Cykelkatten Posts

Torsdagsintervallernas anlete.

De var vita på morgonen innan jag började städa lägenheten…

Trött? Sätt dig och kör. Tråkigt? Sätt dig och kör. Rastlös? Sätt dig och kör. Glad? Sätt dig och kör. Lycklig? Ah men sätt dig och kör. Nere på botten? Men k ö r! Kör kör kör. Underskatta inte värdet av de där timmarna. Den där timmen. De där minuterna. Den där evigheten. Underskatta inte effekten av att byta om till ett par korvskinnsbyxor, till ett par vita sockor, till ett kit så dikt an ditt skinn att det efter några minuters svettande är ett med ditt skinn. Underskatta inte naturens kemi och vad den gör med oss när vi bara k ö r.

Underskatta inte värdet av ett vanligt standardcykelpass en vanlig standarddag. Så ska du se att allting löser sig och om inte annat så för stunden.

Och det är inte fy skam det heller. Puss.

Lida med stil

Somliga cyklar i trasiga skor. Säg vad beror det på?

Hej folksis.

Kortet ↑ får symbolisera att det mesta av min cykelspecifika träning har i år skett inomhus för nu har vi alltså levt strax över tre månader av detta året 2018. Ett helt kvartal byråkratiskt uttryckt. Tänkte det vore kul att titta på min träning under det första kvartalet. Normalt sett loggar ju jag och stravar all träningen (förutom jobbpendlingen, rama motionen osv – ni kan läsa om hur jag räknar och loggar här) men detta året är ju speciellt på så sätt att jag inte sätter någon som helst prestationspress på mig själv och i det ingår att med flit hålla inne med siffrorna när och om jag orkar logga. Så det blir mest ord ok. Vi kör.

Min träning har bestått av

→ korta inomhusintervaller på Monarken (främst HIIT) à 25-30 min/pass ca 1-3 ggr/v

→ några längre men ändock rätt korta utomhuspass på den dubbade crossen à 1-2 timmar/pass ca 1-2 ggr/v

→ ett mtb-pass som knappt räknas som mountainbiketräning eftersom jag mest körde på asfalt/grus för att kolla inställningar

→ ett gäng joggingpass med multisportvagnen à 5 km/pass ca 1 ggr/v

→ fyra skidpass uppe i Hedesunda à 5-10 km/pass

→ ett simpass i bassäng à 500 m/pass

→ då-och-då-rygg- och coreövningar *slarver*

Min motion har bestått av

dagliga promenader främst med barnvagnen à 5-15 km/promenad. Eller motion schmotion, herregud. Jag älskar våra promenader och är fortfarande bra restriktiv med multisportvagnen – enbart kortare löpturer – just för att ha så många underbara klassiska titta-på-varann-promenadtimmar i benen och i hjärtat.

Vad jag har saknat träningsmässigt

→ distans ofc. Har inte kört ett enda någonting-pass över två timmar. På vardagar är jag ensam med Ivar dagtid och på helgerna har jag sällan velat vara borta längre stunder från familjen ändå just för vi inte haft så mycket kvalitetstid ihop på vardagar (Jonas tänker lika). Nu med ljusets intåg i vardagen och en något piggare familj blir det mer av den varan. På egen hand och snart även med lille tuss i cykelkärran. Men räkna nog ändå inte med några episka distanser Mallis runt-style i år. Allt har sin tid och i år är kortare och intensivare min cykelmelodi.

Vad har varit roligast

→ att upptäcka att mina vintertekniska skills är inte bara sämre utan till och med bättre än förr (kanske för att jag inte har någon tid att förlora på mesandet just nu hehe). De flesta utomhusturer har ju varit på mycket isiga och brötiga underlag och jag lät cykeln dansa under mig! Så skoj. Fast jag längtar till torra stigar och grusvägar ändå så klart.

Och så träna ihop med min bäbis så klart. En helt klart surrealistisk känsla typ vänta nu… är jag ute och springer med min son i vagnen? *lätt svimning*

Vad har varit svårast

→ ja inte är det jippie jag skriker inför varje gång jag ska upp på den stumma monarken och svettas inomhus. Fast nä, det är mer okay än någonsin tidigare faktiskt. Svårast är nog ändå att få ihop träningslogistiken när man är egentligen för trött för annat än ligga som en kanelsnäcka i Jonas famn och stilla gråta med en kolaskruv (från Coop i stan, de är färskast där) i munnen. Men man vet ju – alla i hushållet blir gladare om mor är nytränad, så är det bara.

Vad har varit tråkigast

→ S t r e t c h a. Tristaste jäkla träningsbisysslan i hela världen. Och självklart är det just där jag brister. Stel som en canyonram ungefär. Skärpning Katja!

