november 2012

Hej.

Jag behöver koncentration just nu. På jobbet, då jag måste koncentrera mig på mina uppgifter för annars gör jag inget bra jobb. När jag tränar, för då måste jag koncentrera mig för att göra det så jobbigt för kroppen som möjligt för att den fysiska smärtan ska ta över den psykiska (på tal om smärta, fy satan va träningsvärk jag har i magen! Känns skönt.) När jag är med mina vänner, för då måste jag koncentrera mig för att höra när jag lyssnar, för att inte hela tiden försvinna in i min snurriga inre tankevärld. Denna ständiga koncentration är både en ansträngning och en lättnad för hjärnan. Och så har jag också insett att jag behöver små, små glimtar av glädje som jag tvingar mig själv att se fram emot för att kunna gå upp ur sängen om morgnarna. Lunch eller fika med någon av mina bästast vänner (kräver koncentration det med för jag har inte mage att bara snacka om det som har hänt). Ett stenhårt träningspass där lill-kroppen får veta att den lever. Spontantur någonstans i närheten med någon som bara kommer och hämtar en utan vidare frågor. Hockey och öl med lite goda folks. Och så lite träningsevenemang att se fram emot förstås…

• Årets första vallastuga på fredag. Med glögg, pizza och ett litet gäng av goda kollegor / vänner. Pinsamt nog är mina skidor fortfarande inkletade i klister sedan förra årets Vasalopp…
• Tribute-minifestival till den bortgångna reggaeartisten Internal Dread på lördag. Ska och reggae i sällskap av goda vänner är själavård de luxe, för stunden i alla fall.
• Kors i taket, Marylin Manson och Rob Zombie med en gammal vän på onsdag (han hade en biljett över). Ska bli… speciellt. Kan tänka mig att grabbarna ställer till med en sjujäkla show.
• Minst två stenhårda pass innan fredagen. Ikväll ska jag demontera lite cykel så får se om det hinns med träning efter det.
• Idre med skidgänget torsdag – söndag nästa vecka! Jag vet att jag kommer att gråta och käka snö och förmodligen köra lite för långt och lite för snabbt och köra vilse och småpaja min rygg igen men då får det väl bli så. Nu håller jag tummarna på snö däruppe. Jag behöver snö.

Jag och min festliga skiddress i klassisk fjortis-pose förra året. Notera min bästis rånarluvan på främre raden. Utan rånarluva – inget skidnöje!

Och varje gång jag blundar ser jag framför mig huset, det där kärva, gamla murgrönetäckta huset vid bergsfoten, med den torra kalkstensbeklädda terrassen med en sprucken platta eller två, du vet huset vi drömde om. Som jag skulle sköta om och göra så att vi trivs i, i vacker klänning du inte kan slita blicken ifrån, när jag inte skriver eller läser eller cyklar eller är upptagen med att älska dig. Medan du skulle vara en ståtlig värd och ta hand om mig, oss, våra vänner samt de nya, cyklisterna och vandrarna, som skulle komma till stället för att hänföras av naturens makt och skönhet. Visa dem runt, lära dem om de små slingriga vägarna högt upp i bergen, tipsa om den godaste maten, bjuda på lokala drycker de skulle bli yra av.

Undrar var detta hus finns och när vi kommer att ses där.

När får jag börja leta?

Och kommer du att stå där, varm och leende och hungrig och sträcka ut dina solbrända armar mot mig, sådär som du brukar när jag kommer hem med kassen full med mat och vin och nåt litet gott att överraska dig med?

Och kommer den blåögda valpen som vi drömde om att så småningom skaffa, känna igen mig fast jag varit borta i en evighet sökandes efter huset där vi äntligen får vila ifrån världen? Kommer du själv att känna igen mig fast jag varit på resande fot i hundratals år? Fast så lång tid kan det väl inte ta att finna huset? Eller, hur räknar du tiden nu min kärlek?

Och sen så nattar vi våra små barn som vi drömde om och så lägger vi oss tillsammans i den lavendeldoftande sängen, och tittar länge in i varandras trötta ögon där evighetens drömmar speglas och sover till den nya dagen kommer som bara du och jag får utan att någon tar den ifrån oss.

Och då vet vi att vi har kommit hem.

Actic Kristiansborg ligger i en riktigt gammal badanläggning. Det står t o m “Tvagning dam” på dörren till duschrummet…

Hej.

Igår körde jag mitt första F&S-pass på cirka fem år. Station/styrka vart det, 75 minuter med “gamle gode” Jan. Kondisen fanns där, liksom benstyrkan. Armstyrkan dock var långt under skamgränsen. Nu till skidsäsongen (som faktiskt börjar redan nästa vecka då vi drar till Idre ett gäng!) kommer jag att lägga mycket fokus på armarna.

Idag vart det dags för veckans första lunchspinning/core på Actic med Västerås egna Ironman Fredrik. Riktigt tungt som vanligt, fy satan va core orsakade smärta efter gårdagens genomkörning.

Och sen vart det pasta till lunch. Helt okej.

Même quand je marcherais par la vallée de l’ombre de la mort, je ne craindrais aucun mal; car tu es avec moi; ton bâton et ta houlette sont ceux qui me consolent.