Månad: oktober 2012

  • Sjumilakliv (fast dela på 10)

    Hej.

    I helgen var det sjukt vackert ute. Kallt, friskt, gyllenerött och så hav med blåhimmel på det.
    Jag gav mig ut på en löptur, helt själv.
    Jävligt starkt för att vara mig faktiskt. Minuttiden tenderar alltid att bli högre när jag springer själv, vet inte varför.
    Men inte hade jag några större mål i söndags än att springa skallen ren på onödiga tankar.
    Samt få en stund med min just nu absoluta favvomusiker Miles Kane, så otroligt bra menfrågaintevarför.
    Tog mig ut på favvoåsen, Badelundaåsen. Backe upp och backe ner.
    Så skönt att slippa fastna i hästskiten nu när marken frusit till lite!
    Och så gott med frostnupna rönnbär när man blir lite törstig.
    Älskar rönnbär, så otroligt gott menfrågaintevarför.
    Tog ett par kilometer innan de träningsvärkande benen kom igång ordentligt.
    Vart till slut nollkommasju mil (Peter lär mig att räkna allt i mil!).
    Jobbiga, svettiga, åh så sköna!

    Här får ni min lista med mina Miles Kane-favvisar. Perfekt för lugnare löpturer.

    Tog ni också vara på solen i helgen som varit?

  • Vi äro de utvalda

    Hej.

    Kom än en gång att tänka på en sak igår kväll när vi såg på nyheterna.
    Enda gången svensk television (och andra medier) har med cykelsport så handlar inslaget om – tadaa! – dopning. 
    Det går säkert att dra paralleller till andra grupper i samhället som får samma noga utvalda rapportering.
    Men jag nöjer mig med att konstatera att det är rätt så trist som det är nu. Inte så konstigt att så många ungdomar, speciellt pojkar, växer upp i tron om att gymbiffning, fotboll och hockey är de enda rätta idrottsvägarna. Det är ju representanterna för de sporterna enbart, som får agera hjältarna på idrottssidorna.

    Källa: DN
  • Beylla er!

    Melodi: Beväpna er med Ebba Grön

    Haha, sicken snigeldag!
    Jag skojar inte.
    Boxningspasset i torsdags handikappade mig för ett par-tre dagar framåt.
    Jag kan t ex inte gå nerför trappor annat än baklänges.
    Jag behöver hjälp för att resa mig ur badkaret.
    Ger ifrån mig småkonstiga skri när jag ska sätta mig ner varsomhelst.
    Har en väldigt, väldigt konstig gångstil.
    Ryggen har också tagit stryk så jag har himlans bäst hållning just nu. Ofrivilligt, alltså.

    Idag begav jag mig dock till stan för att (med Peters ord) “kitta upp mig lite” inför de kommande utmaningarna i form av nystart på F&S / kommande skidsäsong. Tanken var att jag skulle komma hem med a) två nya träningslinnen och b) en sjyrrans “gunda” (kalling med vindtätt därframme) så jag slipper låna Peters.

    Vanligtvis tar det ca 25 minuter för mig att ta mig hemifrån till stan.
    Idag tog det cirka 50 minuter.
    Jädrans träningsverk.
    Hann i och för sig ringa min bästis jag inte pratat med på länge. Slapp tänka på smärtan ett tag.

    Efter stan:
    Det blev tyvärr varken nya linnen eller “gunda”!
    (att det ska vara så svårt att hitta enkla, tajta träningströjor som ser ut som vanliga figurnära tröjor fast är gjorda i funktionsmaterial. Varför så konstiga skärningar och skumma hål på ställen man typ inte behöver hål på? Och varför så få kulörer? Blev inga. Får bli nätshopping eller nåt.)
    “Gundan” hade de inte heller i stan men sa att den kanske fanns i deras mer skid- och cykelinriktade butik på Erikslund. Får bli en cykeltur dit i veckan.

    Men i alla fall!

    Som den yllefantast jag är så blev jag överlycklig när jag äntligen hittade det perfekta understället!

    I mjukaste merinoull, från norska Kari Traa. Härligt grå med cykelrosa detaljer, hur kunde jag motstå? Jag har länge letat efter ett vackert underställ som är anpassat för de kvinnliga formerna. Har en ylletröja från Icebreaker sen tidigare men den är supertight, rätt så tjock och till för cyklingen. Den här är ultratunn och sitter smäckert men ändå lite ledigt, så som jag vill ha det när jag åker skidor.

    Helt ärligt, om det är ett plagg som man ska (!) lägga pengar på så är det faktiskt understället. I ylle, inget annat. Bästa materialet som både värmer / kyler när det behövs och leder bort fukt. Dessutom är ullen naturligt antibakteriell och luktfri (till skillnad från syntetkläderna som behöver tvättas efter varje träningspass). Men så är ett underställ också en investering. Sköter man det rätt (40 grader ylleprogram) så håller det i princip hur länge som helst. 

