allt tack vare den yngre generationens cyklande och arrande som du får tillfällen att glänsa som världens bästa äldre funkis än idag. Aight? Så glädj en funkiscyklist – våga ge henne/honom beröm.

som försäljare i cykelaffären

Ställ frågan om hur många cyklar personen som ska handla, redan äger och hur och var hon/han föredrar att cykla. Märkligt nog får man sällan den frågan. Istället brukar de flesta försäljare utgå från att man inte äger någon cykel idag och att man är helt lost. Glädj en cyklande kund – underskatta inte hennes pålästhet! Fråga vad hon vill ha i en cykel och utgå därefter.

 som caféägare/cafébiträde

Som caféanställd behöver du förstås inte älska cyklisterna. Men om du älskar att få många betalande kunder så är cyklistkärlek den rätta vägen att gå. Lassa upp lite större portioner – investera i en cykelpump att langa fram vid behov (Biltema har billiga!) – brygg lite extra starkt kaffe och fråga gärna var vi har varit och vart vi ska efter fikat. Det sistnämnda brukar göra susen för humöret!

som cykel

Ge fan i att låta knackigt “någonstans runt vevpartiet”. Glädj cyklisten – håll dig hel och måste du paja, gör det en del i taget ok? Så blir både cyklistpsyket och plånboken gladare.

Puss och ha en underbar tisdag!

6 år ago 4 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesCykelI väntan på kattungenLivsstil

Cykeltest, bruksmentalitet och solrossol i vecka trettiofyra.

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Måndag vänner!

Igår skrev jag som ni vet ett halvt moralkakigt inlägg om att ständigt hitta på det roliga i det tråkiga. Jösses jag måste varit rejält trött, det värsta jag vet är moralkakor i bloggform. Så förlåt stort. Men nu hörni –

– igår höll det på att inte bli någon rolig utflykt trots den stenhårda regeln att fira varje graviditetsvecka med något spännande. Klockan började bli sent när vi lämnade det glada Hedesunda och vi hade både en tvättid och en sömntid att passa.

Jag var förresten smått öm i stjärten och ryggen efter att ha testat att cykla på en hybrid. Tro’t eller ej så hade jag aldrig sadlat en hybridcykel tidigare. Mitt cykelliv hade ju hittills bestått av antingen oväxlade standardcyklar typ trallor eller sportcyklar. Hade dock varit nyfiken på hur det är att cykla på en snabbare och lättare stadscykel med växlar ett tag. Tur då att Jonas mamma som är ungefär lika lång som jag hade kittat upp sig på en fin hybrid som jag fick testa.

Så hur var upplevelsen då?

Cykeln var det då inget fel på – även om världens kortaste rygg-Katja som vanligt kände att hon satt för utsträckt med armarna. Det kändes också märkligt att cykla på något som liknade en cross men som inte hade bockstyre utan ett styre som var varken mtb-brett eller bockstyre-smalt eller damtralle-bågigt?

Fast mest led jag eftersom jag helt enkelt var för gravid för några smalare och dropigare cyklar. Magen tryckte upp, vikten tryckte ner, ryggen smärtade… nåväl, en kortare tur till affären och tillbaka blev det och ett konstaterande – kanske värt att testa cykeln igen om en månad eller två hehe.

Men nog om cykelförsöket! Stärkta av äppelpajenmedvaniljsåsen begav vi oss hemåt och var på väg att banga utflyktandet men skärpte oss, gav upp att hinna hem i tid till tvätten och hamnade i…

gamla Näs bruk

vid Dalälven den breda!

Gamla Näs bruk visade sig vara en oanad pärla. Bruket, beläget strax utanför avestanära kyrkbyn By anlades en gång som ett dotterbolag till det på den tiden storslagna Horndals bruk. Även själva Näs bruk hade varit storslaget. Brukets kolhus (där man förvarade träkol som man behövde till stångjärnstillverkningen och masugnarna) var på sin tid en av de allra största byggnaderna i hela Norden. Mäktigt va?

Tyvärr finns inte kolhuset kvar i sin helhet. Några murbitar, täckta med slaggrester, står kvar här och var och är täckta med all världens vegetation och djurspillning. Det tog ett tag att hitta till bruksresterna, lite sorgligt gömda och förfallna bakom någon mindre underhållen mekanisk verkstad, även den gömd bakom en sopstation.

Men vi hittade förstås in, och vi klättrade runt på gamla husgrunder och öppnade torra trädörrar, och vi blundade och fantiserade om hur det måste varit att arbeta vid bruket en gång i tiden. Slitsamt, tufft, fattigt, omgivet av den vackraste naturen, rastbröd och kaffe till forsbruset.

En ensam solros växte bland rostiga järnbitar, omkullvälta trälådor, billiga plastmöbler någon hade helt sonika gjort sig av med, bleckkärl och oljiga trasor.

I den satt ett bi som efter några försiktiga blomskakningar visade sig vara så gott som fastlimmat i nektarn.

