Idag smög jag hem tidigare från jobbet för att köra premiärturen med cykelklubben. Alltså inte premiären för säsongen, den är redan avklarad och den var blåsig och jävlig och psykande som den ska vara; detta var det första ledarledda passet.
Tänk om det hade hänt nåt spännande som jag hade kunnat skriva om här, då hade jag gjort det. Med lite fantasi skulle man visserligen kunna påstå att vi höll på att krocka med en långtradare vid ett industriområde, men det var rätt harmlöst. Den körde ut, vi kom på vägen, den hade svårt att stanna, vi väjde, nån sa nåt som inte ens var ett könsord till chaffisen. Hepp. Vår klunga var så tajt och elegant att allt kändes som en vilsam kvällsavslappning längs vackra västmanländska vårvägar. Propagandacykling!
Då är min kassett betydligt mer intressant. Den är nämligen ren!
Nix, bilden är inget fotomontage (jag behärskar inte sånt). Det är de ädlare delarna på min cykel och de är rengjorda och nysmorda. Har nämligen kommit på att det går finfint att lossa hjulet och lägga det med kassetten nedåt i en glasslåda med avfettningsmedel ett par dagar. Sen pilla bort smutsen med valfritt tillhygge såsom tändsticka eller tandpetare.
Ja ja några skönhetsfläckar kvar kanske men men
En behöver alltså inte plocka isär kassetten för att den ska bli så här vacker. Känns ju väldigt bra att jag kommit på det nu efter sisådär fyra år.
Anna