→ Vara sådär utdraget halsont-svag i kroppen-sjuk som jag var i hela två veckor för ett par veckor sedan. Snacka om demotivational

Och summa summarum…

så har årets första kvartal inneburit typ 60 % rörelse/motion och 40 % specifik träning. Eller någonting i den stilen. Jag är både lycklig (Ivar Jonas vänner <333) och mår dåligt (annat privat) och alla som har någonsin mått dåligt vet hur mycket energi omåendet kräver av en dygnet runt, även om man är stark, van vid att hantera sådant sedan många år tillbaka etc etc. Men om jag får sammanfatta träningskänslan så har det varit som att liksom både återfå sin gamla styrka men ändå lära sig att träna på nytt eftersom kroppen inte riktigt känns och beter sig som den gjorde före bebådelsen. Förutom den där ta i för kung och fosterland-biten. Där är den precis likadan vilket ju bådar gott inför de kommande utmaningarna.

Over and out som man sa på den gamla bloggtiden, nu ska jag städa lya ciclistan inför fotograferingen och så blir det #intervalltorsdag på Monarken senare idag. Dubbla pass med andra ord hell yeah. Puss!

English: Here is my training in the first quarter of 2018: ~60 % motion/non-specific exercise and ~40 % cycling specific-exercise.

Lida med stil Om cykel Träning

Inläggsförsök ett, kort morgonsovstund

God tisdagsmorgon folks!

Haha, att det ändå var några som gick på elcykelkattenpranken. Hihi! Ett typiskt inlägg som var ett skärt nöje att skriva – just för att det var så pass icke-jag att skriva på det viset, men man vet ju aldrig haha.

Nåväl, det är inte längre den första utan den tredje april. Jag håller på med ett inlägg där jag sammanfattar träningen under årets första kvartal men den tar lite tid och plutten vaknar när som helst nu.

Tänkte berätta en annan grej så länge. En rolig grej! Har ju nämnt att vi ska flytta snart ja, aight?

Kolla så här ligger det till. Vi bor fint geografiskt och den berömda fyrtiotalisten lya ciclista är bra mysig men det är trångt, mycket trångt. Fyrtiotre hiss- och balkonglösa kvadratmeter på tre personer och bra med många cykelindivider, och då har vi ändå krympt parken så gott vi kunnat nu när Ivar är pyttis. Lägg till alla andra saker på det så får du något som i bästa fall kan gå som gemytligt kaos… 

Inläggsdel två, på bussen på väg hem från mammahänget

Vi behöver alltså större. På riktigt. Och tyvärr så har vi inte lyckats hitta något köpe-större i vår smak och inom vår budgets ramar. Inget barnvänligt i alla fall. Inte än.

Inläggsförsök tre, under långa sovstunden väl hemma

Blogga nu? Nä fanken jag hoppar på Monarken och kör en GCN-halvtimma istället.

Inläggsförsök fyra, ff trött Ivar äter på sin Sophie-giraff

SLUUUT efter halvtimmen, sura ben alltså! Skidorna och stockholmsmilen till fots igår alltså…

Så då har vi bestämt oss för en i smart lösning! Vi ska nämligen

Inläggsförsök fem, Tuss utslagen i sängsis med kaninsnutten över ansiktet

pausa ”bostadskarriären” 😬 och mellanlanda i en hyresrätt. Japp, en alldeles sprillans ny och alldeles kommunal sådan. En med tre rum och kök, en balle vi har beställt inglasning på ty jag nyttjar aldrig balkong annars (ogillar äta utomhus, har fågelfobi etc.) och en egen odlingslott utanför.

Katja och Jonas i en vit och fräsch nybyggd lägenhet? När vi normalt tycker att funkis är lite väl modernt ändå och gärna bor i sönderfallna praktpalats till lägenheter?

I början var jag skeptisk (precis som till att sälja mina ord till finaste samarbetspartnern Watt-LifE men sedan så… SKOJAR) men sedan tog förnuftet och nystartsglädjen över.

Tja varför inte? Jag har inte bott i nytt på hela fyra flyttar (har flyttat över fjorton gånger i mitt liv men det är en annan historia) och vi kommer att bo där ett kortare tag, under tiden vi letar något nytt eget. Läget är stadsligt men ändå grönt, den nya lekparken utanför är grym, cykelbanorna går åt alla väderstreck och fasaden är mysig, i trä. Det känns förbaskat skönt att allting (egen tvättmaskin, drömmer jag?) finns i lägenheten och att det är en hyresrätt så man slipper bry sig. Plus att jag älskar blandningen man får till grannarna när man bor i hyresrätt.

Nä men nu brer jag på igen. Hur som! Det har blivit en småromantisk grej för oss att gå/åka/cykla förbi husbygget och titta till vår lilla hyrestrea.

Vilket jag gjorde häromveckan på min trekkis!

Stod där och solade oss, mig och trekkisen alltså, och lyssnade på byggarbetsplatsens pigga ljud.

Tänk så roligt! Vår lilla familj, in i en nybyggd mysig trea i ett familjevänligt och superduperekovänligt hus. Det känns bra i hjärtat. Och om jag tänker odla något på lotten?

Det kan ni ge er fan på. Blommor att sätta i vas och ha på bordet och måla av först när de börjar vissna för de är som vackrast då.

Puss och om 25 dagar prick flyttar vi! 🔑

English: In 25 day’s, we’re moving to our new rental flat where we’re going to live until we’ve found something permanent. I’m excited and it feels good.

Kärlek

Inlägget är ett annonssamarbete med Watt-LifE.

Äkta cykelglädje mäts inte i antalet tramptag!

Hej vänner, ÄR NI LADDADE?

Som ni kanske har märkt så har den här bloggen gått på sparlåga ett tag. Jag har skyllt på tidsbristen och tröttheten men sanningen är den att jag inte har fått blogga om mina cyklar för min nya samarbetspartner – Watt-LifE som nu gör intåg på den svenska marknaden med min hjälp.

Jag har knappt kunnat bärga mig men idag får jag äntligen berätta den glada nyheten:

Den smala retrodoftande CYKELKATTEN.CC – Cykel, punk och kärlek

blir istället

den moderna breda ELCYKELKATTEN.SE – Cykellyckan är svettfri!

Härmed blir jag den första svenska influencern som helhjärtat satsar på att blogga enbart om motorassisterat cyklande. Just så – en blogg om elcyklar, det trodde ni aldrig om mig va?

Jag ska vara ärlig. I början när elcyklarna precis kom till sportvärlden så var jag skeptisk. Vilken onödig grej, tänkte jag. Ännu en leksak för de som har allt, ännu ett sittande transportmedel i ett land där vi redan sitter för mycket muttrade jag. Okej att de används av de av någon anledning muskelsvagare eller som bruks- och lastcyklar – men vad ska friska idrottande människor med dessa till? Är inte ansträngningen ett av (självända)målen med cyklingen?

Nein så är det inte alls längre! sade Kurt Kalkhoff med bestämd röst när jag ringde upp Watt-LifE och ställde frågan. Elektrofahrräder ändrar helt sättet mann trampar på in skogen, man blir inte trött und man kan träna med scheibenbremsen utan att det droppar svett ner dit und ja, mann kan få en premie om man säger att mann tänker ta elcykeln till jobbet! 

På besök hos Watt-LifE i Neuruppin

En premie för att man cyklar till och från jobbet så länge cykeln delvis drivs av elkraft?

Hur bra är inte den moroten för alla oss som är så innerligt trötta på att trampa oss trötta i ur och skur?

Åh, det brummar i mig av elcykellycka när jag berättar om detta för er! Tänk att jag får vara med och övertyga Cykelsverige om att det är byta upp oss vi behöver för att bidra till både ökad hälsa och ökad ekonomisk tillväxt.

Vad innebär nylanseringen för er kära läsare förutom att ni kommer att omdirigeras till elcykelkatten.se framöver?

Nu är det äntligen slut på inlägg som innehåller svett i ord eller på bild, skitiga kläder och fraser som trött, mör, helt slut… Jag har helt enkelt märkt att jag aldrig mer behöver känna mig trött, svettig eller skitig tack vare min nya samarbetsbästis Watt-LifE som gör att jag i år kommer att köra MTB på deras värsting Watt-LifE X-free 😍

Vill ni veta mer om satsningen och hur jag tänker förändra Cykelsverige tillsammans med Watt-LifE?

Lyssna då på nästa avsnitt av CYKLISTPODDEN som byter namn till somriga AFTERE-BIKE med Katja och Kurt.

Puss och glöm inte att följa @elcykelkatten på Instagram 🔌✌

Om cykel Samarbeten

Trots att jag har med mig cykeln upp hit till Jonas hemmahoods så har det ändå blivit skidåkning istället. Det är fortfarande mycket kallt, det råder isigt klisterföre med en del barr och jox ner från träden men vad gör det och mammakroppen mår just nu bra av att få sig rejält med rörelse både uppe och nere och i mitten. Min ständiga Akilles häl ryggen jobba igen – vilket lägger en bra grund för sommarens kommande cykeleskapader. Och så gäller det ju att passa på – skidor är ju förbaskat kul tycker jag, min andra favvosport efter cyklingen ju!

Turen började dock med en liten fadäs. Finn ett fel stort fel på kortet och skratta hjärtligt och länge* (svaret hittar du i slutet av inlägget)

Inga mobilsnaps i hela världen kan förstås göra ett soligt frostparadis rättvisa. Vill samla upp all snön och göra morotskakefrosting på den!

Fast man ska inte äta snö bla bla.

Körde strax under en mil i raskt tempo, avbruten enbart av de snöfria korsande vägarna jag fick tipptappa över försiktigt. Sedan åkte vi och grillade korv och drack Norrlands. Och så blev det en konstrunda på det. Med sötaste kulturmannen världen skådat!

Puss och kids…

* ge fan i att försöka komma in i skidorna med era vintercykelskor. Det tog mig en kvart svett och svordomar innan jag kom på att titta under skorna och insåg att pjäxorna, de låg kvar hemma de! Tur man har en pojkvän och en bil och jo, det var pinsamt att ringa…

Lida med stil Träning