Cykelkatten Posts

Igår var en dag utöver det vackraste! Så jag hoppade på biken det första jag gjorde så fort jag var klar med jobbet. Det skulle njutas höst, min favvoårstid punkt slut!

Rävet var upptagen med att läsa om de senaste trenderna. Han fick stanna hemma.

På med bibsen & annat nödvändigt!

Och ut på asfalten. Medvind i ca 15 km…

Precis som vackra vyer (här Irsta Kyrka), sen motvind hela vägen till Tunbytorp (trist enormt industriområde) där jag skulle hämta ett efterlängtat paket!

Glad men svettig kämpe i motvind.

Öppnade upp paketet och slängde in de nya löparskorna i musetten! Åh så lätta och sköna de verkar.

Blev smått deppig över att jag glömt att stänga av gps:en vid Tunbytorp, vilket gjorde att snittfarten sjunkit avsevärt. Irrade ju omkring där i säkert 20 minuter innan jag hittade till UPS. Men hade 27 km/h i snitt fram till Tunbytorp, inte illa med tanke på att jag var själv och att det var motvind! :)

Nu lyssnar jag på den här killen och håller tummarna för att det utlovade regnet i eftermiddag uteblir. Idag ska det cyklas klunga!

God måndag kära vänner!

I fredags var det dags för årets traditionella kräftskiva i min regi. Det blev en succé med 30 glada pers och en sjujäkla massa kräftspad… även i hissen…

Extra glad var jag över att denna donna var på besök från Göteborg! Nadja, min äldsta och bästa vän, och en alltid lika pigg promenör (säger man så). Tog henne under armen på lördag och gick i över fyra timmar ute i Björnöskogen! Det ni.

Skogen var full av höstunder så som färgglada löv, oljefärgade skalbaggar

och förstås, svamp!

Så vi plockade och plockade! Inte bara kantareller förstås. Utan asp- och björksoppar, taggsvampar, blodriskor och ett par tre karljohannar förstås.

Peter flashade förbi alldeles het och ingeggad som en äkta ämtebecyklist han är :)
Svamparna blev till en rätt så grå men gudomligt god stekgegga och – tänka sig! – vi dog inte trots att vi inte var helt hundra på exakt alla svampar kanske…

På söndagen vaknade jag tidigt tidigt för att hinna sticka till jobbet, hoppa på min racer och ge mig ut på en långtur med klubben… Men så började det regna så jag skickade ut mannen på en rullskidstur och snörade på mig mina gamla nikes för en löptur till jobbet. Där blev det till att skura bort kräftspadet… även i hissen…

Och på kvällen lagade vi världens enklaste och godaste risotto! (Med kräm fräsch i för extra geggighet förstås) :)

Kanoners helg med andra ord, men nu kliar det i bena efter cykling!

Kom ihåg var ni hörde det först… 

Fast hallå, det var ju självklart liksom.

Cykelkatten <3 Rapha <3 Wiggo <3 Sky.

Det är ju nästan en självklar equality :)

Alltså helt seriöst borde Rapha börja med att sponsra mig 
så mycket som jag tjatar om deras kläder. 
Bara så att du vet, Matthew from London ;)

Alltså helt seriöst.

Hade nån för ett halvår sedan frågat mig om jag kunde springa fem km så hade jag skrattat åt stollen i fråga. Jag, 5 km? Springa är ju fett tråkigt, det går fort och förresten så klarar jag knappt av att springa till bussen, typ.

Igår sprang jag och älskling nästan sju (6,82) km i varierad terräng. Det var min tredje (!) löprunda sen typ, gymnasiet. Kanske 80 % asfalt, resten skog, backe upp, backe ner. Rötter och kottar och grenar och lera och mossa och allt annat skojigt.

Det var ett av de roligaste träningspassen jag kört på länge. Jag älskade varenda meter utom de på asfalten.

Och visst, jag har rätt långt kvar till de avundsvärda under 5 min/km. Men jag är på god väg. Jag kan. Jag fixar.

Och
vilket jag aldrig trott skulle hända mig?
(den tunga gängliga flickan)
ibland känns det som att fötterna lyfter av sig själva… 
Ni vet, den flygande känslan.

Visst, den kommer mest i slutet, efter kanske sex tunga, tunga kilometer, men den kommer. Och jag tackar cyklingen för det. Utan cykling hade jag aldrig kunnat börja njuta av löpning.

I våras tog jag denna bild när jag cyklade uppe på Badelundaåsen.
Igår var det dags att anstorma den med löparsteg. Alltid lika vackert där!

Hallojs kära vänner!

Idag är det sådär underbart friskt men rätt så varmt och färgstarkt varmt ute, riktigt höstligt! Alltså dags för en höstlig to-do-lista i bästa Vilma-stil :)

Så let’s go… Denna höst vill jag:

  • Fortsätta ha roligt när jag tränar! Jag har skrivit om detta förut och jag kommer att skriva om detta igen. Hör på min vän, här har du mig som provat på det mesta inom träning (utom extremsporter) – du kommer ingenstans om du inte har kul under träningspassen. Nu har jag börjat finna glädje även i löpning – kors i taket! – firar med nya skor och skålar inombords. Alltså:
  • Löpa minst två gånger i veckan. Behöver inte vara speciellt långt, inte i början i alla fall. Målet är förstås den åtråvärda milen, men jag måste ligga på rätt nivå här i början. Vill knappast sluta med trasiga senor, knän eller allt annat som kan paja om man går ut för hårt.
  • Cykla minst två intensiva pass > 6 mil i veckan. Igår missade jag klubbträningen pga. privata skäl. Alltså ska jag ta igen ikväll, på ett eller annat sätt. 
  • Cykla minst ett längre (men kanske lugnare) pass > 8 mil i veckan. Förläggs rimligen under helgtid. Nu har jag knappt varit hemma i Västerås de senaste helgerna. Alltid är det nåt som ska hända! I helgen och nästa helg är jag dock hemma. 
  • Äta mindre ute och mer matlåda. Finner sällan nöje i att äta matlåda, men vad ska man göra… Handlar helt enkelt om cash money. Vill jag ha en ny bike och kanske en ny systemkamera till sommaren så får jag bita i det sura äpplet. 
  • Pussas så mycket jag kan. För att det är satans gott och jag blir så glad av det :)
Nya numret av Cycling Plus är här :D
Överhuvudtaget, denna höst lovar att bli en mysig en. Det är många spännande saker på gång… inte minst cykelmässigt, men dem tar jag upp allt eftersom! Annars känner jag att det är skönt med lite rutiner. Bara jobba, träna, njuta av min underbara kille, träffa mina vänner utan stress, ja bara andas. 

Och, självklart, börja fundera på vilka lopp jag vill delta i nästa år. Så att det blir lite extraroligt att träna.

//peppad katt