CYKELKATTEN
Månadsarkiv

februari 2015

Cykel

Om du var min pojkvän (racerlistan).

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Hur länge har ni varit ihop?

I snart två år. När det gäller cyklar föredrar jag them Biblical ways och har två män till (crossen och mtb:n) samt ett mindre harem med trallor för diverse citytransporter.

Hur träffades ni?

Första gången jag såg dig hade jag redan en cykel. Hon hette Specialized Dolce, kallades gazellen och var en vit instegsracer. Vi hade dejtat i typ ett år och haft mycket kul både hemma i Sverige och utomlands men så insåg jag att det var dags för mig att gå vidare. Sen träffade hon en ny, pust. Jag nätdejtade och hittade dig passade både min plånbok och min längtan efter en manlig, kolsvart tysk med italienska rötter. Ni hjälpte till – det var ett gäng inlägg och twittrande fram och tillbaka! Jag valde mellan dig och Canyon och du vann den gången.

Vem var mest på?

Tror det var jag faktiskt, även om dina föräldrar var vänliga nog att svara på massa frågor, både om dina mått och dina benefits.

Skedde några komplikationer?

Egentligen inte. Det enda var väl att jag hade varit n00by nog att beställa en hemsk, mjuk sadel till och den sabbade min stjärt ett bra tag tills jag insåg att det var dags för en ny. Sadel, alltså.

Kan man få se nåt tidigt sms eller så?

Nja kanske inte ett sms men här är ett av de första mailen jag fick från dig:

rooose

Hur skedde dejtandet?

Eftersom vårt första möte skedde när det fortfarande var snö, is och grus ute var det inte mycket till utedejtande. Man kan nog säga att vi höll oss mest för oss själva i sovrummet. Ah men ni vet så som man gör som nykära. Jag smekte dina vaxade rör och drog med fingret längs med campareglagens kurviga linjer och du glänste av vällust. Men en vacker vårdag – när Jonas förresten var och hälsade på och hade finjusterat växlarna och sånt med sina guldmekhänder (idag åt Specialized) – så stod jag inte ut med min hemlighet en minut till. Så vi åkte ut, du och jag, och jag hade aldrig cyklat fortare och känt mig gladare. Människan och tekniken samarbetade perfekt. Jag bonkade av ren upphetsning och Grannen nödhämtade mig med bil i Hallstahammar. 

Hur blev ni ihop? ♥

Alltså det var liksom aldrig frågan om nåt chansenfrågande eller så. Men jag minns en dag när jag kom hem från jobbet, klädde av mig allting och bytte om till mitt helsvarta raphakit och så Peters gamla Oakleys (ja, de från SVT och hundra andra tillfällen) och du rasslade till med kedjan. Du var så mjuk där med lillkakan i att jag tackade ja till att bli ihop med mig. Ett tag. Det kommer alltid bättre racerar. Fast det sa jag inte till dig då. Vi är fortfarande ihop.

Bor ni ihop?

Ja. Vintertid är du en hemmaman som håller ställningarna i trainern i salongen. Sommartid gör vi mycket ihop nästan varje dag.

Vad är hans bästa sidor?

Ja inte är det framifrån för då ser det ut som en sån där gammaldags bowlingkägla, men det visste jag inte då när jag köpte dig, min postorderpojk. Men annars så är du snygg överallt, speciellt när du är nyduschad och nyvaxad, styv och lätt och snabb.

Eller vänta, menade ni insidan? Den struntar jag totalt i, så länge vajrarna håller sig inne i ramen. Är väl ingen elcykel du. Jag är hemskt ytlig när det gäller kill… cyklar.

Och sämsta?

Det finns tyvärr ett par, bortsett från de delarna som går att byta upp (som t ex hjulen, helt okej budgetträningshjul men inte mer än så). Konstruktionen av kedjeskyddet har orsakat den hemska sprickan som gör att du nu hänger i Tyskland och trailern står tom och mitt cykelhjärta likaså. Dessutom passar inte snabbkopplingarna till bakgaffeln vilket gör att de sticker åt fel håll och orsakar mycket gnäll från säkerhetsmedvetna klungkompisar.

Vad bråkar ni om?

Ah men det måste väl vara snabbkopplingarna då. Ska hjulet av så gnabbas vi eftersom det saknas en smidig bromsvajerkoppling vilket gör det skitjobbigt att ta ut hjulet om lufttrycket är högt. Hur tänkte Campagnolo där egentligen?

Vad gör ni när ingen annan ser?

