Cykelkatten Posts

Hej.

Först ba innan jag har glömt. Jag har tills vidare inaktiverat mitt twitterkonto. Har gått och varit småless på tjänsten ett bra tag och igår var det dags. Twitter är ett fantastiskt redskap för snabb tillgång till cykelnyheter och bra kontakt med andra nördar men tyvärr så måste man först gallra igenom en masse ovidkommande jox och halvt glömt vad man är ute efter innan man är framme vid det man är faktiskt intresserad av. Det där korta skrivformatet gör det dessutom inte svårare för alla de där självutnämnda experttyckarna att klämma ur sig sina svarta eller vita (aldrig både och!) påståenden och en annan som mår fysiskt illa av antingen-eller-åsikter blir bara provocerad och (av egen maskin så klart) involverad i onödan. Efteråt känner jag mig alltid som en redig idiot som har suttit och diskuterat exempelvis barnuppfostran med någon snubbe utan barn bara för att snubbens barnuppfostranåsikt råkat kommit upp i mitt flöde. Snubben är efter diskussionen fortfarande säker på sin sak medan jag mår illa och är sur på mig själv som har gått i den mediala fällan. Är man som jag – HSP och filterlös i skallen så bör man nog avstå sådana tjänster. Jag kommer förstås att sakna Twitter och surra hoj med alla underbara och kommer ni exempelvis ihåg när jag representerade Sverige och roade typ hela twittervärlden med cykel, punk och kärlek via @sverige? Kul trivia förresten, det hörde efteråt av sig flera utländska journalister och bett om min åsikt i samband med att så många @sverige-folks blivit näthatade under sina respektive mandatperioder. Det roliga var att jag slapp näthatet och provocerade tydligen bra färre utomlands än här hemma med mitt cykelsnack (vilket säger en hel del om attitydskillnaderna mot cyklisterna i de olika länderna). Hade alltså ingen åsikt att ge… här är mina @sverige-hits om någon har tråkigt. Framöver kommer jag att förutom här (så klart) finnas på Instagram, Cykelkattens facebooksida och i era hörlurar genon Cyklistpodden förstås. Så ingen stor förlust med andra ord. Kommer dessutom fortsätta att tipsa om bra cykelkonton att följa för den som har twitter. Får jag återfall så säger jag förstås till.

Känns skönt! Ivar är liten bara en gång och den lilla tiden jag kan tänka mig att lägga på annat än att njuta av honom vill jag ska vara antingen givande eller riktigt avkopplande (som att skissa gulliga cykeltjejer när man ammar till exempel). Sådant som stör den positiva kreativiteten eller den viktiga avkopplingen får fara ut genom fönstret.

Fy fan vad kort tid man är hemma med sitt barn egentligen. Får ibland lite ångest över att jag ”måste” börja jobba igen om ett halvår. Shit, vara borta från min mjuka, rosa, pratglada Hoppetuss flera timmar om dagen varje dag? Jag vet att han kommer att få det superhärligt med sin far men vaffan, jag har väl inte skaffat Hoppetuss för att vara borta från Hoppetuss? Nåväl. Det är ett tag dit och vem vet, kanske får även jag lära mig att arbeta hemifrån vissa dagar.

Uh blev lite ledsen nu. Saknig i förväg eller hur man ska säga?

Måste strax ut och vädra oss innan dagens tristaste uppgift kallad tvättstuga.

På tal om trist – februari är på många sätt normalt sett en småtrist månad om man inte råkar bo i något soligt snöparadis (eller utomlands i värmen förstås). Det händer lite på den inhemska cykeleventsfronten och den första vårklassikern körs inte förrän i slutet av månaden så det är rätt torrt även på tevegluttarsidan. Kvällarna är fortfarande mörka och den där pannlampeentusiasmen har liksom lagt sig vid det här laget. Distanspassen är förvisso härliga men man ser i smyg fram emot att kränga av de där dubbdäcken och sätta på de finaste, snabbaste tunnisarna och känna kraften gå in i farten och inte ner i snömodden, typ. Trots att man nöter järnet på gymmet och kör sina inneintervaller och utetimmar så är formen något oklar. Man vet att man är både starkare och lite klenare, beroende till vilka kvalitéer man ser till. Har man tur och tid och cash så får man sig någon veckas höjdmetercamp på exempelvis Gran Canaria och får ett avbrott i träningsvardagen. Är man en mer allmän träningsperson så roar man sig med skidåkning eller kanske långfärdsskridskrillande. Tja – nog finns det att göra både för den som försäsongstränar inför de kommande racen och den som nöjesmotionerar men ändå, nog längtar vi alla till ljuset och till den riktiga cykelsäsongen, då precis alla vi känner är lika taggade och fulla av livslust? (vi människor är inte så olika djur och växter som vi gärna inbillar oss)

Det finns förstås något behagligt även i denna månadens lunk. Efter storhelgerna och annat energikrävande tjafs runt nyår så brukar det vara mycket, mycket skönt att veta att man har ett gäng lugnare veckor med kvalitativ och kvantitativ träning innan vårens alla förehavanden på gott och ont rubbar rutinen.

