Bästa ölkaggade gubbs med knäna utåt – I feel you, åh I feel you.
Utmanaren är här – må den största vinkeln vinna!

Nädå. Ni vinner.
Den dagen vinkeln blir för stor slutar jag hoja förstås.

Lova att hoja dubbelt så mycket och åt mig med
under tiden att jag kommer vara borta från scenen.

(kort från gårdagens runda)

Inatt var jag ledsen. Jag led onda tankar och av törst och hunger, sov otroligt lite och vaknade uttorkad, solstingad och om än ännu ledsnare trots att jag hade glada kvällsminnen från gårdagskvällens kompishäng på stan och nattpromenixen hem att tänka tillbaka på. Tyvärr var inte någon större fysisk ansträngning att tänka på så jag slog ifrån mig mtb-cykeltankarna – och i ärlighetens namn var inte cykelsuget speciellt stort ändå denna heta söndagsmorgon.

Jag behövde hitta tillbaka till tryggheten och leendet och är man för trött för att återskapa sig själv så finns det bara ett botemedel – byta miljö och aktivera hjärnan ihop med den som älskar en förstås! Så jag och Jonas gjorde just det. Packade ner oss och våra kameror i bilisen och bestämde lite luddigt en för oss ny destination. Tog oss via småvägarna först till ner Strängnäs för en jätteportion Slagstaglass var. Sedan gasade vi på till Mariefred och praktfulla Gripsholms slott, för att där låta våra kroppar omslutas av de murade väggarnas murriga svalka, låta våra näthinnor fyllas med intryck av de femtusen plus (!) porträtten innanför slottsrummens väggar.

Historien, så brutal, så sann, så mytisk. Gårdspionerna, så fluffiga och tunga i ett. Den borttappade duniga fiskmåsungen inne på slottsgårdens gräsmatta. Blomsterkolorerade sidentapeterna som skulle få självaste Josef Frank att grönska till av avund (alternativt sno idén vilken den gode designern nog gjorde allt ändå). Kungar till höger och adliga fruntimmer till vänster, och så alla diktare och andra diverse personligheter, den ena oklokare än den andra. Penseldragen i porträtten, sällan till hundra procent korrekta, naiva proportioner, men så levande, så bjärta till skillnad från det moderna, ständigt medvetna, konceptuella.

Vi checkade förstås även av det gulligt uppstoppade Lejonet, drog en varsin grymt god pastarätt på cafét nära slottet och styrde kosan hem.

Lärdomarna, bäbispratet, vägarna, kärleken, de målade nunorna, allt skrattet gjorde sitt.

Terapin lyckades. Jag var åter trygg.

Kameran låg kvar i väskan. Jag är nu om möjligt ännu tröttare men livslusten är tillbaka. med en melankolisk touch men så är det vissa dagar. Tänker på allt roligt som väntar mig, oss, tänker på lejonet på Gripsholm, exotiskt, leende, missförstått.

Lejonet på Gripsholm förblir därmed en gåta. Varifrån har det kommit? Varför har det hamnat i en svensk museisamling? Kanske kan forskarna någon gång hitta dokument som gör det möjligt att besvara frågorna. Annars är lejonet dömt att förbli ett mysterium – och ett vittne till hur vi människor inte kan låta bli att omgärda våra föremål med berättelser och förklaringar som i grund och botten har ytterst litet med verkligheten att göra.

(SvD)

Puss och blir mycket rolig cykelblogg i veckan ska ni se!

Kärlek Mellan rundorna

Gravidcyklingens ansikte är ett svettigt sådant! ett hjälmrandigt sådant! ett ojämnt solbränt sådant! ett (först plågat men sedan) lättat och cykellyckligt sådant! ett lite bredare än före-graviditeten sådant (sjukt smidigt ty favvobrillorna ramlar äntligen inte av längre)! ett flapjack-smuligt sådant! ett skelögt sådant!

Idag blev det ett gäng nämligen strax under sex mil mest grus men lite stig och asfalt ihop med Jonas, Anna och mtb-Erik. På röda Ridleyn alltså, mtb är ju i cykelmekarnas händer på grund av chainsuckproblematiken. Det var hett, torrt, dammigt, gruset var förrädiskt och jag plågades av mjälthugg. Och en insikt om att även crossens dagar som min gravidcyklingmaskin är räknade :'( Men med knäna utåt – crossens sittställning börjar bli lite väl rejsig även för min rätt nätta bäbismage – och en stor skopa tålamod gick det an och vi hade jättetrevligt. Mer om turen kommer med Jonas kort han tog under körningen.

Nu har jag äntligen tvättat cykeln glänsande ren och den doftar crankalicious värre – hur gott som helst.

Har nu förresten fått ett sms om att min stigkompis är klar hos cykelmeken. Yey, imorgon blir det mtb! Puss och stravarutten är här – så fint vid Vad-groparna med det azurblå kalkvattnet.