    Nu längtar jag verkligen till skidsäsongen! Har ett antal skidweekends inplanerade men låt oss hoppas på massor med snö här hemma också. Måste förresten göra rent skidorna. Åh längtar så!

    Tog lite mer än 50 minuter att komma hem. Handlade på vägen också. Var tvungen att gå nerför lite trappor.

    Imorgon är det tänkt att jag ska nypremiärträna på F&S. Lär bli antingen Cirkelfys eller Station 75 minuter.

    Så jädrans skönt att få tillbaks träningsvärken.

    Även en galen cyklist behöver lite armmuskler 🙂

    Nu – bums i säng med ny bok att nattas till.

  • Lasse* bjuder!

    Blood energy potion.
    Kul i dessa Halloweentider?
    Mju, enligt kanske en och en annan vampyr och dem som säljer prylen.
    och kanske Lasse*
    eller varför inte Merckx, duh? :/
    Men inte speciellt smakfullt med tanke på de senaste händelserna i cykelvärlden.
    * Lasse = svenska för Lance
  • Etthundrafemtio 2013

    Nämen nu har jag i sista sekund gjort det.

    Anmält mig till Halvvättern.

    Varför inte hel-Vättern?
    Helt enkelt för att jag inte ser fram emot att sitta på en bike i 300 km. Än. Fråga inte varför, inte redo helt enkelt.
    Ge mig ett par år så!

    Nu gäller det att cykla 150 km och göra det jävligt snabbt. Tillsammans med ett kalasgäng från klubben förstås. Kul 🙂

    En Maredsous och en modvideo på det!

  • Varde ljus!

    Ljuset.

    Så självklart det är.

    Och så beroende vi är av det.
    Som litet barn tog jag ljuset för nåt alldeles självklart! jag minns när jag som liten gjorde nåt naturvetarprov och en av frågorna var: “Varifrån kommer all energi på jorden?” Vatten, skrev jag. Självklart, vatten. Bommade provet. Det rätta svaret var förstås solen.

    Ju äldre jag blir desto mer solberoende känner jag mig. Faktum är att jag nästan är sjukligt ljusberoende. (skilj dock på sol och sol, finner det urtrist att ligga och lata mig på stranden / i solstolen). Utan det är att jag måste få i mig minst en, daglig dos av solljus i kombination med frisk luft för att inte få obehagskänsla som närmast liknar lättare panik. Känner ni igen er? är ni också ljusoholics som jag? Det är ju allmänt känt att avsaknad av tillräckligt med dagsljus gör oss tröttare, deppigare, ger oss sämre syn, hy och ja, försämrar stämningen i allmänhet. Så jag har sammanställt lite tips – kanske självklara för vissa men inte för alla! – om hur man kan få in mer ljus i vardagen.

    1. En självklarhet för de flesta av mina läsare hoppas jag – ta vara på morgonljuset genom att ta dig till jobbet av egen maskin. Dvs. gå, spring, cykla, kör rullskidor, skejta ja vad som helst – bara du får i dig några strålar ljus, ljus. Frsik luft och motion får du förstås på köpet 🙂
    2. Försök att komma loss från jobbet lite tidigare vissa dagar. Jobbar du över en timme en dag så har du ju en timme över dagen efter. Jag vet att det inte funkar så på alla jobb men gör det – utnyttja den möjligheten!
    3. Ta en kortare lunch och ersätt det efterföljande kaffesörplandet med en promenad. Tjugo minuter i lagom rask takt räcker för att kroppen blir mindre stel. Gå mot solen! Hellre kisa än missa, eller hur?
    4. Sovmorgon är en ynnerst efter en hård jobbvecka – men tyvärr tar inte solen sovmorgon. Vill du få i dig tillräckligt med ljus på helgerna så gäller det att gå upp någorlunda tidigt. Varför inte äta frukost ute på balkongen / altanen även på hösten och vintern? Det enda som krävs är en mysig varm vilt att vira in sig i samt en kopp rykande hett kaffe eller te. Så är biffen klar!
    5. Häng mer i Sverige om somrarna och mindre på vintern. Nu menar jag förstås inte att alla har råd att åka utomlands, men om du har råd med det så tänk på att spara lite peng så att du kan unna dig en liten resa till nåt ljust land just när det är som mörkast här hemma. 
    6. Klä dig färgglatt! Färg är ju lite som ljus. Uppiggande!
    Just nu har jag inte råd med en utomlandsresa – jag spar till lite andra resor (bl a alla skidträningsläger) istället. Men hemma försöker jag göra allt för att få så mycket ljus som möjligt i vardan! För se så vacker solen är när den tittar fram mellan höstlöven.
    Har ni några egna bra ljustips? 
  • Nu är den här!