Jag plockade så varsamt jag kunde ut biet och lät det återhämta sig i gräset innan det kunde fortsätta färda sin tunga fluffiga kropp mot vidare bisysslor och vi fortsatte hemåt och kvällssolen sken oss rakt in i ögonen.

Som en ensam jättesolros, den där augustikvällssolen.

Puss.

6 år ago 0 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlek

Tråkmåsten är till för att träna på att ha kul

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Hej från mobilen i bilen!

Vissa saker i livet är ju lite av ena tråkmåsten. Hur mycket man vrider och vänder på steken så är det liksom inge kul att lägga en halvdag på att handla trista hembeslag i stora hangaraffärer i stans utkanter, att fixa med fakturor på jobbet, att lämna in skor på omsulning, att tvätta cykeln för tusende gången, att gå till tandläkaren, att tvätta kläder (nr ett tristaste sysslan i världen), att behöva cykla just den där platta, blåsiga cykelbanan på väg ut till de riktigt fina vägarna…

Men hallå, i-lands där, tänker någon säkert. Och jupp, klart finns det värre saker att behöva göra. Men när tråkigheterna händer är man oftast så mitt i dem att man inte går runt och tänker på hur tråkigt och måste-igt det är – man bara agerar, står ut, fixar, löser.

Men herre detta söndagsinlägg skulle verkligen inte vara så pass allvarsamt som det vart, förlåt.

Jag skulle ju egentligen skrävla lite med att jag kanske är värlsbäst (av de jag känner i alla fall, förutom kanske min Nadja i Göteborg då, hon är nog likadan) på att vägra ha det tråkigt även när det är så gott som oundvikligt att ha det. Det är dock inget att vara stolt över utan ett medfött karaktärsdrag kanske?

Varför jag överhuvudtaget drar upp det är dagens tråkmåste aka bilfix. Vaknade med en känsla av en ledig söndag. Wii! Idag ska vi mysa, hänga ute i naturen och kanske råka svänga förbi någon gullig barnklädesaffär för lite mer bäbisekipering. Men så slår ett gäng måsten till som kräver en längre biltrip och kanske sen hemkomst och kanske inte så långt naturhäng jag hade hoppats på :'(

Typiskt tråkmåste. Men direkt sätter hjärnan min igång och tänker att okay, då passar vi på att…

– dricka extragott svart kaffe på just den macken

– köra den där fina grusvägen som tar längre tid men som är mycket mysigare än att köra den stora vägen

– stanna till vid den där sjön vi alltid velat stanna till vid och doppa fossingarna?

– lyssna på någon bra musik eller någon intressant dokumentär 

– planera lite hushållsekonomi och sånt byråkratisch man aldrig orkar prata hemma när man vill vila skallen, men som går alltid bättre när man antingen kör eller går?

– testa den där vardagscykeln som jag velat testa längre men som bara finns dit vi ska

– hänga lite med dem vi tycker om att hänga som vi träffar idag

– …och så lite mer gott kaffe på det på hemvägen.

Ja ni ser. Jag tror tricket är att dela upp måstet i ett gäng gladare stop och små vardags-ahaisar. Det kräver att det kanske tar lite längre tid istället för att bara “beta av”och kanske kostar lite mer än att “ta med sig en flarre vatten” men det får det vara värt faktiskt. Jag hoppas verkligen kunna lära ut det till mitt framtida barn. Att beta av dagarna, det pysslar vi inte med i vår familj sörru.

Det är inte att tvinga sig själv att vara en ständigt pepp, glad idiot.

Det är snarare att träna på att komma ihåg att det alltid, alltid finns nåt roligt att göra mitt i det tråkiga.

Puss från en i gravidvecka trettiofyra, med för lite sömn, lite ork men desto fler frukostkanelgifflar i kroppen <3

6 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Between the ridesLivsstil

I do my life just like I eat my food, often out and always good

av Katja 6 år ago
skrivet av Katja

Ibland undrar jag vad det är som drar i mig. Som gör att jag inte fixar inomhuslivet. Som gör att bara tanken på en hel dag hemma – oavsett om hemma betyder en trång liten lägenhet eller ett stort franskt slott – får det att krypa i skinnet på mig. Vem har planterat det lilla biet som ständigt surrar runt i mitt väsen, som irriterar mig, som får mig att jämt och ständigt gå, springa, cykla, snubbla vilse, göra allt för att undvika den kortaste vägen hem? Hem, som jag älskar att längta till? Är det en sjukdom eller en välsignelse?

Ingen jäkla aning. Nu ska jag göra mig fin för vi ska ut och dricka bärs på stan med ett gäng gamla cykelkompisar, och sen lär det blir hångel på omvägen hem för det är augusti och mina ben är äntligen ok och redo för livet nu när nätterna är svala och snälla mot kärlen.

Puss och ha en underbar lördagskväll.

6 år ago 0 kommentar
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 6
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN