Cykelkatten

Dag: 16 oktober 2012

  • Testa din cykelnördighet med 10 snabba!

    Ett roligt inslag på lördagens cykelfest blev tipspromenaden på – tadaa! – cykeltemat. Oj så skoj det var att hitta på de rätt så kluriga frågorna som skulle testa cykelnördigheten hos gästerna.


    Och nu har även ni chansen att “hemmatesta” er.


    Här är frågorna, de rätta svaren kommer om ett par dagar! Ni får gärna slänga in era svar i kommentarsfältet. Tänk dock på att det är ingen idé att googla fram svaren då detta är ett självtest och på skoj 🙂

    Så, här är frågorna!

    Den femfaldige Tour de France-segraren Miguel Indurain skiljer sig från de vanliga dödliga genom sin otroliga fysik. Ett exempel är Indurains vilopuls som är känd för att vara bra lägre än de flestas. Men hur låg var då Indurains vilopuls då den var som lägst, dvs. under cyklistens glansdagar på 90-talet?

    1 32 slag/minut
    X 26 slag/minut
    2 28 slag/minut
    —
    Den italienska tillverkaren av exklusiva cykeldelar Campagnolo är även kända för att ha utvecklat prylar som vi vanligtvis inte förknippar med cykling. Tänka sig att firman även bidragit till amerikansk rymdforskning! Allting började dock 1927 med en liten men ack så oumbärlig uppfinning av herrn Tullio Campagnolo himself. Men vilken uppfinning då?
    1 Självcentrerande vinöppnare
    X Bakväxel
    2 Snabbkoppling
    —
    Mitt bland lavendelfälten i det vackra Provence ligger ett berg med ett närmast månlikt landskap – det legendariska Mont Ventoux. ”Jätten i Provence” är känd för att bjuda på en av de tuffaste stigningarna under Touren. Tyvärr går det inte alltid smärtfritt. Berget är känt för ett minnesmärke över en proffscyklists död under stigningen år 1967. Men vad hette cyklisten?
    1 Tom Simpson
    X Marco Pantani
    2 Homer Simpson
    —
    Vilken känds proffscyklist tillhör de läckra benen på bilden nedan?
    1 Sir Chris Hoy
    X Philippe Gilbert
    2 Antonio Flecha
    —
    Vår svenska Alexandra Engen är en grym MTB-cyklist och inte mindre än världsmästare i sprint! I en intervju häromveckan berättade Alexandra om att hon dessutom funnit Jesus. Hur gammal var Alexandra när hon fann Jesus?
    1 10 år
    X 12 år
    2 15 år
    —
    Den amerikanske cyklisten Greg LeMond är känd för att ha segrat i Tour De France med tävlingens genom tiderna minsta marginal. Med hur många sekunder vann LeMond över motståndaren Laurent Fignon år 1989?
    1 8 sekunder
    X 10 sekunder
    2 6 sekunder
    —
    Eddy Merckx, finns det något han inte vunnit? Under sin fantastiska karriär hann den belgiske cyklisten med att dessutom sätta det längsta timrekordet. Hur långt kom Eddy på en timme med sin, med dagens tempomått inte speciellt aerodynamiska cykel?
    1 51.596 km
    X 51.151 km
    2 49.431 km
    —
    Det finns ett lopp snäppet skitigare och grövre än de andra. Loppet mäter 261 km och 55 km av dem avgörs på gatsten. Tävlingen brukar kallas l’enfer du Nord (helvetet i norr). Vem vann loppet i år?
    1 Tony Martin
    X Tom Boonen
    2 Fabian Cancellara
    —
    Årets mest kända cykelbritt är utan tvekan den stilige Bradley Wiggins. Förutom att vinna Tourer och OS gillar ”Wiggo” sin fru, sina barn, öl samt en viss brittisk subkultur han gärna pratar om. Frågan är vilken subkultur då?
    1 Mods
    X Skinheads
    2 Punks
    —
    Bonus:
    Hur många kilometer (avrundat till 1 decimal) var den kända cyklistens Graeme Obrees första lopp han någonsin deltog i? (Tänk på att avståndet i Storbritannien räknas i miles så här gäller det att tänka till…)

  • Hydrodynamik och grön gegga

    Hej.

    På dagens träningsschema står det – tänka sig! – simning kl 6 med en tjejkompis. Det var inte igår (men jag kan ju liksom inte hinna med allt)
    Jag simmade hela min barndom.
    Lärde mig att simma på landet. I favvosjön på Karelska Näset. Medan mamma metade abborre.
    Helt fantastisk sjö för små nybörjarsimmare om jag får säga. Grund på precis rätt ställen och djup också. Med hala, gröngeggtäckta klippor man kunde åka nedför rakt in i det kalla friska vattnet, roligare än alla vattenrutschbanor i världen! Plask! 
    Och så skar man sig om knäna också, på de små vassa stenarna på sjöbotten, när man skulle ner och leta skatter under vattnet.
    I stan var det något tuffare. Jag skrevs in i en simgrupp bestående av något äldre konstsimmande tjejer med hydrodynamiska mössor och sportslig stolthet i blicken. Tävlande tjejer. Säg att jag var nio. De var tolv. Stor skillnad.
    Snacka om att jag var skraj! Stod och tryckte i duschen och ville aldrig komma ut, livrädd för de vuxna tjejerna. Mamma hade köpt en jättegullig persikofärgad simmössa till mig. Med blommönster har jag för mig.  Jättegullig var den, men knappast hydrodynamisk. Så jag stod där, smal som ett streck, med långa darriga ben, svaga armar. Det enda som putade ut var den darriga läppen och så magen kanske. Jepp, precis så såg jag ut – tunn och med putig mage.
    Konstsim blev ingen hit. Inte gruppdans heller (och inte kör heller, för den delen, men det är en annan historia). 
    Jag gillade att simma ensam, simma snabbt, långt och målmedvetet. Jag kunde för allt i världen inte förstå varför jag måste göra samma rörelser som nio andra. Man kom ju ingenvart, de hydrodynamiska mössorna till trots.
    Och så ljudet. Det metodiska, dova bankandet av metallföremål mot bassängkanten. Ett tu tre. Ett tu tre. Gör rätt. Gör som alla andra.
    Bankandet upphörde inte i och med min övergång från konstsim till klassisk simning. Tränaren var hård. Jag gjorde mitt bästa. Armarna blev starkare. Axlarna bredare. Lungorna blev världsbäst på att andas. Jag blev riktigt snabb. Jag hade nu ingenting emot att simma bredvid de andra. Men enbart bredvid. För att komma i mål ensam.
    Med simningen kom också de konstanta förkylningarna. Det konstanta kissandet. Klorsmaken i munnen. Men också självförtroendet. Och kärleken till vattnet.
    Fortfarande trivs jag bäst i öppna vatten. Stora svala sjöar. Och hav, helst med vågor att kämpa emot. Tunna hala vattenväxter som smeker mina vader. En vetskap om alla hemligheter på botten. Drömmar om skepp och frihet.
    Och så en liten gammal simhall (jepp, Kristiansborg borde tas tag i snarast!) här i Västerås och ett par-tjugofem längder en tisdagseftermiddag.
    I rena rama träningssyften. 
    Helt ok faktiskt. Jag vet ju – sommaren kommer förr eller senare och tar med sig öppna vatten.