    Wohoo, den är oficiell nu – den hundrande (!) rutten för Tour de France!

    Vad innebär det för mig?

    Jo, att jag kan börja tjata på min kille drömma lite om att kanske åka och titta i år igen…

    Och ironiskt värre. De kommer att gå igenom de två städerna i närheten av vilka vi bodde förra sommaren fast då inte för Tourens skull utan för cyklingens – nämligen Annecy-Semnoz och Cagnes-sur-Mer. Kunde de inte cyklat genom där förra året? 😉

  • Hej gamle gode vän!

    Äntligen! Nu börjar träningstiden i Det Coola Gymmet (som jag ändå sällan om inte aldrig besökt under sommarhalvåret då jag enbart tränar ute då) gå ut. Alltså har jag beställt ett nytt träningskort – på gamla goda Friskis & Svettis.

    Tränar månaden ut – för att sedan återigen börja på F&S Västerås, enligt mig det bästa träningsställe man kan gå till för inomhusträning. Var aktiv tränande medlem i F&S under hela min högskoletid (nästan fem år) tills jag helt enkelt tröttnade. Och inte så konstigt! En behöver variation. Jag visste förstås hela tiden att jag skulle komma tillbaka. Att vara medlem i Det Coola Gymmet var dock en kanske lite för kostsam lösning… Men men, enda gången jag fallit för grupptrycket (tjejkompisen lockade mig dit och visst är det bra, inget fel på dem, men inte riktigt my cup of tea, mer inriktat på gymmande fitnessfolks). Det Coola Gymmets jympautrymmen är små, trånga, högtalare är skrälliga och golvet träigt och gör ont på mina skadade cykelknäna små. Ledarna är kanoners men känns inte alltid speciellt personliga. Tränar månaden ut sen är det zoom zoom bye bye.

    F&S känns som en gammal vän. Full med likasinnade konditionsivrare. Med jävligt många pass och intensiteter att välja mellan. Stora, luftiga ytor, studsiga golv, hög hygien i omklädningsrummen och duscharna (den högsta av alla träningsanläggningar jag varit på här i stan). Men det viktigaste är ändå känslan. De som tränat på F&S vet vad jag menar. Energin och träningsglädjen som flyger runt i de lokalerna är helt otrolig!

    Plus att det helt enkelt är jävligt prisvärt med ett sexmånaderskort. Så avslutas det lagom till vårsäsongen ute.

    Så nu har jag (eller egentligen jobbet) enbart följande utlägg:

    • 650 kronor för 10 gånger spinning på Actic Kristiansborg – för lunchspinning med kollegorna
    • 1500 kronor för 6 månaders allträning på F&S Västerås (två anläggningar) – för all annan inomhusträning under vinterhalvåret
    Helt ok tycker jag.
    Hej hej gamle gode vän!

  • Halvnaken, orakad, smärtande men stolt!

    Haha vilken pärs igår!

    Hade som vanligt bråttom till träningspasset igår… Hann dock i tid, hade en kvart på mig att byta om. Så kommer jag på… Jag hade glömt träningströjan hemma! OMG vad göra? Träna i bomulls-t-shirten? Knappast, inte 2,5 timmar på spinningscykeln. Tur att jag hade rätt så stor tränings-bh med mig och mina ganska täckande dambibs från Rapha. Fick bli det, en småudda kombination som dock visade sig vara väldigt skön med tanke på hur varmt och svettigt det blev i spinningssalen efter ett tag. Fick en hel del blickar, uppskattade från herrarna (avslöjande klädsel?) och smått föraktande av tjejerna (hade glömt att raka mig under armarna och sånt bryr sig bara tjejer om har jag märkt).

    I övrigt gick passet bra även om jag för det mesta cyklade stående, speciellt under passets andra hälft. Helt enkelt för att jag får sånt tryck på de känsliga delarna på en spinningsbike… Oavsett hur jag än ställen in cykeln. Jag får aldrig ont i rumpan, däremot mellan benen. Så van vid smal, utskuren sadel på min riktiga racer. Den kan jag nöta på i timtal. Inga problem. Men vettefan vad det är med spinningsbikes? Oavsett inställningarna / bibs så gör det ont efter en timma!

    Egentligen föredrar jag korta, intensiva spinningspass. Då vet jag att jag har en timme under vilken jag får ta ut mig helt och hållet. Nöta, det är roligare utomhus.

    Men jag är glad att jag genomled gårdagens pass ändå! Sket i att ta det lugnt utan körde mig tom. Älskar känslan. Fattar inte att vissa folks förstör den genom att trycka i sig massa socker under passets gång. Vakna, det är ingen tävling här utan vanlig träning. Bättre att fylla på innan / direkt efteråt. Skriver mer om det i ett senare inlägg.

    Idag står jag över lunchspinningen (gissa anledningen) och kör CrossFit alternativt BodyPump på kvällen istället.