Målbilden inför imorgon: trött, hjälmrandig,
nöjd och koncentrerad på mums i munnen!
(Som jag alltså såg ut efter GP i onsdags)
För nuvarande är jag både pepp och nervös. Hittills har jag anmält mig till två motionslopp i år (resten är tävlingar) – det stora Skandisloppet och Dalsland Runt. Dalsland Runt är inte förrän om tre veckor men Skandisloppet är imorgon!
Redan när Eva anmälde oss till loppet kände jag att det kommer att gå fort. Imorse fick jag dessutom veta att vi kommer att starta med Super-Jennys SubXX-grupp. Förutom Jenny känner jag inte nån av SubXX-tjejerna men jag är livrädd. Vad jag har förstått så består gruppen av kvinnor med ben av stål och bannben av diamanter.
Egentligen är det ju bara ett motionslopp på sjutton mil fy sjutton (sorry, kunde inte låta bli). Men är de ens hälften så snabba som Jenny så kommer det bli både smärtsamt, tufft och lite extrajobbigt i början (ouppvärmd), i mitten (då alla är pigga) och i slutet (trött).
Då finns det bara ett sätt att rädda situationen – hänga med så länge man orkar och vara glad så länge man orkar, och ännu gladare när man väl inte längre orkar för då orkar nån annan stackars bakomkommande klunga åt en istället. Men så får vi inte tänka, nej nej!
Annars är risken stor att benen stelnar av nervositeten och kom igen, det är ett motionslopp only. Tänk på de stackarna som ska genomlida Scandinavian Race då.
Goda cykelgudarna, låt mitt lånade tubhjul rulla friskt och punkafritt imorgon, jag hatar behöva gå flera mil i mina skinande fizikskor med de otroligt styva sulorna.
Men nu låter jag nojigare än vad jag egentligen är. Jag tycker mest det kommer att bli skitkul! Det var ett par veckor sedan jag cyklade riktigt långt så mina ben längtar efter den friheten som enbart en riktig jäkla långkörning i sjysst tempo kan ge. Tycker vi peppar med lite kanoners låtar – både vi som ska köra skiten ur oss i upplandstrakterna och ni som ska ge skogen vad den tål under Billigeracet. Så här är listan:
Glad FREDAG på er. Puss.