Förhoppningsvis är de här ikväll eller imorgon eller kanske som senast på fredag – mina nya bokförvärv! Att läsa är ett av mina äldsta, och största intressen och att läsa om cykelsporten och människorna och händelser inom den är för mig att kombinera det bästa utav de världar. Jag har länge letat efter bra cykelrelaterad litteratur – vill liksom inte enbart trycka i mig torra fakta om år hit och medalj dit, sånt finns på nätet – men nu har jag hittat tre klassiker som jag hoppas är “skönlitterära” nog för att få flow på läsningen.
Skönt trasiga ben efter förrgårdagens intervallpass och gårdagens klungrunda.
Lite bitterhet över att jag fortfarande måste dra den där om att I’m not a climber för jag är så förbaskat usel på att vara snabb i backar.
Knät ger sig också till känna… Igen… Men inte lika mycket som sist. Det brukar bli så om jag tar i efter att inte cyklat på några dagar.
Men ändå glädje över ett trevligt, om än smått blött pass med tre trevliga VCK-herrar igår.
Ikväll blir det till att storstäda hela lägenheten (inte gjorts sedan före semestern). Misstänker att det blir tuffare än vilket cykelpass som helst… ;)
Ha en fin dag nu!
En av de absoluta cykelhöjdpunkterna under vår fina semesterresa var min tur runt den obeskrivligt vackra sjön Annecy.
Annecy, som ligger belägen i en dalgång i sydöstra Frankrike, är landets näst största insjö. Sjön är ca fjorton km lång. “Annecysjön omges av Bornesmassivet i väster (Tournette 2 351 meter, Dents de Lanfon, Mont Veyrier och Mont Baron), Baugesmassiveti öster (Semnoz och Roc des Bœufs). I norr finns Annecy-le-Vieux samt Annecy och i sjöns södra del Bout-du-Lac, dalen som i sjöns förlängning leder bort mot Faverges” (Wikipedia)
Bilden snodd härifrån. |
Peters ödmjuka vy uppe på Semnoz-kullen, ett par tusen meter över havet |
Han såg Mont Blanc, bland molnen långt borta…
Moi med smärtande knä, kände mig inte riktigt redo för att klättra i tusenmetershöga berg så jag gav mig ut på en tur runt Annecy. Tyvärr ballade min Endomondo-app ur efter några kilometer så jag har ingen rättvis runda att visa er. Rundan blev dock ca 40 km lång och av varierande svårighetsgrad.
I den riktningen cyklade jag |
Jag utgick alltså från byn Annecy, cyklade mot Doussard och sedan tillbaks mot Annecy på andra sidan sjön.
Man kunde välja mellan att köra på bilvägen eller på cykelbanorna. Jag kombinerade båda. Kvalitén på cykelbanorna varierade rejält. De i Annecybyn låg direkt på bilvägen, var smala (knappt så en cyklist fick plats i bredd!) och man fick hoppa av cykeln vart tionde tramptag för att undvika att köra på fotgängare som glatt marscherade var de helst ville. Så småningom övergick de smala, livsfarliga cykelbanorna till en cirka tre cyklister bred cykelbana längs med sjön. Här kunde jag börja slappna av och njuta av cyklingen och farten. Enda gången krånglet uppstod var vid övergångsställen (alternativt korsningar) som kantades av säkerhetsgrindar vilket innebar att man ibland fick köa tillsammans med andra cyklister.
Till skillnad från sjöns “första sida” (vänster på bilden ovan) så är den andra sidan bergig. Jag som egentligen mest ville “gå på tur” (läs: blåsa på glatt och med vinden i hjälmen) fick finna mig i att klättra i visserligen rätt korta, men branta (ingen backe under 8 %) backar utan att se själva sjön eller veta om och när jag skulle komma fram. Men det var värt mödan. Efter klättringen väntade den underbara färden ner – tyvärr i motvind, men ändå! – jämte bilarna och de andra cyklisterna. Jag cyklade genom små pittoreska byar med krumma baskergubbar i överflöd, små gulliga badställen med glada franska ungar plaskandes i små vikar och ja… ni fattar, idyllen var fulländad. Jag hade till och med nästan glömt hur ont knät gjorde.
