Hej. Jag drar till Mallorca. Häng med mig, molnen, alla raska vågor, ni salta dropparna, följ mig och låt mig inte bli till havsskum ?
Gemensam start och pacening bakom
en motorcykel det första varvet
Hej råkade köra Knivsta GP igår. Eller råkade eller råkade – jag hade längtat efter SMACK-serien. För er som är ny så är SMACK-serien/Upplands LVG Cup en träningstävlingsserie som arras av SMACK och ett gäng andra upplandslokala cykelklubbar. Förutom på tempo då starterna pga. grenens natur är individuella så startar alla samtidigt både på GP och på linje. Det är en fördel för sådana som jag som är bättre på att prestera på rulle än solo ;) Jag rekommenderar verkligen GP till alla som vill prova på att cykla. Racen är förhållandevis korta – man brukar köra 40 min + 1 varv, cyklisterna blir efter ett tag utspridda över hela banan vilket gör att det är fullt kör överallt och man känner sig inte lika ensam om man blir avhängd, som man kanske gör under ett långt linjelopp. Dessutom är det ett utmärkt tillfälle att träna på klungkörning då det alltid finns en klunga att haka på och åka med så länge man orkar – hela vägen eller bara en kortis. Den stora utmaningen med GP brukar – förutom det rätt så höga tempot för den ovane förstås – blir alla kurvorna som banorna bjuder på. Men det ger sig alltid. Dels blir man bättre för varje varv – man hinner ju köra så många. Och dels så blir man bättre efter varje GP!
Kön till efteranmälan var lååång…
Och kall.
Nu till hur det gick för mig igår.
Jag och Tony (som kör för CK Valhalls herrelitlag) anlände till starten något stressade pga. alla bilköer på vägen till Knivsta. Jag var kall och pollentäppt i näsan men benen kändes ok. Tyvärr hade jag inte hunnit få mitt tävlingskit än men lånade i alla fall Tonys 2015-års-POC-hjälm och ett par POC-brillor.
Kön till efteranmälan ringlade sig lång och jag hann både snacka skit, frysa lite och köra ett gäng osammanhängande uppvärmningsvarv, ivrigt kommenterad av diverse färgglada gubbs som frågade om jag hade tillräckligt med luft i bakdäcket, om min snabbkoppling satt rätt, om jag hade kört ett GP förut… Hann dock prata med fler goa valhallare, roligt att lära känna er, och Enköpings finest förstås.
Så gick starten och den gick fint. Pacening första varvet är fint flåshöjande. På andra varvet kraschades det klassiskt GP-gubbsstyle. Tråkigt så klart och lite onödigt kan man ju tycka men shit happens speciellt när de olika nivåerna samkör. Ingen verkade ha skadats allvarligt i alla fall och tur det. Dock färre gubbs att ligga på rulle på, helt klart en nackdel.
Bäste cross-Markus körde starkt!
Notera skorna <3
De första varven gick rätt så klassiskt. Jag hamnade i lanterne rougen och ömsom klamrade mig fast ömsom drog i en mindre klunga. Benen sved, pulsen steg och steg och det var jobbigt. Jag njöt dock av det goa torra underlaget och att slickt mysa genom de fyra kurvorna som banan bjöd på. Tyvärr var det också i en kurva som jag begick misstaget som kostade mig ett fridfullare klungliv resten av loppet. Vårt gäng blev omkört av elitgrabbarna som körde fett tight i svängden och jag fegade till och gick lite väl åt sidan och slog av på farten. Helidiotiskt. Istället för att svepas med så hamnade jag på efterkälken och fick jaga. Och jaga, det gjorde jag resten av loppet. Varje gång jag lyckades komma ikapp klungan i slutet av någon raka och sedan i kurvan så tappade jag den igen mot halvan av nästa raka. Igångdragen tärde helt enkelt på krafterna och jag är helt enkelt inte stark nog att hålla den farten som krävdes för att ligga med hela vägen. Snabb momentant – noll tempokontinuitet i benen. Sådant måste tränas mer!
Alltid lika kul att tjuvåka rulle
Jag hängde dock inte läpp utan gjorde mitt jägarbästa under hela racet. De sista två varven var syrade och tunga, pulsen sjönk eftersom benen inte orkade leverera mer jakt.
Tony passade på att stila i årets POC-hjälm
Tyvärr vet jag inte hur jag kom riktigt. Resultaten är inte uppe än. Det DNF:ades rätt friskt runt om mig men jag vet ändå att jag kom rätt så långt ner av de startande. Jag är dock inte ledsen för det – nu har jag gjort säsongens första start, isen är bruten och jag är helt klart på rätt väg. Dessutom ser jag väldigt tydligt vad jag är bra på och vad jag behöver träna mer på.
Aldrig är man så elegant som
frussen och flåsig i ett på ett kort taget framifrån…
Nu ser jag fram emot nästa GP! Undrar varför jag är så tänd på GP alltså, är det för att det påminner om CX? Sicken crossjunkie man är. Tur man kom ihåg att inte klicka ur och skutta över mållinjens tidtagningstrådar…
Alla pix i detta inlägg
är tagna av Jeppman
Actually, I planned to ride that brevet too. Unfortunately, my pollen allergy put a stop for that and instead I enjoyed some good gravel riding in northern parts of beautiful Gävle. Wiking indeed rode the whole brevet. Even though taken with his mobile phone, the pictures turned out beautiful and the ride turned out to be as tough and epic as a windy spring long distance ride should be. So I asked Wiking for some words and some pictures, and here’s the feature. Enjoy the ride through this talented lens fellow riders → OUT AT VELONODE NOW.
