Månad: december 2012

Tja, jag lever bara så att ni vet. Här får ni en liten träningsutvikningsbild som plåster på bloggläsarsåret. Tagen i het toalettmiljö före lunchspinning-/corepasset idag.

Sköt om er så hörs vi snart!

Some say…

Lax är inte fisk.
Höns är inte fågel.

Men en sak är i alla fall säker.

Ostbågen mår bäst i magen.

Efter och före ett hårt pass,

indeed.

God natt! <3

Hej, denna är så bra att jag var tvungen att sno den från fina cykelbloggaren Mullig Cyklissa (in och läs den vettja, bra stuff!).

Tyvärr beskriver artikeln sanningen, om än något ironiskt paketerad… (och ni bilister som tycker att vi cyklister kör ordnad front mot er – låt vara så! Ni sitter i hårda skyddade karosser och släpper ut saker i naturen, vi är mjuka och naturvänliga och går sönder så lätt, så lätt så jo, det är banne mig oss det är synd om).

Regler för bilister i interaktion med cyklister:

#1. Cyklister är idioter och är alltid i vägen för bilister

#2. Din uppgift som bilist är att i varje interaktion med en eller flera cyklister förmedla din personliga tanke och utifrån den utbilda dem i ditt trafikvett. Du vet bäst.

#3. När du kör om en cyklist eller grupp av cyklister – kör alltid så nära du kan. Målet bör vara att kunna få en nylackad framskärm eller åtminstone plocka ut en högerbackspegel på försäkringen.

#4. Före omkörning bör du smyga upp så nära du kan, varva motorn, hänga dig på tutan, växla ner och kraftfullt accelerera i omkörningen.

#5. Du bör avsluta alla omkörningar med att ”ge fingret” i backspegeln för att tala om att du har det bästa omdömet i trafiken.

#6. Vid möte med en grupp cyklister ska du sträva efter att köra så nära som möjligt. Behöver du korsa mittlinjen för att lyckas är det helt OK.

#7. Cykelbanan är skapad för att bilister skall ha en plats att stanna på före utfart på korsande väg. Om den är upphöjd är det för att du ska kunna testa dina stötdämpare.

#8. Cyklar kan inte ha högre fart än cirka 10 km/h så du hinner före i alla situationer. Vid minsta tvekan – chansa!

#9. Cyklister i trafiken är till för att ta ut ditt makt­behov och din bitterhet på

#10. Om cyklisten har rätt, ger dig fingret eller helt ignorerar dina utbildningsförsök – kör på fanskapet!

#11. Varje gång du uppmärksammar en tränande cyklist eller grupp av cyklister på bilväg – gör allt som står i din makt för att påpeka att idioterna minsann skall hålla sig på cykelbanor. Ge dem alltid fingret!

#12. När du ser en tränande cyklist eller grupp av cyklister på en cykelbana där du befinner dig till fots, med hund i långt koppel, med barnvagn eller barn vinglande på barncykel, så tala om för de dumma jävlarna att de är på fel ställe och att det minsann finns vägar att cykla på. Ge dem fingret!

#13. Kör gärna upp jämsides med cyklisterna, veva ner rutan och förmedla dina klokskaper i ett försök till dialog. Börja gärna med ”Bara för att ni har sportcyklar….”. Oavsett responsen – avsluta med ”…era jävla idioter!” Känn dig nöjd!

Läs gärna mer om cyklisthat här.

Sedan, när du vill bli på bättre humör så kan du ju gå in här och drömma dig bort istället 🙂

1. Yllekrage. Din hals och dina kinders bästa vän. Halsduk är gulligt och snyggt men isar till sig vilket kan väcka obehag. Min krage kommer från Rapha. Kliar inte. Rånarluva går också men tänk på att du då får stå ut med immiga brillor om du som jag har välsignats med dålig syn och linsskräck.
2. Stabila, tajta sockor som inte knölar sig. Pölder / random skidaffär har sjyssta trepackdeals, men du kan lika gärna använda dina längre cykelsockor (om du nu mot förmodan har längre cykelsockor, din lilla rebell!)
3. Underställsbrallor, i ylle förstås. Mina kommer från Kari Traa men Icebreaker m fl har sina varianter. Anledningen till att jag föredrar Traas är för att de är så förbaskat snygga.
4. Racingställ – för aerodynamikens och känslans (mest känslans) skull. Jag har denna svarta från Craft, med lite loggor och grejer för att den är halvsponsrad av jobbet. 
5. Yllekallingar – mina älskade “yfrontisar“. Finns i tjejvariant också (dock inte Raphas som jag kör) men snoppskyddet är inte till någon nackdel om du är tjej heller; blir bara extravarmt! Dessa kallingar kör du närmast huden under underställsbrallorna. Aldrig bomull (fukt!), sällan syntet (lukt!).
6. Undermössa. Tajt och vindtät. Här är urvalet stort och vissa nöjer sig med bara en, stabil skidmössa men för en annan som lätt fryser om skallen är undermössa av högsta vikt. På den trär jag på en random snygg mössa. Yllemössan kommer från – no shit Sherlock! – Rapha.
7. Ytterhandskar (mina från Hestra). Viktigt med bra grepp, varma ska de vara också. Det är ändå svårt att undvika lättare skavsår / förhårdnader efter många pass ute i spåret, men underhandskar (längs till höger) kan vara en idé för den med känsligare händer. Får du brutala skavsår så beror det antingen på att du har fel handskar eller för att du håller i dina stavar lite för krampaktigt (vilket du inte ska göra).
8. Vindtät softshelljacka för extrakalla dagar (min är från Rapha). Normalt sett nöjer jag mig med dubbla underställströjor och min racingdräkt men vissa dagar är kallare än andra. Jag använder samma softshelljacka som jag cyklar i. På så sätt har jag massvis med grymma fickor att lägga pryttlarna / mandarinerna / spårkartan i. Fickor är förresten ett kapitel i sig, varför har inte Crafts racingställ några fickor alls? Måste skriva ett argt brev till dem 😉
9. Underställströja, se punkt 3, fast för överkroppen. Ska sitta tajt men inte för tajt annars spänner det åt och har sig vilket känns obekvämt. Min är grå från Kari Traa.
10. Underhandskar, se punkt 7.
11. Sist men inte minst – vindtät kalling, yllekallingens storebror, den gudomliga skapelsen för oss med frusset skrevparti. Träs ovanpå underställsbrallorna och känns bara sådär wawawoom najs. Om det är ett plagg du verkligen ska lägga cash på (förutom ylleunderstället dårå, kan aldrig tjata nog om det!) så är den den vindtäta kallingen. Min kommer från Houdini och är av herrmodell för dammodellen är inte vindtät nog (typiskt).

Nåt jag aldrig trodde skulle ske skedde ikväll.

Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.

Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.

Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!

För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)

Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.

Övade teknik – precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan – det vart perfekt i slutet av dag två).

Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare…

Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!

Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.