Cykelkatten Posts

Tja, jag lever bara så att ni vet. Här får ni en liten träningsutvikningsbild som plåster på bloggläsarsåret. Tagen i het toalettmiljö före lunchspinning-/corepasset idag.

Bibs: Rapha / Tränings-bh: H&M

Sköt om er så hörs vi snart!

Hej.
Jag tänkte idag dela med mig av vad i alla fall jag tycker är en komplett och prisvärd basgarderob för längdskidåkning. Jag vet av erfarenhet att det som funkar för mig inte behöver per automatik funka för dig – men som den materialspelare jag är så vet jag också värdet i allmängällande kvalitetstips. 
Att klä sig rätt i spåret liknar på sätt och vis att klä sig rätt på hojen. Det ska vara – och helst också kännas – aerodynamiskt, torrt, varmt men inte för varmt (för då blir det inte torrt), lätt och förstås snyggt. Den stora skillnaden är egentligen att överkroppen aktiveras mer vid skidåkning än vid cykling (och just därför är skidåkning ett så bra komplement till cyklingen!). Och att det oftast är lite svinkallare ute. Alltså använder jag många av de plaggen jag höst-/vårcyklar i till att åka skidor i. 

Så – mitt bästa tips (förutom att köra ylle på allt som sitter närmast kroppen): satsa hellre på ett allroundplagg i hög kvalité än strö ut dina cash på massa (oftast billigare) säsongsplagg. Det gäller underställ, mellanlager, krage, mössa, skaljacka, handskar (iaf de tjockare). Tipset känns som en självklarhet men hur ofta står vi inte där och dregglar framför realådan i någon större sportaffär? Fuck realådan så vitt den inte råkar innehålla just det du har tänkt köpa från allra början. Kvalitetssportprylar är dyra och varje hundring du lägger på ett plastigt underställ som luktar apa och ser ut därefter hade kunnat läggas på ett i mjukaste ylle som för dig närmare proffsen. Eller i alla fall räddar dina stuggrannar från fatala svimningsattacker.
Collaget nedan innehåller i alla fall de grejerna som jag efter ett antal turer anser utgöra grunden i en varm, torr, stabil och snygg längdskidåkargarderob. Något att inspireras av och utgå ifrån!
  1. Yllekrage. Din hals och dina kinders bästa vän. Halsduk är gulligt och snyggt men isar till sig vilket kan väcka obehag. Min krage kommer från Rapha. Kliar inte. Rånarluva går också men tänk på att du då får stå ut med immiga brillor om du som jag har välsignats med dålig syn och linsskräck.
  2. Stabila, tajta sockor som inte knölar sig. Pölder / random skidaffär har sjyssta trepackdeals, men du kan lika gärna använda dina längre cykelsockor (om du nu mot förmodan har längre cykelsockor, din lilla rebell!)
  3. Underställsbrallor, i ylle förstås. Mina kommer från Kari Traa men Icebreaker m fl har sina varianter. Anledningen till att jag föredrar Traas är för att de är så förbaskat snygga.
  4. Racingställ – för aerodynamikens och känslans (mest känslans) skull. Jag har denna svarta från Craft, med lite loggor och grejer för att den är halvsponsrad av jobbet. 
  5. Yllekallingar – mina älskade “yfrontisar“. Finns i tjejvariant också (dock inte Raphas som jag kör) men snoppskyddet är inte till någon nackdel om du är tjej heller; blir bara extravarmt! Dessa kallingar kör du närmast huden under underställsbrallorna. Aldrig bomull (fukt!), sällan syntet (lukt!).
  6. Undermössa. Tajt och vindtät. Här är urvalet stort och vissa nöjer sig med bara en, stabil skidmössa men för en annan som lätt fryser om skallen är undermössa av högsta vikt. På den trär jag på en random snygg mössa. Yllemössan kommer från – no shit Sherlock! – Rapha.
  7. Ytterhandskar (mina från Hestra). Viktigt med bra grepp, varma ska de vara också. Det är ändå svårt att undvika lättare skavsår / förhårdnader efter många pass ute i spåret, men underhandskar (längs till höger) kan vara en idé för den med känsligare händer. Får du brutala skavsår så beror det antingen på att du har fel handskar eller för att du håller i dina stavar lite för krampaktigt (vilket du inte ska göra).
  8. Vindtät softshelljacka för extrakalla dagar (min är från Rapha). Normalt sett nöjer jag mig med dubbla underställströjor och min racingdräkt men vissa dagar är kallare än andra. Jag använder samma softshelljacka som jag cyklar i. På så sätt har jag massvis med grymma fickor att lägga pryttlarna / mandarinerna / spårkartan i. Fickor är förresten ett kapitel i sig, varför har inte Crafts racingställ några fickor alls? Måste skriva ett argt brev till dem ;)
  9. Underställströja, se punkt 3, fast för överkroppen. Ska sitta tajt men inte för tajt annars spänner det åt och har sig vilket känns obekvämt. Min är grå från Kari Traa.
  10. Underhandskar, se punkt 7.
  11. Sist men inte minst – vindtät kalling, yllekallingens storebror, den gudomliga skapelsen för oss med frusset skrevparti. Träs ovanpå underställsbrallorna och känns bara sådär wawawoom najs. Om det är ett plagg du verkligen ska lägga cash på (förutom ylleunderstället dårå, kan aldrig tjata nog om det!) så är den den vindtäta kallingen. Min kommer från Houdini och är av herrmodell för dammodellen är inte vindtät nog (typiskt).
Ha en skön dag i spåret!
Alla bilder är snodda från respektive försäljarens hemsida.

