• Cykel

    Träna på att ta det lugnt med gott samvete.

    Hej fina folks.

    Igår skulle jag ha cykeltränat med klubben, efter många mentala om och men (var satans blåsigt och kallt ute). Det blev inte så. Istället blev jag tvungen att stanna kvar på jobbet och jobba intensivt med det projektet som ska levereras på måndag (jobbar som konsult). Ni kan ju tänka er hur min rastlösa kropp, van vid daglig (minst) medelintensiv motion mådde efter 8+4 timmar i kontorsstolen. Jag har inga problem att jobba under stress, snarare tvärtom. Men känslan som infann sig var ändå Men, fan va värdelös jag är som missar träningen för jobbet! Jag kände mig värdelös trots att den missade träningen inte var mitt fel. Men jo, spann jag på vidare i mina tankar, du hade ju kunnat tränat och sedan gå tillbaka till jobbet (jo tjena)… Och så höll det på. Det dåliga samvetet släppte inte taget om mig. Det kändes som om jag lika gärna kunnat sålt cykeln till första bästa ute på stan.

    Jag bestämde mig för en skön sval promenad hem för att rensa tankarna och sträcka på kroppen. Träffade ett par goda vänner som satt på ett fik. Satte mig ner med dem en sväng. Vi kom in på träning och vad som driver en till att träna. En av dem berättade att hon besitter en inre drivkraft, just när det gäller träning. Att hon aldrig behöver jobba mentalt på att palla sig ut. Hennes inre drivkraft räcker gott och väl för att få henne att träna ofta och mycket. Den andre kontrade med att han saknar helt den inre drivkraften när det gäller träning. Tvärtom, all form av tvångsrörelse väcker stöter bort honom mentalt. Han trivs med den lilla motion han får i vardagen och är glad för det. Vilken skön inställning!

    Och sen, efter att jag hade sagt hejdå till mina kompisar och traskade hem i skymningen, släppte det dåliga samvetet något.

    Hey Katja, tänkte jag, visst, du bommade ett skönt cykelpass med dina klubbkompisar. Du har gått miste om lite bättre kondition, lite mer styrka, lite mer vighet, lite glatt cykelsnack. Du kommer att få sota för det missade passet i form av lite mer leda i kroppen än vanligt, du kommer att ha liiite kvar av det dåliga samvetet och du borde kanske ta det lite lugnt med wienerbröd just ikväll. Men kom igen, hur nyttigt är det att gå runt och må dåligt för ett missat pass? Istället för att deppa och tro att din “cykelkarriär” är över bara för att din motivation tryter då och då (typ 1-2 gånger i veckan?) så kan du släppa taget om det missade och se framåt istället. Vi är alla olika. Vissa tränar hellre mitt i natten än att väntar till morgondagen. Andra struntar helt i att träna. Och så finns det såna som du – vanliga träningsälskande människor som kanske inte är till 100 % kapabla och motiverade till att träna just varje gång utan undantag. För att de kanske måste jobba just då. Laga mat. Ta hand om sina barn. Pussas. Plugga fysik. Hälsa på en gammal vän. Och dessa de, ska inte behöva må dåligt för att de ibland prioriterar annat. Så länge det bara är ibland så lider faktiskt inte träningen ett dugg. Snarare tvärtom, tror jag.

    Nu vart det ett långt inlägg, pust! Men jag tror att ni förstår. Med denna utläggning vill jag egentligen säga till alla er som nån gång råkar bomma ett träningspass för nåt annat viktigare-just-då och får dåligt samvete som kanske lämnar er mentalt förlamade:

    GÖR HELT ENKELT INTE DET :)

    Vi tränar för att det är kul och vi ska inte behöva associera ordet “träning” med dåligt samvete. Hellre lägga energi på nytt träningspass än på det som ändå inte kommer tillbaka!

    Om en timme loggar jag ut från den här datorn, snör på mig mina nya finfina Asics och ger mig ut på en satans skön fredagsrunda längs med Svartån. Sen blir det rosé och middag med älskling och några andra.

    Puss!

  • Cykel

    Apropå säsong

    God morgon folks!

    Sol som fan, 10+ ute och en kall nordan som ligger på.

    Cykelmunderingen redo för kvällens runda med klubben, nu hoppas jag att mojon (och solen!) håller i sig även på kvällen :)

    Har dock kommit att tänka på en sak… På vintern åker jag ju skidor. Då blir det mycket skitsnack här på bloggen. Men går ju inte att ändra bloggens namn till Skidkatten? Omöjligt rent fysiskt. Men ni hänger väl med ändå hoppas jag? Skidor är snötidens cykel, fast med snyggare armmuskler som bonus!