Rundan avslutades med en kort, men irriterande bit cykelbanecykling inne i Annecybyn. Kändes som att hela Frankrike samsades om den trånga strandsträckan…
Kvällen avslutades med en pizza värd namnet, glass och några kalla nere på byn.
Madame Pizza |
Jag rekommenderar med andra ord starkt att åka och köra sjön runt! Förvänta er ingen extrem cykling (så vitt ni inte väljer att bestiga nåt berg på köpet, vilket kan också vara idé om tid finns!) men ta er tiden att cykla runt sjön för utsikternas och baguetternas skull. Trots att sjön känns överexploaterad på vissa håll så är den ren och strålande vacker :)
/solskenscyklisten Katja
Åkte på Tabata-intervaller på Activio-passet igår. Att det handlade om intervaller förstod jag redan under passet, men väl hemma kollade jag upp vad det var för djävulskap ledartanten hade hittat på.
Visserligen lyckligt ovetande om min maxpuls (elektroniken gick enbart på min ålder, jag menar jämför Katja, 26 bast 78 kg livsnjutare varav 8 rumpa med Lill-Elin (påhittad karaktär), 26 bast 56 kg from löperska)).
Men dryyygt… Benen hotade med att dö och handen sökte sig till belastningsreglaget och jag började känna något som bäst beskrivs av WHYYYY LOOORD? Stönade kanske lite väl jobbigt för de närmast sittande damerna glodde lite väl mycket på mig.
Men. I efterhand.
Grymt skönt pass. Känns i benen.
Kommer att göras om!
Hej.
Första dagen på jobbet efter semestern… Trevligt att återse kollegorna och vara tillbaks vid “ritbordet” (läs: datorn). Men tufft rent psykologiskt, att ställa om kroppen till att sitta stilla i nio+ timmar per dag. Hade velat starta jobbhösten med en vacker racertur på kvällen, men nu verkar det dra ihop sig till regn. Så då har jag ringt och bokat in mig på en Spinning Activio-pass på Feelgood. Egentligen är jag föga förtjust i inomhusträning under sommarperioden, men kroppen skriker efter cykling och då gäller det att bita ihop, blunda och se Alperna framför sig när man pressar på.
Får trösta mig med att det är klubbcykling imorgon. Är vädergudarna med oss så blir det klunga, skratt, utomhussvett och lite skvaller.
Åh, det är så mycket jag vill berätta för er nu efter semestern! Anteckningsboken är fylld med cykel- och resrelaterat klotter och höjdmetersangivelser, det har tagits enorma mängder bilder och hjärnan kokar av alla intryck. Men så måste jag hitta tid också… Vi får beta av allt så småningom.
Men nu är det slut med dagdrömmandet, träning väntar!
Åh, känns som det var igår man satt och mös i det gröna schweiziska gräset på Col de la Croix i väntan på att Touren-grabbarna skulle dyka upp i backen… |
Kan vi få nog av våran favvo-mod Bradley?
Nej!
Vill vi få någ av våran favvo-mod Bradley?
Nej!
Just nu vill vi alla (oavsett kön, nationstillhörighet eller cykelform) odla rödlätta pollisar och glida runt och bara enjoy beeing British :)
Wiggins-hysterin fortsätter… Inte bara Rapha har hoppat på Wiggo-tåget med sin polisong-tävling (joina vettja, glada cykelgubbar!). Även Fred Perry vill dra nytta av Bradleys brittiska vinnarlooks och gör det bra med sina tre Wiggins-inspirerade pikéer. Vissa är till och med bittra på Brad!
Och om ni fortfarande inte kommer in i British mood efter att ha skaffat er pollisar och klätt er i Fred Perrys pikéer – ja, då finns det bara en sak som hjälper – musik. Här går det alldeles utmärkt att lyssna och prenumerera på en Spotify-lista som skulle göra Wiggins rather, om inte säga much, proud.