Gaaaah.
Så kände jag igår efter flera timmars fipplande med trådar och pressafötter. Igår körde Katja nån form av vinterdistans medan jag var inne och degade. Jag såg fram emot en lugn dag med slangpyssel efter en sen kväll på dansbanan. Jag ville imponera på Katja och sy en svart cykeltillbehörsväska/-plånbok med rosa dragkedja. Rapha by Anna for Cykelkatten liksom.
Det gick åt h-ete.
Jag fick nämligen för mig att jag skulle sy en festlig liten botten i väskan. Av ett ytterligare slangstycke. Som jag tog från en av misstag för trångsydd mobilficka. Det var svårt. Det tog tid. Say no more.
Fotot visar väskans estetiska sida. Tänk den fast större, med plats för det viktigaste (lite verktyg, en slang och en hundring; tack för inspirationen i plånboksinlägget Jonas!).
Krävs LITE mer produktutveckling bara.
Jag vill aldrig skiljas från min symaskin som ovänner, men igår var det svårt. Fast egentligen var det nog mig själv jag var ovän med. Det var ju jag och inte symaskinen som tryckte på gaspedalen. Symaskinen sydde efter mina anvisningar, och eftersom jag är sämst på att planera hur jag ska sy, gick det som det gick.
Produktutveckling IRL.
Idag regnar det. Katja ingår i den badass-klunga som drog iväg på distans vid 10-rycket då jag låg och sov.
Hepp.