Cykelkatten Posts

Hej. Det är inge bra med mig just nu… psykiskt, fysiskt är allt okay tror jag. Men jag kämpar på och grubblar på hur minimera antal svarta hål som detta. För mitt framtida barns skull. Ikväll har jag lovat en kompis lite stadsnära vandring. Det ska bli mysigt. Puss och vi hörs snart.

Cykel

Cykel – Biltema damtralla (nr 3 i ordningen, bor man i Västerås så)
hjälm – Brooks/Carrera, jacka – Weekday

Ibland är den förbenat trevlig, min gamla trotjänare få tjuvar med självaktning ens tittar åt – min glada växellösa biltematralla. Särskilt om det går nerför (vilket det gör när man ska ner på stan, hem är en det en hel annan femma men det struntar vi i nu) och när man är gravidglömsk och kanske glömmer att låsa fast hojen ibland (vilket en i och för sig gjorde även innan en blev gravid men säg inte till någon oki?).

Av någon himla anledning är just damtrallorna den mest bespottade cykeltypen :'( Ingen annan cykeltyp – inte ens elcyklarna, som förvisso är ett trevligt och i mången fall användbart påhitt men som helt klart borde hållbarhets- och trafiksäkerhetsgranskas mer än vad de gör av den entusiastiska branschen som gärna sätter eko- framför allt som inte är en tysk dieselbil – får lika mycket kritik som de till ytan menlösa, men utan tvekan fortfarande mest prisvärda och miljövänliga hojarna som passar såväl som festfina prinsessor som ryggstela kostymnissar. Damtrallor är cykelvärldens små åsnor. Gråa, oansenliga, inte alls lika eleganta som travhästarna racerar eller lika mastiga som kamelerna pendlarhybrider, men fortfarande världens bästa transportdjur för de med ont om tid och för de kortare avstånden.

Så det så. Idag ska trallisen ta mig till sjukhuset för att hälsa på en kär bekant som tyvärr måste bo där ett tag, och sedan rullar vi och baddar mig i simhallen.

Puss!

Cykel

Okammad’n’proud.

För den här veckan ska jag träna igen har jag bestämt mig för. Träning i vecka trettiotvå med diverse krämpor här och där i kroppen och knoppen är ju förstås inte samma som träningen i icke-gravitt tillstånd men orka bry sig, det viktigaste är att man får röra på sig och ha något att logga så man får den där kicken som alla vi träningsjunkies tycker om ✌

Speciellt med tanken på att det finns dagar då benen viker sig av syran och tröttheten (läs: igår till exempel) så är varje aktiv dag en gåva!

Jag har nu börjat jobba ordentligt och älskar att vara tillbaka till den allra bästaste morgonrutinen. Den som jag ogärna avviker från även under mina mest intensiva cykelträningsperioder som icke-gravid tävlingsåkare – den gudomliga, friska morgonpromenaden.

Förutsättningarna för den måste vara följande:

ett. att morgonen är just frisk 

två. att stan håller på att vakna (promenaden måste ske i stan, naturens charm i all ära men det är trist att inte ha något mänskligt liv att glädjas åt)

tre. att jag har något roligt att se fram emot och det roliga kan egentligen vara allt från något skoj möte, något träningspass till att få köpa en krispig croissant på eftermiddagen.

Idag var morgon just precis sådan! Solig men frisk. Jag hade sovit någorlunda (två på natten till sju på morgonen, helreko), inte drömt en endaste orosdröm värd att kallsvettas över och har en lägenhetsvisning att se fram emot på kvällen. Under morgonpromenaden då stan ju faktiskt höll på att vakna och inte en endaste kaja bajsade på mig ner från träden vid Växhuset bestämde jag mig för att denna vecka skulle bli en träningsvecka. Får jag presentera min lilla plan? Som ju så klart OBS OBS kan gå åt skogen på grund av beneländet eller annat så klart men det är inte hela grejen så klart

➳ Idag måndag – gångens dag. Morgonpromenaden, promenaden till visningen, promenaden hem. Har de fränaste Le Coq Sportif-gåsneakersen på mig.

➳ Imorgon tisdag – lugn cykling i ärenden, sedan simma. Är lite infektionsnojig men ska nog gå bra. Dags att åter börja nyttja klippkortet på simhallen nära oss.

➳ Onsdag – kanske en tur med crossen? Kortistur. Gravidtur. Max tre mil-tur. Grustur. Kanske till Gäddeholm tur och retur.

➳ Torsdag – gångens dag/vilodag. En Mario Kart-dag.

➳ Fredag – ingen aning, men kanske en crossdag igen om magen gillar den nya inställningen?

Vad tycker ni om min mäktiga plan? Jag gillar den. Jag gillar också att en (en!) natt med okay med sömn gör mig till en klassiskt glad skit igen. Kaffeskål och en chokladbit på det. Puss.

Gravidträning

Hej från hon den där. Galningen. Nattvandraren. Gnällspiken. Dönicken. Hon som är så långt från sig att vara sig själv som det går just nu, efter många, många sömnlösa nätter med bensmärta, och är ändå precis sig själv eftersom WED/RLS är hennes… min verklighet sedan ett antal år tillbaka. Det är ju bara det att det har blivit som värst nu. Myrorna och de ofrivilliga muskelrörelserna i benen och armarna kombinerat med de för så gott som alla gravida påtagliga sömnsvårigheterna. Förut förpestade sjukdomen min vardag och träning ibland. Lät mig leva och träna på som vanligt, förutom att jag var tvungen att bryta vissa träningspass och vissa race (som till exempel förra årets Tre Berg) efter ett antal rätt kilometer för att benen var darriga, onda och tröttare än om jag hade sprungit en mara innan. Jag skrattade och skyllde på dålig träning, på att vara en humöråkare. Ogillar skylla ifrån mig på diverse åkommor när det faktiskt finns de med riktiga handikapp. Men innerst inne visste jag anledningen. Death on two legs. Som lät mina ben springa syrade maror i oändliga trappor, medan jag sov. Men då, då sov jag i alla fall. Nu är det inte ens det.

Det är inte mitt första inlägg om sömnlösheten. Tyvärr inte min sista heller. Jag är positivt inställd till det som kommer att bli min resa från gravid cyklist till föräldercyklist. Det är en utmaning och jag diggar utmaningar. Men jag har på känn att WED/RLS-eländet kommer att göra det jobbigt för mig att hitta det som just varit min akilleshäl – den jämna formen. På den positiva sidan så är jag på grund av livets övriga nycker ändå lärt mig att träna effektivt när tillfällen väl ges. Låt oss bara hoppas att även återhämtningstillfällen ges… trots hopplöshetskänslan och uppgivenhetstårarna i mina ögon är det nog ändå onödigt att måla fan på väggen för tidigt. Mina besvär var ju faktiskt mindre innan graviditeten. Skål på att de kommer att minska efteråt, annars får jag väl lära mig att leva med medicinerna.

Fan

Idag skulle bli en glad, lugn dag. Äntligen kokade inte stan av värmen, äntligen var det grått. Milt. Mysigt. Vi skulle gå en promenad. Nog skulle jag orka det, fast jag inte hade sovit utan vankat av och an inatt? Jag orkade gå några hundra meter. Benen darrade. Varje steg gjorde ont. Sedan dränktes benen i mjölksyran, vek sig och promenaden var slut. Vi åkte hem. Från den lummiga, trolska skogen med tydliga, vackra älgspår i mossen.

Usch

Idag skulle jag posta ett glatt, gulligt inlägg. Om gårdagens kamelkel (mjukast djur i världen, att jag inte fattat det innan?), om bästishänget (mina vänner är ju de mest generösa bildligt och bokstavligt), om min cykelidé. Om min vecka trettiotvå. Om mina nyinköp.

Istället snackar jag de jäkla benen mina eländiga… fast som cyklist får man liksom ändå snacka lite ben ibland eller hur. Men är inte det förbenat (hehe) ironiskt att cyklisten Katja är också den med sämst ben ibland typ?

Lugn nu, shit happens alla

Härmed förklarar jag i alla fall det som återstår av kvällen lugnt och mysigt. Jonas är här, mör och skön efter gårdagens Mälaren runt, vi ska avsluta dagen som vi började den – framför teven med varsin kopp hett och varsin chokladbit i munnen. Fast imorse var det det grymma racet i Vårgårda vi såg på. Nu blir det istället Mario Kart-race. Må den med tröttast ben vinna.

Fast först ska jag be om ursäkt till en vän. Sömnlösheten gör mig glömsk men den får fan inte göra mig senil.

Puss och ni är bäst! Bara för att.

P.S. Death on two legs är förresten en så grymt mångsidig låt. Vad hade jag gjort utan Queen? Usch, hemska tanke. 

Gravidträning Lida med stil Livsstil

Hej. Jag mår dåligt idag. Det är för varmt för min kropp och mitt psyke helt enkelt. Ska försöka hanka mig fram genom arbetsdagen med hjälp av enorma mängder kallt vatten, sedan vet jag inte riktigt vart jag ska ta vägen. Åker kanske och testar frysar på Mediamarkt, eller låtsas vara ett stycke argentinsk oxfilé och tupplurar inne på Coops frysavdelning. Det är dock inte ert fel att jag inte är skapt till att klara värmen så ni får en glad fredagsmix med cykliga saker på gång här i närtid. Voilà, skriv upp i era almanackor:

Foto Total Women’s Cycling

★ I helgen den 11-13 är det dags för årets mesta internationella landsvägstävling på svensk mark nämligen Crescent Vårgårda – UCI Women’s World Tour! (läs gärna min guide till UCI World Tour här om du vill bli lite mer insatt). Idag den 11 körs tempot och på söndag är det dags för linjet. I år är det Ida Erngren, Alexandra Nessmar, Sara Olsson, Emmy Thelberg och Julia Karlsson som representerar det svenska landslaget. Förutom dessa är det förra årets vinnare Emilia Fahlin (WIGGLE HIGH5), Hanna Nilsson (BTC CITY LJUBLJANA) och Sara Penton (TEAM VELOCONCEPT WOMEN) de blågula man kan heja på. I övrigt så är det fullspäckat med världens bästa cyklister *rysningar*. Linjeloppet kommer att sändas i SVT och SVT Play på söndag mellan 9.30 och 13.30 men har ni chansen att åka och se – gör det. Det är en fantastisk upplevelse att se proffsen tävla, vare sig man är tävlingscyklist eller bara gillar cykel. Här finns programmet för hela cykelfesten i Vårgårda. P.S. Glöm inte amatörloppet Vårgårda Velofondo på lördag den 12 förresten. Ett av Sveriges roligaste lopp för motionär som tävlingsåkare! 

Foto Jonas Wiking (hela albumet här)

★ Nu är kalendern för årets svenska CX-Pokalen här och yes, ni läste rätt – vi blårange crossgalningar bjuder in till Groopencross även i år nämligen på lördag den 11 november. Kul va? ”Tyvärr” kommer jag nog inte tävla, stå speaker eller vara burgarflippare (bästa funkisgörat när det är kallt ute, lovar er) i år men tänker förstås medverka bakom kulisserna för att göra tävlingen så bra, publikvänlig och crossfrämjande som möjligt. Och självklart har jag tjuvstartat spellistan! Som vanligt gäller att ni som bor och verkar i Västerås med omnejd, grannständerna eller egentligen var som och vill på något sätt bidra till festen och genom den cykelsporten på något sätt – materiellt som ideellt – hör av er till antingen mig eller Johan Lindkvist. Och glöm inte att tagga #cxpokalen, #västeråsck och #groopencross förstås.

Foto Jeppman (Svenska Cycling Plus)

★ För er som vill rasta era stighojar i fädernes spår redan i helgen är förstås Cykelvasan ett givet alternativ nu på lördag den 12 augusti! Hade jag inte varit på smällis så hade jag ställt upp i år. För er som inte kör eller är på plats och hejar så sänds samtliga loppen live i Vasaloppets facebookkanal. Internet <3 Äntligen har tävlingsdamerna en egen start förresten. Jag hejar lite extra på Åsa! P.S. För er som är sugna på en prisvärd begagnad mtb så är tiden strax efter Cykelvasan ett utmärkt tillfälle eftersom en del säljer sina cyklar just då. Host host lite cyniskt tips kanske, men ändå. Fast låt oss hoppas att de som säljer sina cyklar ångrar sig och fixar nya strax därpå – det är nu mtb- och crosstiden börjar bli som finast.

Sist men inte minst så är den vanliga, härliga helgen i förestående. Helgen som kan fyllas med precis vad som helst, speciellt om man har förmånen att vara ledig – men helst av allt cykling, eller hur? För hur häftiga events det än sker så är det ändå till sist och syvende ens egen cykelupplevelse som väger tyngst. Oavsett om det sker med en lapp på ryggfickorna eller ute på en standardrunda genom väna landskap. Jag hoppas att er helg blir cyklig och grym och vi hörs snart för nu är jag plötsligt på bättre humör. Typiskt bloggen att peppa upp mig. Puss!

Cykel Pro