Och att lalla bort det med att “just jag lider inte namnvärt” är inte heller ok. Eller jo, klart det är ok om en ser till enbart till sin egen situation och glömmer de stora sammanhangen samt den . Hur ofta skulle en man gå in och handla trosor i en affär som inte sålde kalsonger istället för att söka sig till den som faktiskt sålde badshorts? Never ever liksom. Så varför måste vi kvinnor ständigt leva med att behöva anpassa oss tillkalsongutbudet istället för att åtminstone försöka verka för att det ligger en och en anna trosa bland kalsingarna?
H&M är ingen liten specialaffär med tjugo kunder om dagen. Nej, H&M är ett stort företag med miljontals kunder världen runt vilket ger dem makt. Och visst kan jag gå och köpa den förbaskade tröjan i herrformat. Men vad signalerar detta (förutom dålig passform då jag är för kurvig och smalaxlad för att passa snyggt i herrkläder) – jo, att jag accepterar att jag som kvinna har uteslutits men att jag ändå får vara med på nåder.
Diskussionen fortsätter inne i Facebook-gruppen Cyklande tjejer, läs/delta om ni orkar bry er. Och läs gärna vad herr Isaksson skriver om cykelbloggarnas påverkan.
Och tack H&M för snabbt bemötande. Vem vet, om ett par år kanske även ni tar till er att det är lika många (om inte fler) tjejer som stadscyklar och alltså bidrar till ett mer hållbart samhälle (som ni förstås värnar om i egenskap av stort företag).
Trevlig åttonde mars på er!
