Klumpig sate. Kramade asfalten imorse utanför DHL:s paketutlämningsställe, bara för att jag hade bråttom, hade noll koll på mina fötter, skulle “bromsa in” coolt framför tio enorma lastbilar (parkerade, med chaffisar i) etc. (Den tvättade och desinficerade) utgången presenteras på bilden nedan.
Hej kära cykelfolks!
Om en vecka är det dags för årets Tour de France.
Jag kan nu berätta att vi kommer att se några etapper på plats… Mer om vilka, senare.
Men jag har förstås redan nu börjat peppa med en alldeles (enligt mitt tycke) somrig och franskt klingande (med få undantag) lista på Spotify som ska bli till musik som får spelas i bilen på väg ner till Touren.
Listan är långt ifrån färdig utan kommer att uppdateras ända fram till avresedagen, dvs. nästa fredag. Kom gärna med egna förslag på musik som passar Touren!
Så – varsågoda – här kommer den – Cykelkattens Officiella Tour de France 2012-lista! <3
À bientôt!
Har ju förresten glömt att berätta att min blogg nu finns på Bloglovin. Så in och prenumerera så slipper ni missa nåt inlägg! Klicka här för att prenumerera 🙂
Tjenare!
Usch vilket segt väder det är ute… Känns så där föråskigt hela tiden och jag blir värkig och seg i skallen av detta väder… Kan det inte förlösa sig lite genom säg, en rejäl regnskur under natten eller liknande? Har gått runt smådeppig och lättirriterad i dagarna två. Usch vad jobbigt det är att vara en humörmänniska som lätt påverkas av vädret. Tänk om man vore en mindre känslig jävel som ärligt kunde glädjas åt vilket väder som helst “så länge det inte regnar”?
Usch, slut på gnäll Katja!
På den positiva sidan:
Hallojs. Nytillskott i garderoben här.
Women whose shapely curves have prevented them enjoying Rapha’s cycling kit can now slip into something stylish as the brand offer their first female-specific clothing.
Similar in styling to the men’s and made of a merino and polyester mix, the Classic Jersey is warm on cool mornings, lovely and soft against the skin and wicks well.
The length is good, with gripper on the hem to keep it in place while riding, and it’s full of features – deep pockets, neck-friendly housing for the full-length zip (easy to get on and off and loads of venting) and a ‘bite’ patch on the collar.
After struggling to squash into various items of men’s Rapha kit it’s great to have something that fits comfortably around the bust and hips. Arm warmers are included, and it comes in black too (Bikeradar)
Det finns dem som kallar Rapha som urban conspiracy against grass-roots cycling samt Prada on a bike. Jag struntar i vilket, men jag vet att jag vill känna mig både snygg, torr och bekväm. Därför tjackar jag Rapha, i alla fall när jag har råd 🙂 Då vet jag att jag spar hellre än slösar, eftersom en kvalitetströja håller bra mycket längre än en halvtaskig utav sämre material.
…när du ägnar tiden som det tar för pajen att bli klar i ugnen, att förhöra din kille på vilka färger, cyklar, kompontenter samt ryttare som de olika teamen har i årets upplaga av Touren.
Nu har jag head over hills småhetsat mig själv och Peter (som för övrigt genomfört förra Rapha-utmaningen Festive 500 med bravur) till att anmäla oss till årets Rapha-utmaning Rapha Rising – The Circle of Death.
Utmaningen består av följande:
Rapha is inviting riders everywhere to join the peloton (if only in spirit) by challenging them to climb the combined elevation of the Circle of Death during the period Le Tour is in the Pyrenees – 6,881 metres between July 15-22. All of the riders that complete the challenge will receive a Rapha Rising roundel celebrating their achievement, plus the chance to win a limited edition Trek Madone 6.9 (Rapha)
Så kanske blir inte utmaningen för omöjlig ändå. Tycker dessutom det är roligt med utmaningar även om det skulle råka skita sig för att man säg, väljer ett chilla med ett glas rosé istället för att klättra den där sista kilometern. Man är ju ändå inte mer än en solskenscyklist 😉
Här har ni en väldigt bra beskrivning av hur utmaningen går till. Här anmäler ni er till utmaningen.
Ses uppe i bergen!
Hej!
Tyvärr är den härliga midsommarhelgen över för i år.
Tur att det finns ett gäng bilder med fina minnen inbakade! Tycker vi kollar in lite midsommarbilder. Självklart med cykling som fokus 🙂
När vi kom till Kussil så började vi med att skåla i en öl och glädjas åt det fina vädret! Då vi var på plats först av alla passade vi på att packa upp våra bikes och ge oss ut på en sightseeing-runda. Jag hade aldrig varit i Hållnäs-trakterna förut och Peter skulle testa sina nya Furious Fred-hjul inför CykelVasan (därav MTB istället för racer).
Vi hade vädergudarna med oss! Turen gick först till Gudinge hamn, vidare till Ängskär och sedan vidare förbi små hamnar, campingställen och andra fina platser. Vad jag njöt av naturen!
Hållnäs-floran känns väldigt spretig, en tall kan lätt stå och kramas med en syrén-buske samtidigt som en orkidé växer glatt bredvid, ja ni fattar – skärgården fast ändå inte. Lite Gotland-feeling blandat med Karelen.
