Våren är här med sitt gula ljus, sin oundvikligt peppa schlagerstämning och sina skitiga fönster hos stans alla gatuplanförlagda affärer. Denna våren är sig lik – ja, vad kan man förvänta sig av den klyschigaste årstiden av dem alla? – men jag låter den fulingen hållas och glädjas så mycket jag förmår åt de taniga sticklingarna som kämpar sig upprör, de mången duniga gässlingar ute på åkrarna, alla ungdomarna som äntligen slipper frysa i sina kort-kort uniformer och självklart åt oss alla friluftsälskare som snart har hela naturen till vårt förfogande.
Jag klättrar med viss möda över järnvägsstaketet (alltså man spar typ fyrahundra meter på att göra det istället för att gå den vanliga tråkvägen) när jag tar mina långa promenader efter jobbet. Jag målar läpparna mörkröda och lämnar glada cykelhälsningar till dränfixfolket på min gata. Jag har åter kastat allt vad byxor heter och låter den varma vårluften ventilera mig väl. Jag äter goda luncher med folks jag tycker om och som när min hjärna med idéer och fyller mitt hjärta med glädje. Jag läser mörka klassiker, blundar och föreställer mig hur jag ska dansa mig lycklig hem från jobbet i maj då de stora åskvädren och de underbara regnlass tvättar bort det hemska dammet. Jag byter till sommardäck på crossen och snart åker slicksen på, eller blir det rentav ett par nya träningshjul för att slippa byta däck när jag vill växla från skog till landsväg? Ja så får det nog bli. Jag pussar på Jonas som är helt fantastisk just nu. Jag planerar lite resor, minst en storstadsresa får det bli, och det snart, och en cykelresa förstås, fast det senare i sommar. Och så alla små resor jag inte kan leva utan. Jag lämnar in gammpassaten på service, betalar glatt och ikväll ska jag hämta den och kanske köra en sväng, stanna till och köpa en iskall Cola och låta mig brainfreezas medan jag står och glor lite och ler och sedan blir det mörkt och skönt och vi äter kanske god pizza ikväll.
Puss! Hur mår ni?