I år är det förstås varken småtrist eller särskilt rutinigt. Det är precis tvärtom. Varje dag med en kärleksunge är ett nytt makro- eller mikroäventyr, varje utevistelse en ren välsignelse (jag överdriver inte) och varje träningspass känns like a virgin – på gott och på ont förstås.

Jag har förresten justerat mina cykel- och tävlingsplaner för i år. Blir ett eget inlägg om det.

I lördags var vi till Stockholm och Söder <333, igår var vi till Örebro och nu ska vi ut och hänga med en mamma här i Västerås. Ikväll ska vi på en lägenhetsvisning i ett vackert och blandat område, håll tummarna. Och så ska vi börja med gym på lokal (!) denna veckan.

Nu har ni livskollen. Puss och måndag på er och glöm inte att se ikapp cyklocross-VM på Youtube – en så sjukt häftig bana och tuff fajt.

Hoppetuss Livsstil

Kort Jonas

(notera btw min löstagbara överdragskjol i ylle från Ivanhoe – det överlägset bästa plagget att ha med sig i skötväskan!)

Hej.

Om ni hoppas på något bloggdjupt här eftersom bilden visar oss vid havet för någon vecka sedan så har ni kommit fel. För det första är havet rätt grunt just här vid Bönan och för det andra så orkar jag faktiskt inte vara särskilt djup just nu. Tyvärr är jag fortfarande ruggigt skör och dessutom mitt inne i en viktig men svår process så blir stressad, panikerad och svårnattad av minsta lilla över gränsen så försöker hålla alla mina icke-ivarrelaterade förehavanden på en lustfylld och icke-dränerande nivå. Har därför bestämt mig för att strunta i att tacka ja till de där kurserna jag hade tänkt läsa i vår. Min hjärna får sig massvis med bildning och näring ändå –

till exempel så har jag ett gäng cykliga uppsatser att läsa igenom och poängsätta. Har nämligen i år äran att sitta med i juryn för Cykelfrämjandets årliga stipendieutdelning till bästa cykelrelaterade uppsats. Känns gott att både uppdatera mig kring lite nya idéer och bidra till forskningen kring ökad cyklism.

Fast nu ska jag göra ett gäng rygglyft (ni ser ju till och med på bilden att jag har ont i ryggen!) och sedan ska vi ut på ett litet fredagsäventyr i det vintriga.

Imorgon är det helg och då vet ni vad som gäller 🕶

Puss och ha en glad fredag!

Hoppetuss Infra

Hej och jag vill börja med att säga – stort tack till alla er som tagit er tid att lyssna på första avsnittet av CYKLISTPODDEN. Efter bara en dag ute ligger podden redan på åttonde femte (!) plats bland svenska podcasts inom kategorin Sport och fritid, mysigt inklämd mellan fotbolls- och styrketräningspoddar.

Jag är superstolt och i och med det ännu mer övertygad om att CYKLISTPODDEN behövs. Inte minst för att den och Ridpodden är de enda podcasts skapade av kvinnor bland de trettio mest lyssnade podcasts.

Jag hoppas att ni kommer att gilla även de kommande avsnitten och gör ni inte det så måste ni lova att säga till på skarpen okay? Som en liten teaser kan jag nämna att nästa avsnitt kommer att handla om något som har hänt precis alla alla alla cyklister. Hehe och måste be Anna att kontrollera så jag inte säger liksom i var och varannan mening *tourettes*

Nu ska vi fortsätta jympa till Rancid i vårt renoveringsprojekt till sovrum.

Puss och glöm inte att gilla CYKLISTPODDEN på fb för bäst koll.

Cyklistpodden Hoppetuss Power to the readers

Wii äntligen!

Och förlåt att det tagit sådan tid att glädja er med denna premiär. Det har surrats och tjuvlyssnats lite överallt (snart 200 lyssningar på SoundCloud och Gud vet hur många nedladdningar i iTunes) och jag hade så gärna delat det första avsnittet med er tidigare här på bloggen – men att mixa, klippa, ladda upp till diverse tjänster, designa omslaget och sådant tar ”lite” tid för en småbarnsmamma. Desto stoltare är jag över att kunna presentera er för er – CYKLISTPODDEN förstås:

🎙 Vad är CYKLISTPODDEN? 

