Cykelkatten Posts

Dagen före.
Du sitter på soffryggen inne i arbetsrummet och tittar. 
Vad gör du kärlek, frågar jag för du är tyst. 
Nä, tittar på min cykel bara. Så snygg den är. 
Och jag håller med dig.
Ja, den är otroligt snygg, men vi måste nattas nu. Kom.
Och så myser jag in dig och så sover vi gott.

Jag är lite ledsen och småirriterad. Det har varit struligt med vissa jobbgrejer på sista tiden och jag vill få undan en sista grej innan jag kan logga ut för dagen. Du kommer in på mitt rum, tre rum mellan oss från ditt rum, och vill prata lite, jag pussar på din fluffiga mage, i smyg, som jag alltid gör (uscha för magpussar på jobbet!) – men gör jag det just idag? – jag tror att jag gör det, men sen skickar jag iväg dig. Iväg med dig, jobba nu så får vi åka hem snart! Du säger att du nog tar cykeln hem och jag säger kom snart, inte cykla långt, nej en halvtimme bara säger du. Och jag förstår dig, det drar i kroppen din, du måste träna för att må bra.

När jag är klar så klär jag på mig mina vanliga ytterkläder. Går förbi ditt rum, tror att du har åkt men du är kvar och pillar på nånting. Går in till dig och kysser dig mjukt på den lena tinningen och den duniga hjässan, masserar lite på ditt trötta huvud. Älskar dig gumman, säger du snabbt och tyst och ler och jag svarar – jag minns inte vad jag svarar men antagligen så fnissar jag till bara för det känns så gott på hjärtat! – och så hjälper jag dig snabbt med en datorgrej och så går jag till mitt rum igen och hämtar nåt och vinkar hejdå till dig med vanten.
Det är mörkt ute. Kallt. Jag sätter mig på min tralla. Cyklar lite snett, tar en genväg inne i stan. Ska jag åka förbi Friskis och betala årsavgiften? Äsch, gör det imorgon. Hämta kappan hos skräddarn? Nä, har ju tvättid, måste hinna innan nån annan snor tiden för att vi är sena. Springer dock in på Coop, handlar lite gott, vill överraska dig, laga nånting vi inte ätit förut. Inspireras av ett recept på rotfruktspytt med sidfläsk. Kalas, tänker jag, har ju lite rotfrukter hemma, bland annat de där dumma svartrötterna jag råkade köpa av misstag. Fast byter ut fläsk mot korv. Det får bli goda babytomater till, sen så ska jag göra en färskoströra med rosépeppar i. Munkar? Nä… Inte idag. Det får bli ostbågar istället. För du njuter ju så av dem. Det bästa jag vet – överraska dig med nåt gott. Salt före maten – sött efter maten. Ja, ostbågar blir grymt.

Jag är seg. Har tankarna på annat håll. Vill komma hem. Vill att du ska komma hem. Helst på en gång. Men kanske hinner ta en dusch? Fast först, tvätta. Skyndar mig in i tvättstugan, yes, ingen där än. In med massa tvätt, trosor, träningsplagg, vita lena Rapha-sockisar, fintvätt check, och så skjortor förstås, dem måste vi ju stryka snart nu när de blir tvättade. Blir dålig i magen. Konstigt. I köket, metodiskt, sakta, skalar alla rotfrukter som finns. Sakta, sakta. Varför så sakta? Tiden går. Ner igen, hämtar tvätten. Maten är klar. Eller springer jag en gång till till tvättstugan? Maten klar sen länge. Magen dålig. Oron äter upp mig inifrån. Varför hör du inte av dig? Varför svarar du inte på mina sms? Mina samtal? Var är du? Skickar iväg mitt tredje sms. Älskling, jag är uppriktigt orolig. Skräms inte. Ring! Hör din röst i svararen, om och om igen. Börjar ringa till akuten. Kommer inte fram. Ringer igen. Och igen. Förstår egentligen inte varför jag ringer. Vad skulle han där att göra? Men tiden går och det har snart gått tre timmar sen maten blev klar. Oron svämmar över mina tankar, sköljer över hoppet. Tänk om han hamnat i nån olycka med cykeln tänker jag. Brutit nånting, ligger på sjukan. Måste få tag i akuten igen. Kommer fram till slut. De kan inte säga nåt nu, först vill inte ge ut uppgifterna alls för jag kan förstås inte komma på hans sista fyra i personnumret, sen efter att jag ber och ber och säger det är min man! – ja sen så sticker hon iväg och återkommer och säger sen att ja, de ringer mig sen när de vet något för kvällsrapporten har inte kommit in än. Ok, sure, visst. Lite lugnare, han verkar inte vara där, annars hade de ju sagt, eller hur, eller hur?

Skickar iväg ett sms till din son som bor kvar hos sin mamma. Ber honom att höra av sig till mig genast, bara svara om pappa är där, med dem, så blir jag lugn. Men jag vet. Jag vet att han inte är där. Och hade han varit där så hade han meddelat mig det för

ett

två

tre

timmar sedan. Timmar, de längsta timmarna i mitt liv, fyllda med tankar – från både humoristiska och fyllda med lättsam svartsjuka till sådana, enbart kräksjuka av oro.

Jag får inget svar från sonen.

Runt tio ringer det på dörren. Gällt och kanske, minst en och en halv sekund.

