Hehe.
Måste bara dela med mig av min nya favvoserie på nätet – Yehuda Moon. Handlar om en hipster? slacker? kuf? whatevs snubbe med ständigt fördragen cykelkeps som jobbar i en cykelaffär och liksom drar sig genom livet på sin hoj och tja, är bara allmänt soft och pricksäker.
Bjuder på några här, resten får ni läsa på Kickstand Comics hemsida.
Hej.
Jag är så dagsformsberoende.
Visst, det beror säkert till en stor del på att jag fortfarande är en glad nybörjare i sammanhanget, men ändå. Med tanke på att jag tränar ofta och ihärdigt borde jag bli lite mer jämn. Men nej då. Fast så är det oavsett vilken sport jag än utövar. Formtopp ena dan, formflopp andra dan.
Gårdagens körning till Linda i Eskilstuna var ett skolexempel i dålig dagsform. Jag var pepp. Hade sovit ut. Ätit ordentligt. Smörjt kedjan och spänt blicken. Men likt förbannat så gjorde varje tramptag ont, ont, ont. Benen kändes som gelé, eller ska jag säga bomull? Visserligen sänktes mojon rejält av den konstanta, lekande motvinden hela vägen in i mål. Men ändå, fem ynka mil brukar en sån ensamcyklingsälskare som jag fixa galant och till och med njuta av? Inte igår. Igår gjorde det ont. Det gjorde ont i backar, det gjorde ont på slätan, det gjorde ont i nedförsbackar. Det gjorde bara ont, ont, ont i mina stackars ben som jag nästan hatade igår. Vrålade till och med ut min frustration inne i nån mörkare glänta på vägen mellan Kvicksund och Hällbybrunn.
På köpet började GPS:en strula och pausades automatiskt hela tiden. Det gjorde inte precis dagsformen bättre…
Allt sitter i huvudet, säger de. Men nej, en liten del sitter i huvudet, resten sitter i benen. Vill de inte svara spelar det ingen roll vilka mantror som än bor i min rödhåriga skalle.
Jag förstår ju rent intuitivt och av andras erfarenheter att döma att det förstås går att träna bort en del del av dagsformsberoende. Så att ens dippar ändå håller en anständig nivå. Men annars, är det helt enkelt att olika människor är olika dagsformsberoende?
Hur tänker ni om det här med dagsformen? Är era kroppar också “lynniga” eller är ni mer jämna, och vad tror ni det beror på?