Hej.
Jag hade en fantastisk cykelhelg. alla helger borde för övrigt vara cykelhelger. Men i alla fall! Lördagen började med att jag panikåt en mindre variant av min klassiska elvisfrulle. Gillar nämligen inte att cykla proppmätt. Äppeljos, macka med cheddar och salami på, två stekta ägg, keso och tomat (inte mycket för att vara min vanliga frulle med andra ord)
Efter frullen begav jag mig till Djäkneberget för att möta resten av folks jag skulle cykla med. I Västerås CK (VCK i folkmun) cyklar vi normalt i tre/fyra grupper – intro, medel, supersnabb och tävlingsgrupp. Mitt gäng – medelgänget – begav oss mot Köping via diverse småorter.
Säg hej till lite medelfolks! (låter så tråkigt med medel men vi har nog faktiskt roligast ändå)
Det tog cirka fyra snabba medvindsmil till Köping och solen sken och vattnet smakade gudomligt. Här är jag och Anna.
Den fina caféet Skeppshandelns stenugnsbageri fylldes snabbt med fikasugna cyklister. Tänk så himla fint med ett ställe som välkomnar cyklister!
En sucker för old school-inredning som jag är kunde jag inte låta bli att peta på gulliga detaljer som gamla kaffeburkar.
Och äkta lemonad. Varför dricks det inte mer lemonad? För mig, lemonad är barndom, landet, mormor, sol, glädje. Lemonad.
Och nästan okristligt med fikaurval. Med roliga namn som till exempel kakmonster. Jag gick dock loss på en sån där nyskapande wienerbulle. Och dubbelespresso på det. Vet inte vad som flygit i mig. Inte druckit espresso på flera år.
Så satt vi där och trivdes järnet och dåsade i våra svettfuktiga cykelkläder. Och så blev det dags att fara hemåt, fem lite jobbigare (sidvind och så) mil till. Helt ok. Benen höll, ryggen höll, jag kände mig stark. Här finns mer detaljinfo om passet, tänk på att jag inte loggar transportcykling till och från samlingen. Måste förresten lära mig att pausa GPS:en under fikastunder (autopause drar liksom igång ändå så fort man rör sig).
Väl framme i festlokalen tryckte jag i mig en superb Olio Deli-sallad. Och sen duschade, sådär omåttligt länge.