En kort första tanke, det är min Peter. Nåt har hänt, hoppas han inte är ledsen! Men jag vet. Vet att det inte är han. När jag öppnar dörren och släpper in den blonda polismannen som med allvarlig min pratar om nån trafikolycka så har jag förstått

varför du inte ringt mig sedan klockan kvart i sju

kvart i sju

då hela vårt liv krossades mot asfalt, om och om tills det inte blev något liv kvar. 

Hej.

I helgen var det sjukt vackert ute. Kallt, friskt, gyllenerött och så hav med blåhimmel på det.
Jag gav mig ut på en löptur, helt själv.
Jävligt starkt för att vara mig faktiskt. Minuttiden tenderar alltid att bli högre när jag springer själv, vet inte varför.
Men inte hade jag några större mål i söndags än att springa skallen ren på onödiga tankar.
Samt få en stund med min just nu absoluta favvomusiker Miles Kane, så otroligt bra menfrågaintevarför.
Tog mig ut på favvoåsen, Badelundaåsen. Backe upp och backe ner.
Så skönt att slippa fastna i hästskiten nu när marken frusit till lite!
Och så gott med frostnupna rönnbär när man blir lite törstig.
Älskar rönnbär, så otroligt gott menfrågaintevarför.
Tog ett par kilometer innan de träningsvärkande benen kom igång ordentligt.
Vart till slut nollkommasju mil (Peter lär mig att räkna allt i mil!).
Jobbiga, svettiga, åh så sköna!

Här får ni min lista med mina Miles Kane-favvisar. Perfekt för lugnare löpturer.

Tog ni också vara på solen i helgen som varit?

Hej.

Kom än en gång att tänka på en sak igår kväll när vi såg på nyheterna.
Enda gången svensk television (och andra medier) har med cykelsport så handlar inslaget om – tadaa! – dopning. 
Det går säkert att dra paralleller till andra grupper i samhället som får samma noga utvalda rapportering.
Men jag nöjer mig med att konstatera att det är rätt så trist som det är nu. Inte så konstigt att så många ungdomar, speciellt pojkar, växer upp i tron om att gymbiffning, fotboll och hockey är de enda rätta idrottsvägarna. Det är ju representanterna för de sporterna enbart, som får agera hjältarna på idrottssidorna.

Källa: DN
Melodi: Beväpna er med Ebba Grön

Haha, sicken snigeldag!
Jag skojar inte.
Boxningspasset i torsdags handikappade mig för ett par-tre dagar framåt.
Jag kan t ex inte gå nerför trappor annat än baklänges.
Jag behöver hjälp för att resa mig ur badkaret.
Ger ifrån mig småkonstiga skri när jag ska sätta mig ner varsomhelst.
Har en väldigt, väldigt konstig gångstil.
Ryggen har också tagit stryk så jag har himlans bäst hållning just nu. Ofrivilligt, alltså.

Idag begav jag mig dock till stan för att (med Peters ord) “kitta upp mig lite” inför de kommande utmaningarna i form av nystart på F&S / kommande skidsäsong. Tanken var att jag skulle komma hem med a) två nya träningslinnen och b) en sjyrrans “gunda” (kalling med vindtätt därframme) så jag slipper låna Peters.

Vanligtvis tar det ca 25 minuter för mig att ta mig hemifrån till stan.
Idag tog det cirka 50 minuter.
Jädrans träningsverk.
Hann i och för sig ringa min bästis jag inte pratat med på länge. Slapp tänka på smärtan ett tag.

Efter stan:
Det blev tyvärr varken nya linnen eller “gunda”!
(att det ska vara så svårt att hitta enkla, tajta träningströjor som ser ut som vanliga figurnära tröjor fast är gjorda i funktionsmaterial. Varför så konstiga skärningar och skumma hål på ställen man typ inte behöver hål på? Och varför så få kulörer? Blev inga. Får bli nätshopping eller nåt.)
“Gundan” hade de inte heller i stan men sa att den kanske fanns i deras mer skid- och cykelinriktade butik på Erikslund. Får bli en cykeltur dit i veckan.

Men i alla fall!

Som den yllefantast jag är så blev jag överlycklig när jag äntligen hittade det perfekta understället!

I mjukaste merinoull, från norska Kari Traa. Härligt grå med cykelrosa detaljer, hur kunde jag motstå? Jag har länge letat efter ett vackert underställ som är anpassat för de kvinnliga formerna. Har en ylletröja från Icebreaker sen tidigare men den är supertight, rätt så tjock och till för cyklingen. Den här är ultratunn och sitter smäckert men ändå lite ledigt, så som jag vill ha det när jag åker skidor.

Helt ärligt, om det är ett plagg som man ska (!) lägga pengar på så är det faktiskt understället. I ylle, inget annat. Bästa materialet som både värmer / kyler när det behövs och leder bort fukt. Dessutom är ullen naturligt antibakteriell och luktfri (till skillnad från syntetkläderna som behöver tvättas efter varje träningspass). Men så är ett underställ också en investering. Sköter man det rätt (40 grader ylleprogram) så håller det i princip hur länge som helst. 

Nu längtar jag verkligen till skidsäsongen! Har ett antal skidweekends inplanerade men låt oss hoppas på massor med snö här hemma också. Måste förresten göra rent skidorna. Åh längtar så!

Tog lite mer än 50 minuter att komma hem. Handlade på vägen också. Var tvungen att gå nerför lite trappor.

Imorgon är det tänkt att jag ska nypremiärträna på F&S. Lär bli antingen Cirkelfys eller Station 75 minuter.

Så jädrans skönt att få tillbaks träningsvärken.

Även en galen cyklist behöver lite armmuskler :)

Nu – bums i säng med ny bok att nattas till.