En sak som är kul med att vara en cykelbloggare är att man får mail från folks, både i Sverige och utomlandsifrån. De flesta är positiva och vill skriva något snällt. De bästa breven är förstås när någon har börjat cykla tack vare min blogg – eller ännu bättre – börjat cykla med bockstyre tack vare min blogg! Eller när någon fransman tycker jag är söt i mitt kit :) Sedan finns det förstås de sällar som lägger stor möda på att förklara för mig hur lite jag kan om cykling vilket jag tycker är kontraproduktivt. Borde de inte vilja lägga större möda på att berätta något kuriöst eller häftigt om cykling för mig istället för att ondgöra sig över en simpel amatörcyklists förehavanden? Då lär ju jag mig mer och så får de ju glänsa lite. Nåväl.
Idag handlar det om Felix från Baskien. Felix skickade mig ett brev som jag offentliggör för jag vill hjälpa Felix:
HELLO,
MY NAME IS FELIX, I´M FROM BILBAO (BASQUE COUNTRY) THE NORTH OF SPAIN.
I´M FOND OF THE CYCLING FOR MANY YEARS AND COLLECT WATER BOTTLES (BIDONS) OF CYCLING TEAMS. I´M GOING TO EVERY RACES THAT ARE ORGANIZED IN EUROPE AND EVERY TIME I AM COLLECTING WATER BOTTLES FOR MY COLLECTION THOUGH THERE ARE A LOT OF THEM THAT ARE MORE DIFFICULT TO GET, LIKE THE CYCLING WATER BOTTLE OF TRE BERG BIANCHI CYCLING TEAM 2016 (SPONSOR TEC, SEE PICTURES).
I TRIED TO CONTACT THE TEAM BY EMAIL, BUT THEY DO NOT ANSWER ME AND FOR ME IS IMPOSSIBLE TO GO TO SEE THEIR RACES. I WONDER IF YOU COULD HELP ME. I WONDER IF YOU COULD HELP ME TO GET ME TWO WATER BOTTLES OF TRE BERG BIANCHI CYCLING TEAM SEASON 2016!
(sedan kommer Felix adress)
och så ett par bilder på Felix kollektion och Felix
Alltså folks samlar ju till höger och vänster och man kan inte hjälpa alla men jag tycker det är gulligt att det finns en cykelälskande person i Baskien som är så intresserad av ett svenskt lag. Bra PR för svensk cykling aight?
Nå! Hur ska vi hjälpa Felix? Någon som känner någon i Tre Berg, någon som cyklar för Tre Berg, någon som sitter på några Tre Berg-flaskor anno 2016 (!) vi kan avvara och skicka till Felix?
Tack så mycket – eller eskerrik asko som vi säger i Baskien. Puss!
Hej!
Den här veckan är som sagt lite speciell. Lite uppspelt så där. Har ändå lite bergsfeber inför Mallis på lördag. Och lite SMACK-feber! Ändå årets första landsvägs-GP och allt och även om morgondagens Knivsta GP är ett träningsrace så ändå. Känns roligt och pirrigt. Ska försöka att inte vara för nervös dock, min nervositet är det sämsta. Anledningen till att det brukar gå så bra på våra Groppencross-träningsrace är just för jag alltid är lite sen och värmer upp under milen mellan hemma och Gropen och liksom inte hinner bli nervös. Men hur som! Formen är ju inte riktigt där än men det är tidig vår ffs.
Blir ju mitt första GP i Valhalls blåvita dress – även om jag får cykla runt i lånekläderna ty jag inte hunnit hämta ut mitt nya fina kit i Stockholm ännu :(
I lördags cyklade jag cross i de gävliska skogarna. Superhärligt – pollenfritt, våren är väl ännu slöare däruppe! – backigt, grusigt, skogigt. Jag måste få mig en skogsdos då och då. Vi cyklade på vanliga grusvägar, ett par stigar, sandiga mtb-spår och fikade på gemytliga (dock stockholmsprissatta) Böna Café vid havet. Tränade på de dära av- och påhoppen lite grand. Trots att vi tog det rätt lugnt så kände jag ändå att det crossats i benen under söndagens blåsiga tur på vår västmanländska slätt.
Igår ballade jag ur på vädret och körde fyrorna inomhus. Gick rätt okej även om jag watta ner mig lite på den sista fyran. Känns hemskt att träna inomhus så nära maj. Men jag pallar inte badass-peppa varje gång. Helt seriöst. Att vara nordisk cyklist är ibland som att vara i ett knasigt förhållande med vädret. Man lirkar. Man tar initiativ. Man är en projektledare. Men då måste man ju få blommor tillbaka. Och sol. Och att få vila från att vara den kämpande ibland utan bara få vara. Även badasses måste få vila från att vara badasses ibland.
Idag skiner den bleka solen. Benen kärvar förstås efter gårdagens intervaller så det får bli ett klassiskt rullpass som jag tänker företa solo eller i musikens sällskap. Low pulse, low key. Imorgon ska de skina inifrån.
Kom och kör Knivsta imorgon ni med förresten. Trevligt, grymt jobbigt men över på under en timme och så brukar SMACK-kaffet efteråt vara hur gott som helst. Klockan sju börjar GP – läs mer här på SMACKs hemsida.
P.S. Förresten, så kul att så många träningsbloggare blottat spirorna sina i #benlistan som jag knåpat ihop här i fredags. Visste du vad Annas ben trivs bäst i för kläder? vad Johans ben föredrar på gymmet? hur snabbt inpå ett spinningpass Helena rakar sina spjut? vilken present Elna skulle vilja ge sina ben? hur det kommer sig att Malins ben blivit så starka? hur långa Hasses ben är? om Saras ben föredrar snabbt eller långt? In och lär känna benen bakom cyklisterna (eller cyklisterna bakom benen kanske) och sno listan du med!
Puss.