Ute är det vitt igen!
Och även om jag under den korta tiden som varit idag hittills både hört och läst folks gnälla över att vintern är tillbaka – och att det bara är fint ett tag tills det smälter – så ler mitt hjärta precis så som den alltid gör när det är vitt ute. Vad ska jag göra åt det? Jag kan ju inte hjälpa det – det vore att gå mot min natur. Det är ju februari! Det ska vara vitt och snöigt för naturens ordning är så.
Jag drömmer om att vara ledig. Som när jag var liten och det var lov och jag var på vårt lantställe. Snöra på mig ett par skinnkängor, ta ut morfars breda klarlackade träskidor och bege mig ut i skogen några hundra meter bort från skogen. Traska omkring och lyssna på snön under skidornas tryck. Stanna till, söka stillheten, höra på när någon liten mörk skogsfågel flaxar upp från en gren och en klump snövadd faller ner mot marken. Huttra till och få sedan upp värmen och rosigheten i ansiktet under den raska turen hem, kanske sjunga på någon passande melodi under gången!
Nu har inga klarlackade turskidor och när jag väl är ledig så är det kväll och mörkt och slaskigt ute. Men jag hoppas att snön ligger kvar i helgen (snälla snälla?) så jag kan ta ut mina vanliga längdisar till den närliggande rocklundaskogen och njutskida en timma eller två. Tyvärr så tror jag inte att så blir fallet utan det blir sådär tråkigt tidigvårigt igen men jag måste få drömma eller hur? Ikväll får det bli en kompromiss – en tur på Monarken med någon passande melodi till, och så snön på andra sidan fönstret som kuliss.
Är ni glada åt vintern eller tänker ni mest nooo ge mig våren nu?
English: The world is white again and everyone seems to hate it but my heart sings and I’m dreaming of taking some time off back country skiing in the nearby forest but I’m a lil bit trapped in this town right now :'(