Nåt jag aldrig trodde skulle ske skedde ikväll.

Jag har (ofrivilligt, jag lovar!) gått och blivit med pannlampa.
Fortsättning följer.

I torsdags blev det dags för mig, mina Salomon EQ8 och ett gäng vänner och kollegor att bege oss till Idrefjäll för årets första skidträningsläger. Äntligen! tänkte min försummade cyklistöverkropp. Och äntligen blev det… med råge.

Träningslägret leddes nämligen av en viss vasaloppsvinnare Håkan Westin, hård i kroppen, tuff i spåret, tålmodig mot små fega flickor som undertecknad. Trivia: Håkan är släkt med Gustav Vasa. På riktigt, alltså. Hade dock tack och lov inte samma tråkiga frilla som den gode riksföreståndarn.

Från början hade jag inte tänkt att delta i kursen. Tänkte mest irra omkring uppe på fjället tillsammans med mina minnen och en och en annan frusen tår i ansiktet.

Gubbsena fina anmälde dock mig helt sonika och tur var det!

För istället för att irra omkring med frusna tårar (och tår) så var det hårdkörning både under för- och eftermiddagen! (har fortfarande vissa rörelsesvårigheter fast det gått ett par dagar)

Håkan gick igenom sina bästa vallatips och hjälpte en att välja rätt fäste och grejs. Var förresten mäkta nöjd med min grundvalla. Alldeles lagom med glid! Tack Taavo-mannen & tack Bonniers som sponsrat mig med Mattias Svahns sjyssta handbok.

Övade teknik – precis vad jag behövde! Lärde mig, äntligen, det perfekta stakningsfrånskjutet (om du läser det Håkan – det vart perfekt i slutet av dag två).

Lärde mig att byta spår snabbt och effektivt! Nåväl, inte så jättesnabbt i mitt fall, men ändå mer effektivt än tidigare…

Backade lite när det kom till farliga backar. Feg jävel! Tur jag har en sjysst dämpande rumpa. Den höll när nerverna inte höll!

Och så var jag sådär skönt trött varje kväll så jag hann knappt tänka innan jag somnade och det var nog det bästa med hela lägret. Förutom alla fina samtal och skratt med mina fina vänner. Extratack till Sari för vildsvinsgrytan och till Calle på Vildmarksnästet för gudomlig kvällsföda.

och till Peter, för att du var med mig i varje gnistrande snöflinga som omringade mig.