åka hemliga tåg med namn som Röda Blixten och stå ute där man inte får stå alltså, bara för att se spåren serpentinerna vita hotell i kolonialstil och allt det vackra runtomkring och längta lite till något man har svårt att sätta fingret på
dricka vitvinssangria och skratta så man kiknar åt skämt så interna att inte ens man själv kommer ihåg dem morgonen därpå
Tony sken lite extra – det vankades ju liksom backar. Så här sken Tony:
Jag bet ihop och lyckades ta mig i lunchmålet tillsammans med de andra. Väl framme sken solen någorlunda och jag tröstade mig med en sjyrrans omelett och en kopp hett kaffe. Helt ok sex mil dit alltså.
***
Hemvägen var doomed. Grejen med min ryggsmärta är att den inte bara gör ont så att jag blev tvungen att stanna till och kräkas vid ett tillfälle, utan att den på nåt sätt nästan förlamar min vänstra sida så att benet inte riktigt får någon styrka. Vilket innebär att hur stark och pigg och cool jag än känner mig så kan jag inte köra längre än någon mil i taget innan jag måste stanna, bita ihop, massera den ömmande ryggen och höften innan jag kan fortsätta. Och så håller det på.
Från att ha varit tuff och pigg duktig medelmotionär på Mallissemester gick jag till att vara en svag typ på två hjul som folk säkert trodde aldrig suttit på en racer förut. Inte så konstigt, som jag satt och rörde mig för att minimera smärtan.
Jag avskydde mig själv, jag avskydde min jävla hoj som var för stor och tänjde på min rygg, jag skämdes som inåt helvete för att Hasse och Grannen var snälla nog att dra mig i motvind. Till slut sa jag hejdå till huvudgänget som hade slagit ner sig för en extra fikastund (var ju distanspass detta) och så var det jag ensam med min smärta de trettio milen in i mål.
Ledsen och förbannad.
Men så pep det plötsligt i mobilen och så fick jag upp bilden på den här underbara gullisen:
Det var Grannen som tillsammans med en kompis hade räddat en liten hjälplös dunboll från säker död ute på vägen genom att ha lyft och flyttat undan den :)
Hej.
Tänkte börja denna bloggtisdag med att tipsa om en ny fin cykelblogg.
Bloggen som visserligen är ett sidoprojekt startat av en rutinerad och uppskattad bloggare men har ett tydligt koncept som i alla fall jag inte kan få nog av – skönhet på två hjul. Jonas Lundberg har (förutom de mest gyllene cykelhänderna) den vassaste blicken gällande vad som egentligen är snyggt på och i en cykel. Sidoprojektet EN CYKELPOJKES DRÖMLIV avhandlar alltså viktiga frågor som världsmästarrändernas vara eller icke-vara på icke-världsmästarprylar, huruvida gafflar bör vara avrundade med flera. Personligen väntar jag på ett specialinlägg om överrör…
Har ni några tips på nystartade cykelbloggar? Tycker det varit lite stiltje med nytillskott på sista tiden, men kanske jag som missat bara?