Ni skulle bara veta :P

Nädå. Vi glider fram genom fina landskap, i perfekt sammansvärjning mellan cykel och kvinna, till kanske den här spellistan:


Har du nånsin varit otrogen?

Det är jag minst två gånger om året. Oftast sker det på Mallis, i Frankrike eller på nåt annat sydligt ställe. Ja, jag hyr dem per vecka.

Tur du inte läser min blogg, men ryktet säger att det bor en helläcker kolsvart campaklädd Pinarello FP Quattro på Ciclos Quintana i Arenal som jag kanske råkat boka.

Vad ger ni för komplimanger?

Tja det är väl mest jag då som bloggar och hyllar och har mig. Du är rätt så tystlåten av dig; börjar du låta för mycket så är det nåt som inte står rätt till. Oftast är det grus i maskineriet. Bara att gå i mekterapi, nåt jag rekommenderar alla cykelpar!

Vilken är din favvobild på honom?

Den här då kanske:

Inte speciellt konstnärlig bild men är ett gott minne för mig – togs ju på morgonen jag, Tony och Jimpan (nu för Falu CK Elit, då för VCK) skulle köra Velofondo Vårgårda, mitt cykellivs kanske roligaste och mest lyckade landsvägstävling hittills. Tyvärr står mitt namn fortfarande på motionsstartlistan på hemsidan trots upprepade mail om att jag faktiskt både anmäldes, startade och slutförde i tävlingsklassen och fick en helt okej placering bland tävlingsdamerna. Men men, vi hade i alla fall skitkul. Cervélon chillandes i våningssängen är Jimpans.

Och på er båda?

Finns en del – men inte alltför många då jag föredrar att vara den som håller i kameran. Men här är en klassisk bild jag gillar. Sval, skön sommarkväll då jag, Johan Tony och Eva sköljer bort syran och snackar strunt. Cykelkvintessensen, om ni frågar mig.

Något du vill avsluta med?

Det kan ju vara bra att veta att vi kommer att förnya våra löften i år för att ge varandra i alla fall ett år till. Under vistelsen i Tyskland kommer du att utrustas med en sprillans ny ram av senare årsmodell och jag ser fram emot att ge dig ett par nya tävlingshjul i välkommen hem-gåva. Men såna saker förtjänar egna inlägg!

Puss och fritt fram att sno listan som jag själv snodde (i något modifierad form) av Sandra.

8 år ago 2 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CykelLivsstil

Hej ben hej Göteborg!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

16653405601_a28fdc5fd9_o

Ja, jag ska diska och fixa en ny panel till diskmaskinen.

Häj häj!

Hade varken tiden eller mojon att blogga igår. Eller alltså, jag skrev ihop ett inlägg men insåg sen att det skulle bli så vemodigt och så djupt (vårdepression, lite privata bekymmer etc.) att jag hade knappt pallat läsa det själv så jag skrotade det på raken. Nu är ni i och för sig vana vid mig och mina darkness-fasoner och något svartare humor än vad man annars är van i träningsbloggssvängen… Men solen sken, vårfåglarna sket och jag ville liksom inte party poopa hela kalaset. I likhet med Scarlett O’Hara tror jag starkt på morgondagens kraft. Vissa skulle kalla det för en odjup kortsint egenskap – men fan, världen blir oftast bättre när man får sova eller mumsa middag på saken. Det funkar ju på småbarn – så varför skulle det inte funka på oss vuxna? Vi är ju också människor. Så, jag skrotade alla deppinläggen och bestämde mig för att cykla mig gladare istället. Bommade tyvärr pulsbandet och cykeldatorn men körde nog kanske mitt livs hittills wattrikaste hiit-pass hittills. Fy fanken vad jag tog i, blev nästan lite imponerad (peppar peppar). Vad jag tror i alla fall, har ju inga bevis.

Idag sticker jag förresten till Göteborg! Har säkert berättat men min äldsta kompis bor där med sin man och sin rätt så nya bäbis. Så bäbislek, dop (panik, aldrig varit på dop…) och massa promenader står på schemat. Får se om jag kan hålla mig lugn då eller om jag intervallöper cirklar runt min kompis och hennes barnvagn.

Den här gången tar jag dock faktiskt datorn med mig – känner inte riktigt för en bloggfri helg! Har också packat ner min nya kamera och tänker köra in den flitigt under helgen i diverse ljusförhållanden och sammanhang så jag kan börja fota mer med den för bloggen.

Hörs snart igen.

Vad ska ni göra för fint i helgen, kör alla distans för att göra mig avis eller står annat skoj på schemat?

Puss!

8 år ago 2 kommentarer
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
CX och gravel

Cross och Katja och andra crossies i SVT!

