Vi behövde bara ligga i kurvorna.
För varje kurva vi passerade, blev vi lite bättre på att våga trampa och inte vila på pedalerna. Vi lärde oss var på banan som håligheter fanns, vi lärde oss vilken del av gruspartiet som var snabbast att köra på. Vi spurtade. Vi svettades. Vi mosade på i 30-35 km/h. Ibland susade en klunga förbi, men det gjorde inget. Vi lät dem löpa, jagade varandra varv efter varv.
Det var löjligt roligt.
Det roligaste var att jag äntligen fick lite utväxling på min sittställning. Den är väldigt framåtlutad och brukar generera nackont och olika kommentarer på längre distanser typ 30 mil.
Men nu var det en helt annan sak. Andra medelhastigheter. Annan teknik, annan fingerfärdighet på styret.
(Tack Caj för fotot, jag var tvungen att förstora det lite så att vi skulle synas)