Cross is boss Cykel Gravidträning I väntan på kattungen

Jag blundar och tänker tillbaka på söndagen, då vi hade gått in i vecka tjugofem och cyklade in i skogen, så trygga

jag tänker på fukten i skogen, på den skyddande svalkan, på den törstsläckande klorofyllrikedomen

tänker på hur jobbigt det är, och hur skönt jobbigt det är, och hur frustrerande jobbigt det är, och sedan, efteråt

bara skönt

Kan det snälla bli skönt igen?

Tänker på att vilja spåret med omsorg, skogsmaskinerna har lämnat sina spår, spånigt, torvigt, tungt går det, benen är starka

måste de vika sig under mig, jag som försöker fortsätta gå

Tänker på hur stadig jag är, med mina extra kilon värdefullast vikt på jorden

viktlös just nu, när marken gungar under mina fötter

Jag försvinner upp i mina drömmar, blundar jag kan sträcka handen och känna den allra mjukaste delen, den precis under skägglinjen, dit jag kan trycka in min kind och stå och gömma mig och låta evigheterna dundra förbi

drömmer precis nu, när jag är mitt inne i vad som tycks ta en evighet

Korten är tagna av Jonas & mig

under vår cykling i Hedesunda i söndags

Nej benen de bär inte alltid, inte var dag, ibland måste jag stiga ner i det kalla, blöta, svarta, som sätter sig i hjärtat, drar det ner genom hela bröstet, in i den dova jättegrytan som slukar allt

så obarmhärtigt ljust det är ute för att vara så mörkt inne

Jag blundar igen.

Cykel MTB

Obs inlägget är länktätt men det för att underlätta för er förstås <3

ett. Veteran-SM – eller SM Masters om man vill kalla det så – går av stapeln i helgen, nämligen fredag 30-söndag 02 juli. Gottne IF Cykel står värdklubb. Mastersklasserna är alltså vuxenklasserna för de som inte kan eller vill tävla i elitklasserna. Det betyder dock inte att racen och utmaningarna skulle vara tråkigare och mindre tuffa för det, och speciellt inte för den som är ny på amatörtävlingsbiten. Jag glömmer aldrig hur hemskt jobbigt (tempot, varmaste dagen) och hur hemskt kul (linjet, svalare dagen) det var att köra Veteran-SM i Sunne för två år sedan. Hoppas damklungan blir stor i år. Hejar på mina blårange cykelkamrater och allas vår cykelbloggare Johan förstås!

två. Giro Rosa börjar imorgon fredag den 30 juni. Tyvärr är jag en av de få (om inte den enda känns det som ibland?) i de svenska cykelmedierna att år efter år uppmärksamma Giro Rosa. Men det är faktiskt årets största etapplopp för damernas proffsklunga. (Minst) tre åkare har Sverige till start:

  1. Hanna Nilsson
  2. Sara Penton (SM-mästarinnan ni vet)
  3. Emilia Fahlin

Ella Cyclingtips har gjort en bra sammanfattning för den som vill lära sig om årets Girot. Och här är mitt inlägg om Världstouren som Giro Rosa ingår i. Tävlingen följer du bäst via RaiPlay (VPN baby!), på loppets och UCI:s youtubekanaler samt med twitterhashtaggen #GiroRosa.

tre. Tour de France börjar på lördag den 1 juli. Tour de France! Kräver kanske inte någon större presentation, va? Min egen kärleksförklaring till Touren kommer lite senare, men du som av någon anledning inte har kommit in i Touren-svängen än kan ju läsa TV4-expertkommentators Gabriella Ekströms intro här. För dig som önskar följa Touren i tablåteve så finns tabellen här, för dig som föredrar hänga med Vacchi och Adamsson finns som vanligt Eurosport Player. Missa förresten inte La Course i Marseille den 20 juli – speciellt med tanken på att det inte blir någon Route de France Féminine (”damernas Tour de France” efter att föregångaren La Grande Boucle Féminine gått i graven) i år på grund av bla bla… äsch, läs själva, blir bara trött :'(

fyra. Kortbane-SM – SM i Grand Prix, GP alltså – går av stapeln på tisdag den 4 juli. I år står Borås värdstad för festen. Förra året gjorde jag bort mig i direktsändning genom att frihjula en tredjedel av banan på grund av ett växelhaveri de luxe – i år gör jag bort mig genom att inte ställa upp alls. Haha nädå, i år är jag ett icke-tävlande bolldjur ju! Kommer dock ändå vara på plats, vara mek åt coach Tony som jag uppviglat till deltagande och på alla grymma damer som tävlar i den enligt mig bästa grenen. Hela SM-veckan kommer att sändas i SVT så ni som inte är på plats i värdstaden kan följa tävlingen på SVT1 från och med kl 12. Missa inte!

fem. Att det är helg och alltså minst två dagar att hoja järnet snart. Hoppas min mtb är färdiglagad och hemma imorgon kväll – stigsuget är stort.

Puss!

Cykel MTB Pro

Originalfotot från Cyclist

Hej! Nu i cykelsäsongens mitt kryllar det av dem på stans och landets vägar och stigar – ben. Våra underbara cyklistben! Här kommer en matig guide till den estetiska benskötselns vassa konst. 