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Hur folklig är inte världens cxigaste cykelgren cyclocross? Fett folklig! Det är glatt, festligt, publikvänligt och sjukt jobbigt för alla oss som deltar och cyklar och springer oss trötta genom den publika terrängen. Nu blir crossen ännu mer folklig (och förhoppningsvis ännu mer poppis) tack vare att crossavsnittet av programmet Svett & Etikett kommer ut på statlig teve snart.

Så – ratta in era teveapparater och bjud Radiotjänsten på en Duvel den 25 mars. Eller strunt i det och kolla in när vi crossar häcken av oss vid Hellasgården på SVT Flow.

För mig är det lite extraspeciellt, det avsnittet. Det var ju nämligen min crosspremiär! Här är racerapporten, tänka sig att jag ändå knep andra platsen i sportklassen. Stort nog för mig då.

Puss.

8 år ago 1 kommentar
1 FacebookTwitterLinkedinEmail
Katja om kärlekLivsstil

Låt folket bry sig om sin vikt.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

Pommes och rötjut 2067 möh.

Nuförtiden är det nästan lite fult att erkänna att man tränar för att gå ner i vikt. Tränar man för att gå ner i vikt så ses man som ett slags offer för både patriarkatet, klimatkrisen (när vi ändå är igång) och den globala hälsoindustrin som ju är ondskan personifierad. Nä, det är störtute med viktnedgång idag. Idag ska man träna för att må bra, bli glad, utmana sig själv alternativt bli stark för att orka med vardagen eller för sina barns skull. Ingenstans kommer utseendet med i bilden. Statistiken som visar att de flesta börjar träna för att gå ner i vikt alternativt hålla vikten i schakt beskrivs med orden tragisk, tidstypisk, oroväckande och hemsk.

Vet ni vad jag tycker är hemskt?

Att man på så sätt måste- och skambelägger en stor del av träningsbefolkningen som trots alla uppmaningar och stigmatiseringar ändå tränar för att faktiskt gå ner i vikt. Klyschorna som “lägg av, du är fin som du är” och “det är fel att träna för att gå ner i vikt, man kan bli sjuk i [infoga valfri latinterm]rexi” haglar över de stackars viktmissnöjdas huvuden. Kvinnorna som erkänner att de tränar för att tappa kilon får dessutom – i välmenande ordalag förstås och gärna genom trendpressens obarmhärtiga artiklar – gärna höra att de utgör dåliga feministiska förebilder, att de bekräftar normen, att de bidrar till att allt fler unga tjejer mår dåligt (som vore de unga människors psykiska hälsa nåt så simpelt som enbart beroende på utseendenormen, även om det enklaste är förstås att skylla på den) etc.

Känner ni igen den? Oavsett hur man gör så döms man och gör fel. Är man tjock så döms man för att man är ohälsosam och skräms med läskiga exempel från USA (av alla grannländer också!). Är man smal så döms man för att man är ytlig, bekräftar normen etc. Plötsligt fråntas man (varning för modeord) “tolkningsföreträde” i utseendefrågor. Hepp. Fast wait wait, bryr man sig ens om sitt utseende döms man för att man är ytlig då med, som vore det ens personliga skuld att man inte mår bra för hur man ser ut, oavsett anledning. Och som vanligt slutar det med att den enda som inte döms är den normala, gråa, instängda. Hon som inte vågar öppna munnen, gå utanför ramen för vad som är okej. Hon som känner och lider i det tysta.

För fuck sake folks, speciellt ni journalister, författare och träningsbloggare med många läsare. Ni som ändå utgör ett slags förebilder för alla som läser er.

Lägg ner det där med att orera om vad som är rätt och fel för ens välmående. Allas våra vägar är rätta för oss. Bara det är att människor vill åstadkomma en positiv förändring – bara det är värt en applåd! – oavsett hur “rätt” eller “fel” vägen är i omgivningens ögon. Det finns lika många anledningar till att man vill gå ner i vikt som det finns människor. Den gemensamma nämnaren är att de redan inte mår bra och säkert redan hört och läst det mesta. Dock: de flesta som börjar träna för att gå ner i vikt sugs sedan in i träningsbubblan och fortsätter träna för att de upptäcker att det är kul oavsett hur mycket man väger. Ska de behöva ljuga om varför de började? För att motsvarade normen om den glada, obryende och förmodligen blinda, individen som inte alls påverkas av omgivningen och samhället hon lever i.

