Så rullar jag ut från det (för det mesta) vindstilla Klockartorpet där jag hänger kungligt i en trea tillsammans med alla cyklar och en het manlig cyklist.
Jag passerar en ettrig liten bro som är skön att cykla nedför men dryg att cykla uppför om man cyklar på en oväxlad damtralla med tre matkassar, en ryggsäck och en påse ostbågar, säg.
Som sagt, jag älskar Västerås. Men Pilgatan är ta mig stans fulaste gata och nånting. borde. göras. (håller ni inte med så är det för att jag är en så otrolig duktig fotograf som zoomar in de få stackars poppelträna istället).
Skulpturpojk jag gillar! Kan dock fortfarande inte röna ut om grabben är deppig eller helt enkelt trött. Vad tror ni?
…Domkyrkan…
2 kommentarer
Rolig resa :)
Kul inlägg! Kände igen många av ställena där. :)