Vet du hur jag får ihop träningsmängden som krävs trots att jag har familj, pendlar och jobbar som chef? Jag prioriterar träningen!

Har du inte råd med att köpa kvalitetsmärkeskläder till dina barn? Det har jag faktiskt, men det för att jag har lärt mig att spara och prioritera vissa utgifter. 

Tycker du att jag ser fräsch och fit ut? Tack! Det handlar om att prioritera hälsan. Hälsan kommer först.

Fy fan vad jag innerligt, öppenhjärtigt avskyr begreppet prioritera. Inte i vettiga sammanhang som att göra-listor på jobbet, eller träningsplaneringen förstås, men just i sammanhangen som exemplen ovan. När personer som uppenbart saknar förmågan att inse att alla inte har samma sociala, ekonomiska, fysiska eller psykiska förutsättningar som de själva tror sig sitta på den universella lösningen – att kunna prioritera.

Förutom att vi får stå ut med de självutnämnda prioriteringsgurun i de sociala sammanhangen på jobbet och på fritiden så matas vi med prioriteringsmantran via träningskanalerna på Internet. Människor som gärna glömmer att lägga vikten vid all avlastningen och den trygga socioekonomiska botten de står på, men som gärna lär ut prioriteringsläran med sitt eget liv som exempel.

Jag förstår att man blir något fartblind. Vi människor har lätt att vänja oss vid den goda levnadsstandarden. Har man det mesta ordnat hemma och börjat tjäna så pass mycket pengar att två tusenlappar mindre i månaden inte är någon större förlust om man får jobba deltid så har man lite svårare att förstå komma ihåg varför alla inte skulle kunna jobba deltid.

Har man en gång börjat cykla i de finaste skräddarsydda cykelkläderna som håller passformen säsong för säsong så har man det lite svårare att förstå komma ihåg varför alla inte kan sluta köpa massproducerade syntetiska trasor och börja klä sig i kvalité istället.

Och har man aldrig behövt gå till socialen för att be om bidrag trots att man snittar ungefär femtio arbetsansökan i månaden så har man kanske lite svårare att förstå varför alla inte jobbar trots att det finns ju så många jobb.

Jag kräver inte att alla ska gå runt och hela tiden känna något slags kollektivt dåligt samvete för de som har det tuffare. Jag kräver inte heller att de som haft det dåligt och fått det bättre (tack och lov!) ska hela tiden känna något slags skuld för att de inte längre köper tänker på samma sätt som de gjorde när de var fattiga, eller sjuka, eller skilda, eller ledsna, eller på något annat sätt låsta.

Men jag önskar att människor… vi, alla som är stolta över våra framgångar, eller glada över våra möjligheter, inser att det inte handlar om något recept vi har följt som är lätt att kopiera och applicera. Det handlar inte om att vi helt enkelt har prioriterat rätt. Till och med något till synes så enkelt som att handla rätt i ett rätt ögonblick kan bero på tusentals saker – ens uppfostran, ens miljö, ens mående, ens bildning, tiden på dagen. Graden koffein i blodet. Halten blodsocker.

Låt oss fortsätta dela med oss av våra sätt, metoder och kunskaper. Men snälla, låt oss sluta säga åt andra att det handlar om att prioritera som det viktigaste steget till förändring. För det är precis tvärtom det allra sista steget. När allting annat har klaffat.

Puss.

Snack

Sjuka pojkvänner är som ena superkändisar. Skygga och omedgörliga. Men någon bild måste jag ju ha till inlägget, som har slarvat och inte tagit någon vettig bild under dagens cykeltur? Så då fick det bli ett just-in-time-photo: mina trötta ben, min skygga kändis och min Ridley.

Idag vaknade jag ganska förstörd efter en av dessa drömmar som hade kunnat varit sanna, eller som upplevs som sanna i alla fall. Vaknade mitt i en flott Broder Daniel-spelning som var mer som om Queen hade satt upp den visuellt men det var BD:s låtar som spelades och Henrik Berggren som sjöng. Och bilen där vi två satt samtidigt som spelningen pågick i sekvenser vägrade bromsa och vi visste att vi skulle vakna igen men vi gjorde inget åt det utan skrattade och fortsatte styra bilen nerför backen, på den tomma knöliga cykelbanan, ner mot havet.