För det är där vi ska gräva – i samhället, i de stora sammanhangen, i förhållningssättet och mekanismerna som gör att människorna mår sämre över sitt utseende och hemmainredningen än vad de mår över sitt själsliga utseende. Det är det vi ska undersöka och få bukt med – det tragiska i att unga tjejer, och även alltfler killar lägger otaliga timmar på att tänka på det yttre istället för det inre.

Men under tiden får vi ge blanka fan i att skambelägga och marginalisera dem som tränar för att de av någon anledning vill slimma till sig. Låt oss aktiva istället välkomna dem som de är, och visa dem hur underbar och stor frilufts- och träningsvärlden är. Ju fler dörrar som öppnas, desto lättare det blir för människor att börja ha genuint roligt istället. Och att ha gentemot sitt ego genuint roligt tillsammans är, om ni frågar mig i alla fall, det säkraste sättet att bli av med sina eventuella nojor.

Så som gamle Floyd lär – together we stand, divided we fall.

Puss!

8 år ago 5 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
Allmänt om träningCykelMellan rundorna

Veckotankar solen runt.

av Katja 8 år ago
skrivet av Katja

16426721209_f70ade55fe_h

No shit vårfint

2015-02-23 10.10.44

Funky omklädningsrum på Lögisbadet i Västerås

Glad måndag!

Vilken ljus, mysig helg det blev. Hade ju lillebror här på besök vilket innebar noll cykling men dock massa annat skoj som besök av Sala Silvergruva, sim och lek i simhallen, spel, film, läsning, kortdistanslöpning och knapp kontakt med de sociala medierna överhuvudtaget. Sånt behövs ibland. Men okej jo jag var cykelabstinent men det är jag ju alltid ändå så.

Ni får ursäkta men att det har varit så lite cykel här i bloggen på sistone men jag har faktiskt tränat på för fullt. Det har bara blivit så tråkigt att rapportera om mina inomhuspass. Nu känns det som att det bara är en tidsfråga innan jag kan börja rapportera om de riktiga cykelpassen även vardagsvid! Egentligen skulle jag kunna cykla ute till vardags redan den här veckan. Pallar man upp sin lilla rumpa tillräckligt arla à la Le Peloton eller Johan så hinner man ju faktiskt cykla en timma eller så innan jobbet. Men jag är så hemskt värdelös på att gå upp tillräckligt tidigt som rutin. Före sju är jag så gott som mumifierad. Egentligen borde vi i Västerås ha en egen Le Peloton. Jag minns att vi gjorde ett svagt försök till det via Facebook förra året men det sket sig inte minst pga. såna som jag som “av någon anledning” inte pallade oss upp i tid. Hursom! Om idén kommer upp igen och det blir ett gäng som går upp i tid så ska jag försöka falla för grupptrycket jag med. Men än så länge får jag börja köra som jag brukar – komma tidigare till jobbet med cykekittet i väskan och cykeln under armen och sedan köra effektivt en-enochenhalv timme innan mörkret sänker sig över min lokala heatmap. Jag kommer dock att fortsätta med de grymma styrkepassen jag äntligen kommit igång med.

Den här veckan kommer dock fortfarande mest bestå av inomhusintervaller samt det där inomhusbengymmande. Ska bli så obeskrivligt skönt att köra skiten ur benen ikväll innan jag bänkar mig ner framför recapen av Oscarsgalan (om inte annat så för Dr Horribles skull). Jag tänker köra extraduktig i veckan eftersom det inte blir någon distans i helgen då jag ska till Göteborg och må.

Och förresten hade det varit roligare om Contis vunnit Solen runt. Cheater or not, det hade varit mer uppståndelse liksom. Och trots att jag är en Team Sky-lover så älskar jag uppståndelse.

Nog om mig. Vad gör ni för skoj i veckan?

Och en matchande låt.

8 år ago 2 kommentarer
0 FacebookTwitterLinkedinEmail
  • 1
  • 2
  • 3
  • …
  • 6
  1. Anna-Maria om Lådcykelpremiären.

    Vad kul och praktiskt med lådcykel! Hoppas den fortätter att kännas lika bra, om inte bättre, när du fått trampa…

  2. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack! :D <3

  3. Jonatan om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Spännande. Heja dig Katja!

  4. Katja om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Tack bäbis! Faktiskt så tänker jag på ditt ST; tänker om Anna har fixat ST - THE ST - nog…

  5. Anna Lindén om För att lätta på hjärtat och underlätta för hjärnan.

    Helt rätt!! Dör av awwwwww inför ditt projekt. Ser så mycket fram emot att poppa målgångs/årgångs-skumpa med dig och allt…

Bon courage! Puss, Katja

CYKELKATTEN