Igår när jag var ledsen över min dumma fot så passade jag på att drömma om bergen istället (ja, det finns vissa sommarplaner…)

Resultatet ser ni här. En vacker akrylcyklista med medelhavsansikte och vackra kullar i bakgrunden.

Förresten så mår foten bättre nu. Världen kanske inte går undan. Jag får nog tyvärr stå över cykelträning idag och imorgon, men i slutet av veckan kan jag nog vara tillbaks i sadeln. 

Cykel

Igår när jag var ledsen över min dumma fot så passade jag på att drömma om bergen istället (ja, det finns vissa sommarplaner…)

Resultatet ser ni här. En vacker akrylcyklista med medelhavsansikte och vackra kullar i bakgrunden.

Förresten så mår foten bättre nu. Världen kanske inte går undan. Jag får nog tyvärr stå över cykelträning idag och imorgon, men i slutet av veckan kan jag nog vara tillbaks i sadeln. 

Cykel

Känns bra att någon i teamet håller ställningarna! Här är Peters läckert dirty Canyon vid Gropen*? Antar jag? Rätta mig om namnet på vattendraget är fel ;)

* Gropen, även kallad ”Hökåsen-gropen”. Tidigare grusgrop, sedan vattentäkt och nu badplats. Visste-du-att: boende nära gropen fick skattechock när skattekontoret kom på att de bodde nära en strand.

Cykel

Känns bra att någon i teamet håller ställningarna! Här är Peters läckert dirty Canyon vid Gropen*? Antar jag? Rätta mig om namnet på vattendraget är fel ;)

* Gropen, även kallad ”Hökåsen-gropen”. Tidigare grusgrop, sedan vattentäkt och nu badplats. Visste-du-att: boende nära gropen fick skattechock när skattekontoret kom på att de bodde nära en strand.

Cykel

Så förbaskat, förbaskat ledsen och besviken.

Kanske borde döpa om Cykelkatten till Skadekatten eller något liknande muntert.

Från att inte kunnat cykla ordentligt pga. ryggskott till att knappt kunna gå pga. icke-diagnostiserad (än) men likväl extrem smärta i fotankeln (inne i knölen, typ och sprider sig upp och till sidor). Smärtan uppstod i torsdags och vill inte släppa. Jag försöker vila foten så mycket som möjligt och har tejpat om den. La idag nästan 200 kronor på nån smidigare variant av bandage. Jag kan inte gå i trappor utan att nästan skrika av smärta. Jag kan absolut inte ha tyngden på foten, vänsta foten.

Och

jag kan absolut inte trampa på cykelpedal med foten. Den treminuterslånga cykelfärden på damtralla från jobbet till stationen igår kändes som ett tretimmarshelvete smärtmässigt. Tur jag fick vila foten en timme på tåget efteråt.

Jag vet inte hur smärtan uppstod. Förmodligen blev fotleden överansträngd och inflammerad. Nu återstår det vanliga, jobbiga – få läkartid, få foten undersökt, förhoppningsvis röntgad. Sedan – försiktighet och vila?

Mju :(

Visst, jag kan trösta mig med coola citat från hjältarna.

I know that when you have an injury you need time – it’s not as if you just suddenly lose your talent (Tom Boonen)

Men tid.

Det funkar förstås för Boonen som har tränat järnet och varit på topp under mesta delen av sitt liv. Det funkar att vila ett tag, sedan är styrkan tillbaka rätt snabbt i och med att det mesta sitter kvar i kroppen.

Men för mig.

Som efter en lång, och dryg väg kantad av smärta, besvikelse och uteblivna mil ska vila – igen – för att hinna träna – när då?

Jag vill inte vila. Jag vill träna. Det är sommar. Det är vackert. Jag har nya cykelskor och en kropp som bara längtar efter att ta sig ut på vägen.

Cykel