Eftersom Jonas vaknade förkyld vart det ingen cykling för honom utan han fanns kvar där i sängen och jag låg där hur länge som helst, ville inte släppa taget om honom. Det dracks kaffe och åts marsipanbröd och kändes på magen och pussades på älskade, levande, mitt och drömmen började blekna med små minnesskvalpar kvar, och så BD på hjärnan förstås.

Jag åt en snabb frulle och lycrade upp mig för det ombytliga aprilvädret. Tanken var ett par timmars jobb och någon timme cykling men då jag hade glömt helgpasserkortet hemma så blev det bara cykling (buhu liksom) istället. Och en tung tanke på att behöva gå upp riktigt tidigt imorgon bitti för att fixa med det som hade behövt blivit fixat idag. Men cyklingen var härlig, speciellt med tanke på att det var första turen efter förkylningen. Jag hade tydligen klätt mig perfekt för en lugnare tur – långbenta paddade tights, långärmat underställ med varmare sportbh under, tunna yllesockor på fossingar, och så softshelljackan på överkroppen. Tyvärr är kissnödigheten allmänt hög i mitt graviditetsskede så jag måste stanna lite väl ofta för att riktigt trivas hela vägen. Men det var en liten petitess. Fick kanske tjugo procent medvind, resten kant- och motvind men sådant bekymrar mig inte så värst nuförtiden för har inga fartkrav utan ska bara fram ju. Strava här ↓

Puss and we’re alright, we’re alright yeah yeah yeah yeah yeah.

 

English: Last night, I dreamt both strange and beautiful and woke up in vain but also with some good music on my mind. Then I went out riding, and now I’m home taking care of my poor sick boyfriend. Have a nice Sunday!

Cykel I väntan på kattungen Kärlek

En osminkad selfiesanning är bättre

än tio… äh 

Hej från bloggsvikarn. Nädå, har haft varken nån tid eller nån ork eller nån mojo helt enkelt. Lagt dock den lilla biten som vart kvar på att umgås med käraste Nadja och bäbis-Noel som gästat mig från Göteborg, hälsa på min familj i Stockholm, sova uselt i två nätter och därav vara otrevlig mot hela världen men mest mina nära typ (var med andra ord glada att jag inte bloggat <333), sen repa mig och spendera hela lördagen dagdrivandes på Söder med min nu modemedvetna lillebror som fick mutas med en hårvax från Toni&Guy.

Är nu på tåget hem till Västerås och min förkylda Jonas som har varit stoisk och inte bett mig att dra åt helvete trots otrevlig igår som sagt. Tänker be om ursäkt med hjälp av pizza och lakritsgodisar jag köpte under fredagspromenaden. Sedan ska jag däcka och imorgon blir det både jobb, blogg och träning.

Puss och hoppas ni flyter fint.

Livsstil Mellan rundorna

Fatta Breaking Bad om det stod
Removes grease, gunk and crime istället?

Hej.

Det är alltid trögt att komma igång men när man väl gör’t då jäklar! Jag verkar vara inne i en riktig rensningsrage-period just nu. Igår kväll bestämde jag mig för att det fick vara nog med att vara sjuk, kavlade upp them Barbour-ärmarna och dammsög den goda passaten. Ikväll kommer nämligen en potentiell köpare och snälla – håll tummarna för att åket blir sålt. Det är en grymt trevlig bil och jag känner mig alltid cool när jag rattar den (och var inte vi lagledarduon Birjer & Katja coolast i följebilsklungan under Scandinavian Race då åket fick leka följebil?) men är man en blivande mor så vill man ha en lite modernare bil. Känns liksom bättre psykiskt då. Hur som! Jag dammsög bilen och tvättade den ren invändigt. Nös fram till midnatt men så värt för bilen skiner nu.

Sedan blev jag av med mina underbara tävlingshjul :'( som bäste AK hade handbyggt åt mig. Hade egentligen tänkt låta dem ligga och vänta på min racecomeback men när en cykelkompis annonserade ut hjulbehovet så slog det mig att herre, hellre hon får dem att träna/tävla på än att de ska ligga och förtorka i min källare. När det väl är dags för comebacken så får AK bygga ett par nya, ännu fränare hjul helt enkelt!

