Dag: 18 februari 2015

Hej. Än är det inte för sent att ta tag i styrkan inför den kommande sommarcykelsäsongen.

Tänker därför börja med en liten serie där jag går igenom vilka övningar jag kör på gymmet. Det är inget program jag har satt ihop själv utan jag har fått hjälp med, men det är ändå inga konstigheter utan beprövade saker som garanterat gör dig till en starkare cyklist. Med andra ord – inga nyheter men väl ett komplett program för ett pass på ca enochenhalvtimme.

Idag börjar vi med första setet som fokuserar på – ben – och avslutar med core (så kommer vi att göra på varje “pass”). Vi lyfter tungt och relativt snabbt.

1. Upphopp. Man kan hoppa upp på i princip vad som helst. Alla gym har egna varianter, box eller sån där metallplatta man hakar fast i en ställning är vanligt – håll utkik i crossfitdelen av gymmet. Är du ny på upphopp kan det vara bra att låta bli plattan – det finns risk att man slår i smalbenen (ajaj!) innan man har fått upp tekniken. Börja lågt – öka allt eftersom! 15-20 reps*3 är ett lagom antal upphopp.

2. Benpress. Det finns lite olika benpressmaskiner, men jag kör på en sådan som har separata viktplattor för respektive ben. Jag gillar det eftersom det adderar ett core-/koordinationsmoment vilket får fler muskler att jobba samtidigt.

3. Benspark. Varje gym har en bensparksmaskin och man kan köra antingen båda benen samtidigt eller ett i taget. Jag kör ett i taget. Då märker man ofta att man är starkare på ett av benen! Kör tungt, kör så många reps du orkar, upprepa tre gånger dvs. 7+ reps*3.

4. Stående baksida lårcurl. Vad heter curl på svenska? Ni får hjälpa mig! Oavsett så är det en grymt jobbig och skön övning där varje ben tränas för sig. Det gäller att få till tekniken dvs. sparka benet så högt uppåt man kan, inte stanna till halvvägs. Lättare sagt än gjort men då kan man börja med lite lättare vikt. 10+ reps*3.

5. Ryggresning (back extension på engelska). Min favvoövning, min onda ländrygg till trots. Den utförs i tre delar, alla omedelbart efter varandra sedan vila osv. Först: klassiska ryggresningar med eller utan vikt. Jag brukar köra 10 kg. Även 15 funkar men 10 kg ger mig fler reps. Det är viktigt att fokusera på att hålla kroppen stram, bålen spänd och inte “nicka till” med huvudet. 20+25 reps*3. Del två: Sidoresning – man tränar sida av magen. Man lägger sig på sidan med ena höften mot dynan och kör ett antal lyft med stram, spänd över kropp. Håll händerna mot huvudet. 10 reps*3. Del tre: Sidoresning för andra kroppssidan. Utan maskin? Använd pilatesboll och ta benstöd mot väggen.

Pust! Nu är man förmodligen trött, väldigt trött. Då funkar det bra att avsluta med ett gäng minuters aktiv planka (då man inte bara står i planka utan t ex lyfter ena benet och den motsatta sidans arm samtidigt) och/eller lite skön stretching. Om man pallar det.

Det var första passet det. Kör ni också de övningarna/antal repetitioner eller gör ni annorlunda?

Varje senvintervår, med det blottande ljusets plötsliga återkomst, händer samma sak. Eller händer och händer, pågår snarare. Jag känner mig alldeles trött och trist och klen och orkeslös. Som att vintern har sugit sav ur mig, sakta men säkert och utan att jag har märkt det själv. Som en annan övervintrande björk.

Inte ens musiken täpper till min savblödande bark. Nä, ingen musik spelas i mitt huvud just nu.

Håll med om att vintern är en tuff årstid även för oss nutida människor med alla våra anpassningar och livsbekvämligheter. Hur mycket vi än köper på oss och bygger in oss så kommer vi inte undan naturen. Inga smarta funktionskläder i världen räddar oss från de ständiga temperatur- och underlagsväxlingarna. Inga appar med sömnkontroll- och återhämtningsfunktioner räddar oss från de sena nätternas ljuslösa påverkan, arbets- och familjeoron, all den energin vi lägger på att bylsa på oss utvändigt och invändigt.

Förut blev jag alltid paff när insikten om att jag var urless på vintern slog mig. Jag som alltid påstått och innerligt trott att jag älskar vintern! Måste jag låta bli att älska den som vuxen? Eller, åh hemska tanke, älskar inte vintern mig tillbaka så som jag älskar den?

Hela mitt liv har jag varit en sorts vinterambassadör, en winter advocate. Har på nåt sätt känt att vaffan, om inte någon står upp för den här lilla kalla årstiden vi här uppe i norr har blivit välsignade med, vem gör det? Vem ska trösta vintern, så sårbar i all sin förgängliga snö?

Jag bor lite för långt nere i Sverige för att riktigt uppleva den vintern jag minns från min barndom, samt den vintern vi är vana och se på diverse skid-VM och skilfies på sociala medier. Det är helt enkelt så banalt som i att vintern aldrig blir sådär sagolikt vintrig igen såvitt jag inte pallar min rumpa till kallare breddgrader för att uppleva den. Här i Mellansverige är vintern rentutsagt mjäkig och obestämd. En mittemellanårstid som slits mellan norr och syd. Och vi slits ihop med den. Än får upp hoppet om det vita undret, än luras med falska vårkänslor.

Vintern, jag gör slut med dig, min barndomsförälskelse.

Det är inte jag som saknar energi att handskas med dina nycker. Det är du som inte har självkänsla nog att välja vara mig trogen. Du är inte mig värd. Jag vill inte flytta för din skull, jag kan på sin höjd ha ett öppet modernt förhållande med dig.

Från och med i år kan jag äntligen andas ut och komma ut med min egentliga älskare sedan många år tillbaka.

Vem då?

Sensommaren och hösten, så klart.

Trodde ni att jag skulle nöja mig med bara en?

Som nybliven singel är vintern förstås förkrossad.
Han hälsar dock att han gärna tar emot tröstbrev
och låter sig mutas med Swix Blå Extra. Ta era chanser nu.
Killen är skev men är en jäkel på att göra snöänglar.