Kategori: Vintercykling

Afton kära läsare!

Har precis mixat klart det tredje poddavsnittet av CYKLISTPODDEN jag och Anna (och dj Tuss vilket hörs litegrann) spelade in imorse. Raska tag, eller hur? Fått en lucka nu när Jonas är ute med den mycket arga tandklibäbisen som har varken velat äta ordentligt eller sova ordentligt under eftermiddagen. Jag är hur som supernöjd med avsnittet. Det blev precis som vi hade tänkt oss – ett vasst och aktuellt snack med lika delar allvar och humor och som garanterat inte kommer att lämna ett lyssnaröra oberört.

Till skillnad från stackars ilskna babyn min så är jag tvärtom både hungrig och sömnig idag. På ett nice sätt. Det efter gårdagens underbara men rätt så tunga dubbrepa på närliggande landsvägar. Jag var liksom lite hungrig redan när jag cyklade ut men ville ändå pressa in så mycket som möjligt under tidsintervallen jag hade på mig så det blev att jag körde liiite för länge utan att äta. Resultatet blev att jag fick både håll och magknip from hell och fick ligga ner och krampa på golvet i hallen medan Jonas drog av mig kläderna och Ivar gungade i sitt babyskydd och skrattade åt mina smärtgrimaser så han kiknade. Skratta på åt din gamla mor min son, gör det. Ska skratta back at ya när du glider in helslut med mössan på glid efter något härjigt mtb-pass eller ett schackparti eller en e-sportmatch eller en klarinettlektion eller vad du nu får för dig att ägna dig åt sedan. Kanske berodde krampen förresten också på att jag prompt skulle cykla i mina gamla slikk damtights storleken under gubbtightsen jag kört nu under mina första postnatala turer. Jäklars va tight damtightsen satt, kunde knappt andas. Typ korsetteffekten? Men fan så snygg jag kände mig och det var väl värt det hela eller hur?

På tal om snygg så har jag äntligen beställt en vettig mellansäsongsjacka. Är så less på att glida runt i min omatchande skidjacka anno medeltiden för att ingen av mina cykeljackor är varm eller sval nog åt mig.

Hur som fick jag mig en dos kanoners träning igår. Bromsen låg fortfarande och skavde mot fälgen = träningswin, dubbarna vägde fortfarande tio ton = träningswin, vinden lekte rövare med mig = träningswin och jag fick både slask och snö och duggregn och lervälling up mine = karaktärsträningswin.

Uppspelt? No shit. Förlåt propagandaväder, men det är när det är som jävligast som mitt cyklisthjärta dansar som lyckligast. Dessutom finns det inga dåliga väder. Det finns bara tråkiga glasögonlinser.

Puss, Strava här och don’t try tung hungerscykling at home kids.

Lida med stil Vintercykling

It’s a kind of magic.
It’s a kind of magic.
A kind of magic.

One dream, one soul

alltså jag Katja

One prize, one goal

att få cykla.

One golden glance of what should be.

att för en stund förloras i rörelsen, dansa på känsla på pedalerna, ut genom munnen

It’s a kind of magic.

One shaft of light that shows the way.

när cykeldatorns lyse slås på, cykelglasögonen på

No mortal man can win this day

fast cykling är väl gudomligt?

It’s a kind of magic.

vinterväglagsmagikkk! 

The bell that rings inside your mind

måste ut måste ut

Is challenging the doors of time.

åh! En ledig stund, nu kör jag

It’s a kind of magic.

aha

The waiting seems eternity.

har väntat hela långa veckan

The day will dawn of sanity.

Is this a kind of magic?

No shit it is! Få cykla i det vackraste vintervädret 

There can be only one.

hela luftrummet fullt av små, små snöflingor, mjölkvita slöjan

This rage that lasts a thousand years

så känns det i alla fall innan jag har har cyklat av mig

Will soon be done.

inte helt. Cykling fixar inte alla de trötta såren, raderar inte ut alla farhågorna. Men den ger en kraften att tro lite mer på sig själv och… äsch man mår helt enkelt bra en stund.  

This flame that burns inside of me.

efter några kilometer på den spårigaa 272:an svänger jag in på Vinnersjövägen med underbart, mjukt före av packad snö och känner hjärtat pumpa blod och benen leverera kraft 

I’m hearing secret harmonies.

helt tyst är det bland tallarna, det enda som hörs är min crossmaskins mekaniska läten, mina egna organiska andetag och att musiken återvänder

It’s a kind of magic.

MAGIC MAGIC

This rage that lasts a thousand years
Will soon be done.

done and dusted. Strava här. Glad att jag körde med mycket tryck i däcken. Lite stötigare men bra bättre ”skär” och gjorde det tryggare i snön. Tänk som högprofil i lera – blir mer precist liksom. Underbar tur. Rådjur vilandes i snön uppe på åsen. Ivars äppelkinder väl hemma. My kind of magic.

Kärlek Vintercykling

…hejdå korta asfaltssnutten

Sol i ögonen (jackan är min hundra år gamla skidpaj från Salomon)

Den blåa timmen kom tidigt idag! Så fina färger i skogen.

Varmskodd och mysig, mina tre år gamla NW-vinterdojs håller än

Mötte inte en enda cyklist, dock ett gäng lastbilar. 

Bästa son & far-gänget som mötte upp och hejade på

…och lite väl halt och brötigt i slutet av turen och tur då att jag var nästan framme.

Hej ni får hålla tillgodo med de halvskarpa mobilkorten men kände liksom mer för att cykla än stanna till och rigga canonen i dagens friska minus tre-fyra gubben Celsius.

Det blev en bra sjuttiominuterstur med några spontanintervaller idag med, precis som förra gången. Det låter inte särskilt länge men är alldeles lagom i minusgraderna för där jag är just nu hälsomässigt. Nu funkar det bättre med korta, intensivare pass utan kyliga pauser. De långa distanspassen kommer med värmen.

