Hej. Ute är grått och rått och blåsigt, i mig är det fortfarande lite grått det med. Hela veckan har varit så här faktiskt. Småkämpigt att lite för sakta vakna ur förkylningsdvalan när vädret dessutom är en schizo blandning av alla årstider tillsammans vilket gör att jag pendlar mellan hopp och förtvivlan utan att kunna påverka det, precis lika hemskt som vårtid, men nu är det ju faktiskt vinter så hörni vädergudarna nu får ni allt bestämma er för ett slags väder tack!
Jag har svårt att vara kreativ utan går på sparlåga och har till och med sett ett avsnitt av en teveserie, för första gången på tre år kanske? Vi såg Westworld och den var lagomt creepy, diggde starkt musiken, underbart mörkt livsbejakande filmiska tolkningar, Ramin Djawadi är ett geni!
Ey livades upp här, bra musik borde föreskrivas på recept precis som träning eller hur?
Ikväll ska jag och Tony bila ner till Solna och göra ett varsitt test hos Martin på Aktivitus. Det känns långt ifrån optimalt att göra testet nu – kommer ju knappast påvisa några maxade värden – men jag får helt enkelt se resultaten som utgångspunkt för där jag står just nu. Med den långa sjukdomen (förhoppningsvis, peppar peppar) och den klassiskt sunkiga sömnen bakom mig i åtanke.
Äsch, jag är ingen rolig bloggare idag, hänger av mig lite smidigt här bak i klungan så ses vi nästa runda. Det trösterika är att tråkigheten ena dagen innebär energiflödet andra dagen i min värld och så är det inte mer med det.
I see the girls walk by dressed in their summer clothes
I have to turn my head until my darkness goes
ungefär så.
Puss!