Cykelkatten Posts

Helvete.

Har dragit på mig urinvägsinfektion, igen.

Kära cyklistor: vad ni än gör, cykla aldrig i kylan med ”glugg” mellan jerseyn och cykelbrallan. Kör på bibs. Ha en extrastor tröja. Vad som helst. ”Gluggen” är raka vägen till urinvägsinfektion alternativt korsryggsbesvär.

Cykel

1. Min läckra Specialized Dolce
2. Sol = värme
3. Ett av favoritcaféer Kalle på Spången

Men se där… Visst finns det nåt som inte riktigt känns rätt på denna idylliska bild? Ja just det! Flaskstorleken! Ajabaja. Men undertecknad är en törstig jävel och har inte riktigt lyckats komma till skott med en andra flaskhållare. Så – i dagsläget kör jag med en överdimensionerad bidon! Cipolini hade varit smått besviken…

Cykel

1. Min läckra Specialized Dolce
2. Sol = värme
3. Ett av favoritcaféer Kalle på Spången

Men se där… Visst finns det nåt som inte riktigt känns rätt på denna idylliska bild? Ja just det! Flaskstorleken! Ajabaja. Men undertecknad är en törstig jävel och har inte riktigt lyckats komma till skott med en andra flaskhållare. Så – i dagsläget kör jag med en överdimensionerad bidon! Cipolini hade varit smått besviken…

Cykel

Mallis vår 2012.

25+ ute. Dryga, långa backar på den smala, torra vägen upp till Petra.

Jag, ensam med cykeln, vinden, fåren på finkornas betesmark som omringar mig. Och Lana del Reys Born to die och Blue Jeans i hörlurarna.

På slätan. I nerförsbacken.

I uppförsbacke – punk, ska och så lite glad pop. Kämpa kämpa.

Men sen – belöningen. Sammetsrösten som smeker hjärtat.

Jag kommer aldrig att glömma känslan av när hjärnan trampsteg efter trampsteg töms på tankar, blir lätt, kommer in i samma rytm som kadensen, svetten rinner ner från pannan, ner mot munnen, slickar mig om läpparna. Ler mot solen och mot nästa backe.

Under denna timma, jag är helt fri.

Jag går från born to die till born to fly.

Cykel

Mallis vår 2012.

25+ ute. Dryga, långa backar på den smala, torra vägen upp till Petra.

Jag, ensam med cykeln, vinden, fåren på finkornas betesmark som omringar mig. Och Lana del Reys Born to die och Blue Jeans i hörlurarna.

På slätan. I nerförsbacken.

I uppförsbacke – punk, ska och så lite glad pop. Kämpa kämpa.

Men sen – belöningen. Sammetsrösten som smeker hjärtat.

Jag kommer aldrig att glömma känslan av när hjärnan trampsteg efter trampsteg töms på tankar, blir lätt, kommer in i samma rytm som kadensen, svetten rinner ner från pannan, ner mot munnen, slickar mig om läpparna. Ler mot solen och mot nästa backe.

Under denna timma, jag är helt fri.

Jag går från born to die till born to fly.

Cykel