⚔ Vi börjar med den enkla frågan om benrakandets vara eller icke vara. Du hittar nog inget professionell landsvägscyklist som inte rakar spirorna, det gäller förstås även crossies men även de flesta mountainbikers. Men även de flesta amatörer – för det är värt att komma ihåg att cykling är nog världens proffsigaste amatöridrott – rakar benen. Debatten är lika gammal som själva benrakningsvanan och det är inte jag som ska påtala för er om ni ska raka benen eller inte. Särskilt med tanke på att jag inte rakade dem en endaste gång i mitt liv tills jag ansåg mig cyklist dedikerad nog att göra det. Men en sak är säker – det handlar först och främst om hängivenheten och ens eget förhållande till sin passion. Köp den eller förkasta den – voilà.

Många herrnybörjare drar sig från att raka benen ty ”fruntimrigt” (av samma anledning som många herrnybörjare drar sig från att bära tight lycra). För er med det bekymret kan det vara trösterikt att veta – och åberopa för era icke-cyklister till kompisar! – att konditionsidrottare började raka benen långt innan det blev en allmän kvinnogrej. Faktiskt så var det simmarna som började med grejen och redan i början på 1900-talet så gjorde man tester som påvisade att rakade ben gav en klar fördel på exempelvis 400-metersdistanser. Det ni.

⚔ Snåla inte när du köper hyvel och byt den eller bladet ofta! Det ska aldrig ta emot och låta ”skrapigt” när man rakar. Särskilt flerbladiga hyvlar samlar dessutom på en mängd mindre festliga bakterier som du inte vill få in i kroppen.

⚔ Tänk på att ta i liiite mindre när du precis bytt rakhyvel eller satt in ett nytt blad – tar du i lika hårt som med den gamla hyveln/det gamla bladet är risken större att du skär dig.

Är olyckan ändå framme och du har skurit dig? Se till att ha antingen alunstickor (finns för runt 20-30 spänn i var och varannan rakningstillbehörbutik till exempel här) eller alunstift nära till hands – aluniten steriliserar såret och stoppar blödningen. Perfekt att ha med sig på resan också.

⚔ Förvara rakhyveln i en torr miljö i en uppåtstående position, låt den inte bli fuktig, skitas ner och rosta till.

⚔ Även om det låter omständigt – hoppa helst inte över det förberedande skrubbmomentet. Skrubba med en valfri skrubbkräm, det mesta duger även om det bör vara en lite grövre variant än den som man har i ansiktet. Skrubbandet får bort de döda hudcellerna och gör rakningen mer precis. På köpet får du en lite bättre cirkulation i benen, något ingen cyklist bör tacka nej till.

⚔ Använd ett bra rakskum eller en bra rakkräm när du rakar – det förbättrar resultatet och gör hela upplevelsen trevligare.

Är du typen som inte litar på fabrikstillverkad kroppsvård? Här är ett enkelt recept på en DIY-rakkräm:

  • 2/3 dl sheasmör
  • 2/3 dl kokosolja
  • 2/4 dl olivolja
  • (valfritt – ett par droppar eterisk olja för doftens skull)

Blanda ihop – låt smälta i vattenbad – kyl ner i kylskåpet i ca 10 min – vispa upp till en fluffig smet i en burk. Förvara kallt, peta inte i krämen med händerna utan enbart med spatel eller sked.

⚔ Även om det är bättre att raka benen strax före turen/loppet än inte alls – raka dem helst kvällen innan du vill ha dem som lenast. Det beror på att det är på natten när benen svullnar något som hårsäckarna drar sig tillbaka och morgonbenen är lenare. Dessutom är man oftast mindre stressad på kvällen och då är risken för blodiga misstag något mindre.

⚔ Knäna är en svår del. Speciellt när man gjort sina vurpor ett gäng gånger… Knöliga och sticker ut och svåra att raka smidigt. Då kan det vara bra att raka knäna sist av allt. Då har du redan fått in snitsen och blivit varm på handen så att säga.

⚔ Avsluta med att smörja in benen med något fuktgivande. På sommaren gillar jag att smeta på lite svalkande och mentoligt som innehåller aloe vera men det mesta duger så länge det fuktar huden och inte innehåller olja för oljan täpper till porerna.

⚔ Till slut till den stora frågan – hur långt upp bör du raka? Är du en person med lite eller mycket ljus benbehåring så gör det inget om du inte går hela vägen upp så att säga. Har du däremot mycket och/eller synligt hår så är det bäst att raka så högt upp på benen som du kan. Förkasta idén om att anpassa rakningen till byxlängden. Även om du är en riktig perfektionist och håller hårt på byxkantlinjen så åker byxorna ändå upp och ner när du exempelvis trampar eller sätter dig ner. Dessutom är det föga elegant med fluffshortsen, oavsett hur elegant din personlighet är i övrigt.

Så, det var den lilla guiden det. God rakning på er mina herrar och damer. Puss!

Lida med stil Mina tips