Det var tungmalt och bitvis ruggigt isigt och klurigt men det wunderschöna vädret vägde upp för avsaknaden av ett avslappnat före och mitt fortfarande något skeva bakhjul vars fälg tog i bromsbeläggen vid varje snurr… (ja, jag ska fixa det i veckan).

Och jo, självklart njöt jag! Av varenda liten meter. Lyckades dock cykla lite vilse i slutet och frös till ändå under tiden jag försökte hitta rätt igen. Klassiskt. Njöt med andra ord dubbelt av den varma duschen och de sju kilon värmestrålande son i famnen.

Strava finns här för den detaljnyfikne för nu ska jag äta Jonas hemgjorda pizza så hejdå så länge

och puss.

Vintercykling

Hej *skakar hand med 🖖🏿 på*

Idag körde jag årets första uterepa. Häng med!

Det blev åter den gamla goda Vinnersjövägen som stod arena för dagens tur. Se så fin den var smekt av det subtila snöfallet och det gyllene solskenet:

De hårda vindarna, lager-på-lager-isarna och motorfordonens däck hade satt sina spår – det kändes som att cykla på månen, med hennes kratrar. Särskilt om man tittade rakt framför sig och inte på sidorna.

Det var nog kanske enbart de outgrundligt gröna granarna och de fyrhjulsdrivna åken som då och då svischade förbi som avslöjade att det inte var månen jag cyklade på utan en mindre nedrenorrländsk landsväg.

Det var rätt kallt ute eller ”-6 men kändes som -9” som man skulle säga om man vore en meteorolog. När det blåste ute på åkarna kändes det banne mig som -12 med. Brr!

Inte alltför kaffe glass mm-sugen med andra ord.

Här vid div. handel vände jag hemåt. Fort, fort – har inte råd att bli kall och jävlig med ett litet hjärta hemma att ta hand om.

Den dryga sidmotisen ut förvandlades rimligt nog till mysig sidmedis på vägen hem. Dock hade det snöat ännu mer vilket gjorde föret än lurigare. Tur en gillar härja på isen.

Hemma! Lillkakan i efter den sista viktiga avrullningen på lätta växlar *pekpinne intended*

Och efter den mycket snabba – längtig! – och mycket heta duschen så blev det äntligen dags för belöningen. Min älskade son, min gudomliga Hoppetuss Hoppetuss som bor i min famn och värmer mig resten av kvällen då Jonas är och kör sin solotur på nedrenorrländska landsvägar.

Puss och snöboll på er!

Vintercykling

Hej.

Skulle ju igår blogga om förgårdagens episka istur men hade för ont i hjärtat (bokstavligen) för att förmå mig göra annat än att liggandes insupa min gudomliga Ivars kroppsvärme och fosterställningsbada bort det mest intensiva. Bada badkar är som cykling. Eller som kvällsjobb. Ni som vet vet.

Men förgårdagens tur! Min andra efter förlossningen. En av de sista i år.

Hur kändes det då?

Eftersom det var tungt och halt i ett och jag behövde driv, var lite för ivrig och något överklädd (noob again, ni vet) så fick jag upp pulsen och svetten fort. Övervikten jag bär på och motvinden ut till vändpunkten i byn Vinnersjö gjorde förstås sitt också. Ut var det alltså tungt. Det gjorde dock inget mentalt utan jag gladdes åt friheten och cykelkänslan. Inte ens ljuden från bromsbelägget mot det något skeva bakhjulet och vevpartiet dämpade känslan.

Väl framme i Vinnersjö fick jag en glad överraskning – Jonas (och Hoppetuss i sin maxicosi) hade kört ”följebil” och stod redo med kameran och hejaropen vid vändpunkten. Det var bara att skärpa sig och ta fram de där extra watten på vägen hem… inte minst för att inte låta kroppen bli kall och riskera få hemskheten mjölkstockning.

Fast egentligen har jag för lite stats för att verkligen förstå turens ansträngningsnivå. Även om det var hur mysigt som helst att äntligen slippa den trista upprätta sittställningen så var det svårt att fördela kraften perfekt. Inte minst för att magmusklerna inte är tillbaka ännu. Som att jag knappt hade någon kraft i magen. Vilket säkert också stämde. Lite deprimerade men det är bara att acceptera. Jag har på grund av min onda rygg lärt mig många bra coreövningar så det är väl ”bara” att träna upp bålen igen. Lägger upp dem i något inlägg *antecknar*

I övrigt hade jag fullt upp med att koncentrera mig på cyklingen. De två gångerna jag lät tankarna sväva iväg på något annat än den utan att överdriva rätt krävande iskörningstekniken blev också de två gångerna jag var på väg ut i diket. Åh så härligt det är med teknisk körning på det sättet!

Med andra ord så fick jag uppleva rätt mycket på denna strax över timme cykling Basemile Snowdown-style. Pulsen, farten, cykelkrånglet, mot- och medvinden, ett par kroppsliga tillkortakommanden, istekniken, snön, att benen fortfarande fanns där…

Men något var nytt. Något jag inte haft tidigare, trots att det varit mig ynnest att sedan sportcykeldag ett omges av en skara hejande cyklande och icke-cyklande vänner och världens grymmaste hejare till lillebror –

– en alldeles dunig, mjuk, småtung, rosenrosig liten pojk som utan att veta om det själv hejade på sin mamma.

Jag… vill gråta.

Puss och sladd och Jonas kort kommer upp så småningom.

P.S. Gruppen Vintercyklisterna väntar på era #vintercykling- och #festive500-upplevelser ❄️💨 

Hoppetuss Vintercykling