CYKLISTPODDEN är en svensk podcast av och med cyklister på alla nivåer. Vi som gör podden är passionerade cyklister Katja Fëdorova och Anna Lindén med flera cykelvänner från när och fjärran. Vi pratar cykel, cykling och cyklister både utifrån sporten och utifrån det personliga perspektivet. Humor varvas med allvar, precis som asfalten varvas med grus och stig och gamla synder med aktuella händelser. Vi lovar inte ett avsnitt i veckan – men vi lovar att du blir cykelsugen efter varje lyssning!

🎙 Vad kommer CYKLISTPODDEN att handla om?

Sådant som ligger oss cyklister nära till hjärtat. Personliga berättelser (smask!) och allmänt raljerande. Fails och krascher. Höjdpunkter och lågpunkter. Stil och smak. Vintercykling och pissvädershärj. Pinkpauser och kaffeporr. Mat och träning. Tävling och motion. Cykelkändisar och kultur. Kvinnosaksfrågor och lite politik. Glädje och ilska. Naturen och miljön. Afterbike och cyklistgeografi etc etc etc.

Och inte minst – så många vi hinner av de ämnen som ni läsare har bidragit med under researchen inför podden (tack grymma ni).

🎙 Får man lyssna på CYKLISTPODDEN om man inte gillar cykel?

Ja det får man – men vi som gör podden tar tyvärr inget ekonomiskt ansvar för dina eventuella cykelinköp efter att du har lyssnat på oss.

🎙 Vad handlar första avsnittet om?

Det här skulle egentligen inte bli poddens första avsnitt. Men med bara några dagar kvar till VM i cykelsportens roligaste gren så går det inte att hålla sig från att börja med det i alla fall – så Cykelkatten och Johan “Swyzak” Lindkvist tar tempen på den svenska cykelsporten och snackar allt från damsolitärer och snygga mästartröjor till bisarra lagnamn och unga löften. Varför ska man egentligen bry sig om den svenska cykelsporten? Och så om det där VM:et förstås…

Men varför är inte Anna med i första avsnittet? Fattar noll.

För hon är ute och cyklar förstås! Nä men kolla. På grund av nära till VM i cyclocross fick cykelsportsavsnittet med Johan bli ett första avsnitt istället för det klassiska ”lär känna personerna bakom micen”. Men ni får desto mer Anna nästa gång, jag lovar.

🎙 Var och hur kan man lyssna på CYKLISTPODDEN?

Här är länken till podden på SoundCloud – går att lyssna både i datorn och via mobilen/plattan.

Smidigt är också att lyssna/prenumerera på podden via iTunes eller appen Podcaster. Allt eftersom kommer podden att finnas i fler poddspelare.

🎙 Grymt. Hur följer man CYKLISTPODDEN?

Gilla CYKLISTPODDEN på Facebook så missar du garanterat inga nyheter rörande podden!

Och du – glöm inte att dela och kommentera. Vem vet, kanske kommer just din fråga eller åsikt med i Sveriges härligaste podd av och med vuxna* cyklister

Skål och nu kör vi – tagga #cyklistpodden!

Poddpuss.

* obs spår av Ivar kan förekomma i vissa sändningar, se upp allergiska mot gulligt bebisjoller 🐣🎙

Cyklistpodden

…hejdå korta asfaltssnutten

Sol i ögonen (jackan är min hundra år gamla skidpaj från Salomon)

Den blåa timmen kom tidigt idag! Så fina färger i skogen.

Varmskodd och mysig, mina tre år gamla NW-vinterdojs håller än

Mötte inte en enda cyklist, dock ett gäng lastbilar. 

Bästa son & far-gänget som mötte upp och hejade på

…och lite väl halt och brötigt i slutet av turen och tur då att jag var nästan framme.

Hej ni får hålla tillgodo med de halvskarpa mobilkorten men kände liksom mer för att cykla än stanna till och rigga canonen i dagens friska minus tre-fyra gubben Celsius.

Det blev en bra sjuttiominuterstur med några spontanintervaller idag med, precis som förra gången. Det låter inte särskilt länge men är alldeles lagom i minusgraderna för där jag är just nu hälsomässigt. Nu funkar det bättre med korta, intensivare pass utan kyliga pauser. De långa distanspassen kommer med värmen.

Det var tungmalt och bitvis ruggigt isigt och klurigt men det wunderschöna vädret vägde upp för avsaknaden av ett avslappnat före och mitt fortfarande något skeva bakhjul vars fälg tog i bromsbeläggen vid varje snurr… (ja, jag ska fixa det i veckan).

Och jo, självklart njöt jag! Av varenda liten meter. Lyckades dock cykla lite vilse i slutet och frös till ändå under tiden jag försökte hitta rätt igen. Klassiskt. Njöt med andra ord dubbelt av den varma duschen och de sju kilon värmestrålande son i famnen.

Strava finns här för den detaljnyfikne för nu ska jag äta Jonas hemgjorda pizza så hejdå så länge

och puss.

Vintercykling