    Målgång i förra årets StafettVasan

    Nu – jobb.

    Puss!

  • Cykel

    Blundar lite

    Hej folks.

    Smått dödens idag.

    Äter medicin mot en ettrig sensommar-UVI och lider av biverkningar så som magsmärtor, muntorrhet och extrem trötthet :( Gjorde ett försök att springa till jobbet idag – i mina nya Asics dessutom! – men mötte motstånd i form av syra, seghet och yrsel. Blev fyra oinspirerade kilometer till tonerna av Lady Gaga (hade inte gått annars ju!)

    Låt oss titta på lite glada semesterminnen istället! (har ju lovat er att visa de flesta så småningom, vart en del efter tre veckor borta…) :)

    Här är jag extremt svettig (kanske 35+ ute?) men pepp efter den jobbiga stigningen upp till den vackra vattenfallsdalen nån mil upp från där vi bodde i La Colle-sur-Loup.

    Och här är den, den sagolika dalen med iskallt vatten och de många små vattenfallen och de ännu fler små canyoning-fransmännen (ej med på bild)!

    Och här är den otroligt goda bakelsen som vi åtnjöt på en bar i Cagnes-sur-Mer på Rivieran när vi kollade på en av de senare Touren-etapperna. Den må se vanlig ut men jag dog godhetsdöden, på riktigt.

    Här är den underbart goda franska frullen Madame bjöd oss på när vi bodde på flotta La Bastide De L’Empereur utanför Nice! Älskade mest hennes hemmagjorda fikonsylt.

    Och här är mitt livs lätt finaste fyrverkeriuppvisning i Embrun. Vi lyckades nämligen pricka in stadsfestivalen!

    Här är de franska arbetargubbarna svärandes och kedjerökandes på bar i Bedouin i Provence. Jag har alltid förknippat Frankrike med just såna gubbar, har inte ni? Det coola var att deras fruar var otroligt eleganta, i enkla klänningar men med hatt och allt.

    Här är jag glad och pigg på väg ner till Bedouin för lite välförtjänt middag efter att ha småkraschat på min väg upp mot Mont Ventoux!

    Och här är jag, på färjan mot Danmark. Alltså kanske den första bilden som togs på resan. Vill inte avsluta med en sista bild. Vill fortfarande inte hem. Är kvar i Frankrike i mina drömmar!

    //småsjuk katt

  • Cykel

    Dagens finaste fyra

    Hej. Här kommer fyra saker jag tycker är fina, just idag.
    Min favvobloggaren BigMollos frieri till sin Linda efter hans omtumlande Miglia Italia-trip.

    Nightmusic med Grimes. Magiskt!


    Naturens förvandling just nu. Jag känner den med hela min kropp och det vibrerar, det lever, det är så självklart nu.

    Det faktum att favvomodset Bradley tänker att sponsra ett seriöst kvinnligt cykellag. Det är år 2012 och småsjukt att de kvinnliga cyklisterna inte tjänar lika bra som de manliga. Men det Wiggins gör, det är fint.

    Vad tycker ni är fint idag?

  • Cykel

    Cykla njuta av hösten cykla

    Igår var en dag utöver det vackraste! Så jag hoppade på biken det första jag gjorde så fort jag var klar med jobbet. Det skulle njutas höst, min favvoårstid punkt slut!

    Rävet var upptagen med att läsa om de senaste trenderna. Han fick stanna hemma.

    På med bibsen & annat nödvändigt!

    Och ut på asfalten. Medvind i ca 15 km…

    Precis som vackra vyer (här Irsta Kyrka), sen motvind hela vägen till Tunbytorp (trist enormt industriområde) där jag skulle hämta ett efterlängtat paket!

    Glad men svettig kämpe i motvind.

    Öppnade upp paketet och slängde in de nya löparskorna i musetten! Åh så lätta och sköna de verkar.

    Blev smått deppig över att jag glömt att stänga av gps:en vid Tunbytorp, vilket gjorde att snittfarten sjunkit avsevärt. Irrade ju omkring där i säkert 20 minuter innan jag hittade till UPS. Men hade 27 km/h i snitt fram till Tunbytorp, inte illa med tanke på att jag var själv och att det var motvind! :)

    Nu lyssnar jag på den här killen och håller tummarna för att det utlovade regnet i eftermiddag uteblir. Idag ska det cyklas klunga!