Efter hjulförsäljningen vattnade jag mina martyrer till blommor och såg mig omkring i mitt kombinerade vardagsrum/cykelrum. Nu var det inte många tävlingsprylar kvar hemma. Racern är såld och tränar för Vättern i Stockholm. Hjulen tillhör en femtioåring som kickar de flesta tjugoårings asses på asfalten. Ena hjälmen sitter på en cool stockholmsbrutta. Storlek S-kläderna är returnerade (tack öppet köp!) och inga nya tävlingskläder är beställda. Kvar stod jag med en ultegrakassett i handen. Den hade suttit på bakhjulet. Jag gick in i mitt lilla kök. Omsorgsfullt sänkte jag ner kassetten i en plastback och sprutade med Limon Velo. En underbart god citrusdoft spred sig i det lilla utrymmet. Alla rengöringsmedel borde dofta naturliga paradisfrukter!

Kikade sedan i mina verktygslådor. Så många till synes onödiga men för varje cyklist oumbärliga (även när vi inte använder dem) prylar. Diverse små kopplingar. Omaka styrpluggar. Udda avdragare. Ett trasigt (men går nog att laga) växelreglage. De tingen är inte till salu och inte till bortskänkning. För även om tävlingsbenen vilar så slår tävlingshjärtat. Och de riktiga mekaniska sakerna som blänker och låter är de bästa leksakerna för både stora och små eller hur?

Puss.

Cykel I väntan på kattungen Livsstil

tips ett. MyWindsock. Genialt eller onödigt, avgör själva. Men kul grej hur som. Jag måste själv erkänna att det har hänt att jag har ”råkat” cykla genom ett visst stravasegment när jag vetat att vinden låg bra. QOM på denna skönhet till exempel togs inte i motvinden precis. Laddar jag upp segmentet i vindsockan så får jag en massa info jag kan göra precis vad jag vill med. Offline-tips: Saliva ett valfritt finger och höj det i vädret. Dit det kyler blåser vinden. 

Bild från förra årets podium – härifrån.

tips två. La Flèche Wallonne. Herrarnas pågår just nu och finns på Eurosport, damerna har kört färdigt för idag. Året är 2017 men ASO som står bakom Pilen är världens största och pengastinnaste tävlingsarrangör ”kan” av någon anledning ändå inte greja en officiell livesändning av en av vårens viktigaste cykeltävlingar som har gått sedan 1998. Jag har i alla fall följt tävlingen via @ellacyclingtips på Twitter. Vill ni läsa mer om damernas tävlingar i år så har jag gjort en guide här. Offline-tips: Vill du påverka? Dela – diskutera – skriv till Eurosport/arrangörerna – åk och se på tävlingar – börja tävla själv.

tips tre. Jerseypsykadelika från Twin Six. Är man en liten stilren fegis som en annan så har de en hel del blockfärgade och enfärgade tröjor. Hittade märket av en slump (sökandes efter sockor med kattmotiv… eh…) så har ingen aning om kvalitén eller så men gillar kreativiteten och flummet. Offline-tips: Batik är rätt hett igen. Just sayin…

tips fyra. Vasakronans nya Cykel och service-satsning. Tanken med satsningen är att via abonnemang underlätta cyklingen för Vasakronans hyresgäster och de närboende. Det rör sig om bland annat säker förvaring för cykeln, cykelservice via Cykloteket Service Store, dusch-, tork- och ombytesmöjligheter och lånecyklar till dem utan egen hoj. Än så länge finns det bara en fullskalig anläggning i Stockholm och den ligger på Mäster Samuelsgatan men hoppas det blir succé och ett startskott för fler liknande anläggningar och då inte enbart i Vasakronans regi. Tills vidare – creds!

tips fem. Grand Tour – en pyssel-/målarbok för cyklisterna. Idag är det ju sjukt poppis med sådana sirliga målarböcker för vuxna. Böckerna är oftast väldigt vackra men det är idel natur-, djur- och modebilder. För mycket myspys, för lite cykel helt enkelt. Men nu har illustratören Richard Mitchelson fyllt nischen. Boken kretsar kring de tre klassiska Grand Tours och man kan både pyssla och lära sig lite cykelhistoria på köpet. Jag är förtjust. Finns på bland annat Bokus.

Puss och det var dagens fem, hoppas ni gillade!

Cykel