Dag: 7 februari 2017

  • Rock’n’roll i mitt hjärta och vårpresent till min racer 🍋

    Hej, jag har sovit noll timmar inatt. Det var i och för sig väntat för det som hände igår var så rock’n’roll att ni anar inte och när det är rock’n’roll i själen så är det total röra i skallen och sömnen är då bara att glömma fast vem fan behöver sömn när det finns rock’n’roll?

    Idag är jag alltså en ödmjukt lycklig zombie (jag vet, ett ytterst märkligt kombo men det är precis så det känns). Ni får alltså vänta lite till på del av av helgens dråpligt-episka cykeläventyret. Tänkte istället visa er presenten som jag råkat köpa till min cykel för att fira att landsvägarna är torra och komponenterna åter finkänsliga om bara några, några veckor!

    Här är presenten:

    Sju stycken reko handgjorda cykelvårdprodukter

    med supergulliga namn! Vad sägs om Mud Honey-tvättskummet, Limon Velo-avfettningen och Mayo Jaune-lackputsen?

    Jag förväntar mig att hela lya ciclistan kommer att dofta som en somrig cykelö!

    Eftersom det är en present måste en fin förpackning till så flaskorna kommer i en fin svart box. Snyggt jobbat Crankalicious. Fanns på Rouleur men så knep jag sista exet hehe. Antar att de fyller på lagret någon gång i och för sig.

    Puss och cyklar är också människor! 🍋

  • Cyklisterna in i natten.

    Då har cyklisterna ändå kunnat svepa i sig sin kaffeslurk och nu slätar de ut de strama ansiktsdragen efter nervspänningen – det är den sköna reaktionen efteråt.

    Bakom dem försvinner snabbt det lilla rimfrostgnistrande municipalsamhället i en tindrande ljusdröm och övergången till det täta mörkret i storskogen omedelbart därefter kommer som en pinande chock. Under det att dubbdäcket knorrar som en butter hund, sprättar de styrmonterade strålkastarna upp den svarta tvärväggen över spåret. Rörliga skuggor ger liv åt de förbiglidande pelargranarna och kommer dem att likna jättevakter på post eller förhistoriska djurvidunder, när den mjuka snön klumpat ihop sig i de mest underliga formationer.

    Men snart vänjer man sig vid det oföränderligt ensidiga landskapet: skog, bara skog, emellanåt avbruten av åkerkanter med lavskäggiga, nedtryckta träd.

    Tack Thord Olsson för din
    text som trollband mig så,
    att jag voro tvungen att dess hela stycken stjäla
    och efter våra angelägenheter anpassa.

    Tack Tony för originalkorten.