Man fick nästan lite Mallorca-vibbar när solen sken på som mest. På kvällen grillade vi och softade järnet!
Dagen efter passade vi på att ta ytterligare en cykeltur inför kvällens aktiviteter. Rätt som det var hamnade vi i Skärplinge med ett par wienerbröd och en varsin kall frappe i handen! Jag undrar egentligen hur ofta jag lyckas ta en cykeltur utan att unna mig nåt gott under/efter turen. Det positiva med det sistnämnda är att jag slipper ändra min kroppsvikt i Endomondo-appen speciellt ofta 😉
Framåt kvällen blev det dags för en båtutflykt ledd av de här två herrarna!
Med oss hade vi nubbe, bullar, sillsallad och ett gäng busungar. Ovanför oss hade vi ett gäng ondsinta tärnor som fått för sig att vi ville åt deras ägg. Men inte gav vi upp för det. Så där satt vi i lä och njöt av den fantastiska utsikten och lugnet!
Så här vackert var det.
Efter båtturen blev det dags att bege sig till några bekanta som hade ordnat med en gemytlig midsommarmiddag. Och där blev jag kär.
Det var nog länge sedan jag hade fått gosa med något så lent, ömt, mjukt och härligt. Valpen tog mig med storm. Tyvärr fick jag inte ta hem honom.
Dagen efter bjöd vädret inte på några vidare cykelmöjligheter. Istället gav vi oss ut på en fisketur ute i skärgården! Fiskelyckan var kortvarig – två abborrar och ett gäng spiggar. Äsch, tänkte vi och drog hem och åt en massa sill, rökt lax och annat gott.
På söndag blev det dags för hemfärd. Fast först skulle vi förbi Furuvik och hälsa på Peters kusse som bor där. Sjysst, tänkte jag, då kan jag ju cykla dit så blir jag hämtad med bil väl framme! Några meter efter starten kom dock världens största regnskur, efter en km var jag genomblöt och ynklig och fick vända, byta om och hoppa in i bilen “civilklädd”. Lite tråkigt men inte kul att cykla nästan fem mil dygnblöt och kall!
Åh! – en väldigt fin Midsommar med massa nya upplevelser (och släktnamn, höhö). Nu längtar jag bara tillbaka till klipporna och havet och lugnet. Fast vet ni vad… Om två veckor är det semester och gissa vart det bär av då (och ja, det har med cyklingen att göra)? Det får ni veta alldeles snart! Hoppas ni hade en skön Midsommar 🙂
Såja gott folk!
Västerbottenpajen är klar och ser läcker ut, cyklarna våra sitter fast i bilens cykelhållare, vädret är fantastiskt så jag gör som så att jag
tar mina blommiga gummistövlar (visst är de snygga?) och drar mot Gävle
Glad Midsommar kära cykelvänner! <3
Igår gick jag Björnömilen med en tjejkompis som förutom att vara en väldigt fin tjej även råkar vara en sjujäkla bra löperska (att komma femma på Åvarvet säger en hel del!). Snacket kretsade kring träningsmotivationen.
Träningsmotivation är en svår fråga. Jag kan i alla fall ärligt erkänna att det inte alltid varit naturligt för mig att träna så mycket som jag gör – dvs. nästan varje dag. Hur gör jag då för att hitta motivationen?
 |
| 1. Min älskade Specialized 2. Cyklistfika à la Katja 3. Glada medcyklistor vid ett fik i Surahammar |
Efter många år av olika träningsformer, både inom- och utomhus har jag kommit fram till att jag måste tycka det är kul för att fortsätta. Låter det självklart? Jo, kanske, men hur många gånger gör vi inte saker för att vi känner att vi måste istället för att göra något som fyller samma funktion men som faktiskt passar just oss. Alltså, tränar på sätt som passar mig oavsett vad samhället (eller kompisarna, kollegorna, släktingarna m fl rekommenderar/tycker är “rätt”)?
Nu kommer alla gym-lovers att protestera, men jag har insett att gym, för mig, är något av den tristaste träningen man kan ägna sig åt. Jag får inte ut något av att “hänga” på gymmet. Gymmet har varken frisk luft, gruppkänsla, sköna vyer, spännande händelser eller färggranna fjärilar alternativt fluffiga molntussar alternativt glada bäbisar som vinkar när man cyklar förbi. Visst, gymmet befolkas av folks man kan snacka lite skit med men… Vi har fått en fantastisk natur, så varför gömma sig inomhus?
Men hörni. Detta inlägg syftar inte till att peka ut rätt och fel träningsform. Min poäng är egentligen att du måste träna det som rocks your boat för att din träning ska bli njutningsfull, meningsfull och för att du ska ha motivationen att fortsätta – för börja är vi alla duktiga på.
 |
| 1. Glada cyklister framför mig vid starten till Västeråscykeln 2. Mr Boonen på omslaget av Procyckling 3. Har fortfarande inte bestämt mig för vilken cykeldator jag vill ha… |
Så även om tidningarna skriver att man är en tönt som väljer rullskidor framför iron pumping på stans coolaste gym – screw them. Det är ditt resultat och ditt liv som räknas.
Men motivationen min är inte uppbyggd av enbart det faktum att jag äntligen accepterat “mina” sporter.
Det finns några fler saker:
