februari 2013

Hej.

Imorse vaknade jag och ville egentligen inte gå upp (nytvättade lakan och stuff ni vet) men så gick jag upp ändå, greppade tag i mina skidor och stavisar och gick en grym promis till joppet. Armen värkte lite efter badmintonmatchen igår (fan ta dig Valle med dina regler ;)) men äsch, jag mådde bra och diggde fransk hiphop och annat adrenalint och njöt av att kloten faktiskt värmde min bleka fejs.

Jag väcker alltid smärre uppseende med mina sportprylar på stan, kanske för att jag inte klär mig sportigt i övrigt. Folks förväntar sig liksom inte en brud i knähöga stövlar, rött läppstift och svart yllecoat bärandes på skidor (utan fodral så klart), stavar och ibland, ett och annat hjul, kanske en ram eller annat skojsigt. Men jag har liksom aldrig förstått varför man måste klä sig “sportigt” bara för att man gillar sport?

Hursom.

Efter jobbet vallade jag och Taavo och Richie järnet som traditionen bjuder. Bajs va skadade mina skidor är förresten, repor hit och dit. Nästa år är det dags för nya tävlingsskidor. Jag är nog för oförsiktig. Men äsch. Vilken pepp, StafettVasan! 24 km med mål att få bättre kilometertid än mina lagkamrater (allt för lagkänslan!) och förhoppningsvis goda middagar med de andra nitton lagen från vårt företag. Och sen två dagar med fjället och solen och mina drömmar och kanske ett och annat leende i spåret.

Och sen hem, och sen smälter iseländet och så är det dags att tajta till, smörja och sätta ihop och ge sig ut på vägarna.

Glad jäkel, gillar att valla. Är ju halva nöjet med skidåkningen. Gillar alla de olika glada färgerna på vallorna, alla tillbehören, allt mekande (material före prestation, eller hur var det?). Kan också vara så att jag älskar snö och snökunskap i sig.

Hej. Nu tycker jag att vi firar våren med lite fräscht, grymt eller allmänt peppigt bra och höjer stämningen här!

Fasiken, jag måste bli bättre på att logga min träning. Tack Öijer för att du med ditt ödmjuka inlägg om att du fixat årsmålet “1 timme träning/dag” påmint mig om att det är dags att skärpa mig (och grattis, förstås, grymt gjort!). Och tack Velonoir för ditt oroliga “Har du slutat logga din träning?”-mail på Funbeat. Det är skitenkelt att logga utepass (cykel, skidor, löpning ja whatever bara jag rör mig framåt i terrängen) för då gör Garmin / Endomondo jobbet. Men spinning och sånt jag gör inomhus och på ett och samma ställe loggar jag ju av naturliga skäl inte med nån handhållen manick (förutom de ytterst få gångerna jag bryr mig om att logga pulsen). Och då måste jag ju manuellt lägga in passet på Funbeat som jag försöker hålla som samlingsplats för alla mina pass. Och vissa dagar hittar jag helt enkelt inte tiden – det är exempelvis mycket roligare att blogga eller twittra med er än att logga rygglyft! – och dels så finns det inte så mycket att analysera rent siffermässigt från inomhus-passen (just för att jag inte kör med pulsbälte eller liknande).

Visst, en kan tycka att det är ju träningsnöjet det är handlar om, en som inte tävlar och så. Men. Dels så ger siffrorna tillfredsställelse och inspiration till den tekniknörd jag är, dels så tänker jag börja tävla inom inte alltför avlägsen framtid och dels är det förstås till grym hjälp de dagarna motivationen tryter. Eller de dagarna man är sjuk och tror att man aldrig, aldrig kommer att kunna träna igen. Vi kan nog alla känna igen oss i den där hopplöshetskänslan – men då är det ju bara att kika på hur ofta och braigt man tränar annars så ler man och ler man, så blir man kry fortare!

Så, from nu, inga såna där tomluckor, där man vet att man tränat nånting varje dag men inte kommer på vad och när och hur!

Nä, skärpning från och med nu.

Var loggar ni er samlade träning? Jag kör ju Funbeat på ren rutin men det finns kanske bättre ställen för loggning (förutom Garmin dårå)?

Och ni som kör Funbeat, vad heter ni där?

//er ödmjuke vän på väg mot skarpare egenkontroll, just nu mörbultad efter grymt spinning- / core-pass med Ironman-Freddan

Hej.

Nu kommer det utlovade cykelledarinlägget.

Våren är strax här! Visst känns den i luften? För min del innebär den förestående StafettVasan-helgen årets officiella avslut på skidsäsongen och början på utecyklingsäsongen. Hoppas bara vädermakterna (och de som ansvarar för gatusopning) ligger i fas med mina hålltider… Men hursom.

Alla vi som cyklar i grupp sitter väl och peppar inför de förestående gruppassen. Olika klubbar tar olika seriöst på det där med motionsledarskap. Ett mindre, samspelt kompisgäng som brukar cykla ihop behöver väl ingen speciell ledare, men för större grupper av cyklister som är tryggt ledarskap under träningspassen oumbärligt, om inte helt nödvändigt. En annan sak är att våren även innebär att många nybörjare söker sig till de lokala cykelklubbarna för att ta sin cykling till en annan nivå (man blir bättre av att cykla i grupp punkt slut). Och säg den som inte minns de första nervösa rundorna med klubben! Samtidigt som man satt på tusen frågor så vågade man knappt öppna munnen. Att ta väl hand om nybörjarna borde vara prio ett för de seriösa cykelklubbarna. Jag vet själv hur jobbig jag kände mig de gångerna det strulade än med cykeln, än med kroppen, och hur lättad och glad jag blev när någon av klubbkamraterna tog sig tid att hjälpa mig och ge mig diskreta tips på förbättrad teknik.

Även om man som vissa klubbar inte har upptryckta jerseys med ordet “Ledare” på ryggen utan bara utser en av motionärerna till ledare för dagen kan det vara nyttigt att fundera på vilka egenskaper man som person bör besitta för att hjälpa klungan till en glad, träningseffektiv och framför allt säker runda.

Jag har här sammanställd ett antal punkter som kännetecknar bra kontra usla ledare (som motsatser till varandra). Punkterna kommer dels från brainstormingen under ledarutbildningen (och andra ledarutbildningar jag deltagit i under mina studie- och arbetsår), dels från min egen erfarenhet, dels från de kommentarerna jag har läst på min och andras bloggar, samt hört IRL.

Vi börjar med den braiga ledaren.

Vid första anblick kan det te sig att det rör sig om ett sjujäkla massa punkter! Men egentligen handlar det om rätt så enkla grejer – trygghet, lyhördhet och att man ser sina medcyklister. Eller som Jonas så klokt påpekade i en kommentar: “En bra klungledare behöver vara rak, öppen och se folk”.

Hej folks.

Här skiner solen, så vackert! Och… äntligen värmer den också.

Jag är alltså i Stockholm och hänger med familjen och har alltså 0 tid till att blogga nåt vettigt (lillebror, 6 år, han vill liksom leka och då gäller leka IRL).

Under tiden tycker jag vi hejar på de grymma ena som kör Öppet Spår, till exempel Helena eller förstås min cykelkompis Anna (som tyvärr inte bloggar).

Vi kan också glädjas tillsammans med fina Emma Johansson som knep tredje platsens i dam-Omloop, stort grattis! Annars är det snubbar från laget som är namne med mig (på ryska dårå) som har gjort fint i från sig i herr-Omloop igår. Grattis, här är de sista kilometrarna från racet för er som inte kunde följa det live igår.

Mentalt är jag inställd på spinning / core måndag, tisdag och onsdag. På torsdag åker vi upp till Sälen så tidigt vi kan för att testa spåren inför fredagens StafettVasan och sedan väntar två härliga, tävlingslösa men tuffa (tänker köra järnet, på nåt sätt har det blivit så att StafettVasan-helgen innebär det mentala slutet på skidsäsongen) skiddagar lördag och söndag.

Ser alltså fram emot en vecka full med massa jobb (konsultlivet, antingen har man för lite att göra eller för mycket…) men också träning varje dag!

Fokuset är inställt.

P.S. Ni har väl inte glömt att checka in min Pinterest då och då? Har fyllt på med lite nytt material.