Kategori: Vintercykling

januarigirl

Hej fredagsfolket! Allt fint med er?

Jag är både hungrig och ändå proppmätt idag. Känns som att jag bara tryckt i mig en masse “det viktigaste är att jag äter nåt”-mat den här veckan – kanske för att jag varit ledig och inte alls huslig utan mest tränat och hängt sådär härligt meningslöst emellan! Det får bli skärpning från och med nästa vecka – då förresten även mina klassiska veckoträningsscheman är tillbaka också. Jag hade ju som mål att förutom träningen göra prick ingenting vettigt de sista dagarna av min ledighet och jag tror att jag har lyckats med det målet. Jag är skönt blond och blåst i huvvet just nu.

Som ni ser på den lilla redovisningen däruppe i inlägget så har jag pendlat mellan klenhet och styrka hittills i januari. Jag har ställt undan den lätta, dubbfria Ridleyn till förmån för den lilla tungstenen till alu-Cube – som i och för sig är makalöst duktig i kurvorna – men som dels saknar ett gäng extra tio+ växlar och som framför allt väger något mer inte minst tack vare dubbisarna vilket ju är superbra men får mig att känna mig klen. Men sanningen svider – så det är bara att omgruppera och bli lika stark på dubb som utan och sedan lite till! Kommer dock köra Snowdown på Ridleyn. Race är race liksom. Bra med Snowdown som hägrar förresten. Inte för jag nånsin bangar vinterdistansa egentligen, men det blir som ett extramål typ, att inte sänka klungan. Man vet ju aldrig hur folksammansättningen är men anmälningslistan ser inte ut att bestå av förstagångencyklister om man säger så.

Eftersom det bara är två veckor (arbetsveckor dessutom!) kvar till tredagarsloppet (85 – 130 – 118 km) så måste jag tänka till för att hinna både träna upp mig lite till men också hinna vila innan. Med andra ord så kommer nästa vecka bli träningstung (med mycket renodlad cykelfokus) och sedan kommer jag att trappa ner och vila en eller två dagar före första etappen.

Jag hoppas så på snö och is! *håller alla tummar och tår* Hastigheten går ner – men mojon går upp. Hellre fler vita timmar än åsynen av den gråblöta asfalten under klossarna.

Imorgon bommar jag på gott och ont cyklingen. På gott eftersom jag ikväll tar tåget ner till Göteborg och hälsar på en kär vän. På ont eftersom det alltid smärtar att missa en potentiellt episk vinterrunda. Men sedan kommer söndagen.

Är ni nöjda med januariträningen? Jag tycker månaden är hur festlig som helst, en äkta nystartsvintermånad precis som jag vill ha den.

Puss och glad fredag på er!

Träning Vintercykling

20160106_093509_HDR

Katja, Tony och Johan vid samlingen
(kort AK)

Alltså igår körde jag skidor, en enda entimmeslång intervall, och så kvällsspann på Friskis för att återgå till normaltillståndet så att säga. Bad, bad idea inför dagens distanspass kan jag säga. Tanken var många – minst 4 – timmar men redan under den korta färden hemifrån ner till samlingsplatsen så kände jag hur trögt och drygt och stelt det kändes i spirorna. Så rundan blev bara två timmar :(

Vi var fyra som kom till samlingen – jag, AK, Tony och Johan. De -15° gjorde sitt så det konverserades inte överdrivet mycket. Trots det var stämningen munter och den lilla gruppen rörde sig mot Vångsta där Nisse som bor i närheten anslöt till oss. Ju längre bort mot Hallstahammar vi cyklade desto kallare det blev, som max (eller min) -19°. Jag önskade att jag hade haft vett nog att trä på mina ben ett par knävärmare under vintertightsen men annars var kylan uthärdlig. Det var däremot inte mina ben. Precis som under tempo-SM i somras var de muskeltrötta och gjorde ont för varje tramptag. Jag fick kämpa som fanken för att hänga med gruppen och förstod efter en timmes försök att värma upp de rakade att det tyvärr inte skulle bli lättare.

Strax före Hallsta tog jag därför beslutet av vända och fara hemåt. AK som led helvetes frysplågor bestämde sig för att hänga på så vi matade på så gott vi kunde jämte varandra. Solen, som idag sken uppåt istället för neråt, som en enda fet stråle, gav ändå lite värme under det lilla kaffestopet då termobidonen som Tony stoppat i min flaskhållare imorse, gjorde ett fint jobb för våra magar. Dubbarna gjorde ett trögt arbete på den lätt snötäckta asfalten – det blev betydligt behagligare att cykla när vi kom in på den mindre snöklädda vägen.

Jag skickade AK hem till Skultuna och skyndade mig hem för att dricka upp resterna av termobidonkaffet och äta upp den lilla biten marsipanbröd jag hade med mig. Och så spelade jag in en video till er, kommer ut imorgon!

Dagens pass var ett tydligt tecken på att mina ben behöver sig lite vila. Och att jag kanske ändå ska cykla på Ridley i vinter. Hopplöst med så få, och tunga växlar när man behöver variationen som mest. Men det ska jag sova på.

Gör ni något utomhusligt idag, eller håller ni er hemma i soffan eller på trainers?

Puss!

P.S. Misstänker att Johan kommer upp med sin rapport senare idag – bloggen här. För Tonys vintersulerecension är det bäst att ni håller utkik i gruppen Vintercyklisterna

Vintercykling

23521112613_029671e87f_o

För att hålla värmen i fötterna
är det bra att då och då hoppa av och springa / skutta runt på vägen.
Eller spurta, intervalla.

Blodcirkulationen måste varva hela tiden.

23852248800_ba4526cd05_o

Skogen var som en tapet.
Gratis tapet.

23780044149_67bd989761_o

Skippa dyra rougemärken och sluta ha ihjäl rödbetorna.
– 11 fixar kindblossan som gör en så snygg! ^^

23852242450_a1d14f1b7d_o

Som den äkta badassvinterhoj alu-Cuben är så är den full av skit.
Utanpå alltså – lagren och sånt måste hållas  extra virgin.

Alltså det finns vägar och så finns det ovägar. Och det är ovägarna som är roligast, de med blankast vitast snö, med så få människospår som möjligt, bara små hartassarna och en och en annan brunplupp från något mindre blygsamt vinteraktivt djur syns ibland. Men även de om sommaren mosiga sandgrusvägarna, nu är de täckta med en nätt snöhinna. Under är det förrädiskt – men det gör det hela mycket roligare också.

Igår körde vi årets första och lätt vackraste runda. Solig, mjuk, nästintill vindstilla. Som ni ser på korten så fick Ridleyn sin välförtjänta vintervila hemma och fram steg alu-Cuben för för att åter dubbas till min vinterriddare!

Helt ärligt vart det skönare med dubb. Även om underlaget gick att ta sig an genom att helt enkelt sänka trycket så gick inte det mentala dubbövertaget att underskatta. Jag vart en trögare (no shit, på aluminiumhoj och med dubbdäck, mardrömssiffror för alla weight weenies!) men betydligt tryggare cyklist.

Rundan slutade med något som kunde likna en bonk men ändå inte riktigt fast ändå rätt så nära men ändå drägligt. Kändes skönt att vara tillbaks på banan.

Nu drar jag till gymmet och coreograferar en sväng, puss!

Vintercykling

23728901990_250913e6dd_o

Prick såhär vackert var det idag.

Hej. Jag har överansträngda ögon och kan därför varken titta på en datorskärm, se teve, läsa eller ens vistas i solen längre än små korta snuttisstunder :( Det är så tråkigt! Jag saknar trötta ut er med mina långdragna inlägg ju. Vad överansträngningen beror på vet jag inte riktigt men jag har i alla fall fått en tid hos optikern imorgon så de får titta på mina ögon och kanske tipsa om andra linser eller någonting. Under tiden blundar jag så mycket jag kan helt enkelt. Tråkigt liv för en som annars läser något så fort tillfälle ges!

Innan ögonen börjar vattnas för mycket tänkte jag i alla fall berätta för er att snön har äntligen kommit till Västerås. Så idag kittade vi små CX Bandits upp oss i våra skönaste vinterkläder och begav oss ut på de snöklädda vägarna och icke-vägarna. Tanken var minst fyra timmar men mina ögon började bråka, ticksa och vattnas så fort jag kom ut. Stod ut i ett par timmar – vilket var helt hemskt, nästan elakt att inte njuta av vinternaturens skönhet! – men sa sedan hejdå och trampade hemåt med rödsprängda ögon och fortfarande pigga ben. Bortsett från ögoneländet var turen magisk. Eftersom vi inte pallat sätta på dubb än så var det tekniskt skoj, speciellt i skogen och på dem ställen där man liksom inte riktigt visste vad som dolde sig under snölagret. Alla borde testa känslan av när bakhjulet släpper men man behåller lugnet och snyggt rätar ut crossen (eller mtb eller vad man nu råkar köra) och blir lite säkrare och lite mindre vinglig för varje tramptag.

Jag har mycket att berätta – vi har ju inte hörts på ett tag. Men nu måste jag sluta skriva här innan ögonen dödar mig – men tycker ni tar och blir medlemmar i den nya facebookgruppen Vintercyklisterna. Som är till för alla som verkligen älskar vintercykling (eller kanske vill lära sig att älska den?) och vill snacka med likasinnade.

Puss och vi hörs och fin ny låt på er så hålls ni glada och lugna

eran snöängel (hehe)

Cross is boss Vintercykling

Inte för att missbruka termen vinterträning (ty hösttävlingssäsongen inte är över än) – men gårdagens köldknäpperull måste ju ändå räknas som höstens första vinterträningpass. För nog var det vintrigt. Jag och Contis gled ut från mig strax före sex och rullade genom bostadsområdet Hökåsen och där var det kanske minus sex eller något i den stilen. Sedan körde vi ner mot Groopen och ut på gärden mot Mycklinge (känd som hemmaort för Grisfabriken) och plötsligt blev det minus elva kanske!

Katja i -11 (ett studieexempel)

På mig hade jag:

– en något tätare sportbehå, leopardmönstrad för er som undrar

– mitt Geschwindigkeit ohne Doping-underställslinne som jag ogillar ty för lång men som jag dras med ty för snål för ett nytt.

– flossade paddingbibs (funkade perfekt om benen och knäna men frös lite om tjockstjärtens bakdel)

– min gamla Rapha-yllemeshkompis som mellanlager

– min blåa men tighta skidjacka (hemskt omatchande både färg- och stilmässigt men den är förbaskad bra till vinterturerna)

– vinterskor på fossingarna

Hestra-lobsters på händerna, utan lining (jag har väldigt varma händer)

– rånarluva i yllefrotté på huvvet

– pannlampa på hjälmen.

Anledningen till denna utförliga förteckning är för att jag vet att många undrar vadfasiken man ska ha på sig i dessa minusgrader.

Varm eller kall eller mittemellan?

Nu är jag rätt så varm av mig och svettas lätt. Det gör att jag får absolut inte överklä mig för då slutar det bara i blöt, livsfarlig kyla. Men min kroppsvärme gör också att jag t ex sällan behöver lining i handskarna, och det räcker med ganska tunna lager.

Fundera på hur du är – är du som jag, klä dig någorlunda tätt men svalt så gör kroppsvärmen jobbet.

Är du en sval, osvettig rackare som har svårt att få upp värmen så är lite tjockare eller dubbla, underställ och kanske extratjocka eller dubbla vinterbibs ingen dum idé.

Förändring

Men oavsett din typ – ha alltid med dig lite backup i form av extra handsklining och kanske extra yllesockor i fickan. Ens organism genomgår förändringar under cyklingen. Man är inte samma person under uppvärmningen som man är under effektivkörningen som man är när man börjar bli trött eller i värsta fall, bonkar. Är man lite ovan vid hur ens kropp reagerar på kyla så är det bra att förlägga de första vinterpassen på vägarna nära hemma och vara ute en kortare stund – men ändå så pass länge att man hinner både värma upp, köra på och så blir lite trött också.

Kylan ser skillnad på folk och folk

Cyklingen är inte bara en materialsport – det är en jämförelsesport. Vi tittar på varandra, tipsar varandra, tar efter varandra. Vilket är jättebra – men tänk på att vi människor är ju så förbaskat olika varann kroppsmässigt. Vissa fryser mycket om händerna. Andra (som jag) fryser om skallen. Somliga fryser om stjärten, och andra har känsliga knän. Osv. Så stirra inte blint på hur din polare klär sig – och ge fan i att tro att det är badass att frysa bara för att din tuffa kompis (som förresten kanske knappt cyklar ute eller tvärtom, gör det så ofta att hen frusit av sig känslocellerna för länge sedan). Det är badass att cykla ute, att ta sig ut när det tar emot och man vill helst ligga inlindad i en filt och titta på Netflix. Men det finns inget smart med att försöka bekämpa vädermakterna – det är bra mycket klokare och framför allt roligare att bli kompis med dem istället.

Blir inga fler tips idag.

Ok ett låttips då, här.

Puss